Så vill regeringen vända olyckskurvorna

Analys. Vi vet att någon dör i arbetsolyckor nästan varje vecka, att människor slits ut i förtid och att stressen tvingar upp sjukskrivningskurvorna. Men vi vet ändå för lite menar regeringen, som vill starta ännu fler utredningar.

Så det är inte helt lätt att se hur den nya strategin kommer att förbättra svensk arbetsmiljö.

I måndagens DN-Debattartikel om regeringens nya arbetsmiljöstrategi  skriver arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) att staten de senaste åren dragit sig undan för mycket och att utvecklingen med fler och fler sjukskrivna sedan 2010 måste vändas. Men först ska vi alltså utreda.

Kunskapsmässigt har Sverige halkat efter, säger ministern på ett seminarium senare på dagen. Nedläggningen av Arbetslivsinstitutet var förödande och måste kompenseras med ett nytt kunskapscentrum, oklart när, oklart hur, men ett nationellt organ av något slag.

Ett år, två år, fem år?

Jag frågar arbetsmarknadsministern efter seminariet.

– Ett år tror jag är väldigt kort tid att tänka sig att få till ett bra kunskapscentrum. Det måste ju bli strukturer som är hållbara. Men jag vågar inte ge dig en tidsplan i dag. Nu sätter vi igång arbetet med att utreda …

Tre prioriterade områden lyfter Socialdemokraterna fram:

•     Nollvision mot dödsolyckor
•     Hållbart arbetsliv
•     Psykosocial arbetsmiljö

Och så inrättar regeringen ett nytt dialogforum där de mer komplexa jobbskadorna på själen ska diskuteras. Eller som Ylva Johansson väljer att kalla dem:

– Emotionella belastningsskador.

Kurvan står oemotsagd: Sjukskrivningarna har sedan 2010 ökat med närmare 75 procent. Och det är de psykiska sjukfallen som ligger bakom de höga sjuktalen. Mängder med statliga miljarder försvinner i väg varje år för att svenska arbetsplatser inte jobbat tillräckligt med sitt ledarskap och sitt systematiska arbetsmiljöarbete.

– Jag tror att de nya föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö som träder i kraft sista mars kommer att underlätta. Vi har inte haft fungerande föreskrifter på området. Men jag har själv identifierat just mobbningsfall som ett bra område för dialogforumet. Vi övervägde att lägga ytterligare förslag, men jag vill gärna få de här föreskrifterna på plats och se hur de kommer att fungera och vilka luckor som finns. Sen får vi se vad vi behöver komplettera med.

Finns det utrymme för lagändringar?

– Jag utesluter inte det, men först vill jag låta föreskrifterna verka.

På Rosenbad möter jag representanter från LO. Jag ber dem att kommentera regeringens nya strategi. Sent på måndagskvällen kommer ett mejl:

”Satsningen på att minska allvarliga olyckor och komma till rätta med sociala och organisatoriska brister i arbetsmiljön är helt rätt. Det är även helt rätt att få bort företag som konkurrerar genom dålig arbetsmiljö. Men LO hade gärna sett mer samordnade insatser från fler departement. Rehabiliteringsinsatser kräver samverkan. Socialdepartementet ansvarar ju för forskning och företagshälsovård. Utbildningsdepartementet för forskning och utbildning. De måste också med på tåget för att få till ett hållbart arbetsliv.”

För industrin finns en viktig pusselbit i regeringens nya strategi. Eftersom arbetslivet ser annorlunda ut i dag med många bemanningsanställda, långa kedjor av entreprenörer och betydligt mer utländsk arbetskraft har facket svårt att komma in på de kanske farligaste arbetsplatserna, helt enkelt för att de saknar tillträdesrätt. Därför har LO legat på regeringen om att ge de regionala skyddsombuden större möjlighet att agera mot företag i gråzonen. Men även denna fråga måste utredas.

Så: Om regeringens nya strategi leder till färre skadade, sjuka och döda återstår alltså att se.