Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Sänkta löner ger inte fler jobb

14 april, 2016

Skrivet av Matts Jutterström

Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.
Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Krönika De talar om lägstalöner, bidrag och att inskränka strejkrätten. Dom är sig lika, högern.

Vi har under vårvintern debatterat i olika tidningar om lägstalöner och vissa politikers krav på att ytterligare sänka dom, lönerna. Det är partier på den borgerliga sidan som gjort sig till talesmän och kvinnor för att lönerna ska sänkas, och om inte facken går med på det, ja då ska de lagstifta för att kunna få ner lönerna för främst ungdomar och nyanlända.

De ska ta över lönesättningen. För de tror i sin enfald att genom att sänka lönerna så skulle det skapas flera arbeten och fler skulle då kunna få jobb. Jag har ofta funderat hur de har byggt sin idé och analys på att det skulle bli flera arbeten. Tänk tanken att din lön halveras, inte skulle det bli flera arbetare i fabriken för det. Inte skulle bemanningen öka i ett kokeri, sodahus eller på en arkmaskin för att lönen halveras.

Det pratas mycket om den svenska modellen, hur fungerar den svenska modellen? Alla gör anspråk på att förstå den, eller hävda att man är dess försvarare. För oss i fackföreningsrörelsen innebär den svenska modellen att det är arbetsmarknadens parter som förhandlar om och sätter lönerna för respektive bransch. Inte Annie Lööf eller någon annan ur Alliansen.

De talar om lägstalöner, bidrag och att inskränka strejkrätten. Dom är sig lika, högern. Att strejkrätten är skyddad i grundlag, det bekommer dem inte det minsta.

Men när det gäller de själva, så är de inte speciellt blyga. Jag ser att den forne ledaren för KD, Göran Hägglund, nu ska in i omställning, och det är ingen vanlig omställning det handlar om. Hägglund har en statsrådspension som räknas av mot andra inkomster.

Dock har Hägglund valt att inte dra av för sina andra inkomster och tar ut över 60 000 kronor i månaden. Pensionen ska fungera som ett slags a-kassa. Men det är inte den a-kassa som Hägglund var med och förstörde när Alliansen tog makten 2006. Och nu vill samma allians sänka lägstalönen och tycker att 14 000 kronor i månaden är rimligt, när 60 000 kronor i månaden tydligen inte går att leva på.

Hägglund sa att han skulle ställa om från lång tid i politiken till att klara sig själv. Och klara sig själv borde han, kan man tycka, eftersom han har fyra jobb. Han sitter i styrelsen för vårdjätten Aleris, som tjänar pengar på välfärdstjänster, dina och mina skattepengar. Han är rådgivare åt någon PR-firma, föreläsare och har en del andra sidouppdrag, han drar sig fram asketiskt tycker han tydligen själv.

Hägglund går på full statsrådspension och kallar det omställning. I sann gammal alliansanda så har han gapat sig hes och hetsat emot bidrags-Sverige, men själv tackar han inte nej. Hägglund sänkte a-kassan för alla andra och själv cashar han in ”sin a-kassa” trots att han har fyra jobb.

För övrigt så anser jag att SD är ett fascistiskt och fackförenings­fientligt parti.

En kommentar till “Sänkta löner ger inte fler jobb

  • Vem mer än du Matts har pratat om halveringen av löner i kokerier, sodahus och arkmaskiner?
    Debatten handlar om att anställa nyanlända för en lön på ca 15-16000, hur många ungdomar har den lönen idag om dom är outbildade?
    I ett misslyckat politiskt försök vill du missleda folk att tro att lönebildningen skulle hamna hos politiker, lögnaktigt och fult.
    Den svenska modellen har bestått flera borgerliga regeringar trots att tokvänstern skallat om att kollektivavtalen är i fara, eller den svenska modellen ska avskaffas.
    Faktum är att just Pappers gjort ett historiskt avsteg från den svenska modellen genom att ta bort trestegsvalet i atk för nyanställda under dom första fem åren, dvs alla ska inte omfattas av samma villkor…fortsättning lär följa, vem saknar Anne Lööfs eller Hägglunds ideologi då den finns på närmare håll än man kan ana.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Nu måste vi kämpa för Las!

Nu måste vi kämpa för Las!

I nästa nummer av Dagens Arbete har Matts Jutterström skrivit sin sista krönika. Med anledning av hans bortgång publicerar vi den nu. I krönikan slår han fast att det är dags att stå upp för Las.

”En viktig röst för kollektivavtalen”

Det är dags att rösta igen, och vad man än tycker om EU är det ett mycket viktigt val. Vill vi ha en union för eller mot trygga anställningar?

Svenskt Näringsliv vädrar morgonluft

”Nu utbasuneras det ena galna förslaget efter det andra, som inte på något sätt gynnar dig”, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

Nytt år – och en ny tvär högergir

”Vi får hoppas att det nya året rymmer många bra dagar, trots blå-brun budget och en arbetsrätt på förhandlingsbordet”, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

Friskare arbetsliv – var god dröj

”Jakten på de sjuka fortsätter oavsett regering. Det är helt galet”, skriver Matts Jutterström, förbundsordförande för Pappers.

Vi måste spänna bågen hårdare

”Är det någon grupp i detta samhälle som lever på knivs­eggen av stenhård konkurrens är det pappersarbetaren”, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

Vi fortsätter kampen framåt

En ny tid, med en ny riksdag ställer nya krav på förbundet.

Nu har du chansen att välja rättvist

”Det är dags att välja vilket samhälle vi ska ha. Ett som dras isär eller håller ihop”, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

”Det gäller att vi väljer rätt väg”

”Det är alltid ­pengarna som styr, det har jag lärt mig under alla år, men när ska kapitalägarna bli nöjda?”, skriver Matts Jutterström, förbundsordförande för Pappers.

”Valrörelsen har skötts som om vi vore kunder på en marknad”

”Med solen kommer en debatt om ökade bensinpriser” skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.