Snurrigt om uranbrytning – därför är alla arga på Ebba Busch
Kommunerna kan förlora makten Gruvbranschen också kritisk ”Det är valfläsk”
Publicerad 2016-04-26, 08:22 Uppdaterad 2022-01-03, 16:40
En ensam kvinna cyklar genom den övergivna staden bort mot kärnkraftverket. ”Vem är det?” frågar jag.
”Städerskan”, svarar den ukrainska studenten som följt med mig upp på taket till ett av höghusen i spökstaden.
Pripjat, eller Atomograd, var en ny stad som kommit till på grund av kärnkraftverket. Här bodde arbetarna med sina familjer. En sovjetisk idyll som lockade många människor.
Nu ett dystopiskt museum.
Tre kilometer från den havererade reaktorn.
För tio år sedan besökte DA:s reporter Elinor Torp platsen, som nu blivit resmål för så kallad katastrofturism. Hon träffade bland annat städerskan, som tillsammans med 3000 vitryska arbetare jobbade med att städa bort radioaktiviteten. En ny sarkofag byggdes kring reaktor fyra. Betongen från nödlagningen sprack sönder och farlig strålning läckte ut. Mellan Vitryssland och Ukraina gick ett tåg som enbart fraktade gästarbetare till kärnkraftverket.
Nu har det gått trettio år sedan olyckan. Och nästa år – 2017 – kommer en gigantisk metallkista tillverkad av 36 000 ton stål lyftas över den havererade reaktorn. I hundra år ska kistan skydda människa och natur från strålningen. Vad som händer sedan tar inte nutiden ansvar för.
Se bland annat Elinor Torps bilder från spökstaden Pripjat och reaktor 4 i bildspelet ovan.
DA reder ut: 30 år efter katastrofen
Elinor torp tipsar om böcker om Tjernobylkatastrofen