Två månader under jord
Sammanhållningen höll de 33 instängda gruvarbetarna vid liv. De lyftes upp till jordytan med löften om pengar och kändisskap. Tio år senare är de fattiga och besvikna.
LKAB:s gruvdrift har tvingat fram en flytt av hela Kiruna. Ann-Helen Laestadius har skrivit en ungdomsbok för att dokumentera den stad hon växte upp i.
Om Kirunaflytten:
Gruvbrytningen i Kiirunavaara orsakar deformationer i marken. Dessa kommer allt närmare Kiruna, vilket gör att stadens centrum just nu flyttas ungefär tre kilometer. LKAB räknar med att 6000 människor i Kiruna måste flytta till nya bostäder eller lokaler.
Utbyggnaden av den nya stadskärnan i Kiruna kommer pågå under de kommande tio till femton åren. Men redan 2018 planeras ett nytt stadshus stå klart. Och året därpå ska de första byggnaderna kring stadens nya centrum vara färdiga.
LKAB, som finansierar stora delar av flytten, uppskattar att kostnaden för flytten av Kiruna och avvecklingen av Malmberget tillsammans landar på flera miljarder kronor.
Källa: LKAB och Kiruna kommun.
Om författaren:
Namn: Ann-Helen Laestadius.
Ålder: 44.
Yrke: Journalist, författare och föreläsare.
Bor: Solna.
Aktuell med: Boken Tio över ett.
Ann-Helen Laestadius har skrivit ungdomsboken Tio över ett, som handlar om flytten av Kiruna. Varje natt ställer bokens huvudperson Maja sin klocka på tio över ett. Tio minuter senare, tjugo över ett, måste hon vara beredd. Då spränger LKAB i gruvan så att det skakar i fönsterrutorna. Maja är rädd för att det ska rasa någonstans i stan, eller ännu värre, att gruvarbetarbostaden som hon och familjen bor i ska rasa ned. Då måste hon vara vaken för att kunna rädda familjen.
Ann-Helen Laestadius är själv född och uppvuxen i Kiruna och har skrivit mycket om staden och flytten av den. I dag bor hon med sin familj i Solna, men åker ofta hem till Kiruna. Under arbetet med reportageboken Bromsgatan – vi som bodde på gårdarna, som kom ut för några år sedan, började hon fundera på vad som skulle hända med alla minnen från hemstaden.
– Jag kände att det var så otroligt sorgligt att komma hem. Att tänka sig att allting kommer att försvinna och förändras. På något sätt blir det svårare just för att jag inte bor i Kiruna. När jag kommer hem vill jag att det ska se ut som det alltid har gjort, säger hon.
Ann-Helen Laestadius förstår att flytten av staden är nödvändig, men tycker ändå att det är väldigt tråkigt.
– Alla som bor i Kiruna förstår att det här måste ske eftersom gruvan och LKAB ska leva vidare. Men samtidigt är det ju en oerhörd sorg för många att se sina hem försvinna och sin stad förändras, säger hon.
Hur det kommer att bli efter flytten av staden har Ann-Helen Laestadius svårt att föreställa sig. I boken försöker Maja föreställa sig att stadshuset i Kiruna är borta och att hon tittar rakt ut i fjällvärlden. Det är sådant som Ann-Helen Laestadius försöker förlika sig med. Skrivandet är hennes sätt att försöka dokumentera och bevara Kiruna så som hon minns det.
Maja är inte heller så förtjust i förändringarna i Kiruna.
– Hon tycker det är jobbigt att hennes kompis på andra sidan gatan och killen som hon är kär i måste flytta. Det som sker i Kiruna och i hennes kvarter skrämmer henne. Att ingenting ska vara som förut, säger Ann-Helen Laestadius.
Läs mer:
gruvarbete
