Industriarbetarnas tidning

Hon gör bok om Kirunaflytten

30 maj, 2016

Foto: Stefan Tell
Foto: Stefan Tell

LKAB:s gruvdrift har tvingat fram en flytt av hela Kiruna. Ann-Helen Laestadius har skrivit en ungdomsbok för att dokumentera den stad hon växte upp i.

Om Kirunaflytten:

Gruvbrytningen i Kiirunavaara orsakar deformationer i marken. Dessa kommer allt närmare Kiruna, vilket gör att stadens centrum just nu flyttas ungefär tre kilometer. LKAB räknar med att 6000 människor i Kiruna måste flytta till nya bostäder eller lokaler.

Utbyggnaden av den nya stadskärnan i Kiruna  kommer pågå under de kommande tio till femton åren. Men redan 2018 planeras ett nytt stadshus stå klart. Och året därpå ska de första byggnaderna kring stadens nya centrum vara färdiga.

LKAB, som finansierar stora delar av flytten, uppskattar att kostnaden för flytten av Kiruna och avvecklingen av Malmberget tillsammans landar på flera miljarder kronor.

Källa: LKAB och Kiruna kommun.

Om författaren:

Namn: Ann-Helen Laestadius.
Ålder: 44.
Yrke: Journalist, författare och föreläsare.
Bor: Solna.
Aktuell med: Boken Tio över ett.

Ann-Helen Laestadius har skrivit ungdomsboken Tio över ett, som handlar om flytten av Kiruna. Varje natt ställer bokens huvudperson Maja sin klocka på tio över ett. Tio minuter senare, tjugo över ett, måste hon vara beredd. Då spränger LKAB i gruvan så att det skakar i fönsterrutorna. Maja är rädd för att det ska rasa någonstans i stan, eller ännu värre, att gruvarbetarbostaden som hon och familjen bor i ska rasa ned. Då måste hon vara vaken för att kunna rädda familjen.

Ann-Helen Laestadius är själv född och uppvuxen i Kiruna och har skrivit mycket om staden och flytten av den. I dag bor hon med sin familj i Solna, men åker ofta hem till Kiruna. Under arbetet med reportageboken Bromsgatan – vi som bodde på gårdarna, som kom ut för några år sedan, började hon fundera på vad som skulle hända med alla minnen från hemstaden.

– Jag kände att det var så otroligt sorgligt att komma hem. Att tänka sig att allting kommer att försvinna och förändras. På något sätt blir det svårare just för att jag inte bor i Kiruna. När jag kommer hem vill jag att det ska se ut som det alltid har gjort, säger hon.

Ann-Helen Laestadius förstår att flytten av staden är nödvändig, men tycker ändå att det är väldigt tråkigt.

– Alla som bor i Kiruna förstår att det här måste ske eftersom gruvan och LKAB ska leva vidare. Men samtidigt är det ju en oerhörd sorg för många att se sina hem försvinna och sin stad förändras, säger hon.

Hur det kommer att bli efter flytten av staden har Ann-Helen Laestadius svårt att föreställa sig. I boken försöker Maja föreställa sig att stadshuset i Kiruna är borta och att hon tittar rakt ut i fjällvärlden. Det är sådant som Ann-Helen Laestadius försöker förlika sig med. Skrivandet är hennes sätt att försöka dokumentera och bevara Kiruna så som hon minns det.

Maja är inte heller så förtjust i förändringarna i Kiruna.

– Hon tycker det är jobbigt att hennes kompis på andra sidan gatan och killen som hon är kär i måste flytta. Det som sker i Kiruna och i hennes kvarter skrämmer henne. Att ingenting ska vara som förut, säger Ann-Helen Laestadius.

 

 

 

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

USA:s gruv­arbetare kräver ”en rättvis omställning”

USA:s gruv­arbetare kräver ”en rättvis omställning”

Förnekandet av klimatkrisen gav Donald Trump en stor del av de amerikanska gruvarbetarnas röster i presidentvalet. Men nu välkomnas president Joe Bidens klimatpolitik av gruvarbetarförbundet som kräver ”en rättvis omställning”.

”Det är slut med kolbrytning”

”Det är slut med kolbrytning”

För två år sedan reste DA till Asturien i Spanien, där kolbrytningen höll på att fasas ut. Vi stämmer av med kolbrytaren Rafael, som fick jobb på ett värmeverk i en omvandlad kolgruva, om hur det går.

Det är något med natten i gruvan

Det är något med natten i gruvan

När kroppen ska sova som djupast dricker vi kaffe och hjälps åt, skriver DA:s nya krönikör, musikern och gruvarbetaren Johan Airijoki.

Franska gruv­arbetare får 100 000 i skadestånd

Franska gruv­arbetare får 100 000 i skadestånd

100 000 kronor var för sin oro att bli sjuka. Det får 726 franska gruvarbetare, som arbetat med otillräcklig eller ingen skyddsutrustning, efter en unik dom.

Två månader under jord

Två månader under jord

Sammanhållningen höll de 33 instängda gruvarbetarna vid liv. De lyftes upp till jordytan med löften om pengar och kändisskap. Tio år senare är de fattiga och besvikna.

Två månader under jord

Sammanhållningen höll de 33 instängda gruvarbetarna vid liv. De lyftes upp till jordytan med löften om pengar och kändisskap. Tio år senare är de fattiga och besvikna.

Han var i gruvan när det rasade

Han var i gruvan när det rasade

Skalvet den 18 maj är det största i svensk gruvhistoria och fick många Kirunabor att vakna skräckslagna. 13 personer befann sig nere i gruvan. Två timmar senare skulle de ha varit flera hundra.

Han var i gruvan när det rasade

Skalvet den 18 maj är det största i svensk gruvhistoria och fick många Kirunabor att vakna skräckslagna. 13 personer befann sig nere i gruvan. Jonny Kumpula var en av dem.

Människovärdet står på spel

Människovärdet står på spel

Kortsiktiga vinstintressen har skapat ett ohållbart och mänskligt ovärdigt arbetsliv som nu också visar sig vara samhällsfarligt i coronasmittans tid, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Repstopp i gruvan mitt under coronakrisen

Repstopp i gruvan mitt under coronakrisen

Bajamajor till entreprenörerna. Dygnet-runt-arbete för att minska smittan. Zinkgruvan har reparationsstopp – mitt i coronatider. Hundra man extra befinner sig innanför grindarna.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.