Industriarbetarnas tidning

Hon gör bok om Kirunaflytten

30 maj, 2016

Foto: Stefan Tell
Foto: Stefan Tell

LKAB:s gruvdrift har tvingat fram en flytt av hela Kiruna. Ann-Helen Laestadius har skrivit en ungdomsbok för att dokumentera den stad hon växte upp i.

Om Kirunaflytten:

Gruvbrytningen i Kiirunavaara orsakar deformationer i marken. Dessa kommer allt närmare Kiruna, vilket gör att stadens centrum just nu flyttas ungefär tre kilometer. LKAB räknar med att 6000 människor i Kiruna måste flytta till nya bostäder eller lokaler.

Utbyggnaden av den nya stadskärnan i Kiruna  kommer pågå under de kommande tio till femton åren. Men redan 2018 planeras ett nytt stadshus stå klart. Och året därpå ska de första byggnaderna kring stadens nya centrum vara färdiga.

LKAB, som finansierar stora delar av flytten, uppskattar att kostnaden för flytten av Kiruna och avvecklingen av Malmberget tillsammans landar på flera miljarder kronor.

Källa: LKAB och Kiruna kommun.

Om författaren:

Namn: Ann-Helen Laestadius.
Ålder: 44.
Yrke: Journalist, författare och föreläsare.
Bor: Solna.
Aktuell med: Boken Tio över ett.

Ann-Helen Laestadius har skrivit ungdomsboken Tio över ett, som handlar om flytten av Kiruna. Varje natt ställer bokens huvudperson Maja sin klocka på tio över ett. Tio minuter senare, tjugo över ett, måste hon vara beredd. Då spränger LKAB i gruvan så att det skakar i fönsterrutorna. Maja är rädd för att det ska rasa någonstans i stan, eller ännu värre, att gruvarbetarbostaden som hon och familjen bor i ska rasa ned. Då måste hon vara vaken för att kunna rädda familjen.

Ann-Helen Laestadius är själv född och uppvuxen i Kiruna och har skrivit mycket om staden och flytten av den. I dag bor hon med sin familj i Solna, men åker ofta hem till Kiruna. Under arbetet med reportageboken Bromsgatan – vi som bodde på gårdarna, som kom ut för några år sedan, började hon fundera på vad som skulle hända med alla minnen från hemstaden.

– Jag kände att det var så otroligt sorgligt att komma hem. Att tänka sig att allting kommer att försvinna och förändras. På något sätt blir det svårare just för att jag inte bor i Kiruna. När jag kommer hem vill jag att det ska se ut som det alltid har gjort, säger hon.

Ann-Helen Laestadius förstår att flytten av staden är nödvändig, men tycker ändå att det är väldigt tråkigt.

– Alla som bor i Kiruna förstår att det här måste ske eftersom gruvan och LKAB ska leva vidare. Men samtidigt är det ju en oerhörd sorg för många att se sina hem försvinna och sin stad förändras, säger hon.

Hur det kommer att bli efter flytten av staden har Ann-Helen Laestadius svårt att föreställa sig. I boken försöker Maja föreställa sig att stadshuset i Kiruna är borta och att hon tittar rakt ut i fjällvärlden. Det är sådant som Ann-Helen Laestadius försöker förlika sig med. Skrivandet är hennes sätt att försöka dokumentera och bevara Kiruna så som hon minns det.

Maja är inte heller så förtjust i förändringarna i Kiruna.

– Hon tycker det är jobbigt att hennes kompis på andra sidan gatan och killen som hon är kär i måste flytta. Det som sker i Kiruna och i hennes kvarter skrämmer henne. Att ingenting ska vara som förut, säger Ann-Helen Laestadius.

 

 

 

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Franska gruv­arbetare får 100 000 i skadestånd

Franska gruv­arbetare får 100 000 i skadestånd

100 000 kronor var för sin oro att bli sjuka. Det får 726 franska gruvarbetare, som arbetat med otillräcklig eller ingen skyddsutrustning, efter en unik dom.

Två månader under jord

Två månader under jord

Sammanhållningen höll de 33 instängda gruvarbetarna vid liv. De lyftes upp till jordytan med löften om pengar och kändisskap. Tio år senare är de fattiga och besvikna.

Två månader under jord

Sammanhållningen höll de 33 instängda gruvarbetarna vid liv. De lyftes upp till jordytan med löften om pengar och kändisskap. Tio år senare är de fattiga och besvikna.

Han var i gruvan när det rasade

Han var i gruvan när det rasade

Skalvet den 18 maj är det största i svensk gruvhistoria och fick många Kirunabor att vakna skräckslagna. 13 personer befann sig nere i gruvan. Två timmar senare skulle de ha varit flera hundra.

Han var i gruvan när det rasade

Skalvet den 18 maj är det största i svensk gruvhistoria och fick många Kirunabor att vakna skräckslagna. 13 personer befann sig nere i gruvan. Jonny Kumpula var en av dem.

Människovärdet står på spel

Människovärdet står på spel

Kortsiktiga vinstintressen har skapat ett ohållbart och mänskligt ovärdigt arbetsliv som nu också visar sig vara samhällsfarligt i coronasmittans tid, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Repstopp i gruvan mitt under coronakrisen

Repstopp i gruvan mitt under coronakrisen

Bajamajor till entreprenörerna. Dygnet-runt-arbete för att minska smittan. Zinkgruvan har reparationsstopp – mitt i coronatider. Hundra man extra befinner sig innanför grindarna.

Hon forskar om kvinnor i gruvan

Hon forskar om kvinnor i gruvan

Trots hårda skämt trivs de flesta kvinnor bra med att jobba i gruvan. Lisa Ringblom har undersökt arbetet med jämställdhet i svenska gruvor.

”Jakten på batterimetaller sprider asbest runt svenska gruvor”

”Jakten på batterimetaller sprider asbest runt svenska gruvor”

Ansvariga talar tyst om riskerna kring återvinning av gruvavfallet, skriver Rolf Ählberg, tidigare arbetsmiljöombudsman för Metall.

Strejken som förändrade Sverige

Strejken som förändrade Sverige

För femtio år sedan tystnade LKAB:s gruvor i Malmfälten. 5 000 gruv­arbetare trotsade ackordshets och toppstyrning. Efter strejke­n var Sverige inte längre sig likt.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Hon startar en minnesfond för anhöriga

Christina Anderssons son Robin fastnade i en maskin och dog på jobbet. Nu startar hon en minnesfond för att hedra sonen och hjälpa andra anhöriga ekonomiskt.

”Det behövs mer pengar till rättsväsendet”

Saila Quicklund (M): Det behövs mer resurser till berörda myndigheter och att preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott förlängs.

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

Lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.

Så löser Norge brotten på halva tiden

Norge har klart kortare utredningstider vid arbetsmiljöbrott än Sverige. Hur vi jobbar kan kanske därför ses som förslag på förbättringar hos er, skriver norska domaren Rune Bård Hansen.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Las-uppgörelsen

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

När IF Metall gjorde upp med arbetsgivarna om anställningsskyddet var det inget svek, utan solidaritet med dem som har det sämst, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.