Skadad för livet – då sparkades han ut

Claes Grimberg föll på jobbet och fick krosskador i huvud och knä. Kemijätten Akzo Nobel svarade med att sparka ut honom, trots att det var bolagets egna säkerhetsbrister som orsakade olyckan. Storföretaget fick en halv miljon i böter. Claes har inte fått en krona i skadestånd. Han kommer alltid att halta.

Claes, elektriker till yrket, hade suttit på huk framför en kopplingslåda och utfört sitt jobb. När han ställde sig upp tappade han balansen och vacklade bakåt. Rakt mot en dörr med sönderrostad låsmekanism. En dörr som sällan användes, som gick ut i tomma intet. Han viftade med armarna och försökte få tag i något att hålla i. Där fanns bara luft. Claes föll baklänges och gjorde en ofrivillig halv volt och landade på huvudet. Benen som var på väg att fullborda varvet brakade i backen bråkdelen av en sekund senare. Högra knät slog i en järnbalk och avslutade fallet.

Svante Eivner hörde ett skrik och ett krasande ljud. Det var kollegan Claes Grimbergs skalle som slog emot asfalten tre och en halv meter nedanför. ”Han är död”, var det första som for genom Svantes huvud.

Svante som jobbat på samma våning skyndade nerför en trappa. Han gick ner på knä vid Claes sida och såg ett stort hål som blottade skallbenet. Ett svagt väsande hördes. Svante visste inte om det var livstecken eller dödsrosslingar. Hur lång tid det tog vet han inte men plötsligt började Claes mumla ”vad hände, vad hände.” Claes drog sig upp med armarna och det vänstra benet, den krossade knäskålen gjorde att högerbenet hängde och släpade. Svante försökte lugna och få Claes att ligga kvar.

– Det gick inte. Han var så stark. Jag hade varit tvungen att använda hela min kroppstyngd för att stoppa honom.

Claes kröp och ålade sig mot bort mot en vägg där han blev sittande. Svante hade ringt 112 och en lastbilschaufför som sett vad som hänt hade åkt till vakten och larmat. Akzo Nobels egen sjukvårdare kom och förband Claes skador.

Först i ambulansen med stödkrage och intravenöst morfin i armen blev Claes medveten. Om smärtan som dunkade i huvudet och strålade från benet.

– Jag har inga minnen förrän då. Läkarna har förklarat att jag antagligen svimmade i fallet. Av chock, säger Claes.

Olyckan inträffade mellan jul- och nyårshelgen 2014 på AkzoNobels anläggning i Bohus, utanför Göteborg. Claes var inte anställd direkt av AkzoNobel utan jobbade för entreprenören Bilfinger som sköter underhållet på kemifabriken.

I en vecka låg Claes på Sahlgrenska sjukhusets traumaenhet. Fallet orsakade en hjärnblödning, krosskador på benen i ögonhålan och i pannbenet och ett söndertrasat knä. Till det kommer 17 tänder som sprack på tvären och ett förlorat lukt- och smaksinne samt tinnitus.

Den krossade knäskålen kommer aldrig att läka helt. När vi träffas våren 2016, 16 månader efter olyckan, ska Claes precis opereras för sjätte gången.

En pump är kopplad till förbandet som täcker ett öppet sår på några centimeter. Pumpen drar ut vätska, blod och var inifrån knät. Ytterligare en operation kommer att behövas då en bit av vadmuskeln och hud från låret transplanteras för att täcka öppningen i knät.

”Läkarna har gett upp med mitt knä, det kommer aldrig bli bra. De får inte ihop bitarna i knäskålen”

Livet efter fallolyckan beskriver Claes som – inget liv. Varenda vecka har han varit på olika läkarbesök. Har det inte varit för knät har det varit till andra specialister eller tandläkare.

– Nästan två år har gått bort. Läkarna har gett upp med mitt knä, det kommer aldrig bli bra. De får inte ihop bitarna i knäskålen.

Försäkringskassan tycker att Claes kan börja jobba. Hans kirurg har tvingats komplettera läkarintyg för att få myndigheten att inse att inte kan arbeta, så fort Claes rör sig för mycket börjar blodet sippra igenom förbandet.

– Men det är ändå bättre nu än månaderna efter olyckan. Szczegółowe informacje są dostępne na stronie internetowej austriackiego quizu

Vi backar tillbaka till våren 2015, då tre stora operationer gjordes i knät. Alla misslyckades. Claes hängde med armarna i den triangelformade lyftbågen ovanför sjukhussängen när smärtan var som värst. Han grät av smärta, ångest och rädsla. Första tiden sov Claes i fem minuters intervaller, så fort han somnat drömde han om fallet och vaknade med ett ryck.

Trots maxdos med morfin och andra smärtstillande preparat fortsatte pinan. Värken kombinerat med sömnlöshet och operationer som inte lyckades satte sig på psyket. Claes befann sig i en dimma när det knackade på dörren den 1 april, tre månader efter olyckan. Två Bilfingeranställda steg in med ett brev i handen. Det var inget aprilskämt. Akzo Nobel meddelade att Claes och arbetskamraten Svante sparkades ut från fabriken i Bohus. För all framtid.

Dokumentet som är på engelska är daterat 19 mars 2015 och avsändare är Ulrika Dahl, platschef på AkzoNobel i Bohus. Hon skriver att när olyckan inträffade följdes inte alla säkerhetsrutiner och därför skulle Claes arbetsgivare Bilfinger se till att Claes och Svante aldrig mer fick jobba på Akzo Nobels fabriker.

– Det knäckte mig fullständigt. Jag förstod ingenting. För första gången såg jag totalt mörker, säger Claes som fick börja äta antidepressiv medicin.

Han som nästan slagit ihjäl sig i fallet anklagades nu för att struntat i säkerhetsrutinerna. I brevet framgår inte vilka säkerhets bestämmelser som Claes och Svante ska ha brutit mot.

Akzo Nobel gav ingen egentlig förklaring. Elektrikerna var bara inte välkomna längre. Senare kom det fram att de skulle ha brutit strömmen på ett felaktigt sätt och att Claes inte haft hjälm på sig.

– Både jag och Svante har lång erfarenhet och vet att det finns en massa farliga och gamla elinstallationer på anläggningen. Vi var extremt noga och följde alla säkerhetsrutiner, säger Claes.

– Att jag inte hade hjälmen kvar på huvudet berodde på att jag ramlade tre och en halv meter baklänges och hjälmen inte hade spänne under hakan.

Henrik Teiffel ansvarar för hälsa, säkerhet, miljö och kvalitet på Bilfinger i Sverige. Han säger att Akzo Nobel bestämmer vilka entreprenörer de vill ha på sin arbetsplats.

Protesterade ni mot Akzo Nobels beslut?

– Vi höll inte med om grunden i det hela men vi protesterade inte. Vi har fått frågor om det internt. Kan vi säga nej? Ja, det hade vi kunnat, men då hade vi med stor sannolikhet förlorat vårt kontrakt och därmed troligtvis inte haft jobb till några av våra medarbetare långsiktigt. Det är en svår balansgång.

– Vi har sagt att vi inte håller med om deras tolkning. Men vill de inte ha vissa personer på sin arbetsplats så är det de som har tolkningsföreträde.

Henrik Teiffel anser inte att Claes eller Svante gjort något fel. Varken när det gäller hjälmfrågan eller hur de bröt strömmen.

Strax efter chockbeskedet att Claes sparkats ut från sitt jobb kom nästa motgång. Claes låg hemma i soffan och dåsade efter ännu en orolig natt. Han bläddrade igenom posten och fann ett brev från Polismyndigheten i Göteborg.

Texten var skriven på torr byråkratsvenska men innehållet väckte Claes ur hans dvala. Polisen meddelade att förundersökningen om fallolyckan hade lagts ner. Claes som var omtöcknad av smärtstillande och oroliga nätter försökte förstå. Hur kunde det läggas ner. Det borde vara ett solklart fall. Han ringde upp polisen och undrade.

Senare kom Claes att förstå vikten av samtalet. Polismannen tittade närmare på ärendet och återkom senare med orden ”det här kan vi inte lägga ner.” Ett misstag hade begåtts som enbart rättades till för att Claes själv hörde av sig. Sanningen var att myndigheten Arbetsmiljöverket, vars uppgift är att se till att företag följer arbetsmiljölagstiftningen, låtit bli att utreda den svåra olyckan. Därför hade inte polisen heller gått vidare.

Det nyöppnade ärendet hamnade hos Anders Rudolf, kriminalinspektör på miljöbrottsgruppen hos polisen i Göteborg. Han reagerade på varför Claes och Svante blivit utsparkade från arbetsplatsen.

– Inget i polisutredningen visade att Claes och Svante brutit mot några regler. Orsaken till olyckan var att dörren var trasig och att det saknades en skyddsbom för dörren. Det var bara larv från företagets sida och det gjorde att Claes mådde ännu sämre, säger Anders Rudolf.

I polisutredningen framkommer att det fanns flera farliga dörrar på anläggningen som åtgärdats efter olyckan. Det var ett expertteam från Akzo Nobels huvudkontor som gjorde utredningen som kom fram till och Claes och Svante skulle sparkas ut. En utredning som varken polisen, Bilfinger eller de båda elektrikerna fått se.

– De drog rena lögner. Det var förnedrande och kränkande. Känslan var att om de kickade ut oss så behövde de inte kännas vid olyckan. Jag har också fått höra att jag bara är en entreprenör, säger Claes.

I höstas blev polisens förundersökning klar. Kammaråklagaren Kristina Persson kom fram till att Akzo Nobel gjort sig skyldigt till arbetsmiljöbrott innefattande vållande till kroppskada. Åklagaren bestämde företagsboten till 500 000 kronor, högre företagsböter måste tas i domstol. Akzo Nobel erkände brottet och betalade. Därmed slapp kemijätten en offentlig rättegång och Claes fick ingen möjlighet att få skadestånd.

– En halv miljon. Det är ingenting för Akzo. Tänk bara på vad alla mina operationer har kostat samhället, säger Claes.

”Jag blir aldrig elektriker igen. Min framtid inom arbetslivet ser inte så ljus ut.”

Strax efter att polisen gjort sina sista förhör i utredningen meddelades att Claes och Svante fick jobba inne på Akzos område igen. Då hade de varit portade över ett halvår.

Elektrikerna fick ingen egentlig förklaring eller ursäkt till varför de varit utestängda. Svante, som varit placerad på en annan fabrik i sex månader, valde att inte komma tillbaka.

Claes hann jobba några veckor på 25 procent, vid ett skrivbord, innan det var dags för ännu en operation i knät.

– Jag blir aldrig elektriker igen. Min framtid inom arbetslivet ser inte så ljus ut. Just nu drömmer jag om att bli så pass bra att jag kan spela golf, mitt största fritidsintresse.