”Morgondagens biokemiska fabriker”

Den svenska massan rymmer en jättepotential för nya produkter, hävdar professor Lars Berglund. Men då måste skogsindustrin närma sig kemibranschen när det gäller kompetens.

Det är en smärt, före detta Örnsköldsviksbo, med nära till skratt, som tagit sig an denna livsuppgift. Uppvuxen med Husum och Domsjö in på knutarna har han insupit skogsindustrin sedan barnsben. Fostrad i en lärarfamilj.

I dag leder han Wallenberg Wood Science Center (WWSC)och den forskning som sker på KTH i Stockholm och Chalmers i Göteborg. Hans eget specialområde är nanocellulosa.

– Traditionell forskning har handlat om att gradvis förbättra papper och kartong, säger han.

Små förbättringar som i många fall fått stort ekonomiskt genomslag i dagens industri.

– Men vi sysslar varken med papper eller kartong. Inte heller med konventionell pappersmassa.

I hans forskningsvärld är trädet en ”oljekälla”.

– Vi försöker utvinna beståndsdelar som vi kan använda för att ersätta petroleumbaserade plaster.

Kort sagt; Dagens produkter som baseras på olja ska i morgon kunna ersättas av motsvarande baserade på trä. Och behovet finns. Lars Berglund pekar på tillväxten i Kina, Sydamerika, Asien i stort. Den har lett till en ökning av oljebaserade plaster på 20–30 procent.

– Då växer problemen med exempelvis plastavfallet i havet.

Går det att hitta motsvarande produkter baserade på ved i stället, vore det till gagn även för miljön.

– Utmaningen ligger i att hitta motsvarande produkter som har lika bra egenskaper som plaster, typ fukttålighet.

Att plocka ut komponenter från veden och sätta ihop till helt nya förpackningsmaterial. Det är sånt som han själv forskar på.

”Skogsindustrin behöver närma sig den kemiska industrin i kompetens. De har mycket mer av forskning och utveckling.”

Resultatet av hans egen forskning, runt nanocellulosa, är bland annat ett papper som är fem gånger starkare än ett vanligt.Det är dessutom mer töjbart och elastiskt.

Lars Berglunds fasta övertygelse är att kemiska massafibrer kan användas på ett mycket bättre sätt än vad som görs i dag.

– Den långsiktiga visionen är att dagens skogsindustri blir morgondagens biokemiska fabriker.

Men då gäller det för bruken att vara på hugget.

– Skogsindustrin behöver närma sig den kemiska industrin i kompetens. De har mycket mer av forskning och utveckling och alltså lättare att dra nytta av den forskning vi står för.

Om inte?

– Ja då är det den kemiska industrin som kommer att tjäna pengarna på de nya produkterna.

– Det är vad Stora Enso och andra insett och försöker undvika, genom att bygga upp en egen forskningskompetens.

Ett ”värstascenario” i Lars Berglunds värld är att politikerna hittar på nya subventioner som flyttar fokus mot att göra bränsle av skogen. Medan han och andra forskare sliter med att lägga grunden för nya produkter, sliter de här ”etanolmänniskorna”, som han säger, i cellulosan.

– Det vore rena katastrofen att göra råvaran till bränsle.
– Ur sysselsättningssynpunkt är det mer vettigt att satsa på forskning än bränslen.

Däremot tror han att man ska tänka bort nanocellulosa som en volymprodukt i stil med dagens pappersmassa.

– Vårt sätt att konkurrera med nanocellulosa framöver måste vara genom kompetens och patent.
– När vi pratar nya produkter kommer det att bli mycket mer fokus på patent.

Nyss hemkommen från Japan, berättar Lars Berglund att man där lägger enorma ”patentmattor” på nanocellulosaområdet för att skydda sin forskning.

– Och många svenska företag gör likadant. Du kommer inte att kunna köpa ”teknik från hyllan” i fortsättningen.

När undertecknad började skriva om pappersindustrin i slutet av 1990-talet, hette det att framtiden låg i nya papperskvaliteter. Koka massa kunde vem som helst göra.

– Det blev precis tvärtom. Men många av morgondagens produkter kommer inte att tas fram med samma hastigheter eller volymer som i dag, säger Lars Berglund.

– Det handlar om att använda fibrer i nya material och med hjälp av högre pris få lönsamhet.

Lars Berglund tar Södra Cell Mörrums ”dura pulp” som ett exempel på en vedfiberförstärkt termoplast, som fått en kommersiell användning.

– I dag används detta inom möbelindustrin. Bilinredningar är ju formsprutade termoplaster av olika slag. Där tror jag att vedfibrer har en god framtid som förstärkningsmedel.

Användningen av lignin i polymersammanhang, dvs i lim, härdplaster, bindemedel, är en annan produkt.

– I dag är det mest en avfallsprodukt som eldas upp.

Inom en femårsperiod tror Lars Berglund också på nanocellulosa som pappers­kemikalie.

– I och med att den börjar användas kommer också produktion i gång till en mer storskalig användning.

– Potentialen här är enorm. För mig är nanocellulosan lika stort som vedfibrer.

Omställningen till pappersförpackningar med nanocellulosa kan gå snabbt.

– Problemet med plaster i havet, som jag nämnde tidigare, kommer att slå hårt i miljöopinionen.

– I Italien finns redan förbud mot plastkassar. Får vi en sådan lagstiftning även i andra länder kan omställningen gå snabbt.

Lyckas man lösa de tekniska utmaningarna och förbättra dagens pappersförpackningar, ja då kan den här omställningen skjuta rejäl fart.

– Inom skogsindustrin är alla överens om att en omställning behövs. Problemet är att produkterna inte är färdigutvecklade än.

Men det allra viktigaste är ändå det genombrott för den nya forskningen som uppnåtts på senare år, enligt Lars Berglund.

– Vi är på väg in i en tidsålder där forskning och utveckling kommer att få mycket större betydelse än tidigare.

Göran Widerberg