Det våras för välfärden!

Plötsligt framträder en ny politisk dagordning bortom brott och straff-hegemonin som rått alltför länge, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein efter årets första partiledardebatt.

”Jag hyllar dem som faktiskt härdar ut”

I betraktarens öga ter sig konstnärsmyten romantisk. För de som balansera­r på dess tunna egg är den allt annat än just det, skriver Carl Linnaeus.

Foto: David Lundmark.
”Halva planet är gjort av plast och halva är av duk. Det är en leksak", säger Rejhan Fejzovic, pappersarbetare och hobbyflygare. Foto: David Lundmark.
Segel- och motorsegelflygplan är känsliga för hård vind. Även regn och insekter på vingarna påverkar prestandan och lyftkraften. Därför krävs bra koll på vädret och noggranna förberedelser före start. Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Rejhan Fejzovic Ålder: 34 år. Arbetar: Kartongmaskin tre, Stora Enso i Fors. Typ av flygcertifikat: LAPL(S). Foto: David Lundmark.
Liten från ovan men desto större på marken. Världens största dalahäst, som finns i Avesta, är 13 meter hög och väger nästan 67 ton. Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Nära marken blir termiken (varma uppåtgående luft- strömmar) starkare. Det gör att flygplanet hoppar och skakar lite extra när det är dags för landning. Foto: David Lundmark.

”Drömmen är ett eget plan”

Lyssna på eller ladda ner reportaget här.

Fastspänd i en leksak av plast en halv kilometer upp i luften med en surrande propeller framför ansiktet. Exakt där finner pappersarbetaren Rejhan Fejzovic lugnet och njutningen.

17 METER MELLAN VINGSPETSARNA

Ett 80-tal luftvärdiga motorseglare finns i dag registrerade. Här är planet som Rejhan använder:

Namn: AVO-68 R SAMBURO.
Längd: 8 meter.
Vingspann: 17 meter.
Max. startvikt: 750 kg.
Motor: Rotax, 80 hk.
Max. hastighet: 200 km/h.
Räckvidd: Cirka 2,5 timmars flygning.

DRÖMPLANET

”Vinner jag miljonerna på lotto skulle jag definitivt köpa ett eget plan. Då finns inga gränser, och jag har redan hittat mitt flygplan. Det är ett tvåmotorigt Diamond DA42. Det ser häftigt ut med lädersits och andra grejer.”

I Rejhan Fejzovics lilla lägenhet, högst upp i ett hyreshus i Avesta, finns ingenting som tyder på att han är pilot. Inga modellflygplan, inga Top Gun-affischer, ja inte ens ett par pilotbrillor syns till. Titeln är faktiskt inget Rejhan brukar slänga sig med.

– Det känns lite halvlarvigt att säga att man är pilot. Det är ju på hobbynivå. Halva planet är gjort av plast och halva är av duk. Det är en leksak. Jag gör inte så stor grej av det, säger han.

Det enda beviset för att Rejhan faktiskt får lov att flyga är det lilla häftet som är själva certifikatet. Det har han haft i snart tre år. Historien om hur det gick till när halvt flygrädde pappersarbetaren blev hobbyflygare börjar dock något år tidigare. Då hade en arbetskamrat från kartongfabriken i Fors bjudit med honom på en flygtur i ett litet motorflygplan. Rejhan såg sin hemstad ur fågelperspektiv för första gången. Men som om inte det vore nog fick han dessutom ta över spakarna under en stund i luften och flyga planet från passagerarplats.

– Jag satt ju och blåhöll i spakarna, helt svettig om händerna, medan kollegan kolugnt satt bredvid och drack sitt kaffe. Men det gick bra, och det var riktigt häftigt!

– Jag tyckte om känslan när jag var där uppe. Det var just fascinationen över att alla andra är där nere och jag sitter 500 meter upp i luften bland fåglarna och kunde titta ner. Det är riktigt häftigt, men svårt att beskriva med ord.

De efterföljande månaderna blev det fler flygningar med arbetskamraten. Turerna gick längre och längre bort från hemmafältet i Avesta. Rejhan fick göra fler och fler manövrar i luften, med kollegan som övervakare. Till slut skötte Rejhan all flygning helt själv, undantaget start och landning.

Tanken började gro. Skulle han själv kunna ta flygcert? Efter lite undersökningar visade det sig att det nog inte skulle vara så hemskt komplicerat. Flygläraren var make till en bekant, och utbildningen gick att göra runt knuten i flygklubbens stuga i Avesta.

Ett år senare, med mycket teori och många lärarledda flygtimmar var flygcertifikatet äntligen hans. Den mest speciella händelsen under utbildningen var när Rejhan för första gången skulle starta, flyga och landa planet helt själv. Den dagen minns han mycket väl.

– Jag var så jävla nervös. Tankarna bara snurrade i huvudet.

”Känslan efteråt var svårslagen, det får man bara uppleva en gång.”

Efter att ha trippelkollat checklistan kom Rejhan upp i luften. Nu gällde det att klara av de olika momenten med planet. Via radion fick han instruktioner av flygläraren som stod på marken. Rejhan var hårt fokuserad på alla instrument, spakar och reglage. Plötsligt blev det helt mörkt i planet. Rejhan undrade vad som var fel och började titta sig omkring. Snart förstod han att det som hänt inte var särskilt dramatiskt. Han hade helt enkelt tappat bort solens position, och i en sväng råkade ena vingen blockera solljuset. En mycket lättad Rejhan fortsatte flygningen, höll nerverna i schack och klarade alla moment inklusive landningen bra.

Foto: David Lundmark.

Foto: David Lundmark.

– Känslan efteråt var svårslagen, det får man bara uppleva en gång. Jag vet inte hur många glädjesamtal jag ringde till folk efteråt. Det var eufori hela kvällen.

Förutom det rena slitet med flygutbildningen  kostade den också pengar. Närmare bestämt 30 000 kronor. Dessutom kostar det 500 kronor per timme att hyra flygplanet.

– Vissa går ut på krogen och dricker öl varje helg. Jag prioriterar det här i stället. Och det är värt varenda krona!

Ute på flygfältet i Avesta blir det väldigt tydligt att Rejhan kan en hel del om flyg och flygplan. Det tysktillverkade rödvita planet står uppställt i solen. Med van blick och med handen längs planet inspekterar han utsidan för att hitta eventuella skador eller lösa skruvar. Sedan kontrolleras oljenivån och roderkopplingarna.

– Det är alltid på vänstervingen det blir mest insekter och smuts. Eftersom propellern snurrar åt det hållet kastas allting dit, säger Rejhan samtidigt som han varsamt tvättar av de enorma vingarna med en fuktig trasa.

– Det kan gå åt en hel dag på fältet för en timmes flygning. Då måste man verkligen brinna för det.

Men trots allt meckande på marken blir det en hel del flygtimmar. Nästan varje vecka under sommarhalvåret försöker han komma upp i luften. Om inte vädret sätter stopp. Eller arbetet på fabriken, förstås. Men skiftgången hjälper faktiskt till enligt Rejhan, och ibland har han tur och tajmar in sin lediga vecka med bra väder.

Foto: David Lundmark.

Foto: David Lundmark.

Flygplanstypen Rejhan använder är ett så kallat motorsegelflygplan. Kort sagt ett segelflygplan med motor. Planet kan faktiskt flyga och landa utan motorn påslagen. Konstruktionen, med stora och långa vingar, gör att planet blir känsligt för vind och dåligt väder. Därför måste Rejhan ha mycket bra koll på väderprognoserna. Bäst gillar han lugna och soliga sommarkvällar.

– Då behöver man knappt röra spakarna för det känns som planet flyger sig självt, och man kan bara sitta och njuta.

Alla flygdagar är dock inte sådär stilla och ljumma. Och även om motorseglare klarar aningen hårdare väder än rena segelplan måste noggrannheten och säkerheten alltid finnas med i planeringen. Både innan start och i luften.

– Med ett vanligt segelplan har du bara en chans att landa. Med en motorseglare däremot kan du dra upp planet och göra nya försök. Det varierar oerhört från landning till landning. Ibland smeker man ner landningen och ibland kommer en vindpust och förstör allting.

Även om det kan låta dramatiskt är segel- och motorsegelflyg en relativt säker hobby. Olyckor är ovanliga, och trots att det är tydligt att Rejhan vet vad han håller på med är hans nära och kära inte helt övertygade om hobbyflygandets förträfflighet.

En av dem är Rejhans syster Adela. Trots hennes oro för brorsans säkerhet, och sin egen flygrädsla hade Rejhan lyckats övertala henne att följa med upp på en liten flygtur.

Motvilligt sa hon ja. Rejhan gjorde som han brukar och förklarade metodiskt hela proceduren för att lugna sin syster. Han pekade på reglage, visade vilka instrument som visade vad, och var de skulle starta och hur de skulle landa. Genomgången fick ingen synbar effekt. Adela höll sig så hårt i bältet att händerna vitnade medan planet rullade ut på startbanan. Rejhan väntade in rätt läge och gav motorn gas.

Starten gick bra. Men så plötsligt, mitt i luften, hände något. Motorn gick förvisso som den skulle, men det började bli varmare än vanligt i cockpit. Rejhan anade att något inte stod rätt till. Han tittade på sin syster. Samma krampaktiga grepp om bältet. Han insåg att hon inte märkt något och han borde hålla god min inför henne, trots att han själv började bli en smula orolig. Han pekade på olika landmärken i hopp om att Adela skulle känna den där maffiga känslan han själv söker när han flyger. Hennes svar var kort: ”Okej, det var kul, men kan vi vända nu?”. Rejhan protesterade inte och tog ner flygplanet för landning.

Inför nästa start, som skulle ske med Adelas sambo, gjorde Rejhan en ny kontroll av motorn. Precis som han misstänkt var det något som inte stod rätt till med motorn. Det visade sig att en av de två magneterna i tändsystemet hade slutat fungera. När han berättade att de faktiskt flugit med en halvtrasig motor gjorde Adela klart för honom att hon aldrig sätter sin fot i ett hobbyflygplan igen.

– Men vi har pratat ut om det. Det är lugnt nu, försäkrar Rejhan med ett brett leende.

Foto: David Lundmark.

Foto: David Lundmark.

Plötsligt tystnar motorljudet på flygfältet i Avesta. Planet är varmkört och Rejhan har gjort en kort provtur i luften. Nu står planet parkerat vid sidan av startbanan. Rejhan sitter på kanten till cockpit och nickar mot mig.

– Det är bara att hoppa i egentligen, om du vill åka med.

Jag sneglar mot den stora rödvita vimpeln mitt ute på startbanan. Det ser inte särskilt lugnt ut. Vimpeln hoppar och far. Sedan tittar jag tillbaka på planet. 17 meter i vingspann. Plast och duk.

Hur känns det uppe i luften då?
– Det är lite stökigt på låg höjd, men när vi kommer upp på 500 meter är det bra.

Hur mycket bensin har du i tanken?

– 15 liter, det räcker.

Med lite vingliga rörelser tar jag mig ner i planets passagerarsäte och får på mig bältet.

– Då går vi igenom checklistan. Parkeringsbroms till. Avionics. Elektrisk förbrukare. Propellern är bra. Huvudström på. Förgasarvärmare av. Choken av. Motorn är varm. Pump på. Tändning: Bägge magneter. Okej, nu river vi eld på den här.

Motorn startar och ljudet tvingar oss att ta på radiolurarna för att kunna prata med varandra. Planet rullar sakta framåt och Rejhan vänder det så att vi har landningsbanan rakt framför oss. 800 meter kortklippt gräs i sydostlig riktning. Ett kort anrop i radion och sedan drar Rejhan på full gas. Precis som han varnat för beter sig planet hoppigt och skakigt i stigningen. Väl uppe på 550 meter är upplevelsen en helt annan. Det är lugnt, stilla och förvånansvärt tyst, trots att propellern sitter någon meter framför våra ansikten.

Från ovan men desto större på marken. Världens största dalahäst, som finns i Avesta, är 13 meter hög och väger nästan 67 ton. Foto: David Lundmark.

Liten från ovan men desto större på marken. Världens största dalahäst, som finns i Avesta, är 13 meter hög och väger nästan 67 ton. Foto: David Lundmark.

– Där, till vänster ligger jobbet, fabriken i Fors. Och längst bort i horisonten rakt fram ligger Västerås, säger Rejhan samtidigt som han drar ner varvtalet på motorn för en ännu mjukare och behagligare tillvaro i planet.

– Det jag tycker är roligast just nu är att ta med folk som aldrig flugit förut och ge dom en wow-upplevelse. Ofta känner jag igen mig själv i dem. Från nervositeten innan start till att man nästan glömmer bort att man flyger. När folk säger att det är den bästa upplevelsen dom haft så känns det jävligt roligt att man fått bjuda på det. Det är en del av charmen.

 

 

Läs mer: Reportage

JOAKIM ANDERSSON

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Foto: Adam Daver

En sista vända med svarven

ÖgonblicketKlockan är 13.41 på Xylem Emmaboda

Knarket i industrin

Droger på arbetsplatsen hotar arbetarens trygghet

DEBATTUnder för lång tid har politiken inte tagit det växande problemet med droger på arbetsplatsen på allvar, skriver riksdagspolitikern Mattias Jonsson (S).

Måste jag kissa när andra ser på?

Koll påDrogtester av anställda ökar och fler åker fast. Bra för säkerheten, men vad händer med den personliga integriteten? Vad är du skyldig att göra – och vad händer om någon testar positivt?

5

”Jag vill försöka vara drogfri”

Viktor fuskade sig genom drogtest flera gånger. Efter en överdos kom vändpunkten. Kompisen Pontus hade inte samma tur. Han dog.

1

Dagens Arbete granskar knarket i industrin

Fabriksgolven är knarklangarnas nya arena. Polisen står handfallen. Dagens Arbete granskar knarket i industrin. Läs de anställdas berättelser om hur de knarkat på jobbet.

2

”Allt gick att få tag på inne på Volvo”

Folk gick in på toaletten och knarkade. I nästan ett år jobbade Josef på Volvo i Göteborg – sida vid sida med påtända kollegor.

SKR: Hindrar lagen att missbrukare söker vård?

I 31 år har det varit olagligt att använda droger i Sverige. Men effekterna av lagen blev inte vad man önskade. Nu vill Sveriges Kommuner och Regioner att lagen utreds igen.

1

Ny föreskrift sågas: ”Fler uppsägningar att vänta”

Nu kan det bli svårare att få rehabilitering för alkoholmissbruk och andra beroendesjukdomar, menar fackliga företrädare. En ny föreskrift från Arbetsmiljöverket sågas.

Polisen om knarket innanför industri­grindarna

Arbetsgivarens tillstånd är inte tillräckligt för att polisen ska kunna bekämpa droger inne på arbetsplatser. Klas Johansson, regionchef för polisregion Väst, svarar på DA:s frågor om knarket i industrin.

”Jag var ständigt rädd för att åka på ett drogtest”

Vägen tillbakaChristoffer fick ett ultimatum: Behandlingshem eller sparken. SSAB hade fått nog av hans knarkande. Men redan när Christoffer packade väskan tänkte han på att bli hög igen.

”Arbetsgivaren ska ha ansvaret för drogrehabilite­ringen”

DEBATTLagen säger att arbetsgivaren har rehabiliteringsansvar för ”Alkohol och andra berusningsmedel”. Vi vill att rutiner för rehabilitering även ska omfatta narkotikamissbruk, skriver IF Metalls förbundsjurist Darko Davidovic.

1

Gasutsläppet höll på att ta Claes liv

GasutsläppSkyddsmasken hjälpte inte. Claes Karlsson fick ingen luft och sprang för sitt liv. – Jag tänkte bara bort, bort, bort, säger han.

Så får du rätt pengar

Koll på Sedan 2013 har de flesta industriarbetare delpension. Du ska få extra inbetalning till tjänstepensionen. Men alla arbetsgivare betalar inte, och det är bara du som kan kolla att det blir rätt. Vi hjälper dig!

MBL får liv i poesin

Ombudsmannen Tomas Lundmark vet vad som rimmar på bemanningsanställd. Nu bokdebuterar han med en samling dikter om arbetet. Alla på rim såklart.

Avtal 2020

Pappers avtalskrav: ”Vår bransch tål fyra procent”

Fyraprocentiga löneökningar, utökad ATK och högre delpension. Det är några krav som Pappers lämnade över till Industriarbetsgivarna under fredagen.

Industriarbetsgivarnas svar till Pappers: Märket gäller

Pappers kan glömma fyraprocentiga lönelyft. Åtminstone om Industriarbetsgivarna får bestämma, som menar att löneökningstakten snarare måste ner under dagens märke på 2,17 procent.

3

Arbetstid en stridsfråga i avtalskraven

Större möjligheter att variera arbetstiden och höjt övertidsuttag. Det vill Teknikarbetsgivarna se. IF Metall möter med krav på det motsatta.

Kampen om flexibiliteten har börjat – igen

PERSPEKTIVArbetstid, bemanning, lön. Där står slaget om flexibiliteten. Om den handlar avtalsrörelsen, skriver DA:s Harald Gatu.

GS: Arbetstiden måste bli mer förutsägbar

Flexibilitet eller förutsägbarhet. Det är makten över arbetstiden som blir den heta frågan i GS-fackets förhandlingar.

Vad är viktigast i avtalsrörelsen?

DA frågarVilka frågor är viktigast att ditt fackförbund driver i avtalsförhandlingarna? Vi frågade några industriarbetare vad de tycker. Nu vill vi även höra DIN åsikt!

4

Läroböckerna i ekonomi stämmer inte längre

PerspektivVi har sett det förr i avtalsrörelsens upptakt. Dagarna före jul överlämnar parterna detaljerade krav till varandra. Men den här gången är ingenting är som förut. Läroböckerna stämmer inte längre, skriver DA:s Harald Gatu.

1

Guds hus byter roll

BildreportagetPrecis som Sverige genomgick Norge en väckelserörelse i slutet av 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Och det byggdes mötes­lokaler över hela landet. I dag avvecklas de norska ”bönehusen” i allt snabbare takt.

Striden om arbetsrätten

Mattias Dahl på Svenskt Näringsliv och Torbjörn Johansson på LO

Överens om fortsatta Las-förhandlingar

Allmän visstid ska ersättas, omställningsstödet ska förstärkas och a-kassan stöpas om helt – det är en del av innehållet i den avsiktsförklaring som parterna kommit överens om inför fortsatta förhandlingar.

5

Kommer mitt jobb att bli mindre tryggt nu?

Kris inom LO, anklagelser om svek och lögner. När facket förhandlar med arbetsgivarna om anställningstryggheten har det väckt ilska och rädsla. Men vad handlar förhandlingarna om? DA guidar dig.

”Vi borde vara mer öppet kritiska till S”

REPLIK | LASDet handlar inte så mycket om intern information som att förbundet behöver visa sin ståndpunkt i den offentliga debatten när självklara fackliga frågor får stryka på foten, skriver Jan-Inge Ogenfalk i ett svar till IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

1

”Vi gör allt för att nå ut i de kanaler vi förfogar över”

REPLIK | LASVi delar inte bilden av att förbundet varit tyst i  debatten om januariavtalet och Las, och om informationen har drunknat i mediebruset är det beklagligt. Det skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson om kritiken.

”Er tystnad slår oss med häpnad”

DEBATT | LASDet hörs inte ett knyst från IF Metalls ledning, varken om att S genom januariavtalet säljer ut politiken, eller nu senast om turerna i förhandlingarna om las. Vi frågar oss varför, skriver flera tidigare förtroendevalda från IF Metall i Linköping.

1

Den sanna berättelsen om en näthinne­avlossning

GästkrönikaEfter en akut ögonoperaration går det att dra några viktiga slutsatser om samhället vi lever i. Och om svenskans vackraste ord, skriver Dan Strängby.

2

8 000 namn mot flytt av fabrik

Inför några hundra personer fick Marbodals vd Fredrik Nyström ta emot en namninsamling mot flytten av fabriken i Tidaholm. ”Vi vill att de ska tänka om och tänka rätt”, säger Charlotte Svensson.

Stora brister i Lernias yrkesutbildning Liljeholmen

YrkesutbildningTrots att deltagarna på yrkesutbildningarna på Lernia i Liljeholmen har larmat om stora brister tog det skolledningen över ett år att agera.

1
Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.