Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Solidaritet är mer än den svenska modellen”

6 september, 2016

Skrivet av Jeanette Herulf

Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.

GästKrönika Säger ni ”svenska modellen” en gång till så skriker jag. Den primitiva känslan överföll mig vid frukostbordet häromdagen. Som sjukskriven (och tillhörande den icke arbetande delen av befolkningen) har jag ju tid att läsa tidningar och följa nyhetsflödet.

Jeanette Herulf

Det finns olika sätt att se på samhället. Kanske blir det annorlunda  när man är långtidssjukskriven och en del av det så kallade ”utanförskapet”. Om detta och annat kommer DA-reportern Jeanette Herulf att skriva i sina krönikor.

Den svenska modellen, detta s-märkta ministrars favorituttryck måste vara ett nygammalt fynd. För många som lyssnar på politikernas utspel är uttrycket oklart. Men det guppar fint med i sommarens grumliga flod av ”svenskhet” och ”svenska värderingar”. Och det har ett element av nationalism som också ligger i tiden. Samtidigt finns där ett korn av ideologi, något som tilltalar alla som letar efter visioner och ideal i dagens arbetarrörelse.

Uttrycket används som argument för att förbjuda tiggeri. Tiggeri passar inte in i den svenska modellen, har flera ministrar sagt. Vi har också gjort det svårare för människor som flyr undan krig och fattigdom att komma in i Sverige. Ett viktigt skäl som politikerna angav var att de ville värna den svenska modellen.

Men vad är då den svenska modellen? Enligt nationalencyclopedin och socialdemokraterna själva är den starka välfärdsstaten och kollektivavtalen själva kärnan i detta samhällsbygge. Det handlar om ekonomiska teorier och värderingar. När den svenska modellen började att byggas, på 30-talet, talade man om jämlikhet mellan könen, minskade klasskillnader, solidaritet, lika chanser för alla. Sverige blev en förebild för andra länder som ville skapa ett rättvist samhälle.

Men det finns inget typiskt svenskt i dessa värderingar. Sverige må vara bäst i världen på jämställdhet enligt vissa kriterier, men vi är inte ensamma om att sträva efter lika villkor mellan könen. Vad är specifikt svenskt med viljan att minska inkomstklyftor? Solidaritet?

Visst leder flyktingströmmen till stora utmaningar för det svenska samhället. Och tiggeri rimmar dåligt med vårt system som just går ut på en stark välfärdsstat där samhället stöttar de svaga. Men vi löser inga problem genom att stänga till våra gränser och förbjuda tiggeri. En sådan linje ska framför allt inte ursäktas med att vi måste värna den svenska modellen.

Världen är inte densamma som på 30-talet då man började tala om en svensk modell. Vi är numera medlemmar i EU och har accepterat en fri rörlighet, inte bara för kapitalet och välutbildade akademiker, utan även för utsatta människor.

Kanske behöver den svenska modellen ändras? Men behåll för allt i världen värderingarna om minskade klasskillnader och jämställdhet. Jag är mycket stolt över dessa ideal trots att de inte är unikt svenska.

7 kommentarer till “Solidaritet är mer än den svenska modellen

  • Förstår dig precis. Gick hem ifrån mitt arbete 2002 och trodde i min enfald att jag skulle få skadorna utredda och klargjorda, så som lagen föreskriver! Men nu sitter jag här 14 år senare och har på grund av den kamp jag varit tvungen att föra mist familjen, huset, självkänslan och min person. Blev sjukskriven 2013 för att få mina skador utredda och klargjorda (men inte huruvida de berodde på arbetet?) och fick då återigen möta utanförskapet. Jag hade inte rätt till min SGI på 680 kr/dag utan som ”arbetslös” var det 486 kr/dag som jag hade rätt till. Tror inte att de socialmoderater som gapar högst om Svenska modellen vet hur systemet ser ut för oss arbetsskadade som fråntagits rätten till arbetsmiljölagen, och utredandet av om jag drabbats av arbetsskador eller det ständiga gissandet mellan tummen och pekfingret som faktiskt förekommer, trots svensk arbetsmiljölagstiftning. Önskar du får uppleva lugnet som verkligen behövs vid sjukskrivning och ett stilla tillfrisknande, hälsningar från en medmänniska!

    • Tack, Pelle Johansson, jag ska tänka på det där om lugn och ro.
      Jag och mina kollegor på tidningen har ofta skrivit om människor som råkat illa ut på samma sätt som du. Jobbade ju som reporter på Dagens Arbete i många år. Tror att jag förstår. Det är förfärligt att socialförsäkringarna urholkats, att människor som arbetat hårt inte får en skälig ersättning när de blir sjuka på grund av jobbet. Samma gäller de kollektivavtalade försäkringarna genom Afa (Dagens Arbete skrev om det i vår/vintras http://da.se/2016/03/afa/).
      Men man ska inte blanda ihop detta med migrationen. Försämringarna i socialförsäkringarna beror på politiska beslut tagna under Alliansregeringen, men också av socialdemokratiska ledare. Försämringarna i de kollektivavtalade försäkringarna hänger bland annat ihop med att de fackliga organisationerna förlorat i styrka.

  • Jeanette, du hakar upp dig på fel saker. Det är inte bristen på solidaritet som är problemet i ”den svenska modellen”, utan angreppen mot den. Vi är säkert överens om att den samhällsmodell som arbetarrörelsen i Sverige byggt och nu strävar efter att behålla, bygger på en solidarisk grund. Generell välfärd, starka fackföreningar, ordning och reda på arbetsplatserna och kollektivavtal, är bärande element i det bygget. Kalla detta för vad du vill, men det är dessa värden vi vill slåss för. Värderingarna är visserligen inte unika för Sverige, men för Norden. Mycket ovanliga med andra ord i ett globalt perspektiv. Välfärden har med åren urholkats men aldrig varit under så stark attack som under de senaste tio åren. Det är där bristen på solidaritet kommer in. Här några exempel: Reinfeldts Allians började med att försöka knäcka facken genom att chockhöja a-kasseavgifterna. Fortsatte tillsammans med Svenskt Näringsliv ge sig på kollektivavtalen med hjälp av EU och Lavaldomen. Alliansen gick sen vidare med försöken att bryta ner facken och kollektivavtalen genom en oreglerad migration. Underbud och social dumping blev ett faktum. Att slå sönder den svenska arbetsmarknaden leder inte till solidaritet. ”Öppna era hjärtan”-talet, där Reinfeldt pläderade för fortsatt öppna gränser för utomeuropeiska migranter, blev också hans fall. Väljarna sa nej. Öppna gränser går inte att kombinera med ett samhälle som vill behålla en generell välfärd.
    När det gäller tiggeriet har det aldrig varit en del av den fria rörligheten inom EU. Medborgarna har rätt att söka jobb i andra EU-länder under tre månader, inte tigga och bygga kåkstäder där de vill. Allmosor till migranter är inte heller solidaritet. Det är i stället ett indirekt stöd till hemlandets ledare, som slipper ta itu med sitt lands problem, trots stora EU-bidrag.
    Björn Wiberg

    • Visst, vi är till stora delar överens. Starka kollektivavtal och fackföreningar är bra. Generell välfärd, ordning och reda på arbetsplatser är också bra. Men hotet mot allt detta (som tyvärr delvis urholkats) är inte migrationen. Tvärtom är migration nödvändig för ett åldrande Europa. De bosnier som kom på 90-talet till Sverige bidrar i dag till exempel till att betala min mans (och din?) pension. Hotet mot den svenska modellen är snarare illojal konkurrens, att man låter människor som kommer hit arbeta under sämre villkor. Man tummar på de lagar och regler som finns.

      Solidariteten tar inte slut vid Sveriges gränser för mig. En stor del av den svenska befolkningen lever i överflöd. Vi har råd att dela med oss till människor i nöd.

      Och, vad gäller tiggarna säger jag: EU:s fria rörlighet betyder bl a att EU-medborgare kan röra sig fritt i Europa under tre månader. Det fnns inget tvång på arbete, vill de däremot stanna längre måste de kunna visa att de kan försörja sig. Tiggeri är alltså inte olagligt (Källa: Riksdagens upplysningstjänst). Ibland ger jag pengar till tiggare som jag känner igen, i mitt närområde. Inte för att jag tror att det löser romernas problem i Rumänien. Jag har helt enkelt råd att avstå en tia, eller tjugo kronor, till en människa som har det betydligt sämre än jag.
      /Jeanette Herulf

  • Jag håller med Björn Wiberg helt och hållet.

    Kampen står mellan dem som manipulerar och dem som följer till slakten. Vi andra står på sidan av och gapar förvånat över ringa eller inga protester från våra folkvalda/förtroendevalda som väljer att inte hjälpa eller stöttat alla de som är arbetsskadade och behöver arbetsskadeförsäkringen och socialförsäkringen på sin sida. Inte en massa pk-analyser som rinner iväg utan resultat.

    Domstolarna har inte ens vett att vara opartiska och oberoende vid arbetsskademål m.m. Det är vi arbetsskadade som tigger och ber, men med den skillnaden att vi får inget stöd eller hjälp. Inte ens empati.

    Så vad är det för samhälle man har skapat under 10 – 15 års tid? Ni ser resultatet idag, med flata fackledare och nomenklaturen som Socialdemokraterna har blivit.

  • Jag håller med om att vår solidaritet sträcker sig utanför våra gränser. Det ska vi visa genom en generös flyktingpolitik via kvotflyktingar. Då når vi de mest behövande. Inte dem som har råd att betala tusentals kronor till smugglare och sen väljer det land i EU som har de generösaste reglerna. Genom en kontrollerad invandring slår vi dessutom hål på Centerns dröm om det ultraliberala samhället. Ingen stat, ingen välfärd. Alla, svenskar som invandrare får klara sig bäst själva. Ett sådant osolidariskt samhälle vill inte jag ha.
    Björn Wiberg

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

Arbetarrörelsens framtid ligger inte i att låna in rasistiskt och antidemokratiskt tankegods från SD. Det finns inte tillräckligt många väljare med rasistiska åsikter i Sverige för att det ska löna sig, skriver historikern Henrik Arnstad

Ändra reglerna för arbetskraftsinvandring

Helle Klein, chefredaktör.

”Därför ska du inte protest­rösta på SD”

Låt mig berätta vilken politik Socialdemokraterna vill genomföra – och hur SD röstat i viktiga frågor som rör din ekonomi och ditt arbetsliv, skriver Ermine Khachatryan (S).

Bekämpa segregationen inte flyktingarna

Chefredaktör Helle Klein vill att (S) slutar med den auktoritära retoriken.

”Sänkta löner fel väg att gå”

Jonas Frycklund har rätt i att parterna – och samhället i övrigt – behöver utveckla nya vägar för att få nyanlända ut på arbetsmarknaden. Men sänkta lägstalöner är fel väg att gå – vi måste satsa på utbildning, skriver LO:s andre vice ordförande Berit Müllerström.

”Bekväma myter – men livsfarliga”

I stället för sänkta löner borde Svenskt Näringsliv propagera för fler högproduktiva jobb – åtminstone om de tar hänsyn till sina egna analyser. Det skriver ekonomen Sandro Scocco angående debatten om migrationen och den svenska modellen.

”Vi behöver sänka timkostnaden”

Den flyktingvåg vi har sett de senaste åren har varit exceptionell. I ett sådant läge behöver vi hitta konstruktiva lösningar. Svenskt Näringslivs Jonas Frycklund skriver i vår debattserie om migrationen och den svenska modellen.

”Vi behöver prata om integration – men i vad?”

”Integration har länge varit ett magiskt lösenord när det pratas invandring, men sällan ställs frågan: integration i vad?”, skriver metallaren och frilansskribenten Lars Henriksson.

Where are we now?

Where are we now, sjöng David Bowie i en av sina vackraste låtar. Många undrar nog detsamma i politiken i dag. De rödgröna måste berätta vart vi är på väg. Måtte årets första partiledardebatt präglas av politisk fantasi istället för av panik.

Gör inte upp med Moderaterna

Lagom till sommarsemestern verkar en regeringskris segla upp. Kommer Miljöpartiet att lämna regeringssamarbetet på grund av flyktingpolitiken? Nu behöver det inte gå så illa. Men frågan om migrationen är onekligen svårlöst och har många dimensioner. Jag måste erkänna att jag inte riktigt begriper Socialdemokraternas agerande just nu. I januariöverenskommelsen beslutade regeringsmajoriteten om att en parlamentarisk […]

Arbetsrätt Striden om las

Århundradets förhandling

Ge för guds skull inte politikerna möjlighet att skapa oreda på arbetsmarknaden för lång tid framöver, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Använd strejken mot försämringarna som föreslås”

Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.

”Vi förhandlar för att stärka tryggheten”

En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

LO-förbunden eniga: Las-förhandlingarna återupptas

På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.

Pontus Georgsson

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Öppnare förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Marcus Bolin

Pappers: Kravet på 4 procent ligger fast

Trots lågkonjunktur och krisande tider för tidningspapper kommer Pappers fortsätta kräva fyraprocentiga lönepåslag för sina medlemmar.

Arbetsgivarna: Krympande kaka att fördela

Läge att ”besinna sig”, anser industrins chefsekonomer inför att de pausade löneförhandlingarna ska återupptas. Men facken kräver 3 procent från den 1 april.

”Våra beslut påverkar alla medlemmar”

Avtalsförhandlingarna drar snart i gång igen och Lizette Lindqvist är en av dem som har makt över resultatet.

”För många arbetare var det ingen hemester”

”Hemestern” är slut för alla som har så mycket pengar att det är exotiskt att inte resa utomlands. För oss andra börjar i stället kampen mot nollavtal och allt sämre anställningsskydd, skriver truckföraren Zara Biske.

IF Metall: Vår utgångspunkt är 3 procent

Industriarbetsgivarna har svårt att se något utrymme för höjda löner i höstens avtalsrörelse, men facket utgår fortfarande från sitt bud på 3 procents löneökningar.

Pappers: Slopa aktieutdelningarna

Företagen inom massa- och pappersindustrin bör avstå från aktieutdelningar. Det anser Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson som nu tecknat avtal om korttidsarbete med Industriarbetsgivarna.

LO och Svenskt Näringsliv: Förläng alla avtal

LO och Svenskt Näringsliv är överens. Nu uppmanar de alla fackförbund och arbetsgivarorganisationer att skjuta upp årets avtalsrörelse till hösten.

Industrin skjuter upp avtalsrörelsen

Facken inom industrin och arbetsgivarna säger ja till att skjuta fram avtalsrörelsen. Även Pappers förlänger avtalet. ”Vi befinner oss mitt i en pandemi. Det är inte läge att bråka om löner och villkor”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.