Industriarbetarnas tidning

Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.

Största problemet är inte pensionerna

3 januari, 2018

Skrivet av Jeanette Herulf

Foto: David Lundmark.

Ledarkrönika”Borde vi inte börja med att göra jobben mer attraktiva, säkrare ur arbetsmiljösynpunkt innan vi kräver av människorna att de jobbar mer?”, skriver Jeanette Herulf.

Om skribenten

Jeanette Herulf är mångårig DA-medarbetare som efter en längre sjukskrivning nu är tillbaka på redaktionen på deltid. Hon medverkar med ledarkrönikor varannan vecka.

”Det finns olika sätt att se på samhället. Kanske blir det annorlunda när man är långtidssjukskriven och en del av det så kallade ‘utanförskapet’. Detta, och annat som ligger mig nära, står nu i fokus för mitt skrivande.”/Jeanette Herulf.

Puh. Jul- och nyårshelgen är över för den här gången. Värre än någonsin. Kanske för att man skrivit och talat mer om pengar än någonsin.

Månaderna före jul var all sorters media och reklam överfulla med ångest runt våra pensioner. Skulle pengarna räcka? Kanske väntar oss en ålderdom på fattighuset. Hundmat och kalla våningar?

Fattiga miljöer som i Karl-Bertils jul flimrade förbi. Ölhallar, kärror och kläder med hål i.

Slutsatsen var en enda: nu gäller det att jobba mer – och längre. Principen att summan i det oranga kuvertet, den allmänna pensionen, skulle räcka till alla är befängd, sades det. Vi behöver mer pengar i systemet. Vi lever för länge, jobbar för få år för att pensionen ska räcka livet ut.

Förhandlingar pågår för att revidera det ”gamla” systemet. Det gamla systemet som gäller i dag, som säger att du ska jobba tills du är minst 61 år. Och för den som vill stanna kvar längre gäller gränsen 67 år.

Tanken är att gränserna ska höjas så att totalt antal arbetade timmar ökar, så att pensionerna räcker även i framtiden.

Men vadå räcka? Måste vi leva på samma sätt i framtiden som i dag? I ett system där konsumtionen ökar hela tiden? Där ojämlikheten i samhället ökar, där man fortsätter att konsumera och resa som om ingenting hänt?

Ojämlikheten består för att det nuvarande systemet spär på skillnaderna mellan fattig och rik. Har du haft en bra lön ska du också kunna fortsätta leva på den nivån. Har du haft en usel nivå på lönen, ska pensionen inte bli bättre.

Fortsätter vi att resa som tidigare lurar många fällor runt knuten. Koldioxid som spys ut i luften genom flyget, eldrivna bilar där frågan uppstår: var kommer elen ifrån? Hur är batterierna tillverkade?

Varför egentligen? Varför ska vi jobba ännu mer för att behålla vårt nuvarande system? Och varför ska de som har det sämst (de tunga jobben) tvingas att jobba längre?

Ett förslag från pensionsgruppen går ju ut på att alla ska fortsätta jobba tills de är minst 63 år (i dag gäller 61 år). Sönderstressade människor och människor med slitna kroppar ska alltså tvingas kvar längre i arbetslivet.

För mig är det något lurt med denna tankegång. Bak- och fram på något sätt. Borde vi inte börja med att göra jobben mer attraktiva, säkrare ur arbetsmiljösynpunkt innan vi kräver av människorna att de jobbar mer?

Låt oss slippa tänka mindre på pensionen och julklappar nästa år. Det finns andra problem att bekymra sig över.

2 kommentarer till “Största problemet är inte pensionerna

  • De som behöver ska ha pension oavsett om de är 55, 60 eller 65. Att höja pensionsåldern är feltänkt. De äldre måste få lugn och vila. Antingen har man jobbat tillräckligt för att helt enkelt bara vara förtjänt av pension, eller så är man sliten, skada eller sjuk. Dessutom behöver de arbetslösa och yngre jobben. Se därför till att grundpensionen höjs och att pensionärerna kompenseras fullt ut för jobbskatteavdraget.

  • Jag anser att pensionen ska vara minst 15 000 per månad netto för alla och att det ska ges den hemhjälp och hemsjukvård som behövs. Detta ska inkludera alla assistenter som behövs. Det är detta som borde diskuteras och inte att höja pensionsålder. Alla sådana förslag är fackföreningsfientliga

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Hur mycket är samhällets trygghetssystem värt?

Inkomsttrygghet var tidigare en levande princip, men vad står den för i dag? Jeanette Herulf har tittat närmare på Per Molanders senaste rapport.

”Entreprenörs­anställda ska inte ha sämre villkor”

I höstas röstade riksdagen nej till ett regeringsförslag att stärka skyddet för dem som jobbar åt offentliga entreprenörer. Ett kompromissförslag är på väg. Frågan är hur mycket bättre det blir för dem som utför jobbet, skriver Jeanette Herulf.

Debatten om ppm – en storm i ett vattenglas

Många talar om ppm-pensionen i dag. Men är den så viktig? En mindre del av den allmänna pensionen. Orättvisorna finns någon annanstans, skriver Jeanette Herulf.

Vilket är mitt skäl att skämmas?

”Kan någon snäll person förklara, vad är bidragsberoende i detta? Att jag haft otur? Att försäkringarna – som jag själv varit med och betalat, tvingats utlösas? Ska jag skämmas?”, skriver Jeanette Herulf angående att sjuka och arbetslösa misstänkliggörs.

Vi kräver riktiga löneökningar

Nu ska vi ge järnet för att få igenom våra krav i avtalsrörelsen: Mer pengar, bättre pension, säkrare arbetsplatser och ett jämställt arbetsliv.

”Därför stöder facken S”

”Det finns skäl till varför Svenskt Näringsliv uppvaktar Moderaterna och Sverigedemokraterna, det gynnar deras medlemmar. Det finns lika grundliga skäl till att LO-facken uppvaktar Socialdemokraterna. Det gynnar deras medlemmar”, skriver Thomas Lindell, som jobbar på Älvsbyhus och är förtroendevald i GS.

”SD och Alliansen är löntagarfientliga”

”I de fall facket inte nått fram förhandlingsvägen har S beslutat att politiskt genomföra löntagarnas krav – efter motstånd från de borgerliga partierna.” Det skriver fem tidigare fackligt förtroendevalda från fyra olika LO-förbund, och uppmanar alla väljare att tänka till noga inför det kommande valet.

Bra arbetsmiljö ingen självklarhet

”Många av GS medlemmar får vika ner sig innan 65-årsdagen på grund av kroppens utslitning”, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

”Många orkar inte arbeta längre än till 63”

”Vi vill att pensionsåldern ska vara flexibel och utgå från vad varje person orkar”, skriver förbundsordföranden för IF Metall, GS och Pappers i ett gemensamt debattinlägg. 

Pensionsåldern är en klassfråga

Många industriarbetare börjar jobba redan i tonåren. Att säga till dessa att de måste arbeta längre är ett hån, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Marcus Bolin

Pappers: Kravet på 4 procent ligger fast

Trots lågkonjunktur och krisande tider för tidningspapper kommer Pappers fortsätta kräva fyraprocentiga lönepåslag för sina medlemmar.

Arbetsgivarna: Krympande kaka att fördela

Läge att ”besinna sig”, anser industrins chefsekonomer inför att de pausade löneförhandlingarna ska återupptas. Men facken kräver 3 procent från den 1 april.

”Våra beslut påverkar alla medlemmar”

Avtalsförhandlingarna drar snart i gång igen och Lizette Lindqvist är en av dem som har makt över resultatet.

”För många arbetare var det ingen hemester”

”Hemestern” är slut för alla som har så mycket pengar att det är exotiskt att inte resa utomlands. För oss andra börjar i stället kampen mot nollavtal och allt sämre anställningsskydd, skriver truckföraren Zara Biske.

IF Metall: Vår utgångspunkt är 3 procent

Industriarbetsgivarna har svårt att se något utrymme för höjda löner i höstens avtalsrörelse, men facket utgår fortfarande från sitt bud på 3 procents löneökningar.

Pontus Georgsson

Pappers: Slopa aktieutdelningarna

Företagen inom massa- och pappersindustrin bör avstå från aktieutdelningar. Det anser Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson som nu tecknat avtal om korttidsarbete med Industriarbetsgivarna.

LO och Svenskt Näringsliv: Förläng alla avtal

LO och Svenskt Näringsliv är överens. Nu uppmanar de alla fackförbund och arbetsgivarorganisationer att skjuta upp årets avtalsrörelse till hösten.

Industrin skjuter upp avtalsrörelsen

Facken inom industrin och arbetsgivarna säger ja till att skjuta fram avtalsrörelsen. Även Pappers förlänger avtalet. ”Vi befinner oss mitt i en pandemi. Det är inte läge att bråka om löner och villkor”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

Arbetsrätt Striden om las

”Använd strejken mot försämringarna som föreslås”

Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.

”Vi förhandlar för att stärka tryggheten”

En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

LO-förbunden eniga: Las-förhandlingarna återupptas

På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Öppnare förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Kom två minuter för sent – fick inte jobba kvar på Textilia

Nebije kom några minuter för sent vid två tillfällen. Det räckte för att inte få ett nytt kontrakt på Textilia i Rimbo. Där är en tredjedel av arbetsstyrkan visstidsanställd – en otrygghet som tär.