”EU-valrörelsen behöver andas framtidstro om den ska entusiasmera väljarna”DA:s chefredaktör Helle Klein om LO:s valplattform.

”I Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning.”Anneli Jordahl om att bryta påtvingade könsroller.

I Kata Dalströms liv hittar jag min dröm

Foto: David Lundmark.

Ledarkrönika Jeanette Herulf läser en bok om Kata Dalström och längtar efter tron på solidaritet och jämlikhet.

Om skribenten

Jeanette Herulf är mångårig DA-medarbetare som efter en längre sjukskrivning nu är tillbaka på redaktionen på deltid. Hon medverkar med ledarkrönikor varannan vecka.

”Det finns olika sätt att se på samhället. Kanske blir det annorlunda när man är långtidssjukskriven och en del av det så kallade ‘utanförskapet’. Detta, och annat som ligger mig nära, står nu i fokus för mitt skrivande.”/Jeanette Herulf.

I dessa tider är det lätt att bli vilsen. I varje fall om man som jag har allmänna socialistiska ideal och drömmer om ett bättre samhälle. Det är kompromisser och pragmatism för hela slanten. Det enda målet i sikte är att tjäna mer pengar, bli en omtalad person. Men drömmarna då? Finns det inga visioner längre?

Då är det en befrielse att läsa en nyutkommen biografi om Kata Dalström, Agitatorn som gick sin egen väg (Historiska media 2017) skriven av Gunnela Björk.

På något sätt hade Kata Dalström figurerat i mitt liv, men nu vet jag betydligt mer om henne och hennes tid i början av 1900-talet.
Och i dag är hon mer aktuell än någonsin. Hon var den där som vågar säga ifrån, inte följa strömmen, ha en egen definition på vad som är en människa och vad en människa behöver.

Hon föddes in i ett borgerligt medelklasshem på gården Emtöholm på gränsen mellan Småland och Östergötland, 1858. I tonåren blev hon övertygad socialist, helt emot vad hennes samhällsklass förespråkade. Men hon visste vad hon ville: större jämlikhet mellan människor, minskad fattigdom.

Däremot ville hon inte sälla sig till borgarklassens ”kvinnoorganisationer” som kämpade för kvinnlig rösträtt. På den tiden, i början av seklet, fanns rösträtt till riksdagen endast för män med en viss status och inkomst. Kvinnlig rösträtt är att bara gå halva vägen, tyckte Kata och ställde sig i stället utanför socialdemokratiska kvinnoklubbar. De ville bredda rösträtten – till fler män, men inte ge kvinnorna rösträtt först. Fel taktik, ansåg de.

Men det tyckte inte Kata

Många människor upptäckte att Kata var en duktig talare och agitator. Hon fick uppdrag i olika föreningar och organisationer. Det var de som byggde upp den svenska arbetarrörelsen, efter tyska och italienska förebilder.

Läran om socialism och alla människors lika värde kom följaktligen också söderifrån, främst från olika tänkare och filosofer i Italien, Storbritannien och Tyskland (Karl Marx). Kata var med och spred idéerna till norra Sverige, där hon bildade arbetarklassföreningar och kvinnoföreningar i små svenska orter. Hon älskade norra Sverige med sina höga berg, svindlande utsikter och djupa skogar.

Det var många som såg hennes utstrålning och talarförmåga. Hon hade stora, mörka, glänsande ögon, var liten och satt och använde envisa tydliga gester med händerna när hon talade. Det var bara ett problem. Hon vägrade att följa ledarna i en viktig fråga: rösträtten.

Kata och hennes gelikar förde en rejäl kamp för att visa att rösträtt bara för vissa män inte är en allmän rösträtt. Hon kom i konflikt med flera betydelsefulla herrar inom den växande arbetarrörelsen: Hjalmar Branting, August Palm och kommande LO-ordföranden Herman Lindqvist.

Men Kata gav sig inte. På hennes resor runt om i Sverige fortsatte hon att agitera för allmän rösträtt för alla, oavsett kön och position i samhället. Och människor från arbetarklassen fortsatte att komma på hennes ”föreställningar”, bildade nya föreningar och lyssnade till hennes brandtal.

Rösträtten var dock inte allt som intresserade Kata. Hon vägrade också följa dåtidens regler för hur män och kvinnor skulle umgås. Själv var hon gift flera gånger och hade sju barn. Detta naturligtvis, vilket hon själv insåg, tack vare hennes ekonomiska välstånd som gjorde det möjligt att lämna över barnen till en barnflicka när plikten kallade.

Om vi återgår till början av artikeln. Jag avundas Kata och människorna runt omkring henne för deras kompromisslöshet och egna val. För Kata var socialism mycket mer än ekonomisk rättvisa. Hon hade en vision om människorna också, och om vår framtid. Hon trodde på ett samhälle ”befriat från privatkapitalismens förbannelse”. Ett samhälle befriat från klasskillnader. Ett samhälle som blir hemvist för goda, kloka och utvecklade människor vars hela livsåskådning genomsyras av tanken om solidaritet.

Åh, vad skönt det låter i mina öron!

Jeanette Herulf

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Skriv till oss!

På DA Opinion har vi samlat alla ledare, debattinlägg och krönikor. Vill du också skriva på DA Opinion? Hör av dig till vår webb- och debattredaktör Janna Ayres.

Varje dag är Alla hjärtans dag!

KrönikaLåt inte emojis ersätta att vi möts på riktigt. Släpp mobilen skippa rosor och choklad. Industriarbetaren Tony Frid vill att vi släpper fram kärleken alla dagar på året, och att vi vågar kramas mer.

Bemannings­företag eller fackförening?

DEBATT”Om de lokala verkstadsklubbarna skall överleva i framtiden måste splittringen genom inhyrning stoppas", skriver en bemanningsanställd industriarbetare.

Farliga vibrationer

”Vibrationsskadade patienter är en del av vår vardag”

DEBATT”Vibrationsskadorna vi återkommande ställs inför är helt onödiga och har uppkommit på grund av felaktig och ibland olaglig hantering av verktyg. Vi vill vädja till alla som kan påverka att ta problemet på allra största allvar.”  Det skriver sex forskare i arbets- och miljömedicin.

2

Usel slogan, bra politik

Ledare”Arbetarrörelsens EU-valrörelse behöver andas framtidstro och möjligheter om den ska entusiasmera några väljare”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

När börjar Putin sticka?

Krönika”I Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning.” Anneli Jordahl skriver om att bryta påtvingade könsroller.

”Alla måste stå upp för en nollvision mot dödsolyckor”

DEBATT”Det är provocerande och nonchalant att en del partier i Sveriges riksdag väljer att rösta emot en nollvision mot dödsolyckor.” Det skriver representanter för sex IF Metall-avdelningar i norra Sverige.

Bloggrubrik

Prata politik utanför parlamentet

Helle Klein om Reformisterna och reaktionerna på S högersväng i regeringsbildningen.

1

Glömskan är satt i system

GÄSTKRÖNIKA”I detta nysvenska politiska språkbruk betyder alltså modernisera mer makt till dem som redan makten innehar. Såsom det var förr”, skriver journalisten och tidigare tv4-chefen Jan Scherman.

2

”Vi ska inte vara rädda för att prata om las”

DEBATTUppgörelsen med C och L kommer inte att leda till de förändringar som befaras, med hotet om ett nyval så nära. Och att diskutera las är tvärtom viktigt, så att lagen tillsammans med krav på omställning och höjd a-kassa faktiskt skyddar arbetarna. Det skriver Alexandar Srndovic, på Pappers i Hallstavik.

1

Ny krönikör

Ett tufft jobb – inte bara på bild

GÄSTKRÖNIKASvetsaren och bloggaren Maria Höök skriver om att spräcka stereotyper på jobbet och om varför hennes yrke är så bildmässigt.

”Det minst onda är inte nog!”

DEBATT Är ”det minst onda alternativet” tillräckligt skäl till att förlama nödvändig kamp mot samhällets orättvisor, skriver Jan-Olov Carlsson, ordförande för IF Metallklubben vid Volvo Lastvagnar i Umeå. 

5

Värna om Saltsjöbadsandan

LedareDen svenska modellen är bästa skyddet mot extremismens söndrande av demokratin.

Alla vill ha kultur men få vill betala

KrönikaCarl Linneaus, musikjournalist och DA:s krönikör.

”Det finns en gräns för flexibiliteten”

DebattArbetsrätten har nu blivit en central politisk fråga. Men det är inte las som är krånglig och otidsenlig, det är slimmade personalavdelningar och minskad tro på fackliga förhandlingar som ställer till det, skriver Mikael Ybert, avdelningsordförande på Pappers i Skutskär.

1

Skuldfällan

”Det måste bli lättare att få skuldavskrivning”

Debatt”Vi har i dag en för alla öppen kreditmarknad. Det måste rimligen balanseras av en motsvarande för alla öppen väg ut.” Det skriver två forskare efter våra artiklar om skuldfällan.

1

Ovärdigt för ett välfärdsland

LEDARE”Fokus måste nu sättas på kreditinstitutens och inkassoföretagens ansvar”, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

3

Killen flög ut ur teatern

I andra akten

Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Friskare arbetsliv – var god dröj

Krönika”Jakten på de sjuka fortsätter oavsett regering. Det är helt galet”, skriver Matts Jutterström, förbundsordförande för Pappers.

2

Bloggrubrik

Fira demokratin och lär av historien

”Demokratin kan aldrig tas för given utan måste alltid värnas om och om igen. Måtte liberaler och socialdemokrater än en gång visa prov på den modiga samarbetsviljan”, skriver Helle Klein.

1

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

KRÖNIKA”Om så många mår så dåligt, är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på?”, skriver Daniel Mathisen.

1

Vad är viktigast för dig i jul?

Stämpla inJulen knackar åter på dörren och vi hör oss för vad som pågår inför den.

INDUSTRI PÅ HÖGVARV

”Inför gränsvärden för belastning”

DEBATT”Om man har en fast gräns för hur mycket som är tillåtet att belasta kroppen under en vanlig arbetsdag, är det mycket lättare att kräva åtgärder om belastningarna ligger över gränsen”, skriver två forskare inom Arbets- och miljömedicin.

Vad tycker du om att jobba övertid?

Stämpla inDet höga tempot inom bland annat bilindustrin leder till övertid och utslitna kroppar. Vi frågar tre industriarbetare hur de ser på att övertiden.

Tony Fridh. Foto: Sacharias Källdén

”Det är förbannat lätt att ryckas med”

GÄSTKRÖNIKA”Med svensk industri på högvarv så är mitt liv som ’utbränd överlevare’ en resa genom ett minfält av möjligheter.” Industriarbetaren Tony Fridh, som tidigare bloggat om stress, uppmanar oss att ta makten över vår egen tid – innan någon annan gör det.

Döden på jobbet

Brotten som kom bort i valet

LEDARE”Industriarbetarnas oro för att skadas på jobbet måste tas på lika stort allvar som oron för gängskjutningar”, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

1

Samma lugn som i livmodern

KRÖNIKA Krönikören Carl Linnaeus om varför han egentligen samlar på hårdrocksgrejer.

Vi måste spänna bågen hårdare

Krönika”Är det någon grupp i detta samhälle som lever på knivs­eggen av stenhård konkurrens är det pappersarbetaren”, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

1

Sverige gynnas av globalisering

KRÖNIKA”Globaliseringen skapar jobb och bidrar till att även små och medelstora regioner kan utvecklas och erbjuda sysselsättning åt sina invånare”, skriver GS-fackets förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Att håna någons hem är inte ok

KRÖNIKA”’Sveriges fulaste stad’ är utsedd. Men vilka är det som har gjort det?” Författaren Anneli Jordahl reagerar på att det nästan alltid är arbetarstäder som utnämns till något nedsättande.

5
Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.