Industriarbetarnas tidning
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
Debatt I den flyktingsituationen vi befinner oss i nu räcker det inte med traditionella metoder. Det behövas en enklare anställningsform som inte bara ger en väg in, utan också sänker timkostnaden, skriver Svenskt Näringslivs Jonas Frycklund angående vår debatt om migrationen och den svenska modellen.
Jonas Frycklund är biträdande avdelningschef på Svenskt Näringsliv. Den 5 oktober deltar han i en diskussion om Svenska modellen och migrationen på Migrationsdagen, som Dagens Arbete anordnar tillsammans med Forskning och framsteg.
Hur går det för de flyktingar som kom till Sverige förra året? Historiken säger att det kommer att ta åtta år för hälften av dem att få jobb. Med jobb i det här sammanhanget menas också deltidsarbete eller subventionerade anställningar.
Är åtta år långt?
Både ja och nej. Flyktingarnas främsta syfte att komma till Sverige är faktiskt inte att arbeta. Syftet är att söka sig undan krig och förtryck. Det är alltså inte konstigt om många inte passar in på vår arbetsmarknad. Trauman och bristande språkkunskaper försvårar ytterligare.
Med andra ord finns det skäl till varför flyktingar kräver mer tid än arbetskraftsinvandrare när de ska integreras på arbetsmarknaden. Det är det här som gör att det ekonomiska utfallet blir så olika och att den sammanblandning som vi hade tidigare i debatten var så förvirrande, när flyktinginvandring ofta blandades ihop med övrig invandring.
Flyktinginvandring har vi av humanitära skäl. Ytterst är det politiken som sätter ramarna för hur stor den ska vara och hur mycket den därmed kommer att kosta ekonomiskt.
Långa processer är förväntade. Men det spelar roll exakt hur långa de blir. Varje år som integrationen kan snabbas på desto bättre blir finanserna. Men ännu viktigare är så klart att en snabbare process blir en stor social vinst för människorna själva och för alla oss andra i det omgivande samhället när integrationen fungerar bättre.
Tyskland är ett land som vi har mycket gemensamt med. Inte minst har vi en liknande industristruktur och ett stort utbyte mellan våra företag. I Tyskland, som också har tagit emot många flyktingar, tar det fem istället för åtta år att få hälften av flyktingarna i arbete.
Vi kommer aldrig att få in alla flyktingar i snabbspår och ge dem jobb på två år som Ylva Johansson pratat om. Men om vi skulle bli lika bra som Tyskland, då skulle mycket vara vunnet.
Det vi har att jobba med är att hälften av deltagarna i etableringsuppdraget saknar gymnasiekompetens, många har inte ens uppnått grundskolenivå i sin utbildning. Det vi också ska ha med oss är att av de utlandsfödda som är arbetslösa är det 44.000 som har högst grundskola och samtidigt är över 40 år.
Komvux och yrkesutbildning är jättebra och det ska vi givetvis satsa på. Men i den situationen vi befinner oss i nu räcker det inte med traditionella metoder. Vi kan inte blunda för att det behövs något annat för alla de som inte passar in i gamla mallar.
Fler människor skulle kunna få chansen att visa upp sig på ett riktigt jobb om timkostnaden för arbetsgivaren vore lägre. I YA-jobben har arbetsmarknadens parter hittat en metod för att få in ny kompetens. Lönen är 75 procent av kollektivavtalad nivå. Det kan uppfattas som lågt, men parterna har ändå kunnat se att det är löner som det går att leva på. Nivåerna ligger högre än nivåerna i studiestöden eller andra bidragssystem.
Men YA-jobben har inte nått några volymer. Anledningen är att för arbetsgivaren så blir det ingen besparing. En fjärdedel av arbetstiden läggs på utbildning. Det gör att timkostnaden för det arbete som faktiskt utförs blir lika dyr som tidigare. Dessutom är det många arbetsgivare som tycker att systemet är för krångligt och avtalen för strikta.
I den situation vi befinner oss i nu skulle det behövas en enklare anställningsform som inte bara ger en väg in, utan också sänker timkostnaden. Ett sätt vore då att ändra på utbildningskravet så att den anställde arbetar full tid och lär sig jobbet på jobbet. Då skulle vi få en reell kostnadsminskning och arbetsgivaren skulle vara mer benägen att ta in personal med bristande eller oprövad produktivitet.
Det finns inget förvånande i att arbetsgivarsidan gärna ser lägre löner och fackförbunden högre. Men arbetsmarknadens parter spelar en stor roll i Sverige och därmed har vi också ett gemensamt samhällsansvar. Den flyktingvåg vi har sett de senaste åren har varit exceptionell. Påfrestningarna både ekonomiskt, socialt och kulturellt är betydande. I ett sådant läge behöver vi hitta konstruktiva lösningar.
Jonas Frycklund
Biträdande avdelningschef, Svenskt Näringsliv
I förra veckan hölls Förintelsekonferensen i Malmö. Internationella politiska ledare lovade att aktivt bekämpa antisemitismen och rasismen som tyvärr växer runtom i Europa. Sveriges regering satsar nästan 100 miljoner i nästa års budget på denna angelägna kamp för människovärde och demokrati. Till den svenska regeringens satsningar hör bland annat fortsatt arbete med att bekämpa hatbrott […]
Vi måste städa upp EU:s arbetsmarknad från skitföretagare som riskerar arbetarnas hälsa, skriver Europaparlamentarikern Johan Danielsson, S.
Vi ska ha en levande debatt, men det är den valda förbundsstyrelsen som svarar för verksamheten mellan kongresserna. Vårt uppdrag därifrån är att komma till rätta med otrygga anställningar, skriver IF Metalls Marie Nilsson och Veli-Pekka Säikkälä.
IF Metalls medlemmar bör, precis som journalistförbundets, få rösta om vi ska ansluta oss till las-överenskommelsen, skriver fem industriarbetare.
Pontus Georgsson: När till och med Arbetsdomstolen har farhågor om lagförslaget kring ett nytt anställningsskydd borde det vara självklart att ta till sig av kritiken innan besluten hastas fram.
Per-Olof Sjöö: När vardagen startar efter pandemin har vi chansen att bygga ett mer rättvist och klimatsmart samhälle.
Marie Nilsson: I höstens budgetförslag hittar vi omställningsstöd, mänskligare
sjukförsäkring och satsningar på grön industri. Nu måste vi driva på så att det blir verklighet.
M-ledaren såg svensk industri som ”basically gone”. Stefan Löfven såg innovation och nyindustrialisering.
30 års facit visar att vi inte kan överlåta klimatkrisen till politiker, företagsledare och en anonym marknad, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson.
Att återinföra högskolebehörigheten på yrkesprogrammen är en viktig pusselbit för industrins kompetensförsörjning och elevernas förutsättningar för yrkeslivet, skriver tre företrädare för Teknikcollege.
Jonas Frycklund har rätt i att parterna – och samhället i övrigt – behöver utveckla nya vägar för att få nyanlända ut på arbetsmarknaden. Men sänkta lägstalöner är fel väg att gå – vi måste satsa på utbildning, skriver LO:s andre vice ordförande Berit Müllerström.
I stället för sänkta löner borde Svenskt Näringsliv propagera för fler högproduktiva jobb – åtminstone om de tar hänsyn till sina egna analyser. Det skriver ekonomen Sandro Scocco angående debatten om migrationen och den svenska modellen.
Hur står sig den svenska modellen med kollektivavtal i i en tid av stor inflyttning? Vid debatten på Migrationsdagen fanns allt från starkt försvar för den nuvarande ordningen till att det kan bli läge för staten att lägga skig i lönebildningen.
”Hur många liv vi räddat i vårt förebyggande arbete går bara att spekulera i. Men vi behöver bli många fler. Slarvande företag måste straffas hårdare, facken måste bättre på att stå upp för dem som tar fighten.” Det skriver skyddsombudet Claes Thim.
Vad står egentligen uttrycket ”Svenska modellen” för? Det undrar DA-reportern Jeanette Herulf i sin gästkrönika (som hon skriver utifrån sitt perspektiv som långtidssjukskriven).
”Integration har länge varit ett magiskt lösenord när det pratas invandring, men sällan ställs frågan: integration i vad?”, skriver metallaren och frilansskribenten Lars Henriksson.
Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.
Ingen vill att politiken ska rubba maktbalansen på svensk arbetsmarknad, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.
Kortsiktiga vinstintressen har skapat ett ohållbart och mänskligt ovärdigt arbetsliv som nu också visar sig vara samhällsfarligt i coronasmittans tid, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.
Förra året dog nästa 50 arbetare på våra arbetsplatser och 130 000 anmälningar om skador lämnades in. Att då komma med förslag som sätter oss arbetare i en ännu sämre sits är förödande, skriver det regionala skyddsombudet Claes Thim.
i gör vår fokuserade ritual och det blir lite roligare att leva, skriver Carl-Einar Häckner.
De som jobbat hela livet och ändå har en låg pension ska få ett tillägg, och de som sliter ut sig i förtid ska ha rätt till en trygghetspension. Men för att klara detta måste mer pengar betalas in i pensionssystemet, skriver Ardalan Shekarabi (S) och Marie Nilsson, ordförande IF Metall.
När öronen får nog av samtidsljudet får man låtsas att man inte hör, skriver författaren Sven-Olov Karlsson.
Svenska Kyrkan ska inte bidra till att arbetsvillkoren dumpas, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.
Nu behövs ordentliga satsningar på infrastruktur och kompetensutveckling för att den positiva utvecklingen i norra Sverige inte ska stanna av, skriver Carola Andersson på IF Metall södra Västerbotten.
När Stefan Löfven nu avgår vill jag både tacka och se en efterträdare som kraftsamlar mot ojämlikheten, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.
Detta ständiga tjat om kostnader hit och dit, om det tar 8 år för en invandrad person att komma i arbete och 5 år i Tyskland så borde man väl titta på hur de hjälper den nye att klara arbetsuppgifterna kontra hur vi gör, tror att vi måste börja titta på det klassiska värderingskravet där vi sedan vaggan får lära oss att hitta anledningar till att värdera människor olika trots att de många gånger är lika som bär, att hela tiden lägga energi på att få ett lägre värde på min medmänniska som ibland till och med kan vara min arbetskamrat, det tror jag är alltför destruktivt för samhällets sammanhållning och gemenskap!
En konstruktiv lösning vore ju att se till vars och ens reella arbetsförmåga och vad de faktiskt bidrar med. Är det så att en flykting från Syrien trots avsaknad av svensk grundskola och gymnasium klarar av att arbeta med att rekonditionera bilar på ett företag där hen inte avkrävs perfekt svenska så ska hen naturligtvis ha betalt för det arbete som utförs, inte utefter vilken nationalitet hen är.
Inte alltför svårt att begripa att om målet är att folk ska kunna försörja sig på arbete så behövs de rustas för att arbeta, utefter sina egna förutsättningar och så behöver de självklart få den lön som avtalen anger. Sluta försöka smygsänka lönerna och låtsas gömma det bakom falsk omtänksamhet för nyanlända, tack.