”Vi behöver sänka timkostnaden”

Debatt I den flyktingsituationen vi befinner oss i nu räcker det inte med traditionella metoder. Det behövas en enklare anställningsform som inte bara ger en väg in, utan också sänker timkostnaden, skriver Svenskt Näringslivs Jonas Frycklund angående vår debatt om migrationen och den svenska modellen.

Hur går det för de flyktingar som kom till Sverige förra året? Historiken säger att det kommer att ta åtta år för hälften av dem att få jobb. Med jobb i det här sammanhanget menas också deltidsarbete eller subventionerade anställningar.

Är åtta år långt?

Både ja och nej. Flyktingarnas främsta syfte att komma till Sverige är faktiskt inte att arbeta. Syftet är att söka sig undan krig och förtryck. Det är alltså inte konstigt om många inte passar in på vår arbetsmarknad. Trauman och bristande språkkunskaper försvårar ytterligare.

Med andra ord finns det skäl till varför flyktingar kräver mer tid än arbetskraftsinvandrare när de ska integreras på arbetsmarknaden. Det är det här som gör att det ekonomiska utfallet blir så olika och att den sammanblandning som vi hade tidigare i debatten var så förvirrande, när flyktinginvandring ofta blandades ihop med övrig invandring.

Flyktinginvandring har vi av humanitära skäl. Ytterst är det politiken som sätter ramarna för hur stor den ska vara och hur mycket den därmed kommer att kosta ekonomiskt.

Långa processer är förväntade. Men det spelar roll exakt hur långa de blir. Varje år som integrationen kan snabbas på desto bättre blir finanserna. Men ännu viktigare är så klart att en snabbare process blir en stor social vinst för människorna själva och för alla oss andra i det omgivande samhället när integrationen fungerar bättre.

Tyskland är ett land som vi har mycket gemensamt med. Inte minst har vi en liknande industristruktur och ett stort utbyte mellan våra företag. I Tyskland, som också har tagit emot många flyktingar, tar det fem istället för åtta år att få hälften av flyktingarna i arbete.

Vi kommer aldrig att få in alla flyktingar i snabbspår och ge dem jobb på två år som Ylva Johansson pratat om. Men om vi skulle bli lika bra som Tyskland, då skulle mycket vara vunnet.

Det vi har att jobba med är att hälften av deltagarna i etableringsuppdraget saknar gymnasiekompetens, många har inte ens uppnått grundskolenivå i sin utbildning. Det vi också ska ha med oss är att av de utlandsfödda som är arbetslösa är det 44.000 som har högst grundskola och samtidigt är över 40 år.

Komvux och yrkesutbildning är jättebra och det ska vi givetvis satsa på. Men i den situationen vi befinner oss i nu räcker det inte med traditionella metoder. Vi kan inte blunda för att det behövs något annat för alla de som inte passar in i gamla mallar.

Fler människor skulle kunna få chansen att visa upp sig på ett riktigt jobb om timkostnaden för arbetsgivaren vore lägre. I YA-jobben har arbetsmarknadens parter hittat en metod för att få in ny kompetens. Lönen är 75 procent av kollektivavtalad nivå. Det kan uppfattas som lågt, men parterna har ändå kunnat se att det är löner som det går att leva på. Nivåerna ligger högre än nivåerna i studiestöden eller andra bidragssystem.

Men YA-jobben har inte nått några volymer. Anledningen är att för arbetsgivaren så blir det ingen besparing. En fjärdedel av arbetstiden läggs på utbildning. Det gör att timkostnaden för det arbete som faktiskt utförs blir lika dyr som tidigare. Dessutom är det många arbetsgivare som tycker att systemet är för krångligt och avtalen för strikta.

I den situation vi befinner oss i nu skulle det behövas en enklare anställningsform som inte bara ger en väg in, utan också sänker timkostnaden. Ett sätt vore då att ändra på utbildningskravet så att den anställde arbetar full tid och lär sig jobbet på jobbet. Då skulle vi få en reell kostnadsminskning och arbetsgivaren skulle vara mer benägen att ta in personal med bristande eller oprövad produktivitet.

Det finns inget förvånande i att arbetsgivarsidan gärna ser lägre löner och fackförbunden högre. Men arbetsmarknadens parter spelar en stor roll i Sverige och därmed har vi också ett gemensamt samhällsansvar. Den flyktingvåg vi har sett de senaste åren har varit exceptionell. Påfrestningarna både ekonomiskt, socialt och kulturellt är betydande. I ett sådant läge behöver vi hitta konstruktiva lösningar.

Jonas Frycklund
Biträdande avdelningschef, Svenskt Näringsliv