Industriarbetarnas tidning

”Jag vill skriva vanligt för vanligt folk”

15 november, 2016

Skrivet av

Han gör sitt eget snus, kör trimmad Amazon och sjunger i ett rockabillyband. Till vardags jobbar han på sågverk. Dagens Arbetes gästkrönikör Stefan Eriksson vill skriva texter som biter sig fast i läsarens huvud.

Har sju bilar

Namn: Stefan Eriksson.
Ålder: 35 år.
Familj: Sambo, hund, katt.
Antal bilar i familjen: Sju.
Bor: Skinnskatteberg.
Jobb: Sågverksarbetare på Setra.
Övrigt: Har varit med i Gladiatorerna på TV4, sångare i bandet Cripplebilly Headlights.

Stefan Eriksson bromsar fast sin Volvo Amazon från 1962, framvagnen gungar till. B20-motorn med dubbla SU-förgasare går på stadig tomgång. Solglasögonen, likadana som Arnold Schwarzenegger bar i Terminator, sitter stadigt. Thrash-metalbandet Slayer dånar från stereon.

Så svänger vi in på en enskild grusväg. Amazonen ligger i bredställ genom kurvorna. Efter någon minut är vi framme vid Stefans pappas gård. Här bor Stefans fyra getter. Två grisar bökar runt och grymtar. Ardennerhästarna är ute på bete.

Du har bott här. Sedan ett år är du sambo i ett villaområde. Hur känns det?

– Man förlorar hårdhet genom att bo i samhället. Här kunde det vara fem grader inomhus när man kom hem från jobbet. Bara att sätta i gång och elda. Duscha gjorde man på ett betonggolv i källaren.

Skriver du mycket?

– Nja, jag håller på med en barnbok. Har kommit till kapitel tre. Den handlar om getter och en gubbe. Sedan har det blivit en del låtar till bandet. Däremot läser jag otroligt mycket. Jag har plöjt de flesta klassikerna.

Nu skriver du krönikor i Dagens Arbete. Hur tänker du om det

– Självklart hedrande. Jag vill väcka känslor. Om folk blir arga eller glada spelar ingen roll. Jag är ingen expert på något. Jag vill skriva vanligt för vanligt folk. Undvika snobberi. Själv gillar jag texter som stannar i huvudet ett tag, som jag vill trycka ett smutsigt finger på och utbrista: så är det!

Gillar du att stå i centrum?

– När jag var fem år gick jag upp på en scen och sjöng Peta in en pinne i brasan. I en annan tidsålder hade jag förmodligen varit gycklare.

Hur får du inspiration?

– Jag läser Lars-Åke Krantz som skriver i motortidningar. Johan Hakelius är bra och modig. En gång såg jag på Dunderklumpen på tv och fick inspiration. Jag tänker mycket. Det behöver komma ut.

Se Stefan sladda Amazon:

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Krokodilen som blev för stor

Krokodilen som blev för stor

Alla behöver motstånd för att komma vidare, skriver Stefan Eriksson.

Vi kan inte bara äta hamburgare

Vi kan inte bara äta hamburgare

Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson läser på om dinosaurierna, igen och frågar sig hur det kunde bli så fel.

När radion slutar funka

Dom som dräper oss har en sedelbunt där hjärtat borde sitta, skriver sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

Bekväma tider föder veka människor

Jag är ingen spågubbe tack och lov, men det känns som att året 2020 kommer att handla om klimat och konflikt mer än på länge, skriver Stefan Eriksson.

Få bäst hugg på vedbacken

Få bäst hugg på vedbacken

DA:s testpanel består av tre vana vedhuggare som tar sig an sex klyvyxor i olika prisklasser och från olika tillverkare.

Vi bossar på planeten och gör vad vi vill

Men tänk om det vore vi som blev upplockade och fick leva resten av livet i en bur, skriver Stefan Eriksson.

Lägerelden är ändå viktigast

Vad skulle vi bygga för samhälle om vi tvingades börja om? Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om att lägereldar förenar mer än tekniska framsteg.

Att släppa taget och gå vidare

”Många människor vill ju begripa allt, men ibland kan det faktiskt vara rent skadligt”, skriver krönikören och sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

”Lyssna på idolerna – men tänk själv”

”Lyssna på idolerna – men tänk själv”

Krönikören Stefan Eriksson hyllar världens alla inspiratörer, men påpekar att resultatet av deras inspiration kan bli lite vad som helst.

Bara nio måltider från rena anarkin

Det gäller att ha en plan B om allt går åt helsike, skriver DA-krönikören och sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.