Krokodilen som blev för stor
Alla behöver motstånd för att komma vidare, skriver Stefan Eriksson.
Krönika.Många människor vill ju begripa allt, men ibland kan det faktiskt vara rent skadligt.
Allt är inte helt enkelt att fatta här på jorden. I vissa fall är det rent utav omöjligt. Därför tror jag att det ibland är viktigt att helt enkelt bara kunna släppa det som förundrar en och gå vidare. Annars kan det gå illa.
Till exempel var det en sen kväll i Aplaberget som en man och hans pojke Jon var ute på promenad i skogen när plötsligt en meteorit föll ner i skogen och plöjde upp en bred gata genom skogen.
Den lilla pojken hämtade sig aldrig riktigt och tillbringade resten av livet som vagabond och tjuvjägare, först till fots och senare på cykel. När det blev riktigt svårt så sköt han med sin älgstudsare mot natthimmeln, därför kallades han Jon Himmelsskytt.
Ibland när han fått lite rus i sig kunde han säga vad han egentligen upplevde den kvällen, och då lät det så här: ”Det var ingen meteorit det kan jag säga er. Det var en svingande cirkel, och det satt folk på.”
Jon kunde inte släppa taget.
Expertfolk kom inte fram till något annat än att den unga älgtjuren verkade ha fallit från en hög höjd ner på mossen, även fast det inte är möjligt.”
Vidare till Turkiet där man för inte så många år sedan fann Göbekli Tepe, på svenska ungefär ”Isterbukskullen”, där det finns ett gigantiskt tempel omkring 12 000 år gammalt, som totalt omkullkastar vår lära om civilisationens utveckling.
Templet är helt enkelt för gammalt och avancerat för att kunna passa in i historien som vi känner den. Som jämförelse är det gott och väl 5 000 år äldre än Stonehenge i England, som vi inte heller vet något matnyttigt om, och som egentligen bara är en stor stencirkel. Det är ju inte så stöddigt om vi jämför. Men sådant ska man inte grubbla över, bara acceptera att det finns.
Inte heller ska vi grubbla över den älg som påträffades på Hunneberg utanför Vänersborg 1988. Död på mage i en mosse med alla fyra ben vikta ut från kroppen, dödsorsaken var blodförlust från fyra brutna höftben. Expertfolk kom inte fram till något annat än att den unga älgtjuren verkade ha fallit från en hög höjd ner på mossen, även fast det inte är möjligt.
Så det är bara att släppa, inget att fundera på. Man har nämligen inget att ta på eller att jobba med.
Samma gäller när vi utsätts för svek eller obesvarad kärlek, det är ofattbart och hemskt, men det händer. Och den enda vägen ut är att släppa funderingarna och gå vidare. Annars kan man förlora allt, som Jon Himmelsskytt.
