Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

När radion slutar funka

10 april, 2020

Skrivet av Stefan Eriksson

Stefan Eriksson är sågverksarbetare och musiker.

Krönika Dom som dräper oss har en sedelbunt där hjärtat borde sitta, skriver sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

Det största av alla skojerier är att vi så totalt har låtit oss förslavas av förbränningsmotorn. Det är så klart inte vårat fel, men lite knäppt är det att hela samhället står och faller med en svart smet som knappt går att få tag på. Man måste ta sig ner till havets botten eller långt ut i en människofientlig öken. Och sen frakta alltihop över halva ­världen. Jordens största spratt!!

Att vi ens tillåter oss att leva så, så känns ju försöken att rädda planeten lika fånigt som att försöka stoppa vintern eller sitt eget åldrande.

Eller ja snarare rädda mänskligheten, jorden klarar sig jämt. Vi är nu en gång skapta att fara i halsen på varann.

Kain dräpte ju till exempel sin egen bror av nån skitdum anledning som jag har glömt.

Sånt går ju ändå att hantera, vanligt fölk.

Dom som egentligen dräper oss har dyra kostymer, en räknemaskin i stället för hjärna och en sedelbunt där hjärtat borde sitta. Dom kommer att köra gasen i botten tills det mesta är rätt fördärvat, vi är redan på god väg. Dom allra fattigaste kommer att drabbas först. Antingen av översvämning eller torka, men mest troligt nåt som i förlängningen leder till svält.

En flyktingvåg, inte helt olikt uppbyggd som en tsunami, kommer att drabba länderna med mer tur.

Miljoner och åter miljonermänniskor i nöd kommer att söka sig till städerna för att få hjälp. Läget blir snart akut, grupper kommer att ställas mot varann och infrastrukturen får alltmera stryk.

Veka regeringar sätter in demoraliserad militär mot desperata nödställda civila. Allt medans ledarna pratar och pratar.

Den verkliga eliten emellertid, håller just då på att rädda det som räddas kan, sopa igen spåren och bosätta sig i gated communitys med egna vakter. I väntan på att en alltmer frustrerad militär kuppar bort odugliga regeringar.

Vilket kommer att ske, flertalet stenhårda diktaturer kommer att formas, och det är då kostymerna är back in ­business. Saker ska byggas upp igen, men läget är mycket spänt och ingen ­litar egentligen på någon. Ingen lägger något krut på dom värst drabbade länderna och flyktinglägren fortsätter växa.

Det är då vi på våra breddgrader kan skatta oss mycket lyckliga då jag anser att vi bor i de mest gynnsamma områdena på jorden. Det är vill säga tills det blir tyst i radion och vi kan gå ut och peka på kärnvapenbestyckade lång­distansrobotar sväva över oss. Hur det går sen vet jag inte.

Men mest av allt hoppas jag på att nån kommer på en ren och säker energikälla så billig att oljebaroner och andra miljö­bovar tappar hakan, så att vi får vara med en stund till, vem vet, kanske till och med få semestra på månen.

Stefan Eriksson är sågverksarbetare
och musiker.

Vi bossar på planeten och gör vad vi vill

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Industrin kan rädda klimatet”

”Industrin kan rädda klimatet”

Svensk industri är på god väg att bli världs-ledande i klimatsmart produktion. Vi har en nyckelroll i vår tids stora ödesfråga, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Skogsbruket är en framtids­industri”

”Skogsbruket är en framtids­industri”

GS kommer alltid att jobba för att skogsbruket ska skapa hållbara jobb, både för klimatet och skogsarbetarna, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Vi kan inte bara äta hamburgare

Vi kan inte bara äta hamburgare

Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson läser på om dinosaurierna, igen och frågar sig hur det kunde bli så fel.

Svensk industri för klimatets skull

Svensk industri för klimatets skull

Kombinationen av bra miljöpolitik med hårda utsläppskrav och industriell teknikutveckling är nyckeln till omställning, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Bekväma tider föder veka människor

Bekväma tider föder veka människor

Jag är ingen spågubbe tack och lov, men det känns som att året 2020 kommer att handla om klimat och konflikt mer än på länge, skriver Stefan Eriksson.

”S och LO måste enas om en grön politik”

”S och LO måste enas om en grön politik”

Miljoner demonstrerade för klimatet förra fredagen. Kampen för kommande generationers klimaträttvisa börjar allt mer likna arbetarrörelsens krav på demokrati, jämlikhet och ekonomisk rättvisa för hundra år sedan, skriver företrädare för S-föreningen Reformisterna.

Vilket ansvar har vi som gör bilarna?

Vilket ansvar har vi som gör bilarna?

Ska vi låta klimatskreden drabba oss med full kraft eller, sent omsider, själva försöka ta kontrollen och ställa om produktionen? Att nyktert börja diskutera det borde vara vår viktigaste fackliga uppgift, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson

”Att säga att det handlar om överlevnad är verkligen att ta i”

”Att säga att det handlar om överlevnad är verkligen att ta i”

”I stället för att stödja ett lyxuppror som vill sänka bensinpriset, stöd ett som vill öka möjligheten till avdrag för jobbresor eller sänka fordonsskatten för dem som bor i glesbygd. Där finns det dessutom en reell möjlighet att påverka lagstiftaren och förändra”, skriver Kennet Bergqvist.

”Bensinupproret är ett lyxuppror”

”Bensinupproret är ett lyxuppror”

Hade bensinupproret verkligen varit för landsbygdsborna så borde det rimligen handla om bättre samhällsservice, skriver skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

”Det behövs en tydlig politik”

”Det behövs en tydlig politik”

Sverige är väl rustat att bli fossilfritt till 2045. Men för att nå dit får inte de som drabbas av omvandlingen lämnas skyddslösa. Det behövs tydlig politik, skriver Svante Axelsson, nationell samordnare för regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.