Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

När radion slutar funka

10 april, 2020

Skrivet av Stefan Eriksson

Stefan Eriksson är sågverksarbetare och musiker.

Krönika Dom som dräper oss har en sedelbunt där hjärtat borde sitta, skriver sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

Det största av alla skojerier är att vi så totalt har låtit oss förslavas av förbränningsmotorn. Det är så klart inte vårat fel, men lite knäppt är det att hela samhället står och faller med en svart smet som knappt går att få tag på. Man måste ta sig ner till havets botten eller långt ut i en människofientlig öken. Och sen frakta alltihop över halva ­världen. Jordens största spratt!!

Att vi ens tillåter oss att leva så, så känns ju försöken att rädda planeten lika fånigt som att försöka stoppa vintern eller sitt eget åldrande.

Eller ja snarare rädda mänskligheten, jorden klarar sig jämt. Vi är nu en gång skapta att fara i halsen på varann.

Kain dräpte ju till exempel sin egen bror av nån skitdum anledning som jag har glömt.

Sånt går ju ändå att hantera, vanligt fölk.

Dom som egentligen dräper oss har dyra kostymer, en räknemaskin i stället för hjärna och en sedelbunt där hjärtat borde sitta. Dom kommer att köra gasen i botten tills det mesta är rätt fördärvat, vi är redan på god väg. Dom allra fattigaste kommer att drabbas först. Antingen av översvämning eller torka, men mest troligt nåt som i förlängningen leder till svält.

En flyktingvåg, inte helt olikt uppbyggd som en tsunami, kommer att drabba länderna med mer tur.

Miljoner och åter miljonermänniskor i nöd kommer att söka sig till städerna för att få hjälp. Läget blir snart akut, grupper kommer att ställas mot varann och infrastrukturen får alltmera stryk.

Veka regeringar sätter in demoraliserad militär mot desperata nödställda civila. Allt medans ledarna pratar och pratar.

Den verkliga eliten emellertid, håller just då på att rädda det som räddas kan, sopa igen spåren och bosätta sig i gated communitys med egna vakter. I väntan på att en alltmer frustrerad militär kuppar bort odugliga regeringar.

Vilket kommer att ske, flertalet stenhårda diktaturer kommer att formas, och det är då kostymerna är back in ­business. Saker ska byggas upp igen, men läget är mycket spänt och ingen ­litar egentligen på någon. Ingen lägger något krut på dom värst drabbade länderna och flyktinglägren fortsätter växa.

Det är då vi på våra breddgrader kan skatta oss mycket lyckliga då jag anser att vi bor i de mest gynnsamma områdena på jorden. Det är vill säga tills det blir tyst i radion och vi kan gå ut och peka på kärnvapenbestyckade lång­distansrobotar sväva över oss. Hur det går sen vet jag inte.

Men mest av allt hoppas jag på att nån kommer på en ren och säker energikälla så billig att oljebaroner och andra miljö­bovar tappar hakan, så att vi får vara med en stund till, vem vet, kanske till och med få semestra på månen.

Stefan Eriksson är sågverksarbetare
och musiker.

Vi bossar på planeten och gör vad vi vill

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Vi kan inte bara äta hamburgare

Vi kan inte bara äta hamburgare

Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson läser på om dinosaurierna, igen och frågar sig hur det kunde bli så fel.

Svensk industri för klimatets skull

Svensk industri för klimatets skull

Kombinationen av bra miljöpolitik med hårda utsläppskrav och industriell teknikutveckling är nyckeln till omställning, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Bekväma tider föder veka människor

Bekväma tider föder veka människor

Jag är ingen spågubbe tack och lov, men det känns som att året 2020 kommer att handla om klimat och konflikt mer än på länge, skriver Stefan Eriksson.

”S och LO måste enas om en grön politik”

”S och LO måste enas om en grön politik”

Miljoner demonstrerade för klimatet förra fredagen. Kampen för kommande generationers klimaträttvisa börjar allt mer likna arbetarrörelsens krav på demokrati, jämlikhet och ekonomisk rättvisa för hundra år sedan, skriver företrädare för S-föreningen Reformisterna.

Vilket ansvar har vi som gör bilarna?

Vilket ansvar har vi som gör bilarna?

Ska vi låta klimatskreden drabba oss med full kraft eller, sent omsider, själva försöka ta kontrollen och ställa om produktionen? Att nyktert börja diskutera det borde vara vår viktigaste fackliga uppgift, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson

”Att säga att det handlar om överlevnad är verkligen att ta i”

”Att säga att det handlar om överlevnad är verkligen att ta i”

”I stället för att stödja ett lyxuppror som vill sänka bensinpriset, stöd ett som vill öka möjligheten till avdrag för jobbresor eller sänka fordonsskatten för dem som bor i glesbygd. Där finns det dessutom en reell möjlighet att påverka lagstiftaren och förändra”, skriver Kennet Bergqvist.

”Bensinupproret är ett lyxuppror”

”Bensinupproret är ett lyxuppror”

Hade bensinupproret verkligen varit för landsbygdsborna så borde det rimligen handla om bättre samhällsservice, skriver skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

”Det behövs en tydlig politik”

”Det behövs en tydlig politik”

Sverige är väl rustat att bli fossilfritt till 2045. Men för att nå dit får inte de som drabbas av omvandlingen lämnas skyddslösa. Det behövs tydlig politik, skriver Svante Axelsson, nationell samordnare för regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige.

”Fackens roll avgörande för en rättvis framtid”

”Fackens roll avgörande för en rättvis framtid”

Hur kan vi undvika att arbetstagarna får betala priset när utsläppen ska minska? Ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet måste bindas samman, skriver Sofia Östmark, kanslichef på Union to union.

”Dags för kollektiv kamp för klimatet”

”Dags för kollektiv kamp för klimatet”

Nu måste vi i den internationella fackföreningsrörelsen stiga ner från åskådarplatsen och förena oss med Gretas rörelse, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Hon startar en minnesfond för anhöriga

Christina Anderssons son Robin fastnade i en maskin och dog på jobbet. Nu startar hon en minnesfond för att hedra sonen och hjälpa andra anhöriga ekonomiskt.

”Det behövs mer pengar till rättsväsendet”

Saila Quicklund (M): Det behövs mer resurser till berörda myndigheter och att preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott förlängs.

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

Lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.

Så löser Norge brotten på halva tiden

Norge har klart kortare utredningstider vid arbetsmiljöbrott än Sverige. Hur vi jobbar kan kanske därför ses som förslag på förbättringar hos er, skriver norska domaren Rune Bård Hansen.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Las-uppgörelsen

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

När IF Metall gjorde upp med arbetsgivarna om anställningsskyddet var det inget svek, utan solidaritet med dem som har det sämst, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.