Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Vi bossar på planeten och gör vad vi vill

28 juni, 2019

Skrivet av

Krönika Men tänk om det vore vi som blev upplockade och fick leva resten av livet i en bur.

Människan är skapelsens krona heter det ibland. Vi är högt och lågt, lägger land och andra arter under oss med en otrolig fart.

Vi stöter på svårigheter ibland men finner alltid vägar framåt, vi är överlägsna med vår kommunikation, vårt  intellekt och erövringslusta.

Några slags vidunder som är 20 meter höga och har hundratusen i IQ. Dom semestrar i andra galaxer och har industrier som slår våra miljoner gånger om.

Vi är klass 1A, bossar på planeten jorden och gör vad vi vill. Vi reflekterar inte ens över det. Men tänk om vi var tvåa.

Jag ska använda mig av en liknelse jag tycker är intressant. Tänk om vi levde precis som nu med skillnaden att vi delade planeten med andra varelser. Några slags vidunder som är 20 meter höga och har hundratusen i IQ.

Dom semestrar i andra galaxer och har industrier som slår våra miljoner gånger om.

Flera gånger har dom försökt kommunicera med oss men vi är helt enkelt för korkade för att förstå vad de säger, så vi tappar bara intresset och återgår till vårat. Vi bygger motorvägar och kärnkraftverk, håller demokratiska val och så vidare.

Det enda vi hoppas på är att dom låter oss vara i fred.

Det är här som kruxet kommer, de låter oss inte vara i fred. För de tycker vi är söta och att vi smakar bra. Vi har vant oss vid att vi helt plötsligt när vi är ute och går blir upplockade och hemburna för att leva resten av vårt liv i burar. För att roa vidundren.

Då har man ändå haft tur, för i andra fall så är man dömd att leva i enorma läger där man bor naken tillsammans med 20 andra på 20 kvadrat. Tills den dagen man fyller 16 år och blir nerknuffad i en köttkvarn.

Alternativt att man får bo i ett mindre läger, med bättre levnadsvillkor, hemma hos ett vidunder som tycker om oss och ger oss ett bra och bekvämt liv. Innan man mer eller mindre luras att hoppa ner i en köttkvarn utan att ana oråd.

Du kan ju själv välja vilka av dom här villkoren du själv skulle föredra. Bara för att vi har haft turen att födas in i den högst stående arten så kan vi ändå visa hänsyn mot dom mindre lyckligt lottade. Som är våra nöjen, och vår mat.

Stefan Eriksson är sågverksarbetare och musiker.

Lägerelden är ändå viktigast

En kommentar till “Vi bossar på planeten och gör vad vi vill

  • Tack Stefan Eriksson din krönika fångade mitt intresse omedelbart. Åtminstone en till levande människa som tänker lika som mig på denna planet. Hurra det finns hopp, är vi två så kanske det finns fler.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Krokodilen som blev för stor

Krokodilen som blev för stor

Alla behöver motstånd för att komma vidare, skriver Stefan Eriksson.

Vi kan inte bara äta hamburgare

Vi kan inte bara äta hamburgare

Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson läser på om dinosaurierna, igen och frågar sig hur det kunde bli så fel.

När radion slutar funka

Dom som dräper oss har en sedelbunt där hjärtat borde sitta, skriver sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

Bekväma tider föder veka människor

Jag är ingen spågubbe tack och lov, men det känns som att året 2020 kommer att handla om klimat och konflikt mer än på länge, skriver Stefan Eriksson.

Lägerelden är ändå viktigast

Vad skulle vi bygga för samhälle om vi tvingades börja om? Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om att lägereldar förenar mer än tekniska framsteg.

Att släppa taget och gå vidare

”Många människor vill ju begripa allt, men ibland kan det faktiskt vara rent skadligt”, skriver krönikören och sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

”Lyssna på idolerna – men tänk själv”

”Lyssna på idolerna – men tänk själv”

Krönikören Stefan Eriksson hyllar världens alla inspiratörer, men påpekar att resultatet av deras inspiration kan bli lite vad som helst.

Bara nio måltider från rena anarkin

Det gäller att ha en plan B om allt går åt helsike, skriver DA-krönikören och sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

Ett huvudlöst tekniksprång?

”Ny teknik ger alltid minst lika mycket skitdåliga saker som bra.” Ändå är den helt nödvändig. DA:s krönikör Stefan Eriksson om huvudtransplantationen som kanske någon gång blir av.

Armageddon i badrummet

Stefan Eriksson om att vara beredd på det oförutsedda och risken med att missa transportskruven.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.