”Receptet mot oro heter jämlikhet”

Ledare Oro är ordet för dagen. Årets första partiledardebatt i riksdagen präglades av mörka toner.

2016 var ett år av oro, konstaterade statsminister Stefan Löfven och pekade på terrorattacker, Syrienkrig, Brexit, Trump och växande högerpopulism. Också oppositionen såg med oro på samhällsutvecklingen. Recepten för att möta denna orostid är dock ganska olika.

De rödgröna betonar vikten av ökad jämlikhet. Den svenska modellen ska utvecklas, inte avvecklas, som Stefan Löfven gång på gång upprepade. Det är inte genom stora skattesänkningar som raserar välfärden eller genom sänkta löner som folks framtidstro ökar. Det är genom att människor får jobb och känner tillit till välfärdssystemen.

Det är utmärkt om skiljelinjen i svensk politik handlar om jämlikhet. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt har rätt när han pekar på behovet av rättvisare skatte- och pensionssystem. De rika har blivit rikare och de fattiga har blivit fattigare också i Sverige. När en etablerad ekonom som Lars Calmfors flaggar för behovet av att återinföra arvs- och gåvoskatten exempelvis är det dags för regeringen att lyssna.

Allianspartierna väljer att betona trygghet i stället för jämlikhet. Och då handlar det om att bekämpa brottslighet och terrorism och Rysslandshot. Partier som tidigare ansett försvaret vara ett särintresse försöker nu överträffa varandra i höjda försvarsanslag. Det blir löjligt.

Det finns all anledning att fördjupa analysen av det nya säkerhetspolitiska läget. I den försvarsöverenskommelse som gjordes mellan regeringen och de borgerliga partierna förutom Liberalerna ligger ökade försvarssatsningar. Regeringen har också återinfört den allmänna värnplikten vilket är bra.

Däremot behövs lite sans och vett. Säkerhetshoten är alls inte bara militära. Desinformation och cyberkrig är ett växande problem. De antidemokratiska högerpopulistiska rörelsernas framväxt hotar den liberala demokratin. Växande klassklyftor och regionala orättvisor när denna populistiska våg.

Påtagligt var också att det i partiledardebatten bara var Stefan Löfven och Gustaf Fridolin som talade om klimathotet i sina inledningsanföranden. Det torde vara vår i särklass viktigaste överlevnadsfråga. Summa summarum: Inget av dessa säkerhetshot löses av ökad militär upprustning.

Sociologen Zygmunt Bauman, en av vår tids största tänkare, gick bort häromdagen. Han har skrivit åtskilligt om vår tids individualisering och globalisering. Ett återkommande tema i hans böcker är hur idén om ett samhälle försvunnit i vår konsumistiska kultur där vi blivit kunder och konsumenter.

Individens frigörelse (i sig något bra) har i spåren av marknadsliberalismen lett till den ensamma övergivna människan som får skylla sig själv. Pressen mot den enskilde har ökat i arbetsliv och samhällsliv. Längtan tillbaka till Tryggheten blir den starkaste politiska kraften. I Baumans sista bok ”Retrotopia” beskriver han just denna nostalgitrend i den växande högerpopulismen.

Vänstersvaret borde vara inte tillbakablickande utan framtidsskapande., inte nostalgi utan strategi för ökad jämlikhet och solidaritet, där den provisoriska utopin handlar om att skapa ett möjligheternas land för alla oavsett klass, kön eller antal år i Sverige. Socialdemokratin bör ta ytterligare steg från marknadsvurmen och återupprätta Samhället som ett svar på fascismens falska gemenskapslockelser i grumliga idéer om nation och etnicitet.

Att skapa ett jämlikt samhälle är bästa sättet att ta ”oron” på allvar.

Helle Klein