De tar skogsvägen till jobben

Kurs för nyanlända I de småländska skogarna har en ny utbildningsmodell formats. Genom den hittar invandrare snabbare ut i arbetslivet. Nu är det meningen att övriga Sverige ska ta efter.

Tjugofyraårige Shemendi Mehari från Eritrea har aldrig gått i skola eller hållit i en såg.

Men på bara två minuter fäller han sin första stora småländska gran. När en av Skogsstyrelsens främsta instruktörer säger ”perfekt!” ler Shemendi sitt bredaste leende.

– Nu har jag chansen att få ett arbete i Sverige.
– Jag vill jobba. Det har jag gjort sedan jag var sex år.

Klockan är kvart i åtta på morgonen. Utomhustermometern visar en plusgrad. Vi är i Nässjö. I en källare i hörnet av Storgatan och Logatan gör sig åtta eritreanska flyktingar redo för en arbetsdag i den svenska skogen. De bor nu i Bodafors, Malmbäck och Nässjö. De tar på sig långa gummistövlar och orangea hjälmar. De packar med sig matsäck, motorsågar, bensindunkar och första hjälpen-utrustning.

– Det här är ett härligt, trevligt och arbetsvilligt gäng, berättar Ove Cedersmyg och välkomnar oss och tolken Fuad att följa med ut i verkligheten.

Ove är anställd av Skogsstyrelsen. Sedan 1980-talet har han hållit i många projekt för arbetssökande. Men Ove har aldrig varit med om en utbildningssatsning som känns så rätt som den han nu leder.

– Vi är bara på första året, men vi kan redan se att vi har hittat en bra modell.
– Den ger större förutsättningar för nyanlända att hitta ut på arbetsmarknaden.

Daniel Mehari är en deltagare som visat framfötterna. Han kom till Sverige från Eritrea för tre år sedan. Innan Daniel tvingades fly jobbade han som bilmekaniker.

– Jag har aldrig hållit i en motorsåg tidigare. Det finns nog inga i Eritrea, säger Daniel.
– Men jag känner att det passar mig bra att arbeta i skogen!
– Och jag måste jobba. Jag är ju bara 28 år och hoppas få 30–40 år till att kunna arbeta.

Redan under skogsbruksutbildningens inledande tremånaderspraktik visade sig Daniel vara så skicklig att han erbjöds en anställning.

– Ja, på Farmartjänst. Jag arbetar där ett par dagar i veckan.

Det är vid ett speciellt tillfälle vi följer med ut. Daniel och de andra ska visa att de även kan hantera en motorsåg. Tidigare i veckan har de klarat av teoriprovet och nu bevittnar vi de praktiska övningarna i ett skogsområde utanför Nässjö.

Lika långt har Ove Cedersmygs kollega Sten Eriksson kommit med sin parallella, likadana skogsbruksutbildning i Vetlandaregionen. Där deltar elever från Eksjö och Mariannelund. Båda startade förra våren. De totalt 60 nysvenskar som anmälde sitt intresse fick gå en tre veckor lång introduktion, som bland annat omfattade enklare övningar i sågande och röjning plus personliga samtal.

– Under de veckorna märkte vi vilka som både var intresserade och lämpade, säger Ove.
– Projektet är unikt på det sättet. Tidigare har Arbetsförmedlingen placerat ut arbetslösa i våra skogsprojekt utan verklig genomtanke. Vi fick personer som egentligen ville arbeta med något helt annat.
– Men Arbetsförmedlingen har fått i uppdrag av regeringen att ändra arbetssätt. I det här projektet vet vi att de som deltar kan tänka sig att arbeta i skogen och att de vill lära sig svenska.

16 personer i både Nässjö och Vetlanda går skogsbruksutbildningen. Den startade med kunskapsinhämtande om växter, svenskt skogsbruk, kulturhistoria och arbetsplatsbesök på sågverk och pappersbruk. Den följdes av tre månaders praktik. Från 1 oktober 2016 till 31 mars 2017 arbetar deltagarna två och en halv dag i veckan för skogsarbetarlön. Under veckans andra halva läser Daniel och de andra på sfi, Svenska för invandrare.

I en av Oves grupper går nyanlända från Somalia och Syrien. Den andra består av åtta killar som är uppväxta i Eritrea. Berättelserna om sina liv, uppbrott och flykt från sitt gamla östafrikanska hemland bär de med sig för alltid. Flera har arbetat på oliv- eller apelsinodlingar, eller i jord- och skogsbruk med gamla metoder.

– Som barn gick jag i skolan på förmiddagarna från att jag var sju år till tolv, berättar Abel Zerom under en paus mellan motorsågsövningarna.
– På eftermiddagarna arbetade jag på lantbruk.
– Jag tvingades fly från Eritrea. Jag blev invandrare i Sudan och sedan i Sydsudan. På kvällarna arbetade jag fram till klockan tolv på natten. Sedan steg jag upp och började mitt vanliga jobb klockan sex på morgonen med att köra buss, så mina arbetsdagar var 18 timmar långa.

Det utbröt krig i Sydsudan. Abel tvingades fly för sitt liv. Han tog sig till Libyen. Blev fast i ett fängelseliknande flyktingläger i fem månader. Rymde därifrån. Fick plats på en ranglig båt mot Sicilien. 420 personer trängdes under elva timmar. Abel hade tur som kom fram med livet i behåll. Han tog sig genom Europa och hamnade först i Boden, innan han år 2015 fick en bostad i Nässjö. Abel Zerom har snabbt gjort sig ett namn inom småländska friidrottskretsar. I den lokala klubben IK Sisus tävlingsdress har han redan vunnit flera långlopp i löpning.

– Men jag behöver lära mig mer svenska och jag vill ha ett arbete, säger Abel.
– Jag kan absolut tänka mig att arbeta i skogen.

Under halvåret som Abel, Daniel och de andra är anställda på halvtid av Skogsstyrelsen gör de skogsarbeten åt bland annat SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. Genom länsstyrelsen får de också uppdrag, bland annat att röja i kulturlandskap, lägga spänger och göra strövstigar. De har även tagit röjsågskort. Under kalla december- och januariveckor samlades de i en snickerilokal i Lövhult utanför Nässjö. Där tillverkade de utomhusbänkar i lärkträ på uppdrag från Nässjö kommun. De producerade även anslagstavlor till Bodafors och fågelholkar till Jönköpings kommun.

– Vi har en halvdag i veckan som vi alltid inleder med att gå igenom platsannonser. De får söka lediga jobb inom den gröna näringen. Det är bra att förbereda sig på att få ett nej, men också förstå vad som krävs för att få ett arbete.

– Vi försöker hela tiden hänga med, och på alla sätt sätta in eleverna i det svenska systemet.
– Alla har ett usb-minne med sitt cv, där alla arbetslivserfarenheter från hemlandet finns med. Det fyller vi på hela tiden, berättar Ove.

I slutet av år 2016 och början av 2017 kom flera av kursdeltagarna i kontakt med lokala arbetsgivare inom den gröna näringen, som lovade dem arbete framöver.

Arbetsförmedlingen i Jönköpings län har sett att pilotprojektet varit så framgångsrikt, att beslut tagits om att starta en ny utbildningsgrupp till våren. Konceptet blir likadant, men i Nässjö ska antalet platser utökas, och utbildningen ska bli tolv månader i stället för nio månader lång.

– Skogsstyrelsen nationellt har också uppmärksammat den här utbildnings-
modellen. Tanken är att det ska startas likartade skogsutbildningar för nyanlända i hela landet framöver, berättar Ove Cedersmyg.

– Det som är superbra är att vi är ett målinriktat team där personal frånArbetsförmedlingen, sfi och Skogsstyrelsen arbetar tillsammans i ständig dialog med varandra, säger Ove Cedersmyg.

– Samtidigt finns det förbättringar vi kan göra. Till exempel skulle vi vilja försöka få in en körkortsutbildning för terrängbil.

Fast när Ove ser Shemendi Mehari fälla sitt första stora träd med motorsåg inser han att de redan har kommit ganska långt. För några månader sedan orkade Shemendi knappt ens lyfta en motorsåg. Shemendis stora framsteg på kort tid imponerar stort även på Skogsstyrelsens mästerinstruktör Christer Sandström.

– Jag har varit dräng sedan jag var ett litet barn, berättar Shemendi Mehari under smörgåslunchen vid den värmande elden.

– Jag är van vid att jobba. Jag kommer från landsbygden i Eritrea. Båda mina föräldrar dog när jag var liten. Mina bröder är i militären. Jag har lyckats komma till Sverige.
Shemendi har upplevt sysslolöshetens obarmhärtiga gissel på svenskt flyktingboende.

Han vill inte dit igen. Shemendi hoppas och tror att det svenska motorsågs-körkort han snart har i sin hand kan hjälpa honom till en ljus framtid.

– Att bara sitta och inte ha något att göra är fruktansvärt stressande för mig. Jag vill hitta ett jobb och försörja mig, gärna ett skogsarbete.

– Det är mycket om säkerhet man ska tänka på när man arbetar i den svenska skogen, fast jag tror att det är bra, säger Shemendi Mehari.

– I början gör man små fel. Men jag tror att det är bra att öva mycket.

Skogsstyrelsen vill skrota avtal

Skogsarbetare som är anställda på Skogsstyrelsen har hittills omfattats av två kollektivavtal som GS-facket tecknat med myndigheten. När avtalen gick ut sista december 2016 hade parterna inte enats om ett nytt och GS varslade om strejk. I sista stund förlängdes avtalen till den 9 maj och förhandlingarna återupptogs.

Skogsstyrelsen vill helst slopa avtalen med GS och i stället teckna ett hängavtal baserat på deras avtal med fackförbundet Seko. Enligt myndigheten har skogsfrågorna tappat i betydelse, då gruppen som berörs av avtalen har förändrats, från yrkeskunniga skogsarbetare till människor som ska slussas ut i arbetslivet.

GS är av en annan åsikt.

– Våra avtal är särskilt anpassade till de skogliga arbetsuppgifterna som inte finns i deras avtal. Det är också viktigt att inte Skogsstyrelsen kan diktera vem som är deras motpart, det regleras inom LO, säger avtalssekreterare Madelene Engman.
GS anser också att det måste framgå i avtalet vilka pensions- och försäkringsvillkor som gäller för skogsarbetarna, medan Skogsstyrelsen menar att det inte går att skriva in.