”EU-valrörelsen behöver andas framtidstro om den ska entusiasmera väljarna”DA:s chefredaktör Helle Klein om LO:s valplattform.

”I Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning.”Anneli Jordahl om att bryta påtvingade könsroller.

En tusen meter lång klimatväv får sin slutjustering av Jesper Nikolov innan den exporteras till någon odlingsfabrik. Med väven kan temperaturen i ett växthus regleras så att skörden blir maximal. Foto: David Lundmark
Den som åkt t-bana i Stockholm känner igen Lasse Åbergs designade tunnelbanetyg. Vävs på Ludvig Svenssons. Foto: David Lundmark
Här får insamlad textil ny design. En målaroverall sys om till kavaj och printmaskinen ger Converseskorna ett nytt mönster. Projektledarna Anna-Karin Reis från Konfektionsfabrik 4.0 och Adrian Zethraeus från Re:textile tror att nya affärsidéer kan ge nya textiljobb. Foto: David Lundmark
Ett helt annat jobb. När Marta Persson började på KF:s strumpbyxefabrik för 42 år sedan sydde hon två sömmar dagarn­a i ända. Hon sydde ihop tån, sedan grene­n. Nu däremot syr hon hela plagg. Foto: David Lundmark
Varje plagg signeras med sömmerskans namnetikett . Nöjda kunder hör av sig med vykort, mail och chokladaskar. Foto: David Lundmark
Annelie Wikström har 40 års erfarenhet från textilindustrin. Kanske är jobbet som roligast just nu, säger hon. Företaget satsar och på tio år har personalstyrkan fördubblats. Foto: David Lundmark

Här är framtidens fibrer

En gång var textilindustrin en dödsdömd bransch. Men inte nu längre. Kanske är det där som framtidens industriarbete finns. Teknisk utveckling och långsiktiga ägare ger den gamla branschen en ny chans.

3 saker du inte visste man kunde göra med textil

Tröjan som mäter dina rörelser

I tröjorna sitter sensorer som känner av rörelserna i din kropp. Tröjan är tänkt som medicinskt hjälpmedel, till exempel för diagnostik av epilepsi eller Parkinsons.

Tyg som renar vatten

Sänk ner ett tyg i förorenat vatten och bakterierna dör. Vattnet renas genom att tyget har en så kallad fotokatalytisk beläggning. När den beläggningen kommer i kontakt med solljus startas en process som dödar bakterier och andra mikroorganismer.

Spela instrument på bordsduken

Det är fullt möjligt. Forskare vid Smart Textiles i Borås har konstruerat en duk som innehåller såväl trumset som pianotangenter. Instrumenten är tryckta på tyget, vilket är möjligt genom så kallade textila sensorer.

Den är lätt att se, den svenska industrins vagga. En klassisk fabriksbyggnad i tegel. Med höga fönster som skulle släppa in dagsljuset bland spinnmaskiner och mekaniska vävstolar. Med en skorsten som en gång murades upp mot himlen och som signalerade åt den kringliggande jordbruksbygden att en ny tid var kommen: industrialismen.

Hos Ludvig Svenssons i Kinna står den åldrande tegelbyggnaden fortfarande kvar. Hit begav sig Olof Palme när han tog tempen på det ekonomiska tillståndet i landet. Fabriken försåg ju det framväxande folkhemmet med gardiner och var en del av det ekonomiska kretslopp där bostadsbyggandet ansågs vara motorn.

När det går bra för Ludvig Svenssons gardinfabrik går det bra för Sverige, sa Palme i valrörelsen 1982. Då hade stora delar av textilindustrin redan lämnat Sverige. Men Ludvig Svenssons blev kvar, tänkte nytt och i dag går den bättre än på många år. Det beror mest på omvärlden vars växthus förses med teknisk textil från Kinna; energibesparande klimatvävar som ger växterna exakt det ljus och exakt den värme som behövs för att ge maximal skörd.

Det går så bra för Ludvig Svenssons just nu att varje anställd i fjol fick en julgåva på 25 000 kronor.

Textilindustrin, industrialismens äldsta bransch, har inte bara överlevt i det tysta. Den säger sig dessutom ha framtiden för sig. Är det här som vi hittar framtidens industriarbete?

– Absolut, svarar Simon Ryndal, en av de 135 textilarbetarna på Ludvig Svenssons.

Tio år på fabriken har övertygat honom. Hit kom han direkt efter gymnasiets skogsbrukarlinje. Fabriksgolvet visade sig locka mer än de västgötska utmarkerna. På Ludvig Svenssons steg han in i en skog av maskiner, rader av virkmaskiner och vävmaskiner med laserläsare och elektronik, maskiner där trådar löpte in och ut kom väv till växthus, tyg till tunnelbanor och tåg, textilier till banker, skolor och sjukhus.

Under hans tio år här har antalet textilarbetare i fabriken har minskat från 233 till 135. Den tekniska utvecklingen rusar och med den ökar kraven. Talar man med Anne Ludvigson, fjärde generationens ägare till företaget, har det varit en tuff tioårsresa för textilfabriken. En omställning till den nya tid ”där vi alla måste lära oss nytt, hela tiden, för att vi ska kunna vara tillräckligt dynamiska för att hänga med”.

I larmet från maskinerna berättar Simon Ryndal om arbetsuppgifterna som har blivit alltmer krävande. Om kompetenstrappan, som på hans avdelning, virkeriet för tekniska textilier, innebär att man börjar som virkare – maskinoperatör. För att sedan ta steget till att vara trädare – som fyller på material i maskinerna. Och i slutändan reparatör – som snabbt ska kunna åtgärda fel och ställa om maskinen från en produkt till en annan.

En dyr maskinpark ska helst gå hela tiden och det blir den enskilde arbetarens uppgift att minimera avbrotten. Därför måste man kunna hela arbetsfältet och kunna serva flera olika maskiner. Jobben blir knappast fler. Färre ska kunna mer. Men att kraven skärps har sina positiva sidor, tycker Simon Ryndal.

– De lätta jobben försvinner och vi som jobbar på golvet kommer att vara med mer och mer i hela processen. Att ta fram nya produkter, att förbättra själva tillverkningen.
Det ger arbetaren en möjlighet till utveckling, menar han. Varje arbetare blir mer en nyckelperson.
– Den som kör maskinen vet också maskinens begränsningar och möjligheter.

I Sverige finns i dag cirka 4 000 textilarbetare organiserade i IF Metall. En gång hade de ett eget förbund, Beklädnadsarbetareförbundet med 36 000 medlemmar som mest. Men svensk textilindustri sysselsatte fler än så, uppåt en 100 000 personer när den var som störst under 1950-talet. Sedan kom lågprisjakten och jobben flyttade i omgångar: till Portugal, till Sydostasien och sedan efter murens fall till Baltikum. En klassisk bransch försvann från det svenska industrilandskapet.
Men Anne Ludvigsons far, Ivan Ludvigson, vägrade följa med grannföretagens utvandring till låglöneländerna på 1970-talet. Av en tillfällighet kom han på produkten som räddade verksamheten.

Foto: David Lundmark

Så här var det: Fabrikens virkmaskiner tillverkade textilier till tyska kunder som bara ville ha tremetersbredd. Eftersom maskinerna var 3,60 meter breda växte berget av 60-centimeters remsor. Någon på företaget hade läst om färdiga gräsmattor som kunde rullas ut i trädgårdarna. Ludvigson ville veta mer om denna trend och därför kontaktades Sveriges Radios trädgårdsexpert Sven Green. Han sa: Men har ni aldrig funderat på att göra gardiner till växthus? Snart levererades den första klimatväven till växthus i Nederländerna.

Sedan dess har världens odlingsfabriker utrustats med alltmer sofistikerade vävar från Kinna. I Kinna växer utvecklingsavdelningen och för Anne Ludvigson är det en självklarhet att utveckling och tillverkning måste befinna sig nära varandra. Att ständigt utveckla produkter och processer är nödvändigt för den som vill klara sig i en global tävlan, säger hon.

Nu tycks textilbranschen gå mot en ny vår. Med nya material, nya funktioner och med nya råvaror hämtade direkt ur den svenska skogen. Trä kan bli textil. Smarta textilier kan med hjälp av sensorer mäta puls och immunförsvar, känna av hur ljud fångas upp – eller fungera som armering i betong.

Föreställ dig en köksduk som det går att spela piano och trummor på. En bit tyg att ladda mobilen mot. Byt mönster på soffan till helgen med ett klick på fjärrkontrollen. Den tekniska utvecklingen kopplar ihop textil med medicin, elektronik, bygg, nöjesindustri … Dessutom förväntas tekniken göra det lättare att återanvända kläder och på så vis minska textilslöseriet.

Den nya tiden märks i den gamla textilstaden Borås. Genom staden rinner Viskan, den fjorton mil långa ån som en gång gav bygdens framväxande textilindustri dess nödvändiga vatten. Just där ån gör en krök genom de centrala delarna av staden reser sig en mäktig byggnad, tidigare konstsilkesfabriken och arbetsplats för 800 viskosvävare. Där korsas nu historia med framtid.

Byggnaden kallas Textile Fashion Center och rymmer Textilhögskolan och en mängd olika projektgrupper. Här möts experiment och idéer, studenter och företag. Här testas nya idéer i ateljéer, laboratorier och sysalar. Här finns projekt som Smart Textiles som ska gifta ihop spetsforskning med företagsamhet. Här huserar det nya projektet Re:textile som funderat på hur vår klädkonsumtion ska slita mindre på resurserna än i dag – och samtidigt ge fler jobb i Sverige.

Här får insamlad textil ny design. En målaroverall sys om till kavaj och printmaskinen ger Converseskorna ett nytt mönster. Projektledarna Anna-Karin Reis från Konfektionsfabrik 4.0 och Adrian Zethraeus från Re:textile tror att nya affärsidéer kan ge nya textiljobb. Foto: David Lundmark

Så här är det: På ett år städar var och en av oss ut elva kilo textil från våra hem. En del lämnar vi till loppis, men det mesta åker direkt i soporna. Detta samtidigt som produktionen av textilfibrer i världen bara ökar. Om vi fortsätter att köpa kläder i samma takt kommer världen att förbruka dubbelt så mycket råvara 2030 som i dag.

– Det håller inte, säger Adrian Zethraeus som leder Re:Textile.

Han talar om hur vi bättre ska kunna återanvända kläder. Re:textile samarbetar just nu med klädkedjan Lindex där osålda kläder från tidigare kollektioner görs om och säljs som nya plagg.

En annan idé är att förlänga livslängden på de kläder vi köpt – genom att erbjuda en tjänst. Till exempel att uppdatera en tröja med att sy om den eller förse den med ett designat tryck.

– Hur man vill ha uppdateringen skulle man kunna rådgöra med designern om via en app i mobilen. Den som vill ska kunna få plagget hämtat i hemmet.

Allt det här kommer att ge jobb, tror Adrian Zethraeus. Utvecklingen har bara börjat. Han nämner ett företag som använt sig av programvaran i tv-spel för att designa, producera och distribuera kläder. Den som går in på deras sajt kan se kläderna tredimensionellt och den som beställer plagget innan det börjat säljas erbjuds kraftigt rabatterade priser. På så sätt kan den första produktionen finansieras.

Men finns kompetensen? Finns sömmerskorna? Anna-Karin Reis, projektledare för Konfektionsfabrik 4.0, kartlägger kompetensen bland nyanlända.

– Vi tappade ju mycket av kunnandet när textiljobben flyttade från Sverige. Nu när många har flytt hit är det viktigt att undersöka hur vi kan ta till vara det som vi själva har brist på.

De första stegen har redan tagits. I samarbete med Arbetsförmedlingen deltog 15 nyanlända i ett försöksprojekt. Av dessa är 13 i dag i någon form av sysselsättning.

– Nu vill vi genomföra liknande projekt i större skala och i takt med att branschen söker mer personal.

Ett helt annat jobb. När Marta Persson började på KF:s strumpbyxefabrik för 42 år sedan sydde hon två sömmar dagarn­a
i ända. Hon sydde ihop tån, sedan grene­n. Nu däremot syr hon hela plagg.
Foto: David Lundmark

75 mil norr om Borås ligger Östersund. Här finns fabriken som nyanställer sömmerskor. Behovet är så stort att företaget startat en egen sömnadsutbildning.

Woolpower i Östersund tog över det som en gång var resterna av KF:s strumpbyxfabrik. Många av Woolpowers sömmerskor har varit med sedan tidigt sjuttiotal. Som tonåringar fick de lära sig den gamla tidens monotona textilarbete, den typ av arbetsuppgifter som skickades iväg till länder med billigare arbetskraft. Marta Persson och Annelie Wikström minns hur det var. Sy igen tårna, sy igen grenen, tårna, grenen, tårna  … i all oändlighet och med raka ackord.

Varje plagg signeras med sömmerskans namnetikett . Nöjda kunder hör av sig med vykort, mail och chokladaskar. Foto: David lundmark Foto: David Lundmark

Marta Persson och Annelie Wikström har varit med hela tiden sedan dess. De kom till fabriken på strumpbyxans tid, de var med när försvaret blev storkund och ville ha ullfrotté och de var med under hela den utförslöpa då både KF och försvaret förvandlades till något de inte hade varit. Marta Persson och Annelie Wikström såg fabriken krympa från de femhundra sömmerskor de var på sjuttiotalet till nästan ingenting för halvtannat decennium sedan.

”Tänk att få vara med om att vi blir fler, det är ju helt fantastiskt.”

Sedan kom nya ägare och nya idéer. För tio år sedan var de 35 anställda – i dag 120.

– Tänk att få vara med om att vi blir fler, det är ju helt fantastiskt, säger Annelie Wikström.
– Jobben har inte bara blivit fler. De har dessutom blivit bättre. I dag får vi ju sy hela plagg, säger Marta Persson.

I dag hänvisas inte varje sömmerska till en och samma maskin utan man tar sitt plagg genom åtta olika stationer. På en av stationerna fäster de sin personliga namnlapp på plagget.

– Och du vet, folk hör verkligen av sig, säger Marta Persson.

Med mail, vykort, brev och en och annan chokladask. Annelie Wikström:

– De vill väl tacka oss för att vi har gjort ett bra jobb. Det känns naturligtvis jättekul, som ett erkännande.

Företagets vd Linus Flodin förklarar varför en textilfabrik kan gå bra i Sverige i dag:

– Ju färre sömmar ett plagg har, desto färre sömmerskor behövs.

Han visar oss maskinhallen där tygerna stickas i specialbyggda stickmaskiner. Kropp, ärm och hals stickas var för sig i en automatiserad produktion som överses av maskinställare och operatörer. Få delar och få sömmar – därför få sömmerskor.

Att personalstyrkan ändå växer beror på efterfrågan. Woolpowers ullunderställ säljer. En långsiktig satsning har gett resultat. Woolpower vill signalera att de är ”ett varmt företag” som bryr sig. Inte minst om de människor som jobbar där.

– Att få lönsamhet är naturligtvis en tuff utmaning. Det bygger på att alla gör sitt bästa helt enkelt. Då måste de anställda också känna att de har det bra.

Men ändå, varför inte flytta till Bangladesh och kraftigt öka lönsamheten? Linus Flodin tycks ha fått frågan tidigare.

– För varje sömmerska vi sparkar här i Östersund skulle vi kunna anställa 55 sömmerskor i Bangladesh. Men då är det ett helt annat företag vi pratar om. Ägarna vill att företaget ska vara sunt och stå för bra värderingar.

– Naturligtvis vill ägarna att vi går med vinst, inte minst för att vi ska kunna fortsätta att investera. Men vi behöver inte slåss om varje krona.

Foto: David Lundmark

Vinsten ramlar in, investeringarna fortsätter liksom nyanställningarna. För att locka till sig arbetskraft har Woolpower startat en egen sömnadsskola där nya sömmerskor utbildas. Monika Heldorsson hör till första kullen. Hon kom direkt från en tygaffär och ångrar sig inte.

– Tänk, fyra av oss fem som gått utbildningen är över femtio år. Jag tycker att det är fantastiskt att kunna få ett nytt jobb i den åldern, säger hon.

Woolpower ägs av ett yngre brödrapar och Ludvig Svenssons i Kinna är ett familjeföretag i fjärde generationen. Där har Anne Ludvigson aldrig sneglat på börsen.

– Varför skulle jag? Vi har ett viktigt mål med verksamheten. Och det är att lämna över ett ännu starkare företag till den femte generationen.

Medan Ludvig Svenssons går för högvarv och funderar på nästa investering föds framtidens innovationer i ett ombyggt viskosväveri i Borås. Alltmedan Marta Persson och Annelie Wikström får allt fler nya arbetskamrater i Östersund. Textilindustrin må vara liten men den anser sig ha framtiden för sig.

Industrialismens första bransch. Finns också framtidens industriarbete där? Marta Persson och Annelie Wikström har aldrig ställt sig den frågan.

– Nja, det vet jag inte riktigt, säger Marta Persson lite dröjande.
– Men … varför inte?


hg@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Metals are going to lift Mongolia

In the middle of the Gobi Desert the world’s largest copper mine is developing. Some people have been given the chance to start small, legal mines. With the help of the deposits discovered under Mongolia’s soil, the country is going to rise from poverty. For our English readers we have translated our long read from the mines in Mongolia.

arbetsdomstolen

IF Metall stämmer Swed Handling

ARBETSDOMSTOLENÅtta anställda på kemiföretaget Swed Handling har inte fått arbetstidsförkortning sedan 2010. Nu stämmer IF Metall bolaget och kräver totalt 617 522 kronor.

Ditt ansikte öppnar dörrar! 

SkruvatNär jag letade andrahandslägenhet hittade jag en sajt som matchar hyresvärdar med hyresgäster på ett klassiskt Tindermanér. Jag tackar min vän för att han lyckats ta en så oförskämt smickrande bild.

15 till 45 millimeter är bredden på remsorna – kantlisterna – som bland annat används på Ikeas kända bokhylla Billy. Foto: Adam Daver

Laddar kantlistmaskinen

ÖgoblicketUlrika Öhrling är operatör på konverteringen i Billingsfors

Annika Rahm är sömmerska på Woolpower Östersund. Foto: Adaam Daver

”Passa på när det är rejält kallt”

Proffset tipsarNu är tiden inne för gosiga ylleunderställ. Annika Rahm på Woolpower i Östersund tipsar om hur du bäst tar hand om dem. 

Leandro Steinnagel, till vänster, gillar plåtlådorna. Bra för kall mat, tycker han. Här bredvid Monica Jalonen och Gabriel Banor. Foto: Adam Daver

Billiga lådor håller tätt

Da testarVad är bästa sättet att förvara den medhavda lunchen? DA lät några anställda på Astra Zeneca testa sju matlådor under lika många dagar.

Tvist om helglön – nu stäms bemanningsföretag

ARBETSDOMSTOLENAnställda på bemanningsföretaget Adecco har gått miste om helgersättning, enligt IF Metall. Nu stämmer fackförbundet Adecco inför Arbetsdomstolen, AD. ”Ett pilotfall”, säger IF Metalls förbundsjurist Darko Davidovic.

Inkomstskillnaderna fortsätter att öka i landet

59,2 industriarbetarlöner. Så mycket mer tjänade Sveriges näringslivstoppar år 2017 enligt en ny rapport från LO.

2

Cynisk stämning efter bonusbesked

Trots slit, övertid och försäljningsrekord får de anställda på Volvo Cars i Göteborg ingen bonus. ”Det som förvånar mig mest är den totala frånvaron av fingertoppskänsla från ledningen”, säger Lars Henriksson, skyddsombud på fabriken.

2

Det sista skriet?

BildreportagetFotografen Ragnar Axelsson har de senaste trettio åren genomkorsat Arktis, Grönland och Kanada och skildrat bland annat jägarbefolkningens levnadsvillkor. Hans bilder från Grönland berättar om det få har upplevt med egna ögon, men som många talar om: en kommande klimatkatastrof.

Illustration: Rebecca Elfast

Bli stark av bönor

KlimatkollenDina muskler behöver varken proteinpulver eller extra kött för att växa. Och både hälsa och ekonomi mår bra av proteiner från växtriket ibland. Samtidigt gör du en riktigt stor insats för klimatet.

Farliga vibrationer

Ett livslångt lidande

UTSLAGNINGVibrationsbesvär är Sveriges vanligaste arbetssjukdom, trots att det finns teknik för att förebygga skador. Läs eller lyssna på DA:s reportage om hur unga i industrin ­bara hinner börja arbetslivet innan de sliter sönder sina händer.

Inga fler vita fingrar på gjuteriet

MätbartEfter flera fall av arbetssjukdom tvingades ledningen på Xylems gjuteri att tänka om. Ett nytt mätsystem håller reda på att du inte utsätts för alltför mycket vibrationer under ett skift.

I en enkel maskinverkstad i Ulvsunda i västra Stockholm tillverkar Pheenix Alpha vinylpressar. Foto: Adam Daver

Ny snurr på vinylskivan

Älskade plattaDen var dödförklarad för bara lite drygt 10 år sedan, men sedan har försäljningen av vinylskivor exploderat. DA:s Ricardo Burrows har skrivit och läst in ett reportage om diskjockeys, kultförklarade skivbutiker och vinylpressfabrikanter.

1

”Gör det dyrare att visstidsanställa”

Det bör vara dyrare för arbetsgivare att visstidsanställa, kompetensutveckling ska gynnas och anställningstryggheten bör öka för dem som arbetar länge på korta tidsbegränsade jobb. Det föreslår Anders Wallner som utrett ett mer hållbart arbetsliv.

ABB i Ludvika satsar för att motverka extremism

ABB i Ludvika vill balansera bilden av kommunen efter nazistiska NMR:s frammarsch. Därför finansierar företaget nu ett forskningsprojekt som ska förebygga våldsbejakande extremism.

”Jag cyklar 500 mil om året, både landsväg och mountainbike”, berättar Tomas Olsson. Foto: David Lundmark

”Jag har avverkat några cyklar”

ProfilenI sommar cyklar truckföraren Tomas Olsson Vätternrundan för trettionde gången.

Ny krönikör

”Man behöver inte vara stor och stark för att jobba som ­svetsare. Är det tunga lyft är det bara att be om hjälp.” säger Maria Höök. Foto: Maria Höök

”Det vidriga är chefer som inte gör något”

DA MÖTERVia sociala medier tar svetsaren Maria Höök kampen för medsystrar som blir sexuellt trakasserade i industrin. Men främst brinner hon för att locka fler tjejer till yrket. 

Gruvarbetare toppar arbetarnas löneliga

SKILLNADERGruvarbetare är de bäst betalda arbetarna i Sverige. Tätt följda av byggnadsarbetarna, visar en ny lönerapport från LO. I botten finns de som jobbar i kommunal barnomsorg.

DA:s fotograf prisas igen

Han vann en klass i fjol, nu har han åter gått till final i Årets Bild. DA:s David Lundmarks fotograf gör allt från djuplodande granskningar till vardagsskildringar av svenska industriarbetare.

”Klimatomställning gynnar gruvindustrin”

Klimatomställningen kommer att lyfta gruvindustrin. Det nya resurssnåla samhället kräver mer metaller, säger Bolidens vd Mikael Staffas.

Rökpaus i Red Dead Redemption 2.

Datorspel som tar tid och berör

LÅNGSAMTDen nya vågen av datorspel innehåller inte bara kickar, här görs också stor sak av livets måsten: äta, sova och spara ihop pengar till tågbiljetten.

Skuldfällan

Färre fångade i långvarig skuldfälla

Trots att skulderna ökar i samhället i stort minskar antalet som har varit skuldsatta i mer än 20 år i Kronofogdens register. En förklaring är att konsekvenserna av 90-talskrisen börjar klinga av.

Blir Kjell någonsin fri?

Kjells firma gick i konkurs för 27 år sedan. Huset såldes med tvång och skulderna började växa. Han hoppades bli ”förlåten” vid pensioneringen – i stället kom ett brev från Kronofogden. Läs eller lyssna på DA:s reportage.

”Det minst onda är inte nog!”

DEBATT Är ”det minst onda alternativet” tillräckligt skäl till att förlama nödvändig kamp mot samhällets orättvisor, skriver Jan-Olov Carlsson, ordförande för IF Metallklubben vid Volvo Lastvagnar i Umeå. 

5
Simon Lindh. Foto: Privat

”Jag hade tänkt ta det lugnt”

Vad hände sen?Då ägnade Simon Lindh fritiden åt att övningsköra med två utländska tjejer. Han tänkte ta det lugnt efter ett diskbråck men nu är i gång med ideellt arbete igen.

DA:s reporter får prestigefullt stipendium

Dagens Arbetes arbetsmiljöreporter Elinor Torp har fått det prestigefulla Hiertastipendiet av Publicistklubben. Hon får det för att fortsätta granska svensk arbetslivskriminalitet.

Ladda ner DA nr 1 här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

2

#Metoo måste leda till förändring!

KRÖNIKA”För mig, liksom för så många andra, var #metoo en ögonöppnare. Nu fortsätter arbetet för varaktig förändring av tystnadskulturen i industrin” skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilssson.

1

Robotbranschens nya kunder: småföretagen

BÅDE VÄN OCH FIENDERobotiseringen i världen har exploderat de senaste åren – men Sverige har halkat efter. Nu mobiliserar leverantörer och staten för att väcka småföretagen. För facket blir det en ny stor utmaning. Läs eller lyssna på vårt reportage.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.