Vårdade familjen – fick sparken

Övertid En släkting dog, en annan behövde skjuts till sjukhuset. Ove Pettersson sa nej till övertid två ­söndagar i rad. Då blev han avskedad.
– Jag leddes ut från fabriken som en tjuv.

I en pappask prydd med söta katter ligger 6 340 kronor. Ove Petterssons ögon tåras när han bläddrar bland sedlar och mynt. Pengarna är insamlade av arbetskamraterna på Benteler Aluminium Systems i Skultuna.

Det var en dag i november förra året som Ove kallades upp till personalchefen. Ove hade för andra veckan i rad sagt nej till övertid.

Första veckan var anledningen att Ove förlorat en släkting, något som påminde om ett annat dödsfall i familjen som inträffat några år tidigare. Ove ville vara hemma med sina nära och kära.

Veckan efter var det dags igen. Arbetsgivaren krävde återigen övertid på söndagen. Ove sa nej, han hade lovat att skjutsa en sjuk släkting till en läkarkontroll. Han erbjöd sig i stället att jobba på lördagen, då hade han inget inplanerat.

Personalchefen svarade att övertiden skulle ske på söndagen, trots att det enligt IF Metall inte spelade någon roll för produktionen om Ove kom in på lördagen eller söndagen.
– Det handlade bara om att de skulle bestämma, säger Ove.

Han fick ett ultimatum: Infinn dig på jobbet eller varslas om avsked. Ove dök inte upp. Veckan efter kallades han in till personalchefen som hade avskedspapprena klara.

En annan chef följde honom ner till omklädningsrummet. Han stod och övervakade när Ove tömde sitt skåp. Han satt och väntade när Ove tog en sista dusch på arbetsplatsen där han jobbat sedan 2004. Chefen följde till och med ut på parkeringen och lämnade Ove först när det var några meter kvar till bilen.

Ove sjönk ner i förarsätet på sin Opel. Han höll hårt om ratten men kände ändå ett lugn när han påbörjade den drygt två mil långa färden mellan jobbet i Skultuna och hemmet i Västerås.
– Just då ville jag bara bort därifrån.

”Efter att jag förlorade Simon blev familjen ännu viktigare.”

När Ove närmade sig hemmet valde han att ta höger i en korsning i stället för att köra rakt fram. Han kom in på en mindre väg. Några enstaka gulnade löv hängde fortfarande kvar på björkarna. Ove hade kört samma väg säkert tusen gånger. De första åren hade han varit här varje morgon innan jobbet.

Ove parkerade bilen och gick den sista biten fram till målet för avstickaren. Han gick ner på knä och betraktade den böjda innebandyklubban på gravstenen och innebandybollen i plast som låg bredvid i gräset. Han var framme vid äldsta sonen Simons grav. Sonen som spelade i samma innebandylag. Sonen som på planen hade påmint Ove om hur snabb och stark han själv varit i sin ungdom. Sonen som hade dött några år tidigare, ensam i sömnen när Ove och hans fru var på semester i sommarhuset. Som så många gånger tidigare pratade Ove en stund med Simon. Berättade att han hade fått sparken.

– Efter att jag förlorade Simon blev familjen ännu viktigare. Jag vill träffa mina två andra barn och min fru när jag är ledig. Arbetsgivaren vill tvinga ut mig på min fritid.

Ove har sagt nej till övertid tidigare och då fått hjälp av IF Metallklubben. Arbetsgivaren Benteler menar att det varit ett problem under flera år att Ove inte ställer upp på övertid. Facket har hävdat att Ove inte har färre övertidstimmar än genomsnittet på fabriken.

– Benteler jämförde mig med de som toppar övertidsuttaget, klart jag ligger lågt då. Jag har ställt upp. På veckorna är det ­ofta inget problem. Men helgerna är heliga, ­säger Ove.

Han säger att av de runt 150 anställda på fabriken är det många som tar chansen att jobba över så fort tillfälle ges. Benteler menar att de i första hand försökt hitta frivilliga men när det inte räcker till går de in och beordrar.

Några dagar efter avskedandet skulle Ove träffa ombudsmän på IF Metalls avdelning i Västerås. Just när han skulle gå in genom dörren slog det honom. Företaget hade inte bara tagit ifrån honom hans yrkesstolthet. Han hade förlorat arbetskamraterna och den fackliga gemenskapen. Ove var sedan flera år skyddsombud på jobbet, ett omtyckt sådant som ofta fick mångas röster.

– Jag tog mig alltid tid för medlemmarna. Känslan var att arbetsgivaren irriterade sig på mitt fackliga uppdrag som jag ibland behövde gå ifrån för att utföra.

Ärendet hamnade så småningom på Darko Davidovic bord, IF Metalls förbundsjurist. I vintras stämde han Benteler inför Arbetsdomstolen, AD, och yrkade på att avskedandet var ogiltigt. Han krävde också kraftiga skadestånd.

Ove ser fram emot en huvudförhandling i AD:s lokaler i Gamla stan i Stockholm. Trots att han är medveten om att arbetsgivaren kommer att smutskasta honom i rätten. Och trots att han riskerar att inte få ett öre om domstolen går på Bentelers linje.

– Jag bara måste göra det. För alla andra arbetare som tvingas jobba övertid.
Benteler har velat göra upp före rättegången. De har erbjudit Ove några hundratusen som plåster på såren. Ove har vägrat. Han vill gå hela vägen. Om domstolen dömer i Oves favör skulle han förmodligen få en betydligt högre summa.

Ove tar av sig vigselringen. På insidan står Ove/Susanne ingraverat, hans fru.

– Där står inte Ove och Benteler. Jag är gift med min fru. Inte med jobbet. Familjen går före.
Dagens Arbete har varit i kontakt med Jeton Lapi, vd på Benteler Aluminum Systems, som meddelar att han inte vill ge några som helst kommentarer.

Marcus Derland