”Öppna ögonen, chefer!”

Alla har ett ansvar. Småtjafs, gliringar, spydigheter. Varför blir det kollisionskurs på jobbet och vad ska man göra när det inte går att dra jämnt med kollegan?

– Det är okej att man inte älskar alla på jobbet, men jag tycker inte att det är okej att ha konflikter på ­jobbet, säger skydds­ombud Joacim Carlsson vid Stora Enso i Skene.

Cheferna vill ibland blunda för osämjan och hoppas att situationen går över av sig själv. Men bakom osämjan spökar ofta andra orsaker än bara dålig personkemi, till exempel tuffa krav eller slimmade organisationer.

– Då kan någon få för mycket att göra och då ska arbetsledningen göra en bedömning av arbetssituationen, säger Roger Johansson, också han skyddsombud vid Stora Enso i Skene.

Om det blir stressigt är det inte långsökt att man börjar reta upp sig på sina kolleger.

– Konflikter börjar ofta med småtjafs. Därför borde man snabbt i ett tidigt skede fånga upp det, säger Carlsson.

Om det är två personer som inte går ihop ska arbetsgivaren i mån av möjlighet beakta det.

– Då kan man pussla lite och låta bli att sätta personerna på samma skift eller vid samma maskin, säger ­Johansson.

Ibland är det något ­hemma som oroar.

– Det kan vara bra att man berättar för sina kollegor om man går på halvvarv, utan att behöva avslöja desto mer om sitt privatliv, säger Carlsson.

Experterna:  Så skapar ni ett bra arbetsklimat

”Dålig personkemi ingen ursäk”

Liisa Keltikangas-Järvinen, finsk temperamentsforskare.

– Personkemi handlar egentligen om hur människor med olika temperament går ihop. Temperament är en biologisk egenskap som påverkar hur en person reagerar i en viss situation. Personer med olika temperament kan ha svårt att förstå varandra och under pressade förhållanden kommer temperamentet allra tydligast fram.

Ett effektivt team kräver människor med olika temperament och arbetssätt, de som är snabbare i svängarna och de som är mer noggranna. Så länge slutresultatet är det­samma, så måste medarbetarna kunna tolerera att människor fungerar olika och hålla tyst.

Nu för tiden används temperamentet som bortförklaring för taskigt beteende. Det är självklart att ta tag i dåligt beteende på dagis och skolor, men inte på jobbet. För vuxna finns det ingen ursäkt för ohyfs.

”Medarbetaren är sällan problemet”

Annette Linton, personalchef på PEAB.

– Det kan bli dyrt för arbetsgivaren med ett arbetsklimat fyllt av konflikter, för då presterar medarbetarna mindre.

Det är tyvärr sällan man går till roten med vad som orsakar till exempel konflikter. I stället tar man den enkla vägen och en medarbetare som är stökig och konfliktbenägen kan få sluta. Jag tror att problemet sällan ligger i individen, utan i hur klimatet är på jobbet.

Dåligt arbetsklimat skapas ofta av att kraven, stödet från ledningen och möjligheten att säga till om sitt jobb är i obalans. Kraven som ställs kan vara för höga, låga eller otydliga. Stödet och styrningen i jobbet ska vara tydligt för alla och ha en hög grad av ­demokrati och rättvisa med en bra fördelning av arbetsbördan. Det ska också finnas utrymme för medarbetaren att påverka sin arbetssituation.

”En varning löser inte tjafset”

Darko Davidovic, förbundsjurist vid IF Metall.

– Arbetsgivaren ansvarar för arbetsmiljön och har en lagenlig skyldighet att förebygga och hantera konflikter på arbetsplatsen. Det är vanligt att chefen ger två som tjafsar en erinran eller varning, men det är inte så lagen menar. Chefen har ett ansvar att utreda vad som ligger bakom problemen.

Om det handlar om dålig personkemi ska arbetsgivaren beakta det till exempel genom att sätta dem på olika skift, omplacera eller om­fördela.

Arbetsgivaren har arbetsledningsrätt. Du kan inte vägra göra ditt jobb för att du ogillar den du jobbar med. Arbetsgivaren har långtgående skyldigheter, men man behöver inte bygga om arbetsplatser eller investera miljoner för att två stycken tjafsar.

Jonna Söderqvist