Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Vart ska vi rikta vreden?

12 oktober, 2017

Skrivet av

Anneli Jordahl är författare.

KrönikaVår tids arbetare lever i glesbygden och förorten.

Den svenska arbetaren finns inte längre. Arbetaryrkena har flyttat utomlands och Sverige består av en stor medelklass. De industriarbetare som finns kvar kör dyra bilar och semestrar i Thailand.

Så lät det i offentligheten på 90-talet. Ett tag blev jag så nervös av tvärsäkerheten att jag ringde hem till mamma (hemtjänstare) och pappa (elinstallatör) i Oxelösund. De svarade! Jag blev lika lättad varje gång. En lögn, alltså. Påståendet att den svenska arbetarklassens var död.

När min bok Klass Är du fin nog gavs ut 2003 ansågs inte klassperpektivet vara relevant längre. Ständigt hörde jag reportrar dra ett ansträngt andetag och säga ickeakademikerfamiljer och invandrare i stället för arbetarklass. Den enda som pratade självklart om arbetarklassen och påtalade att den fortfarande utgjorde drygt hälften av befolkningen var Göran Greider. Han såg trött ut. Han var den ende. Ungefär som att Leif G W Persson anses vara landets ende kriminolog.

Min klassbok blev en oväntad skräll, ämnet var hett. Fortfarande får jag ryggdunkartack när jag reser runt och framträder. Senast i vackra Åmål.

Så gick åren. Det som kokat i det tysta exploderade. I dag överöses vi av berättelser om klassunderlägen, i reportage, skönlitteratur och forskning. Nu handlar det om pengar, om nyfattigdomen i Sverige.

Vår tids arbetare – ofta utlandsfödda ensamstående mödrar – lämnar hemmet före barnen och kommer hem när barnen lagt sig. Numera behövs två/tre jobb för att klara sig. Ändå lever de på existensminimum.

I glesbygdkommuner förväntas invånarna betala skatt trots att affären, skolan, biblioteket och macken stängt. Och städernas ytterområden berövas på bankomat, vårdcentral, polis och underhåll av bostäder. Samtidigt placerar miljardärer dina och mina pengar i skatteparadis.

Inga lagar tycks omfatta dessa grova skattebrott, alltmedan småföretagare och arbetare får betalningsanmärkningar. I dag är det ett mycket kort tidsspann mellan betalningspåminnelse och inkasso.

Vreden mina vänner. Vart ska den riktas?

Nu talar alla om klassilskan och landsbygdens ödeläggelse. Det amerikanska presidentvalet tvingade fram det. Det är bra. Men fortfarande är arbetarklassen splittrad, den röda fanan samlar inte längre. Många stödjer partier vars politik slår undan benen på just arbetarklassen.

Jag önskar att det kunde bli lika hippt att heja på arbetarklassen som det är att knyta näven för antirasismen, feminismen och hbtq–rörelsen.

De som kläcker den enande politiken och formulerar den i ord och bild vinner nästa val.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Statens stöd måste fördelas på annat sätt”

”Statens stöd måste fördelas på annat sätt”

Det behövs fler aktörer som hjälper funktionshindrade att komma in på arbetsmarknaden, skriver tre verksamhetsledare inom rekrytering och utbildning.

Tiden kan vi aldrig köpa tillbaka

Tiden kan vi aldrig köpa tillbaka

Arbetad tid kan omvandlas till pengar men åt andra hållet är det inte lika lätt, skriver Lars Henriksson.

”Nu ska Samhall åter stå på de funktionshindrades sida”

”Nu ska Samhall åter stå på de funktionshindrades sida”

L: Efter hårda förhandlingar har vi fått igenom verkningsfulla förändringar av Samhall.

”Samhall ska inte vara ett låtsasjobb”

”Samhall ska inte vara ett låtsasjobb”

S: Samhall ska producera varor och tjänster som faktiskt efterfrågas – men vi måste utreda att det är rätt personer som anvisas dit.

Dags att agera, närings­ministern

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Det jobbiga med bra tv

Det jobbiga med bra tv

Varför tittar jag på när familjer går sönder? Måste ju se hur det går, skriver Carl-Einar Häckner.

Så blev jag ett original

Så blev jag ett original

Med mer i backspegeln än i framrutan kan man undra vad jobbet har gjort med en, skriver Sven Olov Karlsson.

”Industrin kan rädda klimatet”

”Industrin kan rädda klimatet”

Svensk industri är på god väg att bli världs-ledande i klimatsmart produktion. Vi har en nyckelroll i vår tids stora ödesfråga, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Detta har vi lärt oss av pandemin

Detta har vi lärt oss av pandemin

Det har varit ett år fullt av prövningar, men också lärdomar, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

”Nu är det tid för försoning i LO”

”Nu är det tid för försoning i LO”

Las-överenskommelsen som IF Metall och Kommunal anslutit sig till gynnar inte oss som fackförbund. Men nu måste vi – enade – gå vidare i kampen, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.