Både regeringen och oppositionen vill justera lagen om anställningsskydd. Men risken är att en ändrad regel leder till nya problem, varnar Mats Glavå, docent i arbetsrätt. Kanske bättre att skrota lagen och låta parterna ta hela ansvaret, föreslog han på ett seminarium.
Lagen om anställningsskydd (las) infördes för 44 år sedan och har justerats flera gånger sedan dess, både till arbetsgivarnas och till arbetstagarnas fördel. Ping-ponglagstiftning har det kallats, eftersom en regeringen har velat balansera tillbaka den maktförskjutning som en annan regerings förändringar inneburit.
Både regeringen och oppositionen vill förändra las. Moderaterna vill göra kompetens viktigare i turordningsreglerna och Socialdemokraterna vill bland annat avskaffa anställningsformen allmän visstid.
Men att peta i lagen kan få oönskade effekter, varnar Mats Glavå, docent i arbetsrätt. Han har skrivit en bok om lagen om anställningsskydd på uppdrag av Teknikföretagen. Den presenterades under ett seminarium om las på onsdagen.
Om till exempel turordningsreglerna luckras upp kommer arbetstagarparterna att kräva någon form av kompensation. De kan tänkas vilja ha möjlighet att pröva om det verkligen råder arbetsbrist vid uppsägningar, något som arbetsgivaren i dag avgör helt och hållet själv.
Att reglerna behöver ändras är dock uppenbart, eftersom lagen inte fyller det behov den är till för, fortsatte Mats Glavå, som lade fram en hel palett av förändringsmöjligheter. Ett exempel är att slopa kravet på saklig grund för uppsägning och i stället införa ett avgångsvederlag.
Att göra hela lagen semi-dispositiv – alltså möjlig att avtala bort genom kollektivavtal – skulle ge parterna möjlighet att jobba enligt ursprungstanken med den svenska modellen. Då kan de själva komma överens om hur det framtida anställningsskyddet ska utformas. Kanske med ett hot om att skrota regeln om krav på saklig grund om parterna inte kommer överens inom två år, föreslår Mats Glavå.
Någon sådan skrotning är inte nödvändigt enligt IF Metalls förbundsjurist Darko Davidovic under en paneldebatt på seminariet.
– Låt arbetsmarknadens parter ta hand om det. Det är de som ser problemen och det är de som får hitta lösningar. Det vanligaste är att vi gör avtalsturlistor, man förhandlar och kommer överens om hur det ska hanteras.
Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe tycker att fokuset på lagens turordningsregler är helt fel. Rädslan för att nyanställa vissa grupper beror på något annat:
– Vi har en extremt tudelad arbetsmarknad där väldigt många människor inte kommer in. Det har ingenting med turordningsreglerna att göra. Är du ett litet företag som får in en person som förgiftar och skapar dålig stämning går det inte att säga upp den personen av personliga skäl. Det skapar en vilja att ta omvägen runt arbetsbrist, konstiga anställningsformer och annat.
Unionens Niklas Hjert tyckte att just den kritiken mot lagen är märklig.
– Arbetsgivare har väldigt stora möjligheter att prova om en individ fungerar på arbetsplatsen. Även när vi har ändrat regelverket för att underlätta anställningar så blir det ändå samma tjat efteråt om att man inte vågar anställa.
De tre paneldeltagarna var ändå överens om att det är arbetsmarknadens parter som ska lösa problemen och inte politikerna. Både Socialdemokraternas Helén Pettersson och Moderaternas Jessica Polfjärd höll med, men menade att det ändå behövs vissa justeringar i lagen.
– Det finns luckor i lagen, inte minst när det gäller hyvlingar och uppsägningar med återanställningar på allmän visstid. Vi vill avskaffa allmän visstid och förstärka las, sade Helén Pettersson.
Enligt Jessica Polfjärd är lagstiftningen omodern.
– Eftersom man rundar lagstiftningen är det något som inte fungerar.
Varken Helén Pettersson eller Jessica Polfärd kunde lova att de skulle låta parterna få exakt som de vill även om de kommer till regeringen med en överenskommelse om vilka förändringar de vill se.