Industriarbetarnas tidning

”Många barnböcker är för gulliga”

11 maj, 2018

Skrivet av

Den kommande barnboken består av 24 bilder. Om förlagen refuserar den tänker Rainer Paakkinen ge ut boken själv. Foto: David Lundmark.

Profilen 45 år gammal tog Rainer Paakkinen beslutet att teckna varje dag. Sex år senare har han fyllt 21 anteckningsböcker med bilder och ­illustrerat en barnbok. Här berättar han om …

Rainer Paakkinen

Ålder: 50 år.
Bor: Fårbo, utanför Oskarshamn.
Familj: Särbo i ­Malmö och tre barn.
Yrke: Arbetar fyrskift på pappersbruket ABB Figeholm.
Gör: Tecknar, mest för barn, och har illustrerat boken
Varför firar vi påsk, mormor?
Utmärkelse: Fick Pappers kultur­stipendium för medlemmar 2016.

Varför han tecknar varje dag

”När jag var yngre var jag frustrerad över att jag aldrig blev något. Nu bryr jag mig inte längre – jag är den jag är. Men om man inte ser upp kan delar av en själv vittra sönder när man jobbar på fabrik. Då är det lätt att glömma bort vad man en gång ville med sitt liv. Sedan går åren. Jag trodde jag skulle vara på bruket i fem år. Nästa år får jag en guldklocka. Så för sex år sedan gjorde jag ett val: att teckna varje dag och se vad som händer.”

Hur det är att teckna för barn

”Samtidigt tänkte jag att jag skulle göra något som unga kan ha glädje av. Jag vill teckna bilder som är öppna. Du ska inte vara låst vid vad jag säger att bilden föreställer. Både ljus och mörker måste finnas med, om jag tecknar ett äpple är det en mask i. Många illustrationer för barn är så jävla gulliga. Själv gillade jag att läsa Edgar Allen Poe när jag var ung. Jag älskar skräck. Livet är inte gulligt jämt, inte ens för barn.”

Att det aldrig var självklart att teckna

”Som ung ville jag gå på Konstfack, men det fanns inte på kartan. Jag är utbildad plåtslagare. Mina föräldrar kom hit från Finland på 60-talet och har knegat hela sina liv: ’Man ska inte hålla på med flum.’ Men jag ska ändå fortsätta att flumma. För jag var aldrig ung och lovande. Nu får jag i stället vara medelålders och … Ja, vad säger man? Medelålders och lovande går ju inte. Jag vill i alla fall inte dö utan att ha försökt teckna.”

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Saknar att spela med riktig komp”

”Saknar att spela med riktig komp”

Bo Strandell har byggt en egen hemmastudio. Hör om hur det började, om olyckan vid klyven och att spela med komp.

Jobbskräp blir unika julkort

Jobbskräp blir unika julkort

Sandra Särnholm har ett eget rum för skapande. Med julmusik och uppvärmd glögg hamnar hon i julkortsstämning.

”Vill någon se våra nakna kroppar är det ju bra”

”Vill någon se våra nakna kroppar är det ju bra”

Efter jobbet slänger pappersarbetarna Kristoffer Juvas och Daniel Strand av sig kläderna för den goda sakens skull. Här berättar de varför.

”Det svåra är alla hinder”

”Det svåra är alla hinder”

Göran Larsson trodde att discgolf var samma sak som att kasta frisbee på stranden på 80-talet.

”Skiftjobbet ger mig egentid”

”Skiftjobbet ger mig egentid”

Nattarbete kan slita på hälsan. Eller ge möjlighet att bygga en stark kropp. Sodapannebrännare Sara Lind jobbar på det senare.

”Materialet kom från en pansarvagn”

”Materialet kom från en pansarvagn”

Till vardags tillverkar smeden Robert Björk yxor, men efter jobbet går han vidare till nästa smedja.

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

För drygt 20 år sedan steg Ástrádur ”Asti” Grétarsson ur fiskebåten, lämnade Island och följde med kärleken till Borlänge – och blev en engagerad bågskytt.

”Jag gillar det naturliga”

”Jag gillar det naturliga”

Profilen. När hon var barn ritade Ebba Ohlsson alltid hästar. Som sjuåring började hon på ridskola. När hon köpte sin häst, Nicci, var det självklart för henne att följa sin egen filosofi. Här berättar hon om … Hur chefens hjälp gjorde susen Jag har alltid drömt om en egen häst. Innan hade jag ridit på […]

”Älskade mamma kallar jag den”

”Älskade mamma kallar jag den”

Pappersarbetaren Rainer Paakkinen fortsätter teckna, ge ut böcker, och har tagit sitt livs första högskolepoäng.

Daniel tar sina egna stjärnbilder

Daniel tar sina egna stjärnbilder

Månadens profil Daniel Sundström berättar om när han byggde sig ett observatorium.

Lön & makt Podden om industriarbetarnas historia

Genombrottet 1905 – det första landsomfattande avtalet

Genombrottet 1905 – det första landsomfattande avtalet

Harald Gatu och Anna Julius om industriarbetarnas historia. Avsnitt 1: Allt började på Hvilans gjuteri och mekaniska verkstad i Kristianstad.

Den längsta striden 1945 – om strejken som inte ville ta slut

Den längsta striden 1945 – om strejken som inte ville ta slut

Lön & makt, avsnitt 2: Harald Gatu och Anna Julius om den längsta striden, metallstrejken 1945.

Den stora oredan 1983 – när den svenska modellen (nästan) föll

Den stora oredan 1983 – när den svenska modellen (nästan) föll

Harald Gatu och Anna Julius om det glada 80-talet, som var allt annat än glatt för fackföreningsrörelsen.

Vändningen 1995 – konflikten om kollektivavtalets kärna

Vändningen 1995 – konflikten om kollektivavtalets kärna

Harald Gatu och Anna Julius om övertidsblockaden som gav facket fördel efter 90-talskrisen.

Den svåra prövningen 2009 – finanskris och förtroendekris

Den svåra prövningen 2009 – finanskris och förtroendekris

Harald Gatu och Anna Julius om striden om kollektivavtalet under finanskrisen.

Dagens Arbete startar historiepodd

Dagens Arbete startar historiepodd

Dagens Arbete startar en ny podd om industriarbetarnas historia. I Lön & makt lyfter Harald Gatu och Anna Julius fram fem viktiga årtal som format din lön och dina villkor i dag.