”Att bara få dra iväg är obeskrivligt”

På jobbet tillverkar Sofia Lod möbler i småländska Totebo. På fritiden kör hon folkrace så ofta hon kan och hinner. Här berättar hon om …

Hur det började 

– Jag är uppvuxen med folkrace. Min pappa började köra det redan i början på 80-talet, när det kom till Sverige, och … ja, jag har alltid gillat sporten.

– Det är egentligen inte ett intresse, det är en hel livsstil! Men jag gillar framför allt att köra bilarna, inte så mycket att meka med dem. Mekar gör min sambo mycket bättre. Men måla bilarna, det är jag bra på. Och packa. Ja, det blir mycket packning och många reservdelar som ska med när man ska iväg och tävla.

Tjusningen med folkrace

– Jamen det är ju så otroligt kul! Alltså känslan när man tävlar och sitter i bilen på startplattan och inväntar startsignalen, att bara få dra iväg, den är obeskrivlig. Dessutom får man träffa folk från hela Sverige, och vi har sådan fantastiskt fin sammanhållning. Alla hjälps åt.

– På banan kan man vara fiender, men i depån är man vänner. Fast den mesta tiden tillbringar man ju i garaget, och hur mycket tid och pengar man lagt ner på folkrace – det törs jag knappt tänka på!

Hur hon är som förare

– Jag vill ha kontroll och försöker att inte stressa upp mig när jag är på banan. Inte så att jag är särskilt försiktig av mig, men jag försöker att inte köra över min egen förmåga. Visst har det hänt att jag åkt på en och annan smäll, men förutom en whiplash-skada för många år sedan har jag klarat mig bra ändå.

– Det är ingen fara bara man är försiktig och har ordentliga skydd. Att vara snabb i starten är a och o. När röda lampan släcks, då är det gasen i botten!