Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Bara nio måltider från rena anarkin

1 mars, 2018

Skrivet av Stefan Eriksson

Foto: David Lundmark.

Krönika Det gäller att ha en plan B om allt går åt helsike, skriver DA-krönikören och sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

Bär ner mej till bäcken! Så sa min mormors mormor när den stora skogsbranden närmade sig och det började bli tal om att evakuera. Hon själv var för skröplig för att ta vägen någonstans. Hennes sista ord till den sörjande skaran runt sängen innan det var dags för sista sucken var: ”Ställ så ni har potatis.”

Förresten var det hon som för nästan hundra år sedan flyttade kåken jag bor i närmare järnvägen för att kunna öppna kafé. Hon var på alla sätt en företagsam kvinna, men framför allt var hon en prepper. Som de flesta förr i tiden. Mat och värme var inte lika självklart då som i dag så de flesta hade en plan B om vintern skulle bli hård eller om skörden slog fel.

Det är mycket viktigt att vi får i gång det tänket igen. Hur civiliserade vi än är så är vi alltid bara nio måltider eller ungefär tre dagar ifrån anarki. Om vi på den tredje dagen av hunger inser att det inte kommer någon mat så upplöses både skrivna och oskrivna regler.

Prepping är engelska och betyder ungefär att vara beredd och är väldigt på modet nu. Mitt prepperfrö såddes när jag var runt tio år och såg Hotet från underjorden på hyrvideo. Filmen handlade om en osannolik underjordisk orm som terroriserade en liten stad. Räddningen blev ett par som resten av staden avfärdat som galna på grund av deras samlande av mat, vatten och vapen.

I dag behöver man inga underjordiska monster som motivation, bara en dagstidning. Vissa skulle säga att jag gör ett enormt taktiskt misstag som öppet skriver om att jag preppar. Jag gör mig till ett öppet mål när STF (skiten träffar fläkten) är här. Men undersökningar visar att vi klarar oss dåligt på egen hand. Ju fler vi är, desto säkrare blir vi.

Jag läste någonstans om någon som frågade vad som avslutade andra världskriget. En del skulle säga att det var Hitlers död eller atombomben. Men det riktiga svaret är att det var de allierades bössor, bönor och bandage. Med andra ord resurser och en skvätt vilja. Ju mer resurser man har, desto mindre vilja behövs.

Om det nu blir el- eller drivmedelransonering eller solstorm eller en attack från yttre rymden spelar ingen roll. Effekten kommer att bli densamma och du kommer fortfarande att behöva ha mat och värme. Och i nuläget är du enligt riket Sverige skyldig att klara dig i hela sju dagar utan någon yttre hjälp. Så tänk noga efter om du vill investera i elverk eller vita bönor. Själv ska jag köpa bra skor och höns, det är en bra början.

Ett sista tillägg: Glöm inte bort att bunkra upp med toalettpapper och tandkräm. Enligt de senaste tidernas flyktingar så är sådant vi tar för givet rena rama lyxen mitt i allt elände. Så sluta läsa nu och stick iväg och inventera skafferiet.

En kommentar till “Bara nio måltider från rena anarkin

  • Man behöver ju inte förbereda sig för någon större katastrof. Jag bunkrar för kommande arbetslöshet.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Krokodilen som blev för stor

Krokodilen som blev för stor

Alla behöver motstånd för att komma vidare, skriver Stefan Eriksson.

Vi kan inte bara äta hamburgare

Vi kan inte bara äta hamburgare

Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson läser på om dinosaurierna, igen och frågar sig hur det kunde bli så fel.

När radion slutar funka

Dom som dräper oss har en sedelbunt där hjärtat borde sitta, skriver sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

Bekväma tider föder veka människor

Jag är ingen spågubbe tack och lov, men det känns som att året 2020 kommer att handla om klimat och konflikt mer än på länge, skriver Stefan Eriksson.

Vi bossar på planeten och gör vad vi vill

Men tänk om det vore vi som blev upplockade och fick leva resten av livet i en bur, skriver Stefan Eriksson.

Lägerelden är ändå viktigast

Vad skulle vi bygga för samhälle om vi tvingades börja om? Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om att lägereldar förenar mer än tekniska framsteg.

Att släppa taget och gå vidare

”Många människor vill ju begripa allt, men ibland kan det faktiskt vara rent skadligt”, skriver krönikören och sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

”Lyssna på idolerna – men tänk själv”

”Lyssna på idolerna – men tänk själv”

Krönikören Stefan Eriksson hyllar världens alla inspiratörer, men påpekar att resultatet av deras inspiration kan bli lite vad som helst.

Ett huvudlöst tekniksprång?

”Ny teknik ger alltid minst lika mycket skitdåliga saker som bra.” Ändå är den helt nödvändig. DA:s krönikör Stefan Eriksson om huvudtransplantationen som kanske någon gång blir av.

Armageddon i badrummet

Stefan Eriksson om att vara beredd på det oförutsedda och risken med att missa transportskruven.