Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Bara nio måltider från rena anarkin

1 mars, 2018

Skrivet av Stefan Eriksson

Foto: David Lundmark.

Krönika Det gäller att ha en plan B om allt går åt helsike, skriver DA-krönikören och sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

Bär ner mej till bäcken! Så sa min mormors mormor när den stora skogsbranden närmade sig och det började bli tal om att evakuera. Hon själv var för skröplig för att ta vägen någonstans. Hennes sista ord till den sörjande skaran runt sängen innan det var dags för sista sucken var: ”Ställ så ni har potatis.”

Förresten var det hon som för nästan hundra år sedan flyttade kåken jag bor i närmare järnvägen för att kunna öppna kafé. Hon var på alla sätt en företagsam kvinna, men framför allt var hon en prepper. Som de flesta förr i tiden. Mat och värme var inte lika självklart då som i dag så de flesta hade en plan B om vintern skulle bli hård eller om skörden slog fel.

Det är mycket viktigt att vi får i gång det tänket igen. Hur civiliserade vi än är så är vi alltid bara nio måltider eller ungefär tre dagar ifrån anarki. Om vi på den tredje dagen av hunger inser att det inte kommer någon mat så upplöses både skrivna och oskrivna regler.

Prepping är engelska och betyder ungefär att vara beredd och är väldigt på modet nu. Mitt prepperfrö såddes när jag var runt tio år och såg Hotet från underjorden på hyrvideo. Filmen handlade om en osannolik underjordisk orm som terroriserade en liten stad. Räddningen blev ett par som resten av staden avfärdat som galna på grund av deras samlande av mat, vatten och vapen.

I dag behöver man inga underjordiska monster som motivation, bara en dagstidning. Vissa skulle säga att jag gör ett enormt taktiskt misstag som öppet skriver om att jag preppar. Jag gör mig till ett öppet mål när STF (skiten träffar fläkten) är här. Men undersökningar visar att vi klarar oss dåligt på egen hand. Ju fler vi är, desto säkrare blir vi.

Jag läste någonstans om någon som frågade vad som avslutade andra världskriget. En del skulle säga att det var Hitlers död eller atombomben. Men det riktiga svaret är att det var de allierades bössor, bönor och bandage. Med andra ord resurser och en skvätt vilja. Ju mer resurser man har, desto mindre vilja behövs.

Om det nu blir el- eller drivmedelransonering eller solstorm eller en attack från yttre rymden spelar ingen roll. Effekten kommer att bli densamma och du kommer fortfarande att behöva ha mat och värme. Och i nuläget är du enligt riket Sverige skyldig att klara dig i hela sju dagar utan någon yttre hjälp. Så tänk noga efter om du vill investera i elverk eller vita bönor. Själv ska jag köpa bra skor och höns, det är en bra början.

Ett sista tillägg: Glöm inte bort att bunkra upp med toalettpapper och tandkräm. Enligt de senaste tidernas flyktingar så är sådant vi tar för givet rena rama lyxen mitt i allt elände. Så sluta läsa nu och stick iväg och inventera skafferiet.

En kommentar till “Bara nio måltider från rena anarkin

  • Man behöver ju inte förbereda sig för någon större katastrof. Jag bunkrar för kommande arbetslöshet.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Krokodilen som blev för stor

Krokodilen som blev för stor

Alla behöver motstånd för att komma vidare, skriver Stefan Eriksson.

Vi kan inte bara äta hamburgare

Vi kan inte bara äta hamburgare

Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson läser på om dinosaurierna, igen och frågar sig hur det kunde bli så fel.

När radion slutar funka

Dom som dräper oss har en sedelbunt där hjärtat borde sitta, skriver sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

Bekväma tider föder veka människor

Jag är ingen spågubbe tack och lov, men det känns som att året 2020 kommer att handla om klimat och konflikt mer än på länge, skriver Stefan Eriksson.

Vi bossar på planeten och gör vad vi vill

Men tänk om det vore vi som blev upplockade och fick leva resten av livet i en bur, skriver Stefan Eriksson.

Lägerelden är ändå viktigast

Vad skulle vi bygga för samhälle om vi tvingades börja om? Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om att lägereldar förenar mer än tekniska framsteg.

Att släppa taget och gå vidare

”Många människor vill ju begripa allt, men ibland kan det faktiskt vara rent skadligt”, skriver krönikören och sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

”Lyssna på idolerna – men tänk själv”

”Lyssna på idolerna – men tänk själv”

Krönikören Stefan Eriksson hyllar världens alla inspiratörer, men påpekar att resultatet av deras inspiration kan bli lite vad som helst.

Ett huvudlöst tekniksprång?

”Ny teknik ger alltid minst lika mycket skitdåliga saker som bra.” Ändå är den helt nödvändig. DA:s krönikör Stefan Eriksson om huvudtransplantationen som kanske någon gång blir av.

Armageddon i badrummet

Stefan Eriksson om att vara beredd på det oförutsedda och risken med att missa transportskruven.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Hon startar en minnesfond för anhöriga

Christina Anderssons son Robin fastnade i en maskin och dog på jobbet. Nu startar hon en minnesfond för att hedra sonen och hjälpa andra anhöriga ekonomiskt.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

”Det behövs mer pengar till rättsväsendet”

Saila Quicklund (M): Det behövs mer resurser till berörda myndigheter och att preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott förlängs.

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

Lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.

Så löser Norge brotten på halva tiden

Norge har klart kortare utredningstider vid arbetsmiljöbrott än Sverige. Hur vi jobbar kan kanske därför ses som förslag på förbättringar hos er, skriver norska domaren Rune Bård Hansen.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Las-uppgörelsen

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

När IF Metall gjorde upp med arbetsgivarna om anställningsskyddet var det inget svek, utan solidaritet med dem som har det sämst, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.