Fortsätt vara folkrörelse, facket!

Ledare. Facken måste bli folkbildare och diskutera samhällsfrågor med medlemmarna. Inte bara vart fjärde år.

Valet blev paradoxernas val. Förlorarna kände lättnad medan vinnarna blev besvikna. En sak är säker – det svenska politiska landskapet är i grunden förändrat. Det finns nu ett betydande tredje block som tror på de auktoritära, nationalistiska och rasistiska idéerna. Det är sorgligt och oroväckande. Men till ljuset i mörkret hör det faktum att Sverigedemokraterna trots allt inte gjorde det dunderval de själva och opinionsinstituten påstod att de skulle göra.

En orsak till att SD:s framryckning delvis stoppades under valrörelsen är arbetarrörelsens otvetydiga ställningstagande och fackföreningarnas kamp. När LO och Socialdemokraterna tydliggjorde vad SD:s politik skulle innebära för välfärd och arbetsmarknad vann det gehör. När fokus lades på frågor som skola, vård och omsorg i stället för brott och straff och migration ökade engagemanget. När SD:s antifackliga och uttalat högerinriktade arbetsmarknadspolitik avslöjades vann man tillbaka arbetarväljare.

Socialdemokratins och fackets förmåga att skapa hopp och delaktighet hos dem som känner sig som förlorare har brustit.”

Enligt LO har fackligt aktiva ringt 640 000 medlemssamtal denna valrörelse. Bara Kommunal och IF Metall lär ha ringt en bra bit över 350 000 samtal. Det är en fantastisk insats. Detta tillsammans med alla samtal på arbetsplatser, i valstugor, vid dörrknackningar och torgmöten visar att folkrörelsen lever. Den kan bekämpa den auktoritära högern.

Det räcker dock inte att bara prata politik med medlemmarna under valår. Att en fjärdedel av LO:s medlemmar röstade på Sverigedemokraterna (än så länge finns bara Vallokalsundersökningens siffror som bör tas med en nypa salt) är illavarslande. Socialdemokratins och fackets förmåga att skapa hopp och delaktighet hos dem som känner sig som förlorare har brustit. Nu måste missnöjesvindarna vändas till konstruktiv samhällskritik och framtidsdebatt.

Fackföreningarna bör åter-igen bli folkbildare och diskutera samhällsfrågor med medlemmarna för att sätta in sina fackliga krav i ett större sammanhang. Okunskapen om hur saker och ting hör ihop är skriande stor.

Bara genom att fortsätta vara folkrörelse, inte förvandlas till försäkringsmäklare eller facklig försäljare, kan fackföreningsrörelsen bli en samhällsförändrare. Genom att skapa delaktighet, bilda bort fördomar och fake news, mötas bortom sociala medier och alltid stå upp för människovärdet om det så gäller arbetsmiljön eller socialförsäkringssystemen kan missnöjesvindarna vändas.

Facket behövs som demokratibyggare och tillitsskapare i en orolig och mörk tid.

Helle Klein