Dödsolyckorna måste få ett slut
Självklart ska inte arbetare behöva oroa sig för att dö på jobbet. Både arbetsgivare och politiker måste visa att de menar allvar med nollvisionen, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.
Industriarbetarnas tidning
22 november, 2018
Skrivet av Elinor Torp
Perspektiv Varje vecka omkommer någon i olyckor på svenska arbetsplatser. DA:s arbetsmiljöreporter Elinor Torp skriver om lidandet hos de anhöriga, om döden som inte fastnar i statistiken och den långa väntan på ett avslut.
78 månader tog det innan Johans familj fick sörja och sakna i fred. Först efter sex och ett halvt år var rättegångarna över och motparten gav upp. Tiden från dödsolycka till dom är i Sverige lång. För de anhöriga innebär det att såren rivs upp igen och igen. Vittnesmålen är därtill inte mycket värda.
Nu har det gått några år sedan min första bok om döden på jobbet. Arbetslivet fortsätter att skörda offer, det dör en person i veckan på jobbet. Boken hann inte mer än komma ut förrän två arbetare drunknade i tjära innanför samma fabriksgrindar som Johan. Och så har det fortsatt. Samma industri, dödsfall på dödsfall. Senast för några veckor sedan fick en familj i rätten veta att deras bror hade kunnat leva i dag. Företaget hade känt till bristerna i många år, men lät personalen köra på ändå. Fällande dom. Men vad hjälper det när brorsan aldrig kommer åter.
Människor förstörs i arbetslivet. Kroppar. Och psyken. De flesta överlever, men kan kanske aldrig arbeta igen. I en andra bok berättade jag om hur jobbet skadar själen. De dödsfallen finns inte med i Arbetsmiljöverkets årliga statistik, bristerna i arbetsmiljön som driver människor till självmord. Och de uppskattas vara många gånger fler. Liksom cancer och andra allvarliga sjukdomar till följd av jobbet. Asbest. Kemikalier. Partiklar i nanostorlek. Damm. Vi pratar om hundratals och åter hundratals döda.
I Arbetsmiljöverkets sammanställning står det en ofullständig mening om varje människa som förlorat livet i olyckor på jobbet. Hittills under 2018 kan jag utläsa att sex industriarbetare har dött, en äggplockare, många chaufförer, lantbrukare och byggnadsarbetare. En metallare hittades klämd under en balk. En mekaniker körde av vägen genom isen i staden där jag föddes. En ung industrimekaniker föll när en gallerbrygga släppte. Ett föremål lossnade och föll på en verkstadsmontör som rasade ner i golvet. En processoperatör klämdes i en produktionsmaskin.
Ett liv bakom varje knastertorr mening. Familjer som aldrig får återse sina nära och kära. Arbetsplatser som lamslås. Arbetskamrater som måste jobba vidare. Åren går. Sedan blir det ibland rättegång. Dom faller. Först därefter kan arbetsplatsen och de anhöriga försöka gå vidare.