Industriarbetarnas tidning

”Folk mår inte bra”

5 november, 2018

Skrivet av

Stress & oro.Personlig skyddsutrustning har man så det räcker och blir över. Men den psykosociala trivseln är det sämre med. DA besökte kartongfabriken i Fors och kände på stämningen som många arbetare i landet upplever just nu.

fors bruk

  • Kartongfabriken i Fors ligger i Avesta kommun och är en av världens största tillverkare av förpackningskartong för bland annat livsmedel.
  • Kartongfabriken ingår i skogsindustrikoncernen Stora Enso och har cirka 570 anställda.

Hur mår massa- och pappersarbetaren i Sverige hösten 2018 egentligen? Bra? Dåligt? Okej? Det beror förstås på vem man frågar.

Om man frågar Pappers centrala arbetsmiljökommitté så är trivseln i vart fall långt ifrån vad den borde vara. Visst är det högkonjunktur, klirr i kassorna och fullt ös i hjulen, men det är inget som avspeglas i hur många faktiskt mår ute på bruken.

Tidens alltmer tighta, slimmade och nedbantade organisationer har snarare skapat oro och stress, menar man. Överallt. Ja, allt som gjordes förr ska nu göras av färre och på kortare tid, vilket i sin tur äventyrar säkerheten och kan leda till allvarliga arbetsplatsolyckor, befarar kommittén.

– Folk mår inte bra helt enkelt, rent psykiskt, säger Michael Gylfe, kommittéledamot för Gävle-Dala-distriktet.

Folk mår dåligt, så är det. Samtidigt som företagsledningen mest fokuserar på säkerhet och den personliga skyddsutrustningen.”

Michael Gylfe, huvudskyddsombud och ledamot i Pappers centrala arbetsmiljökommitté.

Michael Gylfe är också huvudskyddsombud på Stora Ensos kartongfabrik i Fors, och stödjer sina ord inte bara på vad andra har berättat. Han har själv upplevt hur den psykosociala arbetsmiljön har försämrats allt eftersom – i Fors.

Och två händelser har varit särskilt kännbara, berättar han. Dels neddragningen 2013, som innebar att ett hundratal medarbetare sades upp. Dels dödsolyckan i april 2016, då en 45-årig kvinna avled efter att ha blivit påkörd av en hjullastare inne på fabriksområdet.

– De händelserna lever vi med än, säger han.

 

Säkerheten på Fors är a och o, även utomhus. Foto: David Lundmark
Säkerheten på Fors är a och o, även utomhus. Foto: David Lundmark

Det är måndag och vi träffar Michael Gylfe och avdelningsordförande Markus Autio i ett hörn av Dalarna som sakta börjar klä sig inför hösten. Under sina 30 respektive 25 år här på bruket har de varit med om det mesta, och de är båda eniga om att arbetet med den psykosociala arbetsmiljön alltför länge har fått stå i skuggan av den fysiska.

Michael Gylfe upprepar det flera gånger:
– Folk mår dåligt, så är det. Samtidigt som företagsledningen mest fokuserar på säkerhet och den personliga skyddsutrustningen. Att vi ska ha de bästa handskarna, de bästa skyddsglasögonen, de bästa hjälmarna och så vidare. Det har blivit lite av ett löjets skimmer över det där.

– Jag säger inte att personlig säkerhetsutrustning är dåligt, inte alls. Men överlag har det varit för mycket fokus på det.

Har ni påtalat det för ledningen?
– Från fackligt håll har vi lyft den frågan i många många år. Men nej – safety first!

Neddragningen för fem år sedan drabbade alla, berättar Mikael Gylfe. Främst de som blev uppsagda naturligtvis, men också de som blev kvar.

– Jämfört med Hallstavik och många andra enheter har vi i och för sig varit ganska förskonade från stora neddragningar, men att förlora hundra pers blev naturligtvis väldigt tufft för oss.

Markus Autio nickar instämmande och fyller i:
– Ja, den neddragningen lever vi fortfarande med. Jobbet har blivit mer hektiskt sedan dess, för alla. Mer otydligt, dessutom. I dag är det få som vet vad som egentligen gäller, vad man bör prioritera och vad man inte bör prioritera – och då står man ju där som en åsna mellan två hötappar.

Beror det på dålig arbetsledning?
– Någon måste ju prioritera. Men chefen kan också lämna över det ansvaret till någon annan. ”Du får prioritera som du vill”, får man ofta höra. Men det är enklare sagt än gjort. Man vill ju inte lämna över en uppgift till någon som kanske har tre fyra andra grejer att göra.

Ordning och reda. Foto:David Lundmark
Ordning och reda. Foto: David Lundmark

Ett annat exempel på försämring är upplärningen, fortsätter Michael Gylfe. Alltså tiden som finns avsatt för att lära nyanställda hur allting fungerar.
– Det som man förr skulle lära sig på tre fyra veckor får i dag knappt ta någon tid alls.

Markus Autio:
– Nej, max två skift, sedan får man sköta sig bäst själv. Och ute på efterbearbetningen, som drabbades hårdast av neddragningen, handlar det oftast bara om några timmar.

– Men det här är ju inget enkom för Fors, säger Michael Gylfe. Folk mår dåligt på alla bruk, över hela landet!

Hur tar det sig uttryck?
– Många säger upp sig eller funderar på att göra det. Andra går in i väggen, sjukskriver sig och är borta en längre tid.

Ersätts de som är sjuka?
– Tja, någon lär ju sköta deras uppgifter … Men om man sedan strukturerar om eller verkligen tar in folk under tiden, det ska jag låta vara osagt.

Det var flera då som inte pallade med den höga arbetsbelastningen. Två sjukskrev sig. Alla mådde dåligt.”

Elisabeth Assarsson, operatör.

Sedan dödsolyckan den där aprilmorgonen 2016 har Stora Enso satsat miljontals kronor på säkerhet på bruket. På sin hemsida talar bolaget om ”nollvision” och att ”alla medarbetare i Fors har möjlighet att göra och skriva in säkerhetsobservationer”, och säkerhetstänket är också väldigt påtagligt så fort man kliver in genom grindarna. Vart man än vänder sig så möts man av skyltar som förbjuder eller varnar för än det ena än det andra.

Mycket resurser har som sagt också lagts på den personliga skyddsutrustningen. Obligatoriska stötskyddskepsar, till exempel. Kepsar varma som mössor, förklarar Michael Gylfe medan vi går från den ena kartongmaskinen till den andra.

– Ett tag var det ett jävla fokus på att vi skulle ha på oss de där kepsarna hela tiden. Och det har faktiskt hänt att folk har tuppat av för att de har haft dem på sig. Men nu i somras lyckades vi ändå få till vissa lättnader, och det är ju bra.

– Men överlag: det finns alltför många brukschefer och koncernledningar som verkar se det här som en tävling, att man ska ha så bra och modern skyddsutrustning som möjligt. Medan man glömmer den psykosociala biten.

Framför ni era klagomål?
– Självklart. Men man får alltid olika svar beroende på vilken chef man går till. Vissa tar det på allvar, men med andra är det som att slå huvet i väggen.

– Nä, stämningen har blivit sämre. Och folk ställer heller inte upp på samma sätt längre, för man orkar inte. I dag värderar man ledigheten mer. Förr var man mer sugen på pengarna.

Oro och stress finns på alla bruk, förklarar Michael Gylfe. Foto: David Lundmark
Oro och stress finns på alla bruk, förklarar Michael Gylfe. Foto: David Lundmark

En av de som alltid föredrar ledighet före extra lön är Elisabeth Assarsson. Vi träffar henne på skiftlabbet intill KM3, där hon står och tar prover tillsammans med kollegorna Carina Hansson och Ida Backius Pettersson.

– Jag har fortfarande barn hemma, och så fort jag får möjlighet vill jag vara med dem. Visst är pengar viktigt, men inte alls som ledigheten, säger hon.

Elisabeth Assarsson gillar annars sitt arbete, att ta stickprov från arken och kontrollera att allt ser ut som det ska. Hela tiden händer det något, berättar hon. Och miljön är lugn, knäpptyst i jämförelse med hur det är i maskinrummen. Dessutom trivs hon bra med sina arbetskamrater.

– Men vi hade det riktigt tufft ett tag, -säger hon och syftar på neddragningen 2013.

Den innebar att personalstyrkan på skiftlabb bantades ner till hälften. Från tio till fem. Från två per skift till en.

– Det var hemskt. Det var flera då som inte pallade med den höga arbetsbelastningen. Två sjukskrev sig. Alla mådde dåligt.

Kollegan Carina Hansson skakar på huvudet, suckar:

– Ja, det var ingen kul tid alls. Ingen som kunde hjälpa en när det krånglade. Det var katastrof!

Sa du det till chefen?
– Ja, jag sa väl vad jag tyckte, till förman och så. Jag blev så himla arg, minns jag. Inte så att jag var nära att säga upp mig, men jag blev väldigt upprörd.

Jag tycker att vi lägger resurser på båda sakerna. Och jag tycker att vi har en bra samverkan med våra fackliga företrädare.”

Mikko Sorjonen, brukschef Fors.

Månaderna gick och arbetsbelastningen på skiftlabbet blev alltmer ohållbar. Facket, med Michael Gylfe i spetsen, hotade till slut att skicka en så kallad 6:6-anmälan till Arbetsmiljöverket. Detta fick ledningen att tänka om. I dag är de åter två per skiftlag.

– Nu är det ganska skönt och lugnt igen, nu ser förman till att vi alltid är två här, säger Elisabeth Assarsson.

Och kravet på skyddsskor och annan skyddsutrustning kan hon leva med, fortsätter hon och kastar en road men uppgiven blick på sina egna skor.

– Jo, jag kan köpa det. Åtminstone att man måste ha det när man är på maskin. Men här inne på labbet?! Jag vet inte, de är ju så varma. Vi fick ha tofflor på oss förut …

– Men vi slipper i alla fall ha kepsar på oss, det får vi vara glada för.

 

”Klimatet på arbetsplatsen är helt klart mycket tuffare nu. Men mitt skiftlag är i alla fall bra, vi är väldigt tighta”, säger operatören Ulf Åberg. Foto: David Lundmark
”Klimatet på arbetsplatsen är helt klart mycket tuffare nu. Men mitt skiftlag är i alla fall bra, vi är väldigt tighta”, säger operatören Ulf Åberg. Foto: David Lundmark

Mikko Sorjonen är brukschef på Fors. Han håller inte med om att det satsas för mycket på den fysiska arbetsmiljön och för lite på den psykosociala.

– Jag tycker att vi lägger resurser på båda sakerna. Och jag tycker att vi har en bra samverkan med våra fackliga företrädare, säger han.

Överlag är det många pappersarbetare som känner oro. En oro som bottnar i att arbetsuppgifterna i dag ska utföras allt snabbare och av allt färre, och den oron delas av många anställda även på Fors. Vad säger du om det?

– Vi har ingen sådan agenda att vi ska jaga livet ur människor, absolut inte. Man ska ha ett jobb där man känner sig tillräcklig och via ett bra ledarskap också får stöd och feedback. Jag vill att människor ska kunna gå till jobbet, må bra och ha kul på jobbet.

Och ni satsar lika mycket på den fysiska arbetsmiljön som på den psykosociala?

– Ja.       

Pappers centrala arbetsmiljökommitté

  • Gruppen sammankallas med jämna mellanrum för att diskutera arbetsmiljöfrågor. Den består av sex förtroendevalda, en från varje distrikt. Den oro som många upplever är nu en fråga som kommittén tar upp med koncernledningar på olika sätt, både via distrikten och på central nivå.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Det är lätt att dras med i skitsnacket”

”Det är lätt att dras med i skitsnacket”

Från stress till arbetsglädje – labbet på Stora Enso Hylte har lyckats vända trenden. Till hjälp tog de en whiteboardtavla, egentillverkade girlanger och en modig före detta polis.

”Jag är en mycket gladare skit”

”Jag är en mycket gladare skit”

Plastarbetaren Tony Fridh i Mellerud slogs ut av stressen som skiftarbetare, och av sin egen ambition. I dag mår han mycket bättre.

Han vill få de tysta att prata

Han vill få de tysta att prata

Regionala skyddsombudet Dan Torkelsson är uppmärksam på problem som bubblar under ytan.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Skydds­ombuden sågar arbetet mot stress

För mer än hälften av IF Metalls skyddsombud är viktigaste frågan att motverka stress och för hög arbetsbelastning. Men många av dem säger att den psykosociala arbetsmiljön på jobbet fortfarande är dålig.

Varannan IF Metallare lider av stress

Varannan IF Metallare lider av stress

Över hälften av IF Metalls medlemmar känner sig stressade på jobbet minst en gång i veckan, en lika stor andel får inte påverka sitt eget arbete. Förbundets nya arbetsmiljöundersökning ger en bild av stress, sömnproblem och olust.

Dålig koll på nya reglerna

Dålig koll på nya reglerna

Nu till helgen har föreskriften om psykosocial arbetsmiljö funnits i två år. DA har gått igenom anmälningarna om stress och mobbning till Arbetsmiljöverket – som uppger att man inte vet hur de nya reglerna används.

Stort pådrag efter granatlarm

Polisen utrymde delar av Stora Ensos massabruk i morse, efter att vad som troligen var en gammal övningsgranat hittades i renseriet. ”Man lär ju gå till botten med det här”, säger huvudskyddsombudet Thomas Brännström.

Minister mötte LO-fack om Samhall

Minister mötte LO-fack om Samhall

Facken framförde hård kritik mot Samhall när näringsminister Mikael Damberg på torsdagen tog emot sex LO-förbund för att informera sig i frågan, efter Dagens Arbetes granskning i december.

”Sexuella ­trakasserier var sånt vi fick stå ut med”

”Sexuella ­trakasserier var sånt vi fick stå ut med”

Före detta pappersarbetaren Katrin Skagert tröttnade på machofasonerna på pappersbruket och började plugga. I dag är hon universitetslektor i Borås och undervisar om arbetsmiljö.

Sjuka Samhall

Samhall struntar i smittan

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

Samhall: Vi följer noga myndigheternas rekommendationer

Samhall väljer att svara skriftligt på kritiken, med hänvisning till coronapandemin. ”Vi värnar om våra medarbetare”, skriver HR-strategen Liza Radon.

Nu agerar Arbetsmiljöverket  mot Samhall

Nu agerar Arbetsmiljöverket mot Samhall

Först la Arbetsmiljöverket ner skyddsombudets anmälan. En vecka in i DA:s granskning ändrar sig myndigheten. Samhall i Eskilstuna tvingas nu svara.

Larmade om brister – ärendet lades ner

Larmade om brister – ärendet lades ner

Richard Fredriksson slog slår larm om arbetsmiljön på Samhall redan i april 2020. Åtta månader senare lades ärendet ner.

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan städar i polishuset, men får bara ett visir som skydd. ”Vi städar ju med vatten. Det stänker”, säger hon. Som skyddsombud känner hon sig motarbetad av företaget när hon påpekar brister.

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Anställda på Samhall i Sörmland kritiserar att de skickats ut under coronapandemin utan rätt skyddsutrustning. Fredrik Nilsson, distriktschef Sörmland/Gotland, svarar.

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Per har ett medfött hjärtfel. I åtta år har han försökt få Samhall att satsa på att utbilda de anställda i hjärt- och lungräddning.

Samhall i Umeå:  Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Samhall i Umeå: Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Andreas Zittra, områdeschef och affärschef på Samhall i Umeå, svarar på kritiken om bristande skyddsutrustning och utbildning för de anställda.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Hon städar äldreboenden utan skydd

Hon städar äldreboenden utan skydd

Lulu städar flera olika äldreboenden. Utan skydd. Hon är orolig både för den egna hälsan och för att smitta de gamla.

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Samhalls bilar får under pandemin inte rengöras med något annat än en fuktad trasa. Medel förstör interiören.