Svetsjobb kan ge ett annat liv

Möte med Anthony Nöjdberg lär kvinnorna på anstalten Hinseberg att svetsa. Kunskaperna ger chans till en nystart på utsidan.

För ett hundratal kvinnor är Hinseberg fängelset där de avtjänar sina straff. För svetsläraren Anthony Nöjdberg är det en arbetsplats och ett klassrum. De senaste två och ett halvt åren har han undervisat här på Hinseberg. Totalt har han jobbat i snart sju år med att lära ut yrket han tycker så mycket om.

– Som resemontör fick jag åka runt i Sverige och se massor. Det har varit jätteroligt, säger han.
Anthony Nöjdberg ger ett varmt och lugnt intryck. Han arbetade som svetsare i drygt 30 år. Under byggvågen på 80-talet reste han och ett gäng andra mellan olika stora och spännande jobb ute i landet.

Där fanns en fin gemenskap och den tiden har lämnat goda minnen.

– Jag började undervisa eftersom jag ju vet att jag kommer att tackla av så småningom. Marknaden måste förnyas och då behövs det bra svetsare, säger han och fortsätter:

– Jag vill bara ge tillbaka till branschen för vad den har gett mig och det här är ett roligt sätt att bjuda igen.

Tidigare hade man höns på Hinseberg, men nu har det gamla hönshuset blivit verkstäder. Och det är här som undervisningen sker. För Anthony Nöjdberg är fångarna som vilka elever som helst, men han tror inte att det alltid är samma sak ute på arbetsmarknaden.

– Jag tycker att har man gjort sin tid här så har man betalt sitt, men det räknas inte alltid så. Det blir ett hinder, en stämpel att man suttit på kåken, säger han.

Han tycker att det verkar vara ett ännu större problem att vara kvinna än att ha suttit i fängelse när man ska få jobb som svetsare.

– Det är synd. Som yrkessvetsare kan jag säga att några av mina elever här har blivit jätteduktiga. Bättre än många av gubbarna.

Men för många elever har det gått bra och han har sett hur spetsutbildningen öppnat vägen bort från gamla, dåliga vanor.

– Det här är vad det står emellan: ett jobb eller det gamla livet, säger Anthony Nöjdberg.