Dödsolyckorna måste få ett slut
Självklart ska inte arbetare behöva oroa sig för att dö på jobbet. Både arbetsgivare och politiker måste visa att de menar allvar med nollvisionen, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.
Delad stress blir mindre för alla
21 februari, 2019
Skrivet av Marie Nilsson
Krönika ”Kvinnor inom industrin stressar mer än männen. De tar större ansvar för hemmet och har oftare monotona arbetsuppgifter. Så här kan vi inte ha det!”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.
Den dubbla stressen, vad är det?
Vi vet att kvinnor, även inom industrin, ofta har de mest pressade arbetsuppgifterna och den sämsta arbetsmiljön. Samtidigt vet vi att industrins kvinnor, precis som andra kvinnor, ofta tar det största ansvaret för hem och barn.
Därför använder IF Metall årets internationella kvinnodag till att uppmärksamma kvinnors dubbla stress och dubbla skift – på och efter jobbet.
I Sverige 2019 borde det vara självklart att kvinnor och män som lever tillsammans delar på ansvaret för familjens försörjning och hushållsarbete. Och att arbetsuppgifterna och arbetsmiljön inte avgörs av ens kön. Men där är vi tyvärr inte än.
Kvinnor tar ut 72 procent av föräldrapenningdagarna medan män bara tar ut 28 procent, visar Försäkringskassans siffror. Även när det gäller vård av sjukt barn och deltidsarbete är kvinnor kraftigt överrepresenterade. Kvinnor lägger i snitt drygt tolv timmar per vecka på hushållsarbete, enligt Statistiska centralbyrån. Män lägger cirka sju timmar.
Har kvinnor det lugnare på jobbet, eftersom de tar det största ansvaret hemma? Knappast.
Kvinnor inom industrin stressar mer än männen, visar vår egen medlemsundersökning om arbetsmiljön från i höstas. Hela 32 procent av de unga kvinnorna och 23 procent av de äldre kvinnorna känner stress varje dag på sina jobb. Samtidigt vet vi att kvinnor inom industrin har de mest monotona arbetsuppgifterna och de mest påfrestande arbetsställningarna.
Följaktligen är kvinnor oftare sjukskrivna än män, och oftare på grund av stress. Hur har det kunnat gå så här snett?
För mig är det uppenbart att kvinnors dubbla stress beror på omoderna könsroller. Yrkeslivet ses som männens arena, medan barnen och hemmet ses som kvinnornas ansvar. Det gör att kvinnors arbetsvillkor och arbetsmiljö tillåts vara sämre än mäns – samtidigt som kvinnorna förväntas fortsätta arbeta när de kommer hem från jobbet.
Så här kan vi inte ha det. Det är dags att vi börjar betrakta varandra som människor, inte som representanter för några kön. Alla människor skulle må bra av mer jämställda arbetsvillkor, på jobbet och i hemmet. Både män och kvinnor måste få rätt att vara både föräldrar och industriarbetare. Utan att stressa ihjäl sig.
Jag är övertygad om att stressen blir mindre hos alla, oavsett kön, om vi delar på den. Det finns inte ”kvinnogöra” och ”mansgöra”. Däremot finns det ett liv att leva, i balans mellan arbete och fritid, för oss alla.
Marie Nilsson är förbundsordförande för IF Metall.
Hej Marie!
Du lägger över problemet på oss män. Det kanske är så att det är stereotypa könsroller som gör att kvinnor blir utbrända och stressade i större utsträckning. Men varje kongress kommer det motioner om sex timmars arbetsdag. Varje gång yrkar förbundsledningen på avslag. Vi har i dag ett samhälle som ställer stora krav på oss människor. Störst påfrestningar utsätts barnfamiljerna för. Sex timmars arbetsdag skulle vara ett sätt att underlätta vardagen. Men den vägen vill inte IF Metall ta.
Var finns visionerna?
Hej, tack för din kommentar! Att komma till rätta med könsorättvisorna är ett ansvar vi alla delar, oavsett kön. Arbetstidsförkortning är viktigt, men samma lösning passar inte alla på arbetsmarknaden. I IF Metall har vi valt avtalsvägen för att korta arbetstiden. Vårt mål om 100 timmars arbetstidsförkortning är redan uppnått för de som omfattas av teknikavtalet, vårt i särklass största avtal. I april i år når även anställda i bilverkstäder och stålverk målet, medan exempelvis tvätteri- och textilarbetare har en bit kvar. Vi jobbar på!
Marie Nilsson, IF Metall
Det är riktigt som du säger att vi har fått mer arbetstidsförkortning. Men samtidigt har vi sålt ut andra saker i utbyte mot den, främst på teknikavtalet. Jag tänker på konjukturanpassad övertid och arbetstidskorridorer. Att göra såna här överenskommelser begränsar medlemmars makt över fritiden. Det försämrar även familjelivet.
Vad jag menar är att vi får sluta att stå som blyga violer där vi låter Svenskt Näringsliv sätta agendan.
Ett krav om sex timmars arbetsdag, är en vision och skulle ge oss en möjlighet att gå på offensiven. Samtidigt skulle arbetsgivarna få något annat fundera på än LAS.
Som det är nu är vi i facken alldeles för välkammade!