Nu måste vi kämpa för Las!
I nästa nummer av Dagens Arbete har Matts Jutterström skrivit sin sista krönika. Med anledning av hans bortgång publicerar vi den nu. I krönikan slår han fast att det är dags att stå upp för Las.
Krönika ”Socialdemokratin har gått vilse i sin anpassning till den liberala högern. Vi behöver skaka liv i den folkrörelse som
en gång var”, skriver Pappers första vice ordförandeMikael Lilja.
Jag tänkte att jag skulle skriva några rader om den omtalade januariöverenskommelsen, uppgörelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Den kallas även 73-punktsprogrammet, för kärt barn har många namn heter det. Men även barn man är mindre förtjust i kan ha många namn.
Jag är naturligtvis fullt medveten om att hela uppgörelsen inte kommer att genomföras. Ett antal punkter kommer att fastna i olika utredningar som kommer att pågå under mandatperioden.
För mig som arbetat fackligt under huvuddelen av mitt liv är förslaget om att reformera Las extra stötande. Parterna – LO och Svenskt Näringsliv – ska alltså förhandla fram en lösning som faller politikerna på läppen. Vilken lösning som tilltalar dem är dock en smula oklar.
Skulle parterna inte lyckas finna denna i dagsläget oklara lösning, kommer politikerna att lagstifta. Om vad man tänker lagstifta är även det oklart, vi kan dock utgå från att det blir förslag som kraftigt försämrar anställningstryggheten till exempel, allt pekar på det.
Om vi spelar med tanken att hela 73-punktsprogrammet skulle genomföras i enlighet med respektive partis intentioner, då får vi en liberal högergir som jag tror kommer att prägla politiken resten av våra liv. När politiken lämnar för mycket makt och inflytande till marknaden blir det sällan bra, det måste finnas en rimlig balans. Frågan är om balansen finns i dag eller i morgon.
Socialdemokratin har tyvärr gått vilse i sin anpassning till den liberala högern. Det finns ingen tydlig ryggrad i politiken, det blir allt glesare bland de medlemmar som kan redogöra för partiets (egentliga) politiska vilja.
Vi måste försöka skaka liv i det som vi en gång hävdade att vi var, en folkrörelse. S riskerar annars att i sitt ständiga anpassande till andra partiers gillande bli någonting helt annat.
Vi i arbetarekommunerna och S-föreningarna behöver börja genast, och tillsammans försöka hitta den socialdemokratiska kärnan i politiken, skapa en gemensam bild av vilket samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett samhälle för oss alla eller ett samhälle för ett fåtal?
Partiet måste gå i tydlig opposition mot regeringen. Socialdemokratiska arbetarepartiet förväxlas alltför ofta med regeringen, men partiet och regeringen är två skilda väsen. Detta måste bli tydligare.Och kletar man ner partiet med liberal smörja går det illa.
Vi får aldrig glömma att ett parti består av människor, människor med drömmar, människor som knackar dörr och som går på möten sena kvällar. Alla dessa människor måste känna trygghet och finna stolthet i den förda politiken.
Mikael Lilja är första vice ordförande för Pappers.
Jag noterar tacksamt att det finns fackliga ledare som vågar säga sitt hjärtas mening. Men var finns kritiken från övriga förbund.
Ett förslag som försämrar för medlemmarna måste facken vara mycket tydliga och högljudda i sin kritik. Vi jobbar faktiskt för dem.
Fackfientliga förslag blir inte bättre för att de kommer från socialdemokraterna.
Facken har varit en kamporganisation, men framstår nu bara som en organisation!