Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Häng med oss på avtalsäventyret!

12 december, 2019

Skrivet av

Per-Olof Sjöö är förbundsordförande för GS-facket.

Krönika Någon arbetsgivare undrade vilken verklighet vi lever i när vi redovisade avtalskraven. Svaret är att vi – till skillnad från vissa – är fast förankrade på moder jord.

För förbundets allra flesta medlemmar är det snart dags att dra i gång en ny avtalsrörelse. För de kollektivavtal som är en del i industriavtalet ska det växlas krav med våra arbetsgivarmotparter den 20 december. Därefter drar förhandlingarna i gång om nya avtal med målsättningen att vara klara senast den 31 mars. Inför detta har det också varit en process både inom ramen för vårt samarbete inom LO och med övriga industriförbund.

En av de viktigaste frågorna i en avtalsrörelse är att träffa rätt när vi ställer våra lönekrav. Vi har inom industrin etablerat ett synsätt som går under arbetsnamnet ”bästa möjliga”. Det är helt enkelt ett sätt att gå igenom vissa faktorer som har betydelse när vi ställer lönekravet.

Den viktigaste faktorn är självfallet att vi ska kunna åstadkomma reallöneökningar, det vill säga att medlemmarna ska få riktiga löneökningar som inte äts upp av fördyrade kostnader. De senaste 20 åren har vi lyckats riktigt bra med detta.

I inget annat jämförbart land i Europa har löntagare haft bättre reallöneutveckling än i Sverige.

En annan viktig faktor är sysselsättningsfrågan. Eftersom industrin i Sverige är väldigt exportinriktad och därmed utsatt för en internationell konkurrens skulle för höga löneökningar leda till att våra medlemmars jobb slås ut och därmed öka arbetslösheten. Jag tror inte vi har medlemmarnas mandat att prisa bort oss från jobbet.

Andra faktorer som spelar in är hur inflation, produktivitet och konkurrenskraft utvecklas. Det är sådant som långsiktigt har stor betydelse för hur stora löneökningar vi kan förhandla fram.

Detta är viktigt att komma ihåg eftersom mycket av diskussionen inför kommande avtalsrörelse handlar om hur konjunkturen ser ut. Självklart har konjunkturutvecklingen betydelse men för oss är det viktigare att mäta industrins långsiktiga förutsättningar.

Utifrån dessa faktorer har vi tillsammans med övriga förbund kommit fram till att ställa ett löneökningskrav på 3 procent i avtalsrörelsen. Detta har fått arbetsgivarsidan att gå i taket och vi har fått en del mindre smickrande omdömen därifrån.

Någon arbetsgivare undrade på vilken planet vi befunnit oss den senaste tiden, med tydlig hänvisning till att konjunkturen nu ser ut att avmattas. Svaret är att vi är fast förankrade på moder jord. Det är nämligen inte våra medlemmar som har kopplat loss från verkligheten med löner som vanliga människor bara kan drömma om.

Med detta som bakgrund kan det nog bli en spännande avtalsrörelse så häng med oss på detta äventyr. Men innan dess vill jag passa på att önska alla läsare en riktigt god jul!

Per-Olof Sjöö är förbundsordförande för GS-facket.

En kommentar till “Häng med oss på avtalsäventyret!

  • Jag blir mäkta förvånad, dagligen, av dessa människor. Här ifrågasätts alltså vår verklighetsförankring då det lägligt värre går mot lågkonjunktur då det nalkas ny förhandling av avtalen. Perfekt.

    De tre senaste åren då i högkonjuktur där landets företag gått med mångmiljonvinster? Hur har arbetarna premierats denna tid?

    Har själv, sedan typ 2015, läst och hört (även själv varit och är) om arbetare på stora företag som med tiden fått de förmåner som varit ”förtagets goda vilja” indragna. Då i form av veckofika, bonus, fester/arrangemang osv. Allt för att spara pengar. Samtidigt som samma företag kanske gör 30-60 miljoner i vinst det året, året därpå och året därpå!

    Enkelheten i dag att kunna leta rätt på information på internet samt dagstidningar gör att man kan hänga med ganska bra i hur landet lutar.

    Denna negativa utveckling för företagen jag pratar om, som jag upplevt hittills tillsammans med nååågra andra iallafall, har varit raka motsatsen än den varit för diverse chefer.

    Visst, cheferna står och slår sig för bröstet om hur vi måste jobba med säkerhet i tanken och att vi måste hjälpas åt (genom att lägga mer arbetsuppgifter på oss så de slipper?). Men de inser inte att allt runtomkring detta, som mindre bonus, inget fika, inga företagsarrangemang, det skiner igenom och biter dem själva i baken.

    Chefer som gått från 500-600 tkr i årslön till 1,5 miljoner på tre år? Eller den chef som har blyga 800 (tusen!)kr i månaden? Har då arbetarna tappat verklighetsförankringen?

    Vi arbetare tilldelas ett par glasögon, vilka tar bort allt vad respekt och lojalitet heter. Vi får mer att göra med mindre lön för mödan och då våra fackföreningar vill ge oss 1 procent mer än tidigare avtal blir det ramaskri från cheferna.

    Nåväl, jag köper chefernas ”försvar” att det går tungt i lågkonjukturer, svag krona osv. Då kanske facken måste ha bättre avtal mot just när företaget går bra? Att med en lägsta lön som krav och går att leva tillräckligt bra på är en grundpelare givetvis, men med facit i hand: skulle vi haft en avtalad bonus som kickat in dessa år företagen gått som tåget i högkonjuktur, hade det garanterat känts bättre. Eller gud förbjude, att företaget själva skulle gått in och visat välvilja på riktigt!

    Jag vet hur jag själv skulle ha gjort som chef i dessa fall och det är för att jag vet att jag inte skulle kunna vara chef och ha någon lön, om inte jag hade arbetsvilliga och lojala arbetstagare som hjälper till att driva framåt.

    Men jag tror att alla ändå har det tillräckligt bra i Sverige för att det än ska bli några större reaktioner. Alla har det ”för bra”, speciellt nya unga, 20-30 år. När dessa börjar reagera kommer det nog att vara för sent.

    Pladdrat nog och tyvärr inte kort! Ber om ursäkt på förhand för ev felstavningar/otydligheter, tack för mig!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Vad är prislappen för folkhälsa?

Vad är prislappen för folkhälsa?

Marknaden står handfallen inför den kris som coronaviruset skapat. De marknadsekonomiska instrumenten fungerar inte när det är andra värden än rent ekonomiska som ska in i ekvationen, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

”Nu är tid för solidaritet, inte höga aktieutdelningar”

”Nu är tid för solidaritet, inte höga aktieutdelningar”

Det är oerhört provocerande att företag tar del av ett krispaket finansierat av våra medlemmars skattepengar ena stunden för att sedan dela ut vinster till aktieägarna i nästa, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

Tacka facket för 5 000 mer i månaden

Att välja bort facket för att det är för dyrt är ett vanligt argument. Och samtidigt så fel – det skulle kosta oss så mycket mer om facket inte fanns, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Årtiondets första utmaningar är här

Det är inte lätt att sia om framtiden. Men klart är att två stora fackliga utmaningar väntar oss redan i närtid. Ett nytt kollektivavtal och förhandlingarna om arbetsrätten, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Här är striderna vi måste utkämpa

Här är striderna vi måste utkämpa

Våra arbetsvillkor hotas just nu av flera olika politiska förslag. Nu gäller det att vi håller ihop och bemöter dem, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Är det här verkligen liberal politik?

Man kan bli förbannad på S när de lägger fram en budget för rika män. Men ännu mer på de liberala partierna som kräver dessa kompromisser, skriver Per-Olof Sjöö, förbundsordförande för GS-facket.

Nu är det dags att visa vår styrka

Vår sammanhållning är vårt starkaste vapen när det är dags att förhandla fram nytt avtal, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

”GS fortsätter att vara medlemsnära”

Tio år efter bildandet fortsätter vi att blicka framåt, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Nu måste vi stå upp för varandra

”Arbetstagarnas ställning behöver stärkas och vi måste få förhandlingarna om ett nytt anställningsskydd att handla om det”, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

”Dags för kollektiv kamp för klimatet”

”Dags för kollektiv kamp för klimatet”

Nu måste vi i den internationella fackföreningsrörelsen stiga ner från åskådarplatsen och förena oss med Gretas rörelse, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.