”Jag läser på om dinosaurierna igen. Hur blev det så fel?”

Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om hur blixtsnabbt vi människor lyckats förstöra så mycket omkring oss.

”Ett ohållbart arbetsliv visar sig vara samhällsfarligt”

Helle Klein, chefredaktör Dagens Arbete.

När slutade jag vara svensk?

Gästkrönika | SverigebildenAtt det med tiden skulle bli vår lite mörkare hudfärg som skulle definiera oss fanns aldrig i våra vildaste fantasier, skriver Emma Eriksson.

Om skribenten

Emma Eriksson jobbar på Hydro Extrusion AB, där hon är organistationsansvarig. Är också ungdomsansvarig avd 32 IF Metall Höglandet.

*Videoprojeketet handlar om de sju olika diskrimineringsgrunderna: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.

För en tid sedan fick jag en förfrågan om jag ville vara med i ett videoprojekt* där jag skulle berätta om hur jag tycker samhället ändrat sig från det att jag växte upp tills nu. Eftersom jag tackade ja blev jag också tvungen att fundera på frågan. Och det jag fick syn på är inte helt lätt.

Som mörkhyad i ett samhälle ute på landet på den tiden jag växte upp så syntes man. Men det var inget varken jag eller min bror kände av. I det stora hela var vi ju precis som alla andra barn. Vi hade vänner, vi spelade fotboll, hittade på bus. Vi kände en samhörighet. Vi var Emma och Johan.

Mina föräldrar har alltid varit väldigt noga med att låta mig och min bror få välja våra egna vägar i livet. Vilket har format oss till dem vi är nu.

Folk började kalla oss saker, vissa bytte sida på gatan, våra namn byttes ut till ord. Svartskalle, invandrare, blatte. Plötsligt var det mer acceptabelt att säga sådant. Ingen av oss hann märka vad som hände innan det liksom redan hänt.

Jag var en tjej som stack ut, inte för min hudfärg, utan för jag vågade prata och ta för mig. Det var inte positivt för alla, och självklart fanns det människor som sa saker om mig och min person.

Min lillebror å andra sidan var väldigt blyg som barn, men inte heller det var något som fick honom att sticka ut, som mer än just blyg.

Att det med tiden skulle bli vår lite mörkare hudfärg som skulle definiera oss fanns aldrig i våra vildaste fantasier.

Första gången jag började inse att mitt liv och mitt utseende inte längre ”passade” in var för cirka tre år sedan. En äldre kvinna kom fram och frågade mig en sak – på engelska. Jag hade hört henne prata svenska bara några minuter innan och valde därför att svara henne på svenska. Hon tittade förvånat på mig, sedan tackade hon mig för svaret. På engelska.

Jag vet att det inte alltid kan vara lätt att veta varifrån en person kommer, och jag dömer henne inte. Men det var vid den här tiden jag samtidigt från allt fler håll började känna av att samhället ser annorlunda på oss. Att vi allt mer börjat ses på som främlingar.

Folk började kalla oss saker, vissa bytte sida på gatan, våra namn byttes ut till ord. Svartskalle, invandrare, blatte. Plötsligt var det mer acceptabelt att säga sådant. Ingen av oss hann märka vad som hände innan det liksom redan hänt.

Jag hade en kompis, även hon mörkhyad, och jag minns hur hon en gång grät och sa att hon hatade sin hudfärg, hur hon önskade att hon bara kunde riva bort den och bli vit.

Jag tog studenten i juni år 2010 och började jobba inom industrin. Även här fanns fördomarna. Inte många, men de fanns. Jag reagerade först inte nämnvärt på dem, och på min avdelning skojade vi och hade kul allihop. Vi var liksom kompisar och hade hittat en bra nivå där ingen tog illa vid sig. Det var på den tiden man längtade till att få åka och jobba.

Men med tiden kröp sig yttervärlden in också på industrigolvet. Små kommentarer, inte nödvändigtvis mot mig. Men man kunde höra att hur någon tyckte att det var fördjävligt att ”de kommer hit och tar våra jobb”. Någon som högt frågar sig varför människor med annan hudfärg ”ska bosätta sig just här”.

Ur minnet vecklade bilder ut sig, när jag satt och funderade vad jag skulle berätta i den här videon. Vem får lov att vara svensk?

Och den starka känslan som växte fram, att det inte handlar om hat. Vi tar bara den enklaste vägen och i stället för att faktiskt ta reda på fakta, tänka efter själva, så upprepar vi bara vad vi hör andra människor säga.

Vi kan inte ändra varandra, men vi kan ändra på hur vi väljer att se på varandra. En stabil trygghet kan inte byggas på en enda grupptillhörighet, vi har ju alla så många olika tillhörigheter. Det som splittar oss har inget att göra med religion, kultur, etnisk bakgrund eller utseende. Utan att vi att vi låter oss tro att dessa saker splittrar oss.

Min fyraåriga son är en frisk, sprallig liten kille som drömmer om att bli brandman. Jag önskar att han kommer att få möjlighet att följa sina drömmar, att han ska bli behandlad och behandla alla han möter med respekt. Att hans hudfärg och namn inte ska spela en viktig roll för hur människor väljer att se på honom. Att han ska känna att han passar in här, i landet han föddes i och växer upp i.

Så, jo. Jag synen på mig och hur svensk jag är har tydligt förändrats. Men däri finns också nyckeln till lösning. Vi kan fortsätta att förändras. Utmana fördomarna i oss själva och varandra. Vi måste bara våga!

Emma Eriksson
IF Metall Höglandet

Läs mer: Gästkrönika | Krönikor | Opinion

Emma Eriksson

3Kommentarer

Helena:

Fin och tänkvärd krönika om vårt samhälle som håller på att gå sönder. Jag växte upp på 70-talet då starka drivkrafter för jämlikhet och mot all form av diskriminering långsamt gjorde samhället bättre. Försöker hålla fast i den känslan och inte påverkas av farliga partier och rädda människor!

Aleksandar Srndovic:

Hej Emma,
En fin krönika!
Jag undrar själv ibland när en invandrare slutar vandra? Bor i Sverige nästan 30 år och det är en större bit av mitt liv. Ändå kallas jag fortfarande invandrare. Att saken blir värre kallar man även mitt barn för invandrare trots att han är född i Sverige och har inte än börjat vandra.
Jag älskar Sverige, svenskar och min ort. Som tur är de som inte ser mig som önskvärd är få och inte värda min/vår uppmärksamhet.

Janne:

Hej Emma
Fin krönika.
Tror att vi hade sluppit denna fruktansvärda utveckling av folks åsikter om Stefan och övriga politiker hade bromsat migrationen tidigare än de gjorde 2015

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Vi kan inte bara äta hamburgare

KrönikaSågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson läser på om dinosaurierna, igen och frågar sig hur det kunde bli så fel.

Bloggrubrik

Gör inte upp med Moderaterna

4

Människovärdet står på spel

LEDAREKortsiktiga vinstintressen har skapat ett ohållbart och mänskligt ovärdigt arbetsliv som nu också visar sig vara samhällsfarligt i coronasmittans tid, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Nu måste vi se till att kompetensutveckling också sker”

DEBATTTrots att korttidsarbete används i stor omfattning sker nästan inga kompetensutvecklande insatser. Vi parter är överens om att det är viktigt – nu måste vi också se till att det blir verklighet, skriver avtalssekreterarna för Pappers, GS och IF Metall tillsammans med Industriarbetsgivarna.

1

Arbetsrätten

”Lasutredningen lever inte upp till kravet på balans”

Utredningens förslag, så som det är formulerat nu, kan aldrig bli ett skarpt lagförslag så länge Socialdemokraterna har makten, skriver S-gruppen i riksdagens arbetsmarknadsutskott.

4

Låt bli att luckra upp las

LEDAREAtt en försvagad anställningstrygghet skulle ge fler jobb är nyliberalt flum. Tvärtom ger ökad otrygghet rädda arbetstagare, sämre arbetsmiljö och fler konflikter.

”En modernisering – tillbaka till underkastelse och otrygghet”

DEBATTDärför blir förslaget en loska i ansiktet på föreningsrätten, skriver Gabriel Jöngren, ordförande i Pappers Avdelning 78.

1

”Småföretagen kan inte vänta till 2022”

DEBATTFör att få fart på svensk ekonomi efter coronakrisen måste småföretagens kostnader för att säga upp personal minska redan före 2022, skriver Lise-Lotte Argulander, arbetsrättsexpert på Företagarna.

2

”Skamligt L och C – förslaget är allt annat än liberalt”

DEBATTAtt ta bort anställningstryggheten och med den yttrandefriheten, är den raka motsatsen till liberal politik, skriver sex företrädare för GS-facket.

”Inte ens i Grönköping skulle arbetsrätten behandlas så här”

KRÖNIKAI överenskommelsen med MP, C och L heter det att ”Arbetsrätten moderniseras.” Fel! Det är tvärtom – en föråldring till när demokratin motarbetades, skriver journalisten Jan Scherman.

5

”Därför borde Liberalerna kämpa för las”

DebattMed tanke på Liberalernas las-historia borde de ha intresse av att – oavsett vissa reformer – bevara en stark arbetstrygghet, skriver L-profilen Olle Wästberg.

2

”Bra Karl-Petter, men ta ett steg till”

DEBATTJag saknar fortfarande en tydlighet från LO:s styrelse om turordningsreglerna i las, skriver Jan-Olov Carlsson, IF Metallklubben på Volvo Lastvagnar Umeå.

Regionala skyddsombud

”Gå ut och se verkligheten, Svenskt Näringsliv”

DEBATTFörra året dog nästa 50 arbetare på våra arbetsplatser och 130 000 anmälningar om skador lämnades in. Att då komma med förslag som sätter oss arbetare i en ännu sämre sits är förödande, skriver det regionala skyddsombudet Claes Thim.

2

”Skyddsombud behövs i kris”

KRÖNIKADet är minst sagt upp­rörande att de, mitt under pågående coronakris, meddelar att de tänker rösta nej till förslaget att låta de regionala skydds­ombuden komma in på fler arbetsplatser, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

1

”Sjukförsäkringen måste bli tryggare – nu!”

KRÖNIKAAlltför ofta möter jag medlemmar i IF Metall som är för sjuka för att kunna jobba. Ändå anser Försäkringskassan att de är för friska för att få sjukpenning. Så kan vi inte ha det, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

4

Gamla dängor ger oss trygghet

KRÖNIKAMat, sömn och vila. Men själen måste också hållas levande, skriver musikjournalisten Carl Linnaeus. 

”Vuxenutbildningen kan rusta oss ur krisen”

DEBATTTillsammans måste vi både möta den akuta krisen och förbereda oss för vändningen med snabb omställning. Då är möjligheterna till utbildning otroligt viktiga, skriver Gunilla Svantorp och Tomas Kronståhl,  ledamöter (S) i riksdagens utbildningsutskott.

”Pizzor – men inga krispaket till vårdens hjältar”

KrönikaEftersom syrrorna ofta förblir namnlösa tänkte jag lyfta fram en av dem, vardagshjältarna, skriver Alexandra Pascalidou.

Nu måste vi skapa ett hållbart Sverige

LEDARE”Just in time”-filosofin har gällt såväl inom sjukvård och omsorg som i industrin. Det har gjort oss onödigt sårbara, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

2

”I stället för c-ordet – låt oss prata om sexkurvan”

KRÖNIKAVarje gång jag hör c-ordet nämnas på nyheterna tänker jag säga klitorisollon högt, skriver författare Anneli Jordahl.

”Vi arbetare vill inte få det som vi konstnärer har det”

DEBATTKan du uppge ett enda rimligt skäl att som anställd arbetare lämna din enda möjlighet att påverka ditt arbete, skriver ventilationsmontören och konstnären Jörgen Karlsson.

Efter coronan

”Arbete är en fundamental mänsklig rättighet”

DEBATTArbetsmarknadspolitiken måste bli mer aktiv igen, inte avvecklas, skriver Ulf Dahlsten, tidigare  statssekreterare hos Olof Palme och författare till boken ”Efter Coronan. Svensk Modell i Kris”.

Hej då Hopp-Jerka, och hej på dig Corona-Carolina

KRÖNIKAKommer Coronakrisen att lära oss att uppslukas mindre och engagera oss mer i arbetet? Författaren Jan-Ewert Strömbäck funderar på framtidens arbetsliv med hjälp av Folke Fridell.

”Sverige har lösningarna – nu måste vi nå ut”

DEBATTKlimatkrisen kommer att finnas kvar när Coronapandemin bedarrat. Här finns en möjlighet för Sverige att visa ledarskap och vända kris till möjlighet, skriver Ylva Berg, vd för Business Sweden.

”Vi behöver EU – och mer ödmjukhet”

DEBATTSverige behöver nya system för att trygga leverantörskedjorna, en positiv EU-politik och ödmjukt lärande, skriver Christian Berggren, professor och en en av författarna till boken ”Alternativ till outsourcing”.

”Följ med oss på kompetens­utveckling”

DebattHar verkligen företagsledningarna och bolagsstyrelserna rätt kompetens för att driva våra företag till framgång genom de föränderliga tiderna? Anders Olofsson på Caterpillar i Göteborg vill se fler samarbeten mellan parterna även efter krisen.

1

”Dags att på riktigt introducera Närproducerat”

DEBATTVarför ska kretskorten i en styrenhet på ett fordon tillverkas typ 700 mil från bilfabriken, skriver Fredrik Sidahl, vd för Fordonskomponentgruppen.

2

”Petters och Saras död skapar inga rubriker”

KRÖNIKAPandemin har fått oss att verkligen bry oss om varandra. Bra! Samtidigt får det mig att tänka på en annan, ständigt bortglömd epidemi – drogdöden, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Krisstöd

”Hur var det med hedern och samvetet när krisstödet söktes”

KRÖNIKAOm du skickar in en ansökan om a-kassa måste du på heder och samvete intyga att du verkligen är arbetslös. Precis som företag som söker krisstöd intygar att de är i en djup ekonomisk kris, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

1

”Vi måste kunna saker – på riktigt”

KRÖNIKADigitalisering för framtiden är viktigt, men det är inte allt, skriver Peter Larsson.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.