Inför coronan är vi alla lika – men industri­arbetare kan inte jobba hemifrån

Perspektiv DA:s arbetsmiljöreporter Elinor Torp reflekterar över coronasmittan, och listar tre viktiga punkter om din arbetsmiljö i dessa tider.

Oro och varsel har alltid petat ner arbetsmiljö på dagordningen. Och just nu är allt satt på ända. Samtidigt måste skydda och skydd som i skyddsombud näst efter corona toppa listan över våra mest använda ord.

Vad gäller då i detta förvirrande undantagstillstånd?
Arbetsmiljölagen med dess föreskrifter?
Specialregler vid smittspridning?

När svenskarna hamstrar toalettpapper skakar vi som har koll på den inhemska produktionen lite lätt på huvudet. Som att inte pappersbruken skulle kunna producera rullar så det räcker och blir över.

Men då krävs förstås arbetskraft – på plats. Och nya slags riskbedömningar för att förhindra så att smittan sprids vid maskiner och monitorer.

Industriarbetare kan inte som vi tjänstemän jobba hemifrån. Dagens Arbetes redaktion gör det sedan i fredags. Tidningens artiklar skrivs och redigeras numera från köksbord och soffhörn. En soft tillvaro kan tyckas. Men av arbetskamraternas mejlväxling att döma verkar de flesta sakna gemenskapen på jobbet. Alldeles enkelt att få till arbetsron verkar det inte heller vara med ungar och hundar och katter som stökar runt.

Arbetsmarknadens parter – fack och arbetsgivare – tycks tillsammans agera både kvickt och samstämmigt.

Själv ledde en djup rivig hosta mig in i karantän redan från förra tisdagen. Nu när jag återgått i tjänst sitter jag här vid skärmen och försöker vara effektiv i en saccosäck.
Ergonomi.

Skyddsombud som jag är kommer ordet osökt till mig. Jag byter plats till en öronlappsfåtölj, stretchar nacken, och återgår till att skriva om organ som fräts sönder av kemikalier och annat som inte drabbar oss tjänstemän i storstan.

Men inför coronan är vi lika.
I rättvisans namn.

Så nu hotas även tjänstemannalungor. Alla måste hjälpas åt att sinka smittspridningen, trummas in av staten som aldrig i närtid varit så närvarande.

Viktigt att komma ihåg:

1. Arbetsmiljölagen och de föreskrifter som förklarar lagen gäller i högsta grad. Även för fabrikernas kontorsnissar som jobbar hemifrån. Arbetsgivaren ansvarar för din arbetsmiljö oavsett var du jobbar.

2. Systematiskt arbetsmiljöarbete, som betyder att din arbetsgivare måste undersöka och bedöma riskerna allt eftersom, kvalar nog in som den viktigaste föreskriften! Nya riskbedömningar måste hela tiden göras för att bromsa smittan och skydda sköra. Systematiskt arbetsmiljöarbete innebär bland annat att din arbetsgivare ser över vilka arbetsuppgifter eller situationer som kan tänkas utsätta de anställda för coronaviruset och sjukdomen covid-19. Städrutiner, ändrade instruktioner, information … Oron som anställda kan känna är, utöver själva viruset, en annan risk som behöver undersökas, riskbedömas och åtgärdas.

3. Riskklass 3. Smittämnen som kan orsaka sjukdomar med allvarliga konsekvenser och där möjligheterna att bota är begränsade. Fyra riskklasser finns beroende på hur ett smittämne infekterar människor. Det nya coronaviruset har Riskklass 3.

De stora industrierna verkar i och för sig ha fattat grejen. Redan veckorna innan regeringen förbjöd stora folksamlingar portades fotografen och jag från en stor fabrik. Grindarna stängdes ögonblickligen. En överilad, kan tyckas, men blixtsnabb beslutsamhet. Klubbordföranden bad tusen gånger om ursäkt, men detta var reglerna efter en konstaterad smitta hos en chaufför till en underentreprenör som hade varit på skidresa i Italien. Inga gäster. Hela fabriken i karantän. Samma dag kom beslut från arrangörerna av Skyddsombudsdagarna på Underhållsmässan i Göteborg. IF Metall och stora gruvföretaget LKAB ställde in. Även detta bra många dagar innan Folkhälsomyndigheten meddelade regeringen sin rekommendation. Så arbetsmarknadens parter – fack och arbetsgivare – tycks tillsammans agera både kvickt och samstämmigt.

Smittsamt men inte särskilt dödligt är vad experterna kommit fram till. När hostan rev som värst i bröstet sökte jag perspektiv. Skyddsombud fanns inte 1710. Inte någon representant alls som brydde sig särskilt mycket om arbetstagarna och folket. När pesten kom flydde makten och doktorerna ut ur Stockholm för att skydda sig själva och låta människorna dö.
Pesten härjade på utan nåd.
”Det lilla som görs, det görs sakta. Beslut fattas, men genomförs inte.” (Pestens år, Magnus Västerbro).

Varför läste jag under min sjukskrivning en bok om pesten? Ja, kanske, som jag skrev, för att sätta in detta som nu händer i ett perspektiv. Coronaviruset är tack och lov inte på långa vägar så allvarligt som pesten. Och vi har idag, trehundra år senare, företrädare som bryr sig om folket. Och där nya riskbedömningar dagligen görs med påföljande information.