Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Vi måste lära oss att hoppas på framtiden igen”

30 april, 2020

Skrivet av

Henrik Arnstad. Foto: Hanna K. Neikter

Krönika Förr blev man sjuk och sedan blev man frisk igen – eller så dog man. Utan att förminska dödens hemskheter kan vi lära oss något viktigt av 1900-talets sjukdomshistoria: Att optimism – som politisk ideologi – är viktigt för att bygga framtiden, vårt samhälle och gemensamma liv, skriver historikern Henrik Arnstad.

Om skribenten

Henrik Arnstad är opinionsbildare, författare och historiker.

Han har bland annat skrivit Hatade demokrati: De inkluderande rörelsernas ideologi och historia.

Jag får ofta reklam från ett företag som säljer friluftsutrustning. Vanligen om terrängbyxor, knivar och fältkikare. Men den här gången var tonen hänförd och personlig, med anledning av viruskrisen.

Rubriken löd Detta har jag väntat på!

Texten fortsatte: ”Kan du förstå att det råder en pandemi i världen!? Och hur förberett är Sverige egentligen? Inte särskilt väl har det visat sig.” Ett mejl från en militärhistorisk bokklubb uppmanar mig att fly. ”Experterna är eniga! Städer innebär människor och människor innebär fara.” I den ”rådande coronakrisen består faran av ett osynligt virus”, som kommer innebära ”total samhällskollaps”. Samhället har ”för många personer och för få resurser. Detta kommer snabbt att leda till våld.”

Dessa företagare kan inte låta bli att jubla över krisen. Anledningen är att den bekräftar deras världsbild.

Reaktionerna på pandemin säger mycket om vår tid. Trots att covid-19-viruset innebär många människors död, vilket är en katastrof, har Sverige och världen under 1900-talet drabbats av betydligt värre epidemier, flera av dem relativt nyligen.

  • Åren 1918-1920 insjuknade uppemot en tredjedel av mänskligheten i spanska sjukan, varav 50-100 miljoner dog. I Sverige insjuknade två miljoner och cirka 35 000 avled.
  • År 1957 kom de så kallade asiaten, orsakad av influensa. Globalt dog cirka fem miljoner människor. En dryg miljon svenskar insjuknade, det är okänt hur många som avled.
  • Hongkong-influensan 1968, uppemot fyra miljoner döda globalt.

Lägg därtill TBC som dödade svenskar ända in på 1980-talet, polio, kolera, HIV/AIDS, resistenta bakterier och så vidare. Epidemier och pandemier är en fortsatt del av vår existens – även i den rika delen av världen. Trots den revolutionära utveckling av sjukvård, läkemedel och välfärd som skedde under 1900-talet.

Docent Bi Puranen är expert på sjukdomars effekter på samhället och har studerat relationen mellan epidemier och deras sociala genomslag.

– Det är ganska fascinerande vilka sjukdomar som får ett stort utrymme i media i förhållande till vilken skada de orsakat. Det finns nämligen ingen koppling.

Puranen förvånades över detta faktum.

– Jag började titta noggrannare och tänkte ”det måste finnas en sådan koppling”. Men det gör det inte. Exempelvis dör fortfarande 1,5 miljoner människor varje år i tuberkulos. Det är ju mer än många andra epidemier, som ändå får långt större uppmärksamhet.

Puranen pekar på nutidens pessimism, vår tids mäktigaste politiska överenskommelse.

Den ungerska premiärministern Viktor Orban höll i mars ett tal i parlamentets hus i Budapest i Ungern. Parlamentet beviljade honom befogenhet att styra på obestämd tid genom dekret, utan hinder för befintliga lagar eller rättsliga eller parlamentariska begränsningar för att hantera coronaviruset. Han kräver fängelsestraff på upp till fem år för dem som är dömda för att ha spridit falskheter eller förvrängda fakta under nödsituationen. Foto: TT Nyhetsbyrån.

Framtiden har sedan 1970-talet blivit detsamma som undergången. Filmer och TV-serier om morgondagen visar upp en hemsk verklighet efter katastrofen. Bara de starka överlever när jorden kollapsar, meteoriter kraschar, rymdvarelser spränger städer och så vidare. Inte minst utrotar globala sjukdomar mänskligheten.

Vår pessimism skapar en rädsla som samspelar med politiken, som – utifrån varierande entusiasm (stor inom den nyliberala högern, motvillig inom vänstern) – nedmonterat och privatiserat offentliga trygghetssystem, inte minst sjukvård. Medborgarna har blivit kunder och gemenskap har fått vika för individualism.

Det har skapat förmögenheter för påpassliga entreprenörer. Men för vanligt folk blev effekterna otrygghet, osäkerhet och ängslan. Därför lämnar världen i dag tankar politiska om inkludering,  ”det goda samhället” och demokrati bakom sig. I stället flykt till auktoritära rörelser, rasism och fascism.

Auktoritära regimer använder år 2020 viruset som förevändning att genomföra antidemokratisk politik, misshandla medborgare, förtrycka minoriteter, omöjliggöra aborter och avskaffa pressfriheten.

Rädda människor är lydiga människor.

Pessimismen är en viktig förklaring till varför reaktionen 2020 är helt annorlunda, jämfört med exempelvis effekterna av den betydligt dödligare asiaten-pandemin 1957. Efterkrigstidens 1950-tal var raka motsatsen till dagens dystopier. Då var i stället optimismen vår mäktigaste politiska ideologi. Det syns om man jämför medierna på 1950-talet med 2000-talets, vilket gjorts av Sofia Hvenström och Lee Martin på Södertörns högskola i uppsatsen Influensa i pressen.

År 1957 beskrevs pandemin mest i notiser – som ofta handlade om tillfrisknanden – medan vår tid ser en massiv mediedominans 24 timmar om dygnet av virusrapportering, som ofta handlar om massdöd. ”Retoriken rörande sjukdom och epidemi har förändrats”, skriver Hvenström- Martin. Rapporteringen 1957 var ”i stort sett lugnande”, trots att antalet döda i asiaten var nästan 30 gånger fler än i nutidens covid-19 (22 april 2020, med reservation för att det totala antalet offer för covid-19 ännu är okänt).

Orsaken till den annorlunda tonen på 1950-talet var optimism och framtidstro. 1957 har kallats ”världshistoriens modernaste år”, då mänskligheten tog sitt första steg ut i rymden via satelliten Sputnik. Rymdfärden uppfattades som en mycket större nyhet än asiatens dödlighet.

År 1956 öppnade utställningen Ur den svenska fattigdomens historia på Nordiska museet i Stockholm. Det moderna samhället ställdes mot den gamla, eländiga historien, som likställdes inte bara med svält och armod, utan även med sjukdomar och död. Asiaten 1957 passade inte in i denna berättelse om modernitetens välsignelser. Därför tonades nyheterna sjukdomen ner, trots alla miljoner döda.

Ett nytt inslag i dagens viruskris är ett efterlysande av ansvarig. Det förutsätts att det finns en politiker eller myndighetsperson som kan avkrävas ansvar för pandemin och dess dödliga effekter.

Viruset var ett oviktigt hack i den pågående framgångssagan. Från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli. Vem är då intresserad av en influensa?

Det fanns också en tidsmässig närkontakt i Sverige 1957 med tidigare dödliga sjukdomar. Människor kom ihåg spanska sjukan och TBC var fortfarande verklighet. I Läkartidningen minns krönikören Ing-Britt Persson hur döden kom under asiaten: ”Som jag minns det talade ingen om influensavaccinationer när jag var barn i en liten by i södra Norrlands inland på 1950- och 1960-talen.”

En dag var farfar död:

”Vi går ner och tar adjö av farfar där han ligger i sin kista. Mamma lägger buketten mellan farfars knäppta händer. Min bror och jag inspekterar allt noggrant. Kistan är helt vitklädd inuti och farfar sover under ett glänsande sidentäcke med spetsöverlakan, litet gråblek i ansiktet och med ögonen slutna.”

Ing-Britt Persson skriver en mening om Sverige 1957 som fastnar i mig:

”Man blev sjuk och sedan blev man frisk igen eller så dog man.”

När tidningarnas begravningsannonser i dag mångdubblas blir det en chock för barn och barnbarn till äldre avlidna. Farfar och farmor i 80-årsåldern – som nyss var så vitala och aktiva – förutsattes leva länge till, men så blev det inte. De 50–60-åriga barnen påminns om sin egen dödlighet, som kanske inte är så fjärran som de hoppats.

Ett nytt inslag i dagens viruskris är ett efterlysande av ansvarig. Det förutsätts att det finns en politiker eller myndighetsperson som kan avkrävas ansvar för pandemin och dess dödliga effekter. Så tänkte inte svenskar på 1950-talet.

Med hjälp av optimism besegrar vi inte bara rädslan. Vi besegrar dessutom dagens antidemokratiska, auktoritära och rasistiska rörelser.

De största samhällseffekterna av covid-19-viruset på längre sikt är arbetsmarknaden i Europa, särskilt i de länder som infört utegångsförbud och liknande karantänsbestämmelser.

Arbetslöshet, varsel och otrygghet genererar också massdöd. Forskningen visar på kraftiga ökningar av självmord liksom tidig död i kriminalitet, alkoholism och våld i hemmet.

Massarbetslöshet sänker löner, försämrar levnadsvillkoren och innebär möjligheter för anti-facklig agitation. Vi kommer att höra om behov av ”reformer” och ”realism” angående anställningstrygghet, löner och kollektivavtal.

Därför är lärdomarna om 1900-talets historia så viktiga för oss. Inte för att förminska dödens hemskheter under vår tids viruskris. Utan för att lära oss att optimism – som politisk ideologi – och tron på den goda demokratiska samhället är viktigt för att bygga framtiden, vårt samhälle och gemensamma liv.

Med hjälp av optimism besegrar vi inte bara rädslan. Vi besegrar dessutom dagens antidemokratiska, auktoritära och rasistiska rörelser. Mänskligheten har i alla tider tvingats samexistera med virus och bakterier. Sjukdomar, epidemier och pandemier.

Katastroferna är hemska och de drabbade ska ha kärlek, sympati och en välfungerande sjukvård.

Vi klarar krisen – bättre tillsammans.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

”Arbete är en fundamental mänsklig rättighet”

”Arbete är en fundamental mänsklig rättighet”

Arbetsmarknadspolitiken måste bli mer aktiv igen, inte avvecklas, skriver Ulf Dahlsten, tidigare  statssekreterare hos Olof Palme och författare till boken ”Efter Coronan. Svensk Modell i Kris”.

”Vi behöver EU – och mer ödmjukhet”

”Vi behöver EU – och mer ödmjukhet”

Sverige behöver nya system för att trygga leverantörskedjorna, en positiv EU-politik och ödmjukt lärande, skriver Christian Berggren, professor och en en av författarna till boken ”Alternativ till outsourcing”.

”Staten bör ta en del av kostnaden för kompetens­utveckling”

”Staten bör ta en del av kostnaden för kompetens­utveckling”

Staten bör kunna subventionera kompetenshöjande insatser i samband med korttidsarbete, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Det är bara att börja röjningsarbetet”

”Det är bara att börja röjningsarbetet”

”Löntagarmakt, demokratisk planering och jämlikhet. Det som nu behövs, akut och för framtiden, är varken nya eller märkvärdiga idéer.” Volvoarbetaren Lars Henriksson skriver om vägen framåt efter coronakrisen.

Låt industrin bli det gröna navet

Låt industrin bli det gröna navet

Med rätt satsningar kan återhämtningen efter coronakrisen bli språngbrädan som åstadkommer den nödvändiga klimatomställningen, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Hej då Hopp-Jerka, och hej på dig Corona-Carolina

Hej då Hopp-Jerka, och hej på dig Corona-Carolina

Kommer Coronakrisen att lära oss att uppslukas mindre och engagera oss mer i arbetet? Författaren Jan-Ewert Strömbäck funderar på framtidens arbetsliv med hjälp av Folke Fridell.

”Sverige har lösningarna – nu måste vi nå ut”

”Sverige har lösningarna – nu måste vi nå ut”

Klimatkrisen kommer att finnas kvar när Coronapandemin bedarrat. Här finns en möjlighet för Sverige att visa ledarskap och vända kris till möjlighet, skriver Ylva Berg, vd för Business Sweden.

”Följ med oss på kompetensutveckling”

”Följ med oss på kompetensutveckling”

Har verkligen företagsledningarna och bolagsstyrelserna rätt kompetens för att driva våra företag till framgång genom de föränderliga tiderna? Anders Olofsson på Caterpillar i Göteborg vill se fler samarbeten mellan parterna även efter krisen.

”Dags att på riktigt introducera Närproducerat”

”Dags att på riktigt introducera Närproducerat”

Varför ska kretskorten i en styrenhet på ett fordon tillverkas typ 700 mil från bilfabriken, skriver Fredrik Sidahl, vd för Fordonskomponentgruppen.

Dags för en framtidsgrupp, Löfven

Det blev en annorlunda 1a maj i år. Visserligen var vädret som vanligt, kallt och regnigt. Men det var väl det enda som indikerade någon sorts normalitet. Allting annat är just nu väldigt annorlunda. Arbetarrörelsen kunde samlas ändå tack vare den digitala tekniken och faktum är att den 1a maj-sändning som sändes från Sveavägen 68 […]

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

På Skandinaviska byggelement går fabriken för högtryck, trots coronakris.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.

Skyddsombudens dag DA uppmärksammar dem som värnar om din arbetsmiljö

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

21 oktober är det Skyddsombudens dag. DA frågade tre ombudsmän från tre fackförbund hur de tänker uppmärksamma dagen.

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

I över 15 år har Lotten Loberg varit den enda åklagaren i landet som arbetat heltid med arbetsmiljöbrott.
Nu när hon gått i pension tar ingen över hennes arbete på heltid.

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Skyddsombudet Momodou Lamin Sanneh har 75 fackliga utbildningar i bagaget. Men han är fortfarande hungrig på kunskap.

Dagarna då livet förändrades

Dagarna då livet förändrades

”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?

Arbetsrätt Striden om las

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Släpp laghotet – förhandla vidare om las

Helle Klein: ”Både fack och arbetsgivare har varit tydliga med att det inte är mer tid de behöver utan mindre av politiskt tvång.”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

Utredningsförslaget kan inte tillåtas bli lag. I den kampen måste hela arbetarrörelsen ställa sig på rätt sida, skriver IF Metall-klubbens styrelse på AB Volvo i Umeå.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.