”Jag läser på om dinosaurierna igen. Hur blev det så fel?”

Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om hur blixtsnabbt vi människor lyckats förstöra så mycket omkring oss.

”Ett ohållbart arbetsliv visar sig vara samhällsfarligt”

Helle Klein, chefredaktör Dagens Arbete.

Efter coronan

Det provisoriska"Spanska Sjukhuset" i Östersund 1918. Gamla läroverkets gymnastiksal, hösten 1918. Foto: TT Nyhetsbyrån.

”Vi måste lära oss att hoppas på framtiden igen”

Henrik Arnstad. Foto: Hanna K. Neikter

Krönika Förr blev man sjuk och sedan blev man frisk igen – eller så dog man. Utan att förminska dödens hemskheter kan vi lära oss något viktigt av 1900-talets sjukdomshistoria: Att optimism – som politisk ideologi – är viktigt för att bygga framtiden, vårt samhälle och gemensamma liv, skriver historikern Henrik Arnstad.

Om skribenten

Henrik Arnstad är opinionsbildare, författare och historiker.

Han har bland annat skrivit Hatade demokrati: De inkluderande rörelsernas ideologi och historia.

Jag får ofta reklam från ett företag som säljer friluftsutrustning. Vanligen om terrängbyxor, knivar och fältkikare. Men den här gången var tonen hänförd och personlig, med anledning av viruskrisen.

Rubriken löd Detta har jag väntat på!

Texten fortsatte: ”Kan du förstå att det råder en pandemi i världen!? Och hur förberett är Sverige egentligen? Inte särskilt väl har det visat sig.” Ett mejl från en militärhistorisk bokklubb uppmanar mig att fly. ”Experterna är eniga! Städer innebär människor och människor innebär fara.” I den ”rådande coronakrisen består faran av ett osynligt virus”, som kommer innebära ”total samhällskollaps”. Samhället har ”för många personer och för få resurser. Detta kommer snabbt att leda till våld.”

Dessa företagare kan inte låta bli att jubla över krisen. Anledningen är att den bekräftar deras världsbild.

Reaktionerna på pandemin säger mycket om vår tid. Trots att covid-19-viruset innebär många människors död, vilket är en katastrof, har Sverige och världen under 1900-talet drabbats av betydligt värre epidemier, flera av dem relativt nyligen.

  • Åren 1918-1920 insjuknade uppemot en tredjedel av mänskligheten i spanska sjukan, varav 50-100 miljoner dog. I Sverige insjuknade två miljoner och cirka 35 000 avled.
  • År 1957 kom de så kallade asiaten, orsakad av influensa. Globalt dog cirka fem miljoner människor. En dryg miljon svenskar insjuknade, det är okänt hur många som avled.
  • Hongkong-influensan 1968, uppemot fyra miljoner döda globalt.

Lägg därtill TBC som dödade svenskar ända in på 1980-talet, polio, kolera, HIV/AIDS, resistenta bakterier och så vidare. Epidemier och pandemier är en fortsatt del av vår existens – även i den rika delen av världen. Trots den revolutionära utveckling av sjukvård, läkemedel och välfärd som skedde under 1900-talet.

Docent Bi Puranen är expert på sjukdomars effekter på samhället och har studerat relationen mellan epidemier och deras sociala genomslag.

– Det är ganska fascinerande vilka sjukdomar som får ett stort utrymme i media i förhållande till vilken skada de orsakat. Det finns nämligen ingen koppling.

Puranen förvånades över detta faktum.

– Jag började titta noggrannare och tänkte ”det måste finnas en sådan koppling”. Men det gör det inte. Exempelvis dör fortfarande 1,5 miljoner människor varje år i tuberkulos. Det är ju mer än många andra epidemier, som ändå får långt större uppmärksamhet.

Puranen pekar på nutidens pessimism, vår tids mäktigaste politiska överenskommelse.

Den ungerska premiärministern Viktor Orban höll i mars ett tal i parlamentets hus i Budapest i Ungern. Parlamentet beviljade honom befogenhet att styra på obestämd tid genom dekret, utan hinder för befintliga lagar eller rättsliga eller parlamentariska begränsningar för att hantera coronaviruset. Han kräver fängelsestraff på upp till fem år för dem som är dömda för att ha spridit falskheter eller förvrängda fakta under nödsituationen. Foto: TT Nyhetsbyrån.

Framtiden har sedan 1970-talet blivit detsamma som undergången. Filmer och TV-serier om morgondagen visar upp en hemsk verklighet efter katastrofen. Bara de starka överlever när jorden kollapsar, meteoriter kraschar, rymdvarelser spränger städer och så vidare. Inte minst utrotar globala sjukdomar mänskligheten.

Vår pessimism skapar en rädsla som samspelar med politiken, som – utifrån varierande entusiasm (stor inom den nyliberala högern, motvillig inom vänstern) – nedmonterat och privatiserat offentliga trygghetssystem, inte minst sjukvård. Medborgarna har blivit kunder och gemenskap har fått vika för individualism.

Det har skapat förmögenheter för påpassliga entreprenörer. Men för vanligt folk blev effekterna otrygghet, osäkerhet och ängslan. Därför lämnar världen i dag tankar politiska om inkludering,  ”det goda samhället” och demokrati bakom sig. I stället flykt till auktoritära rörelser, rasism och fascism.

Auktoritära regimer använder år 2020 viruset som förevändning att genomföra antidemokratisk politik, misshandla medborgare, förtrycka minoriteter, omöjliggöra aborter och avskaffa pressfriheten.

Rädda människor är lydiga människor.

Pessimismen är en viktig förklaring till varför reaktionen 2020 är helt annorlunda, jämfört med exempelvis effekterna av den betydligt dödligare asiaten-pandemin 1957. Efterkrigstidens 1950-tal var raka motsatsen till dagens dystopier. Då var i stället optimismen vår mäktigaste politiska ideologi. Det syns om man jämför medierna på 1950-talet med 2000-talets, vilket gjorts av Sofia Hvenström och Lee Martin på Södertörns högskola i uppsatsen Influensa i pressen.

År 1957 beskrevs pandemin mest i notiser – som ofta handlade om tillfrisknanden – medan vår tid ser en massiv mediedominans 24 timmar om dygnet av virusrapportering, som ofta handlar om massdöd. ”Retoriken rörande sjukdom och epidemi har förändrats”, skriver Hvenström- Martin. Rapporteringen 1957 var ”i stort sett lugnande”, trots att antalet döda i asiaten var nästan 30 gånger fler än i nutidens covid-19 (22 april 2020, med reservation för att det totala antalet offer för covid-19 ännu är okänt).

Orsaken till den annorlunda tonen på 1950-talet var optimism och framtidstro. 1957 har kallats ”världshistoriens modernaste år”, då mänskligheten tog sitt första steg ut i rymden via satelliten Sputnik. Rymdfärden uppfattades som en mycket större nyhet än asiatens dödlighet.

År 1956 öppnade utställningen Ur den svenska fattigdomens historia på Nordiska museet i Stockholm. Det moderna samhället ställdes mot den gamla, eländiga historien, som likställdes inte bara med svält och armod, utan även med sjukdomar och död. Asiaten 1957 passade inte in i denna berättelse om modernitetens välsignelser. Därför tonades nyheterna sjukdomen ner, trots alla miljoner döda.

Ett nytt inslag i dagens viruskris är ett efterlysande av ansvarig. Det förutsätts att det finns en politiker eller myndighetsperson som kan avkrävas ansvar för pandemin och dess dödliga effekter.

Viruset var ett oviktigt hack i den pågående framgångssagan. Från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli. Vem är då intresserad av en influensa?

Det fanns också en tidsmässig närkontakt i Sverige 1957 med tidigare dödliga sjukdomar. Människor kom ihåg spanska sjukan och TBC var fortfarande verklighet. I Läkartidningen minns krönikören Ing-Britt Persson hur döden kom under asiaten: ”Som jag minns det talade ingen om influensavaccinationer när jag var barn i en liten by i södra Norrlands inland på 1950- och 1960-talen.”

En dag var farfar död:

”Vi går ner och tar adjö av farfar där han ligger i sin kista. Mamma lägger buketten mellan farfars knäppta händer. Min bror och jag inspekterar allt noggrant. Kistan är helt vitklädd inuti och farfar sover under ett glänsande sidentäcke med spetsöverlakan, litet gråblek i ansiktet och med ögonen slutna.”

Ing-Britt Persson skriver en mening om Sverige 1957 som fastnar i mig:

”Man blev sjuk och sedan blev man frisk igen eller så dog man.”

När tidningarnas begravningsannonser i dag mångdubblas blir det en chock för barn och barnbarn till äldre avlidna. Farfar och farmor i 80-årsåldern – som nyss var så vitala och aktiva – förutsattes leva länge till, men så blev det inte. De 50–60-åriga barnen påminns om sin egen dödlighet, som kanske inte är så fjärran som de hoppats.

Ett nytt inslag i dagens viruskris är ett efterlysande av ansvarig. Det förutsätts att det finns en politiker eller myndighetsperson som kan avkrävas ansvar för pandemin och dess dödliga effekter. Så tänkte inte svenskar på 1950-talet.

Med hjälp av optimism besegrar vi inte bara rädslan. Vi besegrar dessutom dagens antidemokratiska, auktoritära och rasistiska rörelser.

De största samhällseffekterna av covid-19-viruset på längre sikt är arbetsmarknaden i Europa, särskilt i de länder som infört utegångsförbud och liknande karantänsbestämmelser.

Arbetslöshet, varsel och otrygghet genererar också massdöd. Forskningen visar på kraftiga ökningar av självmord liksom tidig död i kriminalitet, alkoholism och våld i hemmet.

Massarbetslöshet sänker löner, försämrar levnadsvillkoren och innebär möjligheter för anti-facklig agitation. Vi kommer att höra om behov av ”reformer” och ”realism” angående anställningstrygghet, löner och kollektivavtal.

Därför är lärdomarna om 1900-talets historia så viktiga för oss. Inte för att förminska dödens hemskheter under vår tids viruskris. Utan för att lära oss att optimism – som politisk ideologi – och tron på den goda demokratiska samhället är viktigt för att bygga framtiden, vårt samhälle och gemensamma liv.

Med hjälp av optimism besegrar vi inte bara rädslan. Vi besegrar dessutom dagens antidemokratiska, auktoritära och rasistiska rörelser. Mänskligheten har i alla tider tvingats samexistera med virus och bakterier. Sjukdomar, epidemier och pandemier.

Katastroferna är hemska och de drabbade ska ha kärlek, sympati och en välfungerande sjukvård.

Vi klarar krisen – bättre tillsammans.

Läs mer: Krönikor | Opinion

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

Dags för ett bättre normaltillstånd

KrönikaNär vi söker oss ur krisen måste vi ta tillfället i akt att stärka välfärden. Det är rimligt att de företag som tagit emot stöd tar ett större ansvar framöver, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

”Arbete är en fundamental mänsklig rättighet”

DEBATTArbetsmarknadspolitiken måste bli mer aktiv igen, inte avvecklas, skriver Ulf Dahlsten, tidigare  statssekreterare hos Olof Palme och författare till boken ”Efter Coronan. Svensk Modell i Kris”.

Hej då Hopp-Jerka, och hej på dig Corona-Carolina

KRÖNIKAKommer Coronakrisen att lära oss att uppslukas mindre och engagera oss mer i arbetet? Författaren Jan-Ewert Strömbäck funderar på framtidens arbetsliv med hjälp av Folke Fridell.

”Sverige har lösningarna – nu måste vi nå ut”

DEBATTKlimatkrisen kommer att finnas kvar när Coronapandemin bedarrat. Här finns en möjlighet för Sverige att visa ledarskap och vända kris till möjlighet, skriver Ylva Berg, vd för Business Sweden.

”Vi behöver EU – och mer ödmjukhet”

DEBATTSverige behöver nya system för att trygga leverantörskedjorna, en positiv EU-politik och ödmjukt lärande, skriver Christian Berggren, professor och en en av författarna till boken ”Alternativ till outsourcing”.

”Följ med oss på kompetens­utveckling”

DebattHar verkligen företagsledningarna och bolagsstyrelserna rätt kompetens för att driva våra företag till framgång genom de föränderliga tiderna? Anders Olofsson på Caterpillar i Göteborg vill se fler samarbeten mellan parterna även efter krisen.

1

”Dags att på riktigt introducera Närproducerat”

DEBATTVarför ska kretskorten i en styrenhet på ett fordon tillverkas typ 700 mil från bilfabriken, skriver Fredrik Sidahl, vd för Fordonskomponentgruppen.

2
Marie Nilsson, förbundsordförande IF Metall. Foto: Ylva Bergman

”Staten bör ta en del av kostnaden för kompetens­utveckling”

DEBATTStaten bör kunna subventionera kompetenshöjande insatser i samband med korttidsarbete, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Regeringen behöver tillsätta en kriskommission”

debattFör att komma igenom krisen bör vi betrakta den som en ofrivillig längre industrisemester, skriver nationalekonomen Susanne Ackum.

2

”Passa på att utbilda de anställda”

Korttidspermitterade bör få utbildning. Bättre det än att folk går hemma och bygger altaner, säger förre Metallordföranden Göran Johnsson.

”Svensk produktion helt avgörande för vårt välstånd”

DEBATTEn del av lösningen är att lägga mer tillverkning i landet. För det behövs en tydlig politisk vision om hur Sverige kan stärka industrin, skriver Ove Leichsenring, ordförande för SWIRA.

”Nu behövs en ny väg för ekonomin”

DebattHär är ett antal frågor att hålla ögonen på, när samhället ska byggas upp efter coronakrisen, skriver tidigare finansministern Allan Larsson (S).

1

”Krisen kräver en framtids­grupp”

Industriledaren Carl Bennet tycker det är dags för näringslivet att överge kortsiktighet och utflyttning av produktion.

2

Efter coronan: fler robotar och mera närproducerat

PERSPEKTIVBortom coronan skymtar en återuppväckt industri med fler robotar och ökad automation. Kanske till och med de första stegen mot en ny och mindre riskfylld globalisering.

1

Jämlikhet är bästa skyddet

LEDAREPrecis som vi har en försvarsberedning som tolkar de militära säkerhetshoten bör en hälsoberedning tillsättas som värnar vår välfärdsberedskap, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

1

”Det är bara att börja röjningsarbetet”

GÄSTKRÖNIKA”Löntagarmakt, demokratisk planering och jämlikhet. Det som nu behövs, akut och för framtiden, är varken nya eller märkvärdiga idéer.” Volvoarbetaren Lars Henriksson skriver om vägen framåt efter coronakrisen.

Läs mer från Dagens Arbete:

Vi kan inte bara äta hamburgare

KrönikaSågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson läser på om dinosaurierna, igen och frågar sig hur det kunde bli så fel.

Bloggrubrik

Gör inte upp med Moderaterna

4

Människovärdet står på spel

LEDAREKortsiktiga vinstintressen har skapat ett ohållbart och mänskligt ovärdigt arbetsliv som nu också visar sig vara samhällsfarligt i coronasmittans tid, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Nu måste vi se till att kompetensutveckling också sker”

DEBATTTrots att korttidsarbete används i stor omfattning sker nästan inga kompetensutvecklande insatser. Vi parter är överens om att det är viktigt – nu måste vi också se till att det blir verklighet, skriver avtalssekreterarna för Pappers, GS och IF Metall tillsammans med Industriarbetsgivarna.

2

Arbetsrätten

”Las-utredningen lever inte upp till kravet på balans”

DEBATTUtredningens förslag, så som det är formulerat nu, kan aldrig bli ett skarpt lagförslag så länge Socialdemokraterna har makten, skriver S-gruppen i riksdagens arbetsmarknadsutskott.

4

Låt bli att luckra upp las

LEDAREAtt en försvagad anställningstrygghet skulle ge fler jobb är nyliberalt flum. Tvärtom ger ökad otrygghet rädda arbetstagare, sämre arbetsmiljö och fler konflikter.

”En modernisering – tillbaka till underkastelse och otrygghet”

DEBATTDärför blir förslaget en loska i ansiktet på föreningsrätten, skriver Gabriel Jöngren, ordförande i Pappers Avdelning 78.

1

”Småföretagen kan inte vänta till 2022”

DEBATTFör att få fart på svensk ekonomi efter coronakrisen måste småföretagens kostnader för att säga upp personal minska redan före 2022, skriver Lise-Lotte Argulander, arbetsrättsexpert på Företagarna.

2

”Skamligt L och C – förslaget är allt annat än liberalt”

DEBATTAtt ta bort anställningstryggheten och med den yttrandefriheten, är den raka motsatsen till liberal politik, skriver sex företrädare för GS-facket.

”Inte ens i Grönköping skulle arbetsrätten behandlas så här”

KRÖNIKAI överenskommelsen med MP, C och L heter det att ”Arbetsrätten moderniseras.” Fel! Det är tvärtom – en föråldring till när demokratin motarbetades, skriver journalisten Jan Scherman.

5

”Därför borde Liberalerna kämpa för las”

DebattMed tanke på Liberalernas las-historia borde de ha intresse av att – oavsett vissa reformer – bevara en stark arbetstrygghet, skriver L-profilen Olle Wästberg.

2

”Bra Karl-Petter, men ta ett steg till”

DEBATTJag saknar fortfarande en tydlighet från LO:s styrelse om turordningsreglerna i las, skriver Jan-Olov Carlsson, IF Metallklubben på Volvo Lastvagnar Umeå.

Regionala skyddsombud

”Gå ut och se verkligheten, Svenskt Näringsliv”

DEBATTFörra året dog nästa 50 arbetare på våra arbetsplatser och 130 000 anmälningar om skador lämnades in. Att då komma med förslag som sätter oss arbetare i en ännu sämre sits är förödande, skriver det regionala skyddsombudet Claes Thim.

2

”Skyddsombud behövs i kris”

KRÖNIKADet är minst sagt upp­rörande att de, mitt under pågående coronakris, meddelar att de tänker rösta nej till förslaget att låta de regionala skydds­ombuden komma in på fler arbetsplatser, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

1

”Sjukförsäkringen måste bli tryggare – nu!”

KRÖNIKAAlltför ofta möter jag medlemmar i IF Metall som är för sjuka för att kunna jobba. Ändå anser Försäkringskassan att de är för friska för att få sjukpenning. Så kan vi inte ha det, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

4

Gamla dängor ger oss trygghet

KRÖNIKAMat, sömn och vila. Men själen måste också hållas levande, skriver musikjournalisten Carl Linnaeus. 

”Vuxenutbildningen kan rusta oss ur krisen”

DEBATTTillsammans måste vi både möta den akuta krisen och förbereda oss för vändningen med snabb omställning. Då är möjligheterna till utbildning otroligt viktiga, skriver Gunilla Svantorp och Tomas Kronståhl,  ledamöter (S) i riksdagens utbildningsutskott.

”Pizzor – men inga krispaket till vårdens hjältar”

KrönikaEftersom syrrorna ofta förblir namnlösa tänkte jag lyfta fram en av dem, vardagshjältarna, skriver Alexandra Pascalidou.

Nu måste vi skapa ett hållbart Sverige

LEDARE”Just in time”-filosofin har gällt såväl inom sjukvård och omsorg som i industrin. Det har gjort oss onödigt sårbara, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

2

”I stället för c-ordet – låt oss prata om sexkurvan”

KRÖNIKAVarje gång jag hör c-ordet nämnas på nyheterna tänker jag säga klitorisollon högt, skriver författare Anneli Jordahl.

”Vi arbetare vill inte få det som vi konstnärer har det”

DEBATTKan du uppge ett enda rimligt skäl att som anställd arbetare lämna din enda möjlighet att påverka ditt arbete, skriver ventilationsmontören och konstnären Jörgen Karlsson.

”Petters och Saras död skapar inga rubriker”

KRÖNIKAPandemin har fått oss att verkligen bry oss om varandra. Bra! Samtidigt får det mig att tänka på en annan, ständigt bortglömd epidemi – drogdöden, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Krisstöd

”Hur var det med hedern och samvetet när krisstödet söktes”

KRÖNIKAOm du skickar in en ansökan om a-kassa måste du på heder och samvete intyga att du verkligen är arbetslös. Precis som företag som söker krisstöd intygar att de är i en djup ekonomisk kris, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

1

”Vi måste kunna saker – på riktigt”

KRÖNIKADigitalisering för framtiden är viktigt, men det är inte allt, skriver Peter Larsson.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.