Nu vänder vi blad – men inte helt va?

Hej då 2022 En tid för eftertanke, vare sig du jobbar eller inte genom alla kommande helgdagar. Vad var det som hände i år egentligen?

Vi hade precis genomlevt hårda debatter om munskydd, mötesförbud, vacciner. Coronapandemin bjöd på debatter om i stort sett allt utom handspriten. Den var bra.

Vi hade redan lärt oss ord som permitteringar med statligt stöd, slopad (och sedan återinförd)
karensdag. Men nu hoppades vi alltså på att nya, och ljusare, tider väntade.

En rysk invasion av Ukraina ändrade världsordningen än en gång. Ljuset fick i alla fall glimra till när människor på arbetsplatser runt om i landet snabbt hittade kreativa lösningar för att stötta dem som drabbats av kriget.

Här hemma kom en energikris, snabb inflation och höjda räntor. Mindre pengar och oro för jobb, klimatet, framtiden. I det här drar så avtalsrörelsen i gång.

Vilket lönekrav är rimligt att ställa utan att jobben och samhällsekonomin drabbas? Många skriver att de redan tagit ett stort ansvar under pandemin. Gick ner i lön och arbetstid för att rädda jobben, bara för att få långnäsa när företagen ändå plockade ut vinster.

Hur facken balanserar det här i avtalsrörelsen blir en diskussion som lär följa med in i nästa år.

Några andra saker som hände under 2022: Överenskommelsen om trygghet, omställning och anställningsskydd (den så kallade las-överenskommelsen) klubbades igenom. Svårsmälta utökade undantag i turordningsreglerna och ändrad skrivelse om uppsägning kom tillsammans med mer efterlängtade godbitar, som bättre stöd att kunna omskola sig.

Och just det, det var ett valår också. Vi lever precis i början av förändringarna det kommer att innebära. Jag önskar att vi tar oss an 2023 med en vilja att verkligen försöka att förstå varandra och omvärlden, genom samtal och diskussion. Var med du också. Skriv till oss!