Industriarbetarnas tidning
22 december, 2022
Skrivet av Janna Ayres
Hej då 2022 En tid för eftertanke, vare sig du jobbar eller inte genom alla kommande helgdagar. Vad var det som hände i år egentligen?
Vi hade precis genomlevt hårda debatter om munskydd, mötesförbud, vacciner. Coronapandemin bjöd på debatter om i stort sett allt utom handspriten. Den var bra.
Vi hade redan lärt oss ord som permitteringar med statligt stöd, slopad (och sedan återinförd)
karensdag. Men nu hoppades vi alltså på att nya, och ljusare, tider väntade.
En rysk invasion av Ukraina ändrade världsordningen än en gång. Ljuset fick i alla fall glimra till när människor på arbetsplatser runt om i landet snabbt hittade kreativa lösningar för att stötta dem som drabbats av kriget.
Här hemma kom en energikris, snabb inflation och höjda räntor. Mindre pengar och oro för jobb, klimatet, framtiden. I det här drar så avtalsrörelsen i gång.
Vilket lönekrav är rimligt att ställa utan att jobben och samhällsekonomin drabbas? Många skriver att de redan tagit ett stort ansvar under pandemin. Gick ner i lön och arbetstid för att rädda jobben, bara för att få långnäsa när företagen ändå plockade ut vinster.
Hur facken balanserar det här i avtalsrörelsen blir en diskussion som lär följa med in i nästa år.
Några andra saker som hände under 2022: Överenskommelsen om trygghet, omställning och anställningsskydd (den så kallade las-överenskommelsen) klubbades igenom. Svårsmälta utökade undantag i turordningsreglerna och ändrad skrivelse om uppsägning kom tillsammans med mer efterlängtade godbitar, som bättre stöd att kunna omskola sig.
Och just det, det var ett valår också. Vi lever precis i början av förändringarna det kommer att innebära. Jag önskar att vi tar oss an 2023 med en vilja att verkligen försöka att förstå varandra och omvärlden, genom samtal och diskussion. Var med du också. Skriv till oss!
När inflationen ökar är det helt okej för hyresvärdar, butiker, restauranger och fan och hans moster att höja priserna. Då justerar de ju bara priserna för inflationen. Men så fort arbetarna vill ha löner därefter ropas det hejvilt om att det vore oansvarigt, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.
När våra företrädare lämnar oss med svältlöner så måste vi ta saken i våra egna händer och protestera, som resten av världen gör, skriver sex IF Metall-medlemmar.
När få , om ens någon, upplevt fackliga kraftmätningar lockar låtsaslösningar – som fantasier om ett svenskare Sverige, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson.
Det behövs en opposition som ser till alla arbetares behov, i både stad och glesbygd och oavsett vad vi har för ursprung, skriver grafikern Bertil Mårtensson.
Det är Vänsterpartiet som tar strid för löntagarna, mot urholkad anställningstrygghet och återinförande av karensdag. skriver IF Metallaren Erfan Kakahani.
Vi har fått ett valresultat där många arbetare röstat emot sina egna intressen. I dagens känslodebatt saknar jag den ideologiska grunden, skriver Dan Strängby.
Vi kommer inte att hålla igen. Vi kommer att plocka ut de löneökningar som är möjliga. Varenda krona som arbetsgivarna kan betala, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.
Om arbetarna ska betala för samhällets kriser medan facken tittar på är rörelsen förlorad. Då måste vi bygga något nytt, skriver industrarbetaren Andreas Köhler.
Ojämlikheten är tillbaka på 1930-talets nivå och skär rakt igenom den svenska arbetarklassen, skriver tre yrkesarbetare inom LO.
Nu är det upp till regering, riksbank och direktörer att göra sin del, så vi snabbt kan komma tillbaka till ett läge där vi kan få mer pengar i plånboken, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.
Reallöneökningar är vårt självklara mål. Med det här avtalet kan vi nå dit redan nästa år, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.
Vi stod emot kraven på inskränkt makt, men löneökningarna kommer inte att motsvara kostnadsökningarna. Nu är det arbetsgivarnas tur att ta ansvar för sina löner och bonusar, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.
Vi LO-medlemmar måste få kompensation för det vi stått tillbaka för under de senaste åren, skriver Rainor Melander, Pappers avdelningsordförande på Väja bruk.
Har vi arbetare verkligen haft reallöneökningar de senaste 25 åren, när vi räknar rätt, och tar med inflationen på tillgångar, som boende och aktier?, skriver grafikern Bertil Mårtensson.
När inflationen ökar är det helt okej för hyresvärdar, butiker, restauranger och fan och hans moster att höja priserna. Då justerar de ju bara priserna för inflationen. Men så fort arbetarna vill ha löner därefter ropas det hejvilt om att det vore oansvarigt, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.
När våra företrädare lämnar oss med svältlöner så måste vi ta saken i våra egna händer och protestera, som resten av världen gör, skriver sex IF Metall-medlemmar.
Det är inte vackra ord vi behöver! Vi behöver verkstad.