Industriarbetarnas tidning

10 rekordår med Kina – men finns en plan B?

17 september, 2020

Skrivet av

Tio år med Kina. Första gången Volvos direktörer åkte med facket till Shanghai var fackordföranden Glenn Bergström redan bekant för kineserna.

Nu har Volvo Cars tillhört Geely i tio år och bilförsäljningen har slagit rekord på rekord. Det borde vara klang och jubel över jubileet.

De hundrafyrtio milen hem till Göteborg kändes sega så här i kvällningen. Glenn Bergström och Mikael Sällström hade nått Lübeck i norra Tyskland när de vek av från autobahn och parkerade sin XC90 framför sitt förbokade hotell. Trötta och hungriga efter att ha kört från München där de hade besökt fackliga kamrater på BMW.

Vid den här tiden, hösten 2008, fanns åtskilligt som tröttade. Finanskrisen löpte amok i fordons­industrin, i Sverige varslades tusentals industriarbetare varje vecka.

Volvos ägare, amerikanska Ford, höll på att förblöda och dess kris var också Volvos. Sedan något år hade Ford planer på att göra sig av med Volvo, nu blev försäljningen akut. Men vem köper bilfabriker när världen rasar?
På hotellrestaurangen hade de bägge svenskarna just fått in maten när Sällströms mobil ringde. Efter samtalet sa han: ”Det finns tydligen ett kinesiskt intresse att köpa Volvo personvagnar.”

I verkstadsklubbens kassaskåp förvarar Glenn Bergström papperet som ”alla kinesiska journalister frågar efter när de kommer till Göteborg”: ägaren Li Shufus löften att Volvo ska förbli Volvo. Foto: Åke Ericson.

Några månader senare satt de bägge i skyddsrummets källare på huvudkontoret med andra fackliga företrädare och ett gäng från kinesiska bilföretaget Geely. I nästan ett år skulle de från och till diskutera och förhandla med Geelyfolket i källarlokalen.

Li Shufu

Den som ville satsa på Volvo hette Li Shufu. En företagsam entreprenör, son till en fattig risbonde, som i barndomen inte hade andra leksaksbilar än de som han själv formade i lera. Med tiden formades också en dröm att få leda en global bilkoncern. De första stegen som imperiebyggare var blygsamma, men målinriktade. Outtröttligt och bevandrat kryssade han genom den kommunistiska byråkratin och lyckades kvittera ut de licenser som krävdes för att tillverka endera kylskåp, motorcyklar – eller bilar.

1 600

anställda har Volvo Cars Engine i Skövde i produktionen (400 fler än 2010). Fabriken tillverkar diesel- och bensinmotorer.

”Hello Mister Glenn”, utbrast kineserna när den första partsgemensamma Volvo­delegationen gästade Geely i Shanghai efter att köpet var klart. De svenska direktörernas blickar vändes i förvåning mot den storväxte göteborgaren från Hisingen, Glenn Bergström, ordförande för verkstadsklubben på Volvo Cars och ledamot av bolagsstyrelsen. ”Va, känner de dig?”

När de satte sig till bords var det Glenn Bergström av svenskarna som intog hedersplatsen.

Facket hade varit tidigt ute. Långt innan köpet åkte fackliga företrädare över för att kontakta den tilltänkta köparen, Li Shufu. Glenn Bergström minns mötet:

– Li Shufu uttryckte sig så här att om inte facken godtar planerna så vet jag inte om jag är intresserad. Men det vet man ju inte, det kan ju vara lika mycket smör som sanning.

46 år på Volvo och facklig representant i bolagsstyrelsen sedan Fordtiden. De senaste tio åren har Glenn Bergström sett Geely lyfta Volvo Cars. Foto: Åke Ericson.

Glenn Bergström gick i alla fall rakt på sak och krävde att facken ville ha ett avtal.

– Då tittade han på mig och de andra direktörerna. Sedan sa han: Jag har väldigt svårt att skriva ett avtal om någonting som jag inte äger. Men jag fick ändå ett signerat dokument av honom. En avsiktsförklaring där det står att huvudkontoret för Volvo Cars ska ligga i Göteborg och lite andra grejer om design och säkerhet.

– Sedan säger alltid kineserna ibland att ett papper är bara ett papper. Att det inte skulle vara så mycket värt. Men å andra sidan var det avsevärt mer än när Ford köpte oss 1999. Då fick vi ingenting.

Så ser Geelys ägande ut

Geelys ägande i bilbolag har ökat stort sedan det tog över Volvo i augusti 2010.

Det Geely som kom att ta över Volvo i augusti 2010 var ett blygsamt företag. Produktionen var inte större än Volvos, med modeller som knappast imponerade på Glenn Bergström:

– Rena plåtlådorna. De kunde ju ha kört omkring med dem som radiobilar på något tivoli eller … nja, de var nog bättre än radiobilarna. Men de var ingenting att ha, ingen design, ingen utveckling. De försökte bara kopiera Mercedes och Toyota. Råkopior. Precis som man gör med klockor.

Märktes det att det var ett oerfaret gäng som tog över?

– Absolut! De hade ju egentligen ingen industriell kunskap när det gäller konstruktion och utveckling. Material, kvalité, utrustningar, hur man bygger fabriker. Inte samma produktionstekniska kunnande som vi hade.

Oerfarna men kloka, tillägger han.

– Bara att man direkt efter övertagandet tillsatte en global bolagsstyrelse med representanter från hela världen inklusive fem fackliga. Bra tänkt.
Med köpet öppnades dörren till fordonsindustrins finrum för Geely.

Inför ägarbytet för tio år sedan träffade Dagens Arbete några Volvoanställda på Torslandaverken. Vi undrade: Vad tror ni om Geely som ägare? Nu återvänder vi till Fredrik Ylander i rekonditioneringen och Mats Adelind, kvalitetssupport på monteringen. Hur blev det?

Mats: Vi har gjort en bra resa. Känns som att vi var i en mycket sämre position för tio år sedan.

Fredrik: Jag får väl säga att det blev bättre än vad jag trodde. Det fanns ju en del orosmoln kring övertagandet, mycket på grund av åren med Ford. Det fungerade ju inte riktigt bra. Samarbetet och kulturen stämde inte. Men Geely-Volvo har ju gift sig bra mycket bättre tycks det som. Mycket bättre än Ford-Volvo.

Mats: Jag tror inte att vi hade funnits kvar om vi hade stannat hos Ford. Vi hade nog gått samma öde till mötes som Saab.

Fredrik: Det var nog med bakgrund av alla farhågor, ”vad ska hända, ska de lägga ner, ska de flytta”, som man var lite skeptisk. Men det har kommit många fruktsamma grejer, designen, stora investeringar. De verkar ha finansiella muskler.

Mats: Just det var ju jag fundersam över för tio år sedan. Har de tillräckligt med pengar för att utveckla Volvo? Men den oron visade sig vara obefogad.

Fredrik: En skillnad mot tiden med Ford är ju att det tycks vara ett annat klimat nu. Då kändes det rätt tungrott. Om man ville ha en kopia på något så skulle tre chefer skriva under, sas det.

Mats: Sånt hör man ju, att det generellt var mer hierarkiskt under Fordtiden.

Volvoarbetarna Mats Adelind och Fredrik Ylander har fått över 4 000 nya arbetskamrater i produktionen sedan Geely tog över. Foto: Åke Ericson.

Mats Adelind och Fredrik Ylander har 32 respektive 30 år på Volvo genomlevt ett antal kriser, oavbrutna rationaliseringar och ett par ägarbyten. Ständig förändring – och ständig oro?

Fredrik: Oron finns där i dag, det gör den. Men inte av den omfattningen som fanns då för tio år sedan. Oron kommer och går.

Mats: Jag känner nog att vi är säkrare nu än för tio år sedan. Ändå är det ju en press på oss när kvalitén mellan olika fabriker jämförs. Att flytta produktion mellan olika fabriker och länder går lätt. Det har visat sig nu under tariffkriget mellan Kina och USA. Kinatillverkade XC60 som skulle till USA säljs till Europa. Och våra XC60 som skulle ha sålts i Europa skickas i stället till USA. Det tycks gå lätt att styra om produktionen när plattformarna är gemensamma.

9 100

personer, inklusive inhyrda, arbetar i produktionen på Volvo Cars Torslanda i Göteborg (cirka 4 000 fler än 2010). Fabriken är en integrerad bilfabrik med pressverk, karosseri, måleri och montering.

Framtiden då: Hänger Volvo med i elektrifieringen?

Mats: Vi går ju åt det hållet. Nu tror jag nog att förbränningsmotorerna lever kvar ett bra tag än. Men man vet aldrig, vissa tekniksprång går snabbare än andra.

Fredrik: Man får inte vara blåögd och bara tro att all ny teknik är bra. Nu tror jag att vi måste anpassa oss till den värld vi lever i. Att bara hålla fast vid det gamla, det fossila, vore katastrof. Men det verkar ju som om Volvo är på gång, att man har ett anpassningstänk. I så fall kommer det att gå bra.

Mats: För tio år sedan var jag tydligen försiktigt förhoppningsfull. Nu är jag förhoppningsfull. Inte försiktigt.

Foto: Åke Ericson.

Fram till 2017 var det ”en fantastisk utveckling” enligt Glenn Bergström. Men sedan? Li Shufu fortsätter bygga sitt imperium men på ett sätt som förbryllar Volvofolket. Köper Londontaxi, vill utveckla flygande bilar, startar nya bilbolag, köper tillverkare av helikoptrar. Köper in sig i lastbilstillverkaren AB Volvo. Blir största ägare i Daimler vars personbilar är en av Volvo Cars bittraste konkurrenter och vars lastbilar är AB Volvos arvfiender. ”Så mycket tokerier”, suckar Glenn Bergström.

– Han kan ju, om han vill, ta Volvo Cars under armen och byta bort oss mot något annat han hellre vill ha till sitt imperium.

Behövs inte Volvo för att möta elektrifieringen?

– Går Geely över till el så blir Torslanda den sista platsen de bygger elektriska bilar på.

Vad får dig att tro det?

– Jag vet att det är så. Fram till nu har man lagt mycket av elbilsutvecklingen i Kina. Först ut att bygga elbilen Polestar är Kina, i Belgien byggs helelektriska XC40. Sedan kommer USA och sist kommer vi. Att ligga sist i en produktionskedja innebär att man kortsiktigt kan gå miste om investeringar och därmed gå en osäker framtid till mötes. Det känns för jävligt.

Ändå betraktas Torslanda som hjärtat med närheten till Geelys europeiska utvecklingscenter – och med en högeffektiv fabrik. På Torslanda tillverkas 60 bilar i timmen, dygnet runt fem dagar i veckan jämfört med måttliga 17 i USA, på ett skift.

– Det som är lite av räddningen för oss är ju målet att sälja över en miljon bilar 2025. Vi kan komma upp i sexhundratusen här i Europa, max. Utan oss når man inte volymmålet.

2 000

anställda har Volvo Cars Body­ Components i Olofström i produktionen (700 fler än 2010). Fabriken tillverkar karrosseridelar.

Och om den planen inte bär?
– Ja, vad är plan B? Den finns inte.

Glenn Bergström reser sig i sitt rum på verkstadsklubben på Torslanda. Tittar ut över fabriken dit han kom som nittonåring efter semestern 1974 för att montera protypen till tvåförti-modellen med den sluttande fronten. ”Inte en jävel kvar från den tiden.” Den som begrundar sina 46 anställningsår frestas att se bakåt.

Framtiden då, Glenn?

– Du, vi kan åka ut med diskvattnet. Så är det bara. Det finns inga garantier i den här världen. 


”Vi var väldigt tveksamma”

Volvo Cars i Sverige är inte bara Torslanda i Göteborg. Även i Skövde och Olofström finns stora fabriker – som har blivit större de senaste tio åren.

Marko Borg Peltonen, verkstadsklubbens ordförande på Volvo Cars Engine i Skövde: 

”Med facit i hand så var Geely det bästa som kunde hända. Vi har fått miljardinvesteringar, nya motorfamiljer, nya byggnader och så vidare. Hur det blir framöver vet vi inte. Det planeras att vi ska slås ihop med Geelys övriga motorfabriker i ett separat bolag för förbränningsmotorer. Kan bli bra, men det finns en oro att vi hamnar utanför elektrifieringen. Det är både och.”

Björn Olsson, verkstadsklubbens ordförande på Volvo Cars Body ­Components i Olofström:

”Vi var väldigt tveksamma när Geely skulle ta över. Men det fanns inget alternativ – och det blev riktigt bra. Kanske inte så mycket investeringar utöver två varmformningslinjer och en ny presslina. Men produktionen har gått för fullt, vi är fler i dag än för tio år sedan och det ser ut som om det kommer att fortsätta att rulla på.

En kommentar till “10 rekordår med Kina – men finns en plan B?

  • Viktigt att säkra vårat arv för bilindustrin i Västra Götalands regionen. Oavsett förbränningsmotor eller elektrifiering med drivlinan.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Elbilen banar väg för industripolitiken

I dag säljs inte många elbilar. Ändå håller elbilen på att utlösa stora skälvan i världens viktigaste bilnation Tyskland. Samtidigt har utvecklingen fått EU att brådstörtat damma av en gammal goding: industripolitiken.

Här i Olofström möter Volvo personvagnar framtiden. Gamla presslinjer ska bort och nya moderna varmformningspressar ska in. ”Jättebra, det gör våra jobb lite tryggare. Men hur länge kommer Geely fortsätta att satsa här?, säger Niklas Eriksson, pressoperatör sedan 23 år tillbaka.  Foto: HANS PETER BLOOM

Så satsar den nya stormakten

Kina är världens största biltillverkare – och vill bli bäst. Därför köper de upp utländska bilföretag. Men vad händer med jobben i Sverige?

Hur ska Volvo undvika att hamna vid sidan av?

Kinesiska Geely kan slå ihop sina bägge biltillverkare Volvo Cars och Geely Automotive till ett gemensamt bolag. Ännu ett tecken på att bilindustrin står inför sitt ”iPhone-ögonblick”, skriver DA:s Harald Gatu.

Motorer i Volvo Cars fabrik i Skövde.

Skövdefacket försiktigt positivt till nya motorbolaget

Facket på Volvo Cars motorfabrik i Skövde är försiktigt positivt till Geelys planer på att lägga tillverkningen av förbränningsmotorer i ett eget bolag – ser möjligheter att växa. Men det finns en oro att man missar elektrifieringen.

Facket imponeras av Geely

Volvofacket är tillbaka från Kina och Geely. – De är långt efter oss men utvecklingen går rasande fort, säger Mikael Sällström, ordförande i Volvo verkstadsklubb. Ännu vill inte facket säga någonting om hur man ser på Geely som ny ägare till Volvo Personvagnar. Ställningstagandet bedöms som viktigt. Inte minst av Geely själva. Det kinesiska bilföretaget […]

”Bra att affären är i hamn”

I dag fullbordade kinesiska Geely köpet av Volvo Personvagnar. IF Metall välkomnar köpet och hoppas på positiva sysselsättningseffekter då Kina är den största tillväxtmarknaden för fordonsindustrin. Geely betalade i dag 1,3 miljarder dollar till Ford för att slutföra köpet, skriver Ford i ett pressmeddelande. Totalt uppgick köpet till en summa av 1,8 miljarder dollar. – […]

”Det är bara att börja röjningsarbetet”

”Löntagarmakt, demokratisk planering och jämlikhet. Det som nu behövs, akut och för framtiden, är varken nya eller märkvärdiga idéer.” Volvoarbetaren Lars Henriksson skriver om vägen framåt efter coronakrisen.

Drönarbild över marken som förbereds för bygget av Northvoltfabriken

Vägen till en ny bil­industri

I elbilssamhället är det de nya företagen som driver utvecklingen. Men vad händer med de tusentals anställda som är beroende av den gamla förbränningsmotorn?

Vägen till en ny bil­industri

I elbilssamhället är det de nya företagen som driver utvecklingen. Men vad händer med de tusentals anställda som är beroende av den gamla förbränningsmotorn?

Europa sent ute med egna batterifabriker

Scania och Ikea stöttar svenska Northvolt. Men Volvo Cars väljer asiatiska tillverkare. Europa har hamnat på efterkälken i batteritekniken, skriver DA:s Harald Gatu.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Marcus Bolin

Pappers: Kravet på 4 procent ligger fast

Trots lågkonjunktur och krisande tider för tidningspapper kommer Pappers fortsätta kräva fyraprocentiga lönepåslag för sina medlemmar.

Arbetsgivarna: Krympande kaka att fördela

Läge att ”besinna sig”, anser industrins chefsekonomer inför att de pausade löneförhandlingarna ska återupptas. Men facken kräver 3 procent från den 1 april.

”Våra beslut påverkar alla medlemmar”

Avtalsförhandlingarna drar snart i gång igen och Lizette Lindqvist är en av dem som har makt över resultatet.

”För många arbetare var det ingen hemester”

”Hemestern” är slut för alla som har så mycket pengar att det är exotiskt att inte resa utomlands. För oss andra börjar i stället kampen mot nollavtal och allt sämre anställningsskydd, skriver truckföraren Zara Biske.

IF Metall: Vår utgångspunkt är 3 procent

Industriarbetsgivarna har svårt att se något utrymme för höjda löner i höstens avtalsrörelse, men facket utgår fortfarande från sitt bud på 3 procents löneökningar.

Pontus Georgsson

Pappers: Slopa aktieutdelningarna

Företagen inom massa- och pappersindustrin bör avstå från aktieutdelningar. Det anser Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson som nu tecknat avtal om korttidsarbete med Industriarbetsgivarna.

LO och Svenskt Näringsliv: Förläng alla avtal

LO och Svenskt Näringsliv är överens. Nu uppmanar de alla fackförbund och arbetsgivarorganisationer att skjuta upp årets avtalsrörelse till hösten.

Industrin skjuter upp avtalsrörelsen

Facken inom industrin och arbetsgivarna säger ja till att skjuta fram avtalsrörelsen. Även Pappers förlänger avtalet. ”Vi befinner oss mitt i en pandemi. Det är inte läge att bråka om löner och villkor”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

Opinion

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

Kvar efter metoo finns något viktigare än debatten om rätten att skuldbelägga enskilda personer, skriver sex förtroendevalda i IF Metall.

Vi är på väg in i ett nytt läge

När vi i Sverige skryter lite extra säger vi att vi är världsmästare i omställning, skriver Peter Larsson.

De visste hur man landar i sig själv

Vi kämpar med vår mindfullnes i nedlagda industrilokaler. Männen som en gång jobbade där visste bättre än så, skriver Håkan Wågvi, arbetsterapeut och tidigare industriarbetare.

Vi kan inte bara äta hamburgare

Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson läser på om dinosaurierna, igen och frågar sig hur det kunde bli så fel.

”Gå ut och se verkligheten, Svenskt Näringsliv”

Förra året dog nästa 50 arbetare på våra arbetsplatser och 130 000 anmälningar om skador lämnades in. Att då komma med förslag som sätter oss arbetare i en ännu sämre sits är förödande, skriver det regionala skyddsombudet Claes Thim.

”Bristerna i sjuk­försäkringen måste åtgärdas – nu”

Vi kräver nu att regeringen går vidare med de utredningsförslag som tagits fram – annars riskerar ännu fler löntagare att kastas ut i fattigdom, skriver Mattias Vepsä, riksdagsledamot (S) och Mirja Räihä, ordförande LO-distriktet i Stockholms län.

”Sjuk­försäkringen måste bli tryggare – nu!”

Alltför ofta möter jag medlemmar i IF Metall som är för sjuka för att kunna jobba. Ändå anser Försäkringskassan att de är för friska för att få sjukpenning. Så kan vi inte ha det, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Gamla dängor ger oss trygghet

Mat, sömn och vila. Men själen måste också hållas levande, skriver musikjournalisten Carl Linnaeus. 

”Nu måste vi se till att kompetensutveckling också sker”

Trots att korttidsarbete används i stor omfattning sker nästan inga kompetensutvecklande insatser. Vi parter är överens om att det är viktigt – nu måste vi också se till att det blir verklighet, skriver avtalssekreterarna för Pappers, GS och IF Metall tillsammans med Industriarbetsgivarna.

”Vuxen­utbildningen kan rusta oss ur krisen”

Tillsammans måste vi både möta den akuta krisen och förbereda oss för vändningen med snabb omställning. Då är möjligheterna till utbildning otroligt viktiga, skriver Gunilla Svantorp och Tomas Kronståhl,  ledamöter (S) i riksdagens utbildningsutskott.

Arbetsrätt Striden om las

”Använd strejken mot försämringarna som föreslås”

Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.

”Vi förhandlar för att stärka tryggheten”

En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

LO-förbunden eniga: Las-förhandlingarna återupptas

På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Öppnare förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Kom två minuter för sent – fick inte jobba kvar på Textilia

Nebije kom några minuter för sent vid två tillfällen. Det räckte för att inte få ett nytt kontrakt på Textilia i Rimbo. Där är en tredjedel av arbetsstyrkan visstidsanställd – en otrygghet som tär.