Industriarbetarnas tidning

Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

19 oktober, 2020

Skrivet av

PERSPEKTIV Osäkert. Skakigt. Ovisst. Vågar vi verkligen höja lönerna när vi inte vet när världen tar sig ur coronakrisen? Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något. Nu ska det satsas.

Harald Gatu, reporter.

Det handlar om två blytunga tungviktare, Världsbanken och Internationella valutafonden. Två globala institutioner som i 75 år angett den världsekonomiska färdriktningen. Nu skriver de ut ny medicin för den krassliga patienten. De har rutin på det.

De bägge institutionerna inrättades efter andra världskriget för att bringa ekonomisk stabilitet i det kaos som två världskrig och en ekonomisk depression lämnat efter sig.

De la grunden för det ”gyllene kvartsseklet”, alltså de 25–30 åren fram till 1970-talets början. Åren då välfärden byggdes ut i den industrialiserade världen, åren med hög tillväxt, stabila valutor, stigande produktivitet och låg arbetslöshet.

Men när den ordningen gick i stå i mitten av 1970-talet gjorde Världsbanken och Internationella valutafonden helt om. Åtstramning i stället för offentliga satsningar, privatiseringar och avregleringar – ledorden var många för den marknadsliberala revolution som de bägge institutionerna entusiastiskt bejakade.

Först måste man se till att vinna kriget. Sedan får man fundera på hur det ska betalas”.

Carmen Reinhart, ny chefsekonom på Världsbanken.

I förra veckan sa man sig vilja begrava åtminstone åtstramningspolitiken. Men varför skrota idén om att svälta sig ur en kris? Jo, erfarenheterna från det årtionde av åtstramningar som förflutit sedan finanskrisen är allt annat än upplyftande: låg tillväxt, svag produktivitet, ökade inkomstklyftor. Dessutom står centralbankerna utan ammunition när inte ens nollräntor kan få fart på ekonomin.

Nu ska det satsas och staten får återigen mer att säga till om.

Misstagen från finanskrisen får inte upprepas. Åtstramningspolitiken och besparingarna, som skapade mest elände, duger inte när coronakrisen ska bekämpas.

”Först måste man se till att vinna kriget. Sedan får man fundera på hur det ska betalas”.

Så sa hon i veckan, Carmen Reinhart, Världsbankens nya chefsekonom.

Hon är inte vem som helst. Länge har hon varit en av de mest tongivande ekonomerna när det gäller hur stora skulder som stater kan dra på sig. Hennes ord vägde tungt just efter finanskrisen när de ledande industriländerna började strama åt ekonomin för att bromsa skulduppbyggnaden. Att svälta sig ur finanskrisen var bättre än att sätta sig i skuld, grovt uttryckt.

Sedan kom Trump och Brexit.

I dag uppmanar Carmen Reinhart staterna att låna för att satsa i stället för att spara och snåla. Lånen kostar ju i princip ingenting eftersom räntorna är i det närmaste obefintliga och kommer att vara så för lång tid framöver. Notan tar vi sedan, säger hon. Huvudsaken att vi börjar ta oss ur skiten. Nu. Låna, satsa, investera, sätt snurr på ekonomin!

Kristalina Georgieva. Foto: TT Nyhetsbyrån.

Dags för ett nytt Bretton Woods, sa Kristalina Georgieva. Satsa, investera, utbilda, jämna ut klyftorna.

Bara några dagar senare, på en annan plats, en annan scen. Internationella valutafondens nya vd Kristalina Georgieva håller ett symbolladdat tal. Till talet visas svartvita filmbilder från andra världskrigets slut och mellan bombmattor och förödelse ses den brittiske nationalekonomen John Maynard Keynes. Han, mer än någon annan, förkroppsligar den ekonomiska väg som industriländerna slog in på efterkriget: välfärd och full sysselsättning.

Kristalina Georgieva både började och avslutade sitt tal med att citera Keynes. Vi står inför samma läge nu, sa hon. Det gäller att satsa.

För det första på en ekonomisk politik som ger tillväxt, jobb och välfärd.

För det andra på jämlikhet och utbildning, det gynnar ekonomisk tillväxt.

För det tredje på grön teknik. Tillväxten måste vara grön och leda till noll utsläpp av växthusgaser 2050, det kommer att ge jobb och ett bättre liv.  

”Det här vårat Bretton Woods-ögonblick” sa hon och anspelade på den plats utanför New York där regeringar samlades i andra världskrigets slutskede för att lägga grunden för den nya ekonomiska världsordning som ersatte det kaos som den otyglade marknadsekonomin ställt till med.

Dags för ett nytt Bretton Woods, sa Kristalina Georgieva. Satsa, investera, utbilda, jämna ut klyftorna.

I vilken mån det här betyder något för de svenska avtalsförhandlingarna är oklart. Mer än att framtiden kanske ter sig lite mindre oviss. För just osäkerheten vad som väntar runt hörnet har varit ett återkommande tema i arbetsgivarnas argumentation: Visst, läget har förbättrats efter sommaren. Men vet vi vad som väntar?

Om smittspridningen i världen ökar igen – dyker världsekonomin än en gång? Och hur djupt? I år förlorar världen 8 procent av sin samlade produktion av varor och tjänster, BNP. Under finanskrisens värsta år uppgick det globala BNP-tappet till 0,1 procent.

Arbetsgivarnas argumentation utgår från omvärlden som industrin är så beroende av. Det mesta av produktion säljs utomlands. Med det perspektivet anser Teknikföretagen att begreppet ”löneutrymme” är meningslöst. Nej, det finns inget som heter löneutrymme. Avgörande för löneutvecklingen är de svenska företagens internationella konkurrenskraft. Är de slagkraftiga på den globala arenan, ja då kan de också kanske betala mer i lön.  Och vad vet vi hur den globala arenan ser ut i morgon?

Industrifacken, å sin sida, talar hellre om stabil, förutsägbar lönebildning och den långsiktiga produktivitetsutvecklingen – att vi genom ny teknik och förkovran blir effektivare. Facken hänvisar till att svensk industri på senare år faktiskt lyckats bra på världsmarknaden. Man har inte tappat marknadsandelar och inte behövt sälja sina grejer till låga priser. Företagen gick starka in i krisen, något som bör gynna dem när nu efterfrågan tar fart igen.   

Omvärlden bildar den ofrånkomliga fond som industrins avtalsförhandlingar förs mot. Så har det alltid varit. Nu när den uppskjutna avtalsrörelsen går in på slutvarvet har alltså den fonden plötsligt förändrats.

Kanske såg vi i förra veckan ett ekonomiskt-politiskt skifte. Vissa är säkra på det. ”Det var veckan som åtstramningspolitiken fick sin officiella begravning”, kommenterade affärstidningen Financial Times högstämt. Massiva samhällsinvesteringar väntar – om nu Världsbanken och Internationella valutafonden får som de vill. Hittills har de fått det.

En kommentar till “Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

  • Lånen skall betalas tillbaka oavsett.
    .
    Att Svedala och andra länder skall bli mer eller mindre uppmanade att låna från VB och IVF är vad jag tycker en mindre god idé.
    Vi vet inte vad framtiden har att utvisa med räntehöjningar osv.
    .
    Vi ser länder som Grekland och Italien m.fl. som satt sig i skuldfällan genom främst IVF- Grekland har fått betala ett högt pris genom sitt lånande i form av en nedmontering av välfärdssystemen som pensioner, utförsäljningar av statens egendomar som skall räddas i privat regi mm. Det scenariot är inget att rekommendera helt enkelt. Lånar vi sitter vi helt i klorna på en marknadsliberal politik som inget hellre vill än att montera ner välfärden och roffa åt sig folkets egendomar för att sedan privatisera detsamma.
    .
    Vi behöver inte gå längre än till oss själva. Lånar vi och hamnar i skuldfällan och inte kan betala tillbaka börjar vi sälja för att betala av lånet, nästa månad samma sak och så fortsätter det tills vi inte har något kvar att sälja. Vad händer då efter detta? Helt plötsligt dikterar Banken ditt liv, villkoren och tryggheten i form av skuldsanering mm.
    .
    Detta är ju exakt samma scenario som skulle kunna ske om Svedala lånar av tex IVF. Och jag är absolut inte beredd att betala ett sådant högt pris för nedmontering av t.ex. skolor, sjukhus, trygghetssystem och våra gemensamma egendomar mm.
    .
    ”Trygghetssocialist”

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Bonusmiljonerna berör inte bara några chefer

Bonusmiljonerna berör inte bara några chefer

117 miljoner kronor extra till Volvocheferna. En liten del av helheten, men en stor fråga för ett företag som vill gå i takt med tiden, skriver Harald Gatu.

Stora ord, mycket pengar, enorma utmaningar

Stora ord, mycket pengar, enorma utmaningar

Globala ledare talar om ett historiskt skifte. Nu ska den gröna industrin byggas, skriver DA:s Harald Gatu.

Höjda nivåer viktigare än retroaktiva löner

Höjda nivåer viktigare än retroaktiva löner

Det handlar om långsiktighet och strategi. Därför väljer facket att höja lönenivån före retroaktiva löner, skriver DA:s reporter Harald Gatu.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Världsekonomin och klimatet påverkar avtalsrörelsen

Världsekonomin och klimatet påverkar avtalsrörelsen

Snart börjar dragkampen om din nya lön. Förr varnade man att alltför höga löneökningar skulle sänka ekonomin. Nu kommer hotet från helt andra håll: Trumps tullar och klimatet, skriver Harald Gatu.

”Nästa års avtalsrörelse började i dag”

”Nästa års avtalsrörelse började i dag”

Svensk basindustri har svårt att hitta rätt arbetskraft och hämmas av höga lönekostnader och krångliga tillståndsprocesser, enligt Industriarbetsgivarna. DA:s Harald Gatu har läst nya rapporten och konstaterar att nästa års avtalsrörelse redan har börjat.

”Vi tittade på varandra och förstod ingenting”

Finanskrisen för tio år sedan gav tron på helt fria marknader en törn. Världen undvek en ren depression genom en ”ekonomiskpolitisk hjärt- och lungräddning i sista sekund”, skriver DA:s Harald Gatu.

Inkomstklyftor skapar finanskriser

Stora löneskillnader var en av orsakerna bakom finanskrisen. Klyftorna fortsätter att växa och därmed också risken för en ny krasch, skriver DA:s Harald Gatu.

Visst gör det ont när fastighetsbubblor brister

Visst gör det ont när fastighetsbubblor brister

En fastighetsbubbla spricker på en annan kontinent och hotar att dra med sig en bilfabrik i Trollhättan. Finns det liv efter döden – den här gången också? Det frågar sig DA:s Harald Gatu.

Sprickan som skakade Industriavtalet

Sprickan som skakade Industriavtalet

Var det början till slutet som sågs när Livs i konflikt med tjänstemännen tog paus från Facken inom industrin och GS-facket funderade på detsamma? frågar sig DA:s Harald Gatu inför Industriavtalets 25-årsjubileum.

Industrin och klimatet

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Algodlingen på bakgården vid Bäckhammars pappersbruk blev framgångsrik. Nu har algerna renat metaller på Boliden – och forskarna vill satsa i stor skala.