Industriarbetarnas tidning

Kost, logi – och jobb

23 februari, 2021

Skrivet av

Arkivbilden Folkets hus i Skönsberg, Sundsvall 1951. Urhi Karlsson, med stickad pullover och med erfarenhet som plåtslagare, får sig en tallrik spenatsoppa serverad av Helga Rödén.

Om Urhi byter några ord med Helga framgår inte. Men han ska i alla fall få bo här i huset en tid, bland tältsängar som tillfälligt ställts i ordning uppe på övervåningen. Han jämte elva andra män från Finland. Landsmän som också lyckats få jobb på Ortviken.

De var välkomna då, de finska invandrarna. Inte bara i Västernorrland; överallt gapade blågul industri efter blåvit arbetskraft allteftersom efterkrigs­konjunkturen sköt i höjden.

Och många kom, och ännu fler skulle komma. År 1970, 19 år efter att Urhi kom hit, kunde de finska medborgarna i Sverige räknas till drygt 200 000.

Men det var då, 1951. I dag är det gamla Folkets hus rivet för länge sedan. Och
i det nya Folkets hus som senare byggdes skulle helt andra möten utspela sig. Som i höstas, när hundratals arbetare fått höra att de snart inte var välkomna till Ortviken mer.

1951

… var också året då vi fick tre veckors semester, och när invånare i Norden fick rätt att bosätta sig och arbeta var som helst i området.

PM1, pm2 …

De kallades så, Ortvikens pappers­maskiner som frustade fram miljontals ton tidningspapper till omvärlden från 1958 och framåt. Men så kom digitaliseringen, efterfrågan på papperet sjönk och till slut beslutade SCA att lägga ned produktionen.

Avdelningsordförande i Ortviken, Jan Öberg, framför arbetsplatsen där han själv har jobbat i över 30 år. Foto: Mats Andersson

Nån gång i mars förmodligen.

Jan Öberg, Pappers avdelnings­ordförande, om när Ortvikens pappersmaskiner rullat för sista gången och kanske så många som 330 pappersarbetare står utan arbete. Ett fåtal har lyckats få andra jobb medan ett sextiotal andra trotjänare går i pension.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

De fixade tändstickorna

De fixade tändstickorna

Tändstickor hade alla på den här tiden Och på Vänersborgs Tändsticksfabrik visste arbetarna hur stora stockar asp skulle göras om till små små stickor.

Skift med tangenter

Skift med tangenter

I den gamla ”Halda-fabriken”, strax intill Mörrums­ån, började man tillverka skrivmaskiner redan 1896. 1959 exporterade man till långt över hundra länder.

Telefonen som skulle hålla i 40 år

Telefonen som skulle hålla i 40 år

Det är sommaren 1978 och
knapptelefonen Diavox har precis börjat serietillverkas vid LM Ericssons gamla fabrik på Ölandsgatan i Karlskrona.

Arkivbilden: Full rulle i åttio år

Arkivbilden: Full rulle i åttio år

Timlönen vid Lilla Edets pappersbruk under det ekonomiska glansåret 1963 var 4,70 kronor.

Skadearbete

Skadearbete

Klockan är 11.05 på Rottneros bruk i Sunne.

Kattfolket

Kattfolket

I bildserien Katt People utforskar fotograf Julia Lindemalm den speciella relationen mellan människa och katt.

Lite spill? Ingen fara

Lite spill? Ingen fara

Klockan är 11.56 på Billerud Korsnäs i Frövi. Ett tunt lager svartslam blir extra synligt i nysnön.

Pappers- och massaproduktionen läggs ner i Kvarnsveden

Pappers- och massaproduktionen läggs ner i Kvarnsveden

”En kalldusch för oss alla!” säger samordnande huvudskyddsombudet Jan Grundelius. 440 anställda på Kvarnsveden berörs.

En lång pappershistoria går i graven

En lång pappershistoria går i graven

På golvet i Ortviken händer inte mycket längre. Pappersmaskinerna har tystnat och nu står hundratals arbetare i Sundsvall utan arbete, då få läser pappers­tidningar numera.

Game, set – och verkstad!

Game, set – och verkstad!

Vi hittar in på Svenska Racket­fabrikens verkstad, en solig dag i centrala Uppsala för 86 år sedan.

Sjuka Samhall: Fackets roll

Samhallanställda känner sig svikna av facket

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”LO kan inte göra så jädra mycket”

”LO kan inte göra så jädra mycket”

Nu kommer krav på ett fack för Samhalls anställda, men LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson anser att det snarare är politikerna som måste ta ett större ansvar.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

”Var är ni i debatten om Samhall?”

”Var är ni i debatten om Samhall?”

Facken som Samhall har avtal med lyser med sin frånvaro när det kommer till att stötta skyddsombuden lokalt. Var är ni i den här frågan? skriver regionala skyddsombudet Richard Fredriksson på Fastighetsanställdas förbund.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Skapa ett Samhallfack

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.