Kim tillverkar bokpapper och älskar böcker – här är hans tips till bokrean: ”Wow!”
Listar sina bästa fynd ”Har ett väldigt eget språk”
Morden börjar på en lapp i bilen
Publicerad 2021-04-13, 15:17 Uppdaterad 2021-05-10, 12:46
En penna och ett kollegieblock är allt som behövs för att Elinor Kapp ska komma i gång. I sommar släpps hennes andra bok, men jobbet som processoperatör lämnar hon inte.
ELINOR KAPP
Ålder: 50 år.
Familj: Maken Martin och två utflugna barn.
Bor: Skärhamn, Tjörn.
Jobbar: Processoperatör på Inovyn, Stenungsund.
Aktuell: Boken Sjörök, som kom som ljud- och e-bok för ett år sedan, kommer som inbunden bok i april. Del två i serien, Dödsjö, släpps som ljudbok den 27 juli.
På andra sidan rondellen ligger en bilverkstad. Där ska det hända hemska saker framöver.
– Jag vet inte vilken bok jag ska få in det i bara, säger Elinor Kapp.
Vi har lämnat Tjörns västsida och kör mellan grå åkrar mot bron, fastlandet. Det här är Elinor Kapps väg till jobbet, från fiskelägesidyllen i Skärhamn till petrokemistaden Stenungsund.
Den vägen kör också hennes deckarhjälte, poliskommissarie Eddie Öhlund, varje morgon till polishuset i Stenungsund.
– Och här, vid brofästet, visar Elinor innan vi kör upp på Tjörnbron. Där bakom finns en grushög. Där kan man hitta saker! Det blir i nästa bok.
”Hitta saker” är i det här fallet antagligen lik. En brygga, ett tak, ett reningsverk – allt kan förvandlas till brottsplatser i det bohuslänska landskapet när Elinor Kapp skriver sina deckare.
Klockan sex – antingen på morgonen eller kvällen – går hon på sitt pass som processoperatör i klorfabriken på kemiföretaget Inovyn. Under tolv timmar går hon rundor, tar prover och kollar så inget börjat läcka.
Med så långa pass är hon bara schemalagd fjorton dagar på en femveckorsperiod. De morgnar hon är ledig och inte jobbat natt går hon upp tillsammans med maken. När han har åkt till jobbet börjar en annan typ av arbete för Elinor, författandet.
– Det är en jobbdag, men en jobbdag jag längtar till för det är så roligt.
Elinor Kapp har inte alltid jobbat i industrin, men hon har alltid skrivit. För en tonåring på åttiotalet var Skärhamn rätt trist. Det fanns två ställen som hon gärna hängde på: ridhuset och biblioteket. När hon inte red läste hon Katitzi, Kitty-böckerna, Lucky Luke. Spännande skulle det vara. Och hon skrev. Noveller och textbitar på små lappar.
Elinor växte upp, började jobba i butik. Fortsatte skriva. Så enkelt att ha ett hopvikt A4 i fickan och klottra ned det som dök upp i huvudet. Kanske skulle hon en dag skriva en hel bok.
– Man hade väl nån rockstjärnedröm.
Hon hade hört från vänner som jobbade inom petrokemin i Stenungsund att de trivdes, och när hon närmade sig fyrtio var det dags – om det inte skulle bli butik hela livet. Hon gick en KY-utbildning och sadlade om. Hon hade ju alltid gillat
tekniska grejer.
Huset fortsatte fyllas av de där små lapparna med lösa texter och idéer.
– Min man kunde bli tokig på mig.
Hon var på några skrivkurser, men det var när hon gick en deckarkurs med författaren Ingrid Elfberg som saker började hända på riktigt. Ingrid betonade vikten av att hitta en struktur, att planera en spänningsroman från början till slut.
Elinor Kapp blev inspirerad. Alla de där lapparna hon skrivit kunde omvandlas till nåt större. Sakta började idén om kriminalkommissarie Eddie Öhlund växa fram.
Innan hon började skriva skrev hon upp allt som skulle hända på post it-lappar och fäste på en whiteboard. Nu kunde hon se hela boken framför sig, och flytta runt om det behövdes.
När Elinor Kapp skriver flyter det på utan motstånd, hon är trygg. Det var först när boken var klar som hon tvekade. Ivrigt påhejad av maken Martin skickade hon ändå in den till förlag. Det första förlaget nappade direkt och ville ge ut Sjörök som ljudbok och e-bok. Hon blev förstås strålande glad, men också väldigt nervös.
– Vad hade jag gjort, det är väl ingen som vill lyssna på det här?
Men det var det. Förra sommaren toppade Sjörök Storytels lista över mest lyssnade böcker.
Man kan liksom inte mörda sina arbetskamrater …
En deckare ska inte vara för blodig, tycker Elinor Kapp. I stället vill hon fokusera på människorna. Förebilderna heter Mari Jungstedt, Sofie Sarenbrant, Camilla Läckberg, Anna Jansson …
– Ja, det finns många bra kvinnliga deckarförfattare.
När hon ska beskriva vad Sjörök handlar om är det inte morden, polisutredningen och förhören hon nämner först. I stället berättar hon om polisen Eddie Öhlunds och hans nyväckta kärlek till Stella Hart.
– Det här är deras bok, sedan är mordgåtan lite vid sidan av.
Eddie är 30 år, men redan hårt drabbad av livet.
– Han har förlorat sin fru och deras ofödda barn. Han är rätt destruktiv och vet inte vad han ska göra med livet alls. Så träffar han Stella.
Nog dyker det upp någon som jobbar i petrokemiindustrin i boken, men i övrigt hämtar hon inte inspiration från sin arbetsplats.
– Man kan liksom inte mörda sina arbetskamrater …
En arbetsplatsolycka har hon i alla fall med. Eller, läsaren vet att det inte alls är någon olycka när en vaktmästare på spahotellet faller ner från taket.
– Han är uppe där utan skyddsutrustning. Det hade aldrig gått inom industrin, där hade det varit både hängslen och livrem, han hade suttit fast i nåt.
Ja, det låter väl helt sjukt, men jag har nog idéer till en åtta, tio böcker.
De bohuslänskt vita trähusen ligger tätt tätt i centrala Skärhamn. En gränd leder upp till Elinor Kapps hus. För trettio år sedan frågade pojkvännen Martin om hon inte skulle bo med honom i hans mormors barndomshem. De blev kvar.
I en scen i början av Sjörök kommer Stella Hart åkande från Göteborg in mot Skärhamn där hon växt upp. Hon bor numer i London, och det Skärhamn hon ser är grått och trist, utan puls, fullt av högstadiekompisar hon vill slippa träffa. Så där som det kan vara att ”komma hem”.
Det är något helt annat än det Skärhamn som tusentals turister möter på sommaren, fiskeläget med de pittoreska gränderna, sol över kala klippor, doften av salt och nyupptagna räkor.
Visst finns turistbroschyrs-Skärhamn med i Elinor Kapps bok, men det är också mycket vardag med trötta poliser och snabbmiddag vid korvkiosken. Vilket är Elinor Kapps Skärhamn, idyllen eller det gråtrista?
– Åh, det är idyllen! Jag älskar Skärhamn. När jag öppnar fönstret på morgonen ser jag havet. Det är en lyx att bo här.
När vi ses i mars är Skärhamn ännu kvar i vinterdvalan. Den här tiden på året är paret Kapp nästan ensamma på sin gata – de flesta husen är numera fritidsboenden som väntar på sina ägare. Hamnen har inte börjat fyllas av båtar, bryggorna av turister. Det är en tid då man kan längta efter
rörelse, och snart, börjar det hända.
Sedan är sommaren härlig och full av liv, men i augusti, säger Elinor, då är det rätt skönt att det blir lugnt igen.
Så där växlar året och det trivs hon med. Utan sommargästerna skulle Skärhamn inte leva, Ica-butiken skulle inte kunna vara så välsorterad och restaurangerna inte finnas.
Elinor säger att hon älskar att ha människor runt omkring sig, hon är nyfiken och får inspiration. Där kan hon sakna att jobba på Ica – det var så socialt.
– Men man kan ju gå ner och hänga i affären
ändå …
Ibland träffar hon läsare. Som en gång när någon kom fram och sa att hon börjat lyssna på ljudböcker tack vare henne.
– Då blir man hedrad.
Strax ovanför hamnen finns en parkeringsplats. Här ställer Elinor bilen ibland, och tar upp sitt kollegieblock. Genom vindrutan kan hon titta på de grå klipporna och människor som går ut mot havet. Pennan rör sig över papperet, hon skriver, stryker, kastar om. Det går snabbast så, snabbare än i datorn. I bilen får hon ro att skriva. Inte nån tvätt att lägga i maskinen, kylskåp som väntar på att fyllas.
Är det för kyligt blir det badkaret i stället. Ibland hinner vattnet kallna så hon får fylla på nytt. Trots att hon älskar när det händer saker är det inga problem att sitta stilla och skriva. Det händer ju så mycket i texten!
– Jag är nog rastlös, men inte i mitt skrivande.
Elinor Kapp tycker att hon har kommit till en bra period i livet. I vintras fyllde hon femtio och hon kan göra lite ungefär vad hon vill. Barnen är utflugna, hon och Martin har huset för sig själva.
När han kommer hem från jobbet är han nyfiken på vad Elinor fått till under dagen. Han kan lägga sig i soffan med en kopp kaffe, så får Elinor läsa högt.
– Och så kommer han med kommentarer. Men han är ju en klippa, för allting man gör är ju bra. Han är nog min största supporter.
Lådan med idélappar fylls stadigt på. Idéerna kan komma lite när som helst och det händer att Martin får ett obegripligt sms – om Elinor kommit på någon hon måste skriva ner fort.
– Han tjatar på mig att jag borde ladda ner Word i mobilen att skriva i.
Numer omvandlas många idéer till något som faktiskt ska in i en bok, kanske blir de en post it-lapp på den prydliga whiteboardtavlan.
– Ja, det låter väl helt sjukt, men jag har nog idéer till en åtta, tio böcker.
Det handlar om andra serier, feel good och deckare.
– Men sedan vad som kommer hända med idéerna, om det bara blir lådan, det vet jag inte.
På Inovyn i Stenungsund lär hon bli kvar. Trots kontrakt på flera böcker är författandet långt ifrån något som går att försörja sig på.
Fler böcker om Eddie blir det i alla fall, just nu är två till planerade.
– En tjej skrev till mig ”nu måste du skriva mer, jag är kär i Eddie!” Det var ju jätteroligt, sa jag, men han är ju upptagen nu …
Elinor kapps skrivtips
Gå en skrivkurs! Det är så roligt att träffa folk.
Läs Skrivboken av Kristina Ohlsson. En massa bra tips hur man ska tänka, oavsett vilken genre det handlar om.
Bara sätt dig och skriv! Har du en idé så skriv ned den. Till slut har idéerna vuxit till något större.
