Överrumplande och adrenalinstinn sydstatsdeckare  

Spänning. Bug Montage är beredd att gå långt för att rädda sin familj undan fattigdomen. I S. A. Cosbys Asfaltsland blir konsekvenserna snabbt större än någon kunnat räkna med. 

Beauregard ”Bug” Montage har en chans att göra sig kvitt alla de problem som plågar honom och hans familj. Frågan är bara om det är värt det han måste göra.

Montage har två sidor. Med familjen är han Beauregard, kärleksfull pappa och hårt arbetande mekaniker med en egen verkstad. Han försöker bara få livet att gå ihop, och se till att hans barn aldrig kommer att behöva leva det liv han själv har levt. Det tidigare livet, livet som Bug, var i förarsätet på trimmade flyktbilar med polisen ständigt hack i häl. 

Det går att hålla de två sidorna separerade – tror han. Men problemen staplas snabbt på hög: utbetalningarna från Medicaid till mamman på vårdhemmet har stoppats, barnen behöver tandställning och nya kläder, och hyran för verkstaden ligger han redan två månader efter med. Dessutom har han börjat tappa kunder i rasande fart till den nyöppnade bilverkstaden som erbjuder avsevärt lägre priser än vad han kan sänka sina till.  Vad har han för alternativ annat än att börja planera en ny stöt?

Beauregard, och de andra personerna i S. A. Cosbys universum, lever i ett USA präglat av finanskrisen 2008. Receptbelagda smärtstillande lika starka och beroendeframkallande som heroin, slagsmål, fyllor och prostitution hör till vardagen. Några försöker att leva så gott det går, medan andra söker efter ett sätt att fly misären. De enda med pengar tycks vara gängbossarna.

För Cosby är det här en värld han känner utan och innan. Han har rört sig i den och iakttagit dess invånare sedan barnsben. Alla de outsiders och barskrapade individer som återkommer i hans böcker känns nästan direkt hämtade ur de barer som Cosby (enligt egen utsago) smög sig in på när han var liten. 

Det är de personerna som har huvudrollerna i Cosbys sydstats-noir. De är inte genomgoda och tar ofta till våld för att lösa konflikter. För dem gäller det att alltid vara tuffare än sin miljö, även om det får en del svåra konsekvenser.

Cosby själv har fått uppleva sin beskärda del av motstånd. Som svart thrillerförfattare är han redan något av en anomali, men han har dessutom vuxit upp i ett Virginia där rasismen sitter i väggarna. Skolan han gick på var döpt efter två sydstatsgeneraler från det amerikanska inbördeskriget. Det fanns en svart sida av staden, och en vit sida av staden. I läsningen, och senare också skrivandet, fann han en flyktväg.

Det kommer inte som någon förvåning att både Asfaltsland och Cosbys senaste bok, som än så länge bara finns utgiven på engelska, Razortop Tears, ska filmatiseras. Dialogen, tempot och rollfigurerna är redan som klippta och skurna för en grandios Hollywood-produktion.

Cosby är en naturbegåvning när det kommer till att förmedla spänning. Naturligtvis är det inte action på varje sida, men rätt som det är stampar Cosby – och Beauregard – på gaspedalen och jakten är i gång. Texten attackerar och fullkomligt överrumplar läsaren. Att läsa Asfaltsland innan läggdags är nästintill omöjligt, för vem kan somna när hjärtat slår 180 slag i minuten?