Magnus styr säkert med en hand

Egen lösning Magnus Jönssons hand sprängdes bort när han var 20 år. I dag kör han skogsmaskin med verktyg som han och hans far har konstruerat.

Den gröna skotaren lämnar av ett nytt lass i skogen utanför Våmhus i Dalarna. Magnus Jönsson jobbar lika snabbt som sina arbetskamrater vid spakarna, tack vare hjälp från sin arbetsgivare och Arbetsförmedlingen.

På Magnus underarm är en ärm av kevlar fastspänd och i änden på den sitter ett snabbfäste där olika verktyg kan monteras. En kopp fäst på en metallbygel träs över en spak som styr ett antal av skotarens funktioner.

– Det är min far som har konstruerat den. Det fungerar riktigt bra, säger Magnus med ett leende i hytten.

Han stannar maskinen och kliver ner längs den lilla stegen till marken. När han inte kör skogsmaskin har han oftast en krok av metall där handen en gång satt.

Verktygen, som är av metall, har en nackdel, säger Magnus.

– Tyvärr drar de åt sig kyla på vintern, trots att jag har en vante över dem.

Inget hände, så jag gick fram för att tända på nytt.
Jag höll dynamitgubben i handen när det small.

Magnus Jönsson om olyckan som förändrade livet.

Magnus har valt att berätta sin historia, för att dela med andra, trots att minnet av olyckan är som en scen ur en skräckfilm.

Han var 20 år, berättar han.

– Alldeles för gammal för att göra något så dumt. 

En kompis skulle firas med en smällare, av grövsta slag. Dynamit.

– Inget hände, så jag gick fram för att tända på nytt. Jag höll dynamitgubben i handen när det small.

Explosionen var fruktansvärd, minns Magnus.

– Jag vägde 90 kilo, men slungades rakt över en grusväg. 

Att han överlevde var ett mirakel, konstaterade läkarna. Handen var borta, men resten av armen hade klarat sig bra.

– Jag förlorade hörseln på vänster öra och en del av synfältet på vänsterögat, men det är inget jag märker av. Jag har heller inga fantomsmärtor av den förlorade handen. Läkarna gjorde ett bra jobb.

Rehabiliteringen och tillfrisknandet gick fort. Olyckan hände i november 1988 och på vårvintern därpå var Magnus tillbaka på sitt jobb som maskinförare på ett sågverk.

Det var där som idén till verktygen, som skulle ersätta handen, togs fram. Pappa Thord följde med sin son och studerade vilka arbetsmoment som krävdes.

– Jag sa hur jag ville ha det och så tog han fram den första prototypen.

Arbetet hos Bengans Skog & Frakt fungerar bra, tycker Magnus. 

– Men det är klart att jag totalt sett har en viss nedsättning.

Problemen kommer när han behöver utföra en del övriga sysslor i samband med arbetet, exempelvis reparationer på plats.

– Då kan han ropa ”byt slang”. Det är klart man hjälper till med det, det är inga problem, säger arbetskamraten Magnus Simons med ett skratt.

Arbetsgivaren Bengt Wikström håller med.

– Han är en riktigt bra maskinförare, det är därför som jag har anställt honom. Vi träffades när vi jobbade ihop i skogen på 1990-talet, så jag visste vad han gick för.

Skotaren som Magnus kör hos Bengans Skog & Frakt är den tredje sedan han blev anställd 2011. Alla maskiner har anpassats för att Magnus ska kunna genomföra sitt jobb med bara en hand.

Ombyggnaden av de två första skotarna bekostade Bengt Wikström själv, berättar han. På den nya skotaren, en John Deere från 2018, har ombyggnationen bekostats av Arbetsförmedlingen. Det rör sig om en arbetsplatsanpassning till ett värde av närmare 100 000 kronor. Modifieringen består av en extra tillsats så att Magnus kan använda sin högerhand för att styra maskinens kran.

– Det är klart att en del saker behöver Magnus hjälp med av sina arbetskamrater, men på det hela taget har han klarat sig bra. Han är en i gänget, säger Bengt Wikström, ansluten till GS-facket.

Magnus uppskattar stödet från arbetsgivaren.

– Det känns toppen, helt klart. Trots det som har hänt har jag ett jobb som jag trivs väldigt bra med.

Att försöka få någon form av förtidspension har aldrig varit aktuellt.

– Jag vill jobba så länge det bara går och bli kvar hos Bengt så länge jag kan. Det är inte så lätt för mig att hitta ett annat jobb som jag trivs lika bra med.

Magnus säger sig sakna någon att dela sina upplevelser och erfarenheter med.

– Det måste finnas fler som är i en liknande sits som jag, men jag har faktiskt aldrig träffat något ute i samhället eller privat.

För Magnus har det sedan första sekund efter olyckan varit viktigt att tänka framåt. Det gäller att inte ge upp, säger han. Han berättar hur han låg där i diket och konstaterade att handen var borta.

– Så här är det, tänkte jag, nu måste jag hitta ett sätt att gå vidare.

Den inställningen har nog gjort att han klarat sig bra, funderar Magnus här i septemberskogen, 33 år efter olyckan som förändrade hans liv.

–  Det finns ju oftast en väg framåt, nästan oavsett vad som händer, men det är inte säkert att man hittar den direkt. Jag klarar det mesta i livet, om jag bara får lite hjälp när jag behöver.

Kommentera Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentar *

Namn *

E-postadress *

Webbplats

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.