Vill GS-facket lösa problemen i skogen, eller bara debattera dem?
Gröna arbetsgivare: Bilden är ofullständig ”Är de en användbar berättelse i en bredare strid?”
Skogsarbetaren Markku, 63, kan inte gå av smärtorna – nekas sjukersättning: ”Lånat till mat”
Publicerad 2024-06-20, 04:00 Uppdaterad 2024-06-19, 16:50
Markku Laaksonen, 63, var tolv år när han började arbeta i skogen. Han har konstaterad invaliditet i nacke och axlar, kronisk inflammation i revbensfästena, karpaltunnelsyndrom i handlederna, artros, tinnitus och haft minst 15 diskbråck.
Ändå blev det nej från Försäkringskassan.
Markku Laaksonen har tappat räkningen. Han minns inte längre hur många gånger han har haft diskbråck. 15 eller 16 kanske. Varje gång känns det som att knivar hugger i hans kropp.
Han skadade ryggen riktigt illa på 80-talet, när han rev en av ugnarna på Degerfors järnverk. Tegelstenar rasade ner över honom och krossade hans tredje ländryggskota.
– Jag hade kunnat bli förlamad, säger han.
Massor av skador – ingen sjukersättning
Markku jobbade bara något år på järnverket. I övrigt har skogen varit hans arbetsplats ända sedan han var tolv år. Nu är han 63 och har sökt sjukersättning.
Han sökte för diskbråcken och vibrationsskadorna. För den 12-procentiga medicinska invaliditeten efter arbetsskador i nacke och axlar, och för den 7-procentiga invaliditeten i höger hand. För en oläkt muskelruptur i ena axeln och för att något är trasigt i den andra. För kronisk inflammation i revbensfästena, för artros och karpaltunnelsyndrom i båda handlederna och för att den ena är stelopererad.
Han sökte för att han ständigt har värk i nacke, rygg och huvud. För att han inte kan gå mer än hundra meter innan benet värker så att han måste lägga sig. För att hans händer inte klarar av att hålla i något mer än korta stunder. För att han sällan kör bil längre på grund av smärtor i nacken. För att hans tinnitus aldrig ger honom ro. För att smärtan gör honom fullständigt utmattad, men ändå inte låter honom sova om nätterna. För att han trodde att han hade rätt till sjukersättning nu.
Det hade han inte.
Tvingades jobba i skogen när han var tolv
– Jag är fullt frisk, säger Markku Laaksonen ironiskt.
Han lutar sig tungt över köksbordet i huset utanför Degerfors där han har lagt fram prydliga högar med kuvert från LO-TCO Rättsskydd, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Innehållet i kuverten berättar om de senaste åtta åren i Markku Laaksonens liv. Under den tiden har han inte jobbat alls på grund av smärtorna i kroppen. Innan det blev så illa var det däremot full gas hela tiden, berättar han.
– Jag tänkte inte på att man blir gammal.
Nej, inte tänkte den tolvåriga Markku så, där hemma på gården i södra Finland. Där var djur och grödor att ta hand om på morgnarna innan skolan. Och efter skolan tog han motorsågen och gick ut i skogen. Fällde träd, kvistade, kapade och släpade. Ofta med lillebror som hjälp.
– Det fanns ingen tid att läsa läxor, minns Markku.
Om vintrarna fick de vila på söndagar. Men på sommaren jobbade de varje dag. När kompisar hade sommarlov, påsklov, jullov – då jobbade Markku i skogen. Annars fick han stryk. Men det var inte det värsta.
– Styvfar slog mor om vi hade varit olydiga.
Allvarligt skadad – men skickades hem från akuten
När Markku blev vuxen tog han sin arbetsmoral och drog till Sverige där han fått jobb på ett finskt företag som sökte skogsarbetare. Det var samma jobb där som hemma – hugga, kvista, kapa, släpa.
– De betalade så dåligt bara, säger Markku.
Lönen var bättre på Degerfors järnverk, men arbetsmiljön var också hård, med hetta och ett svart damm som låg överallt. Och så en dag när en av smältugnarna skulle rivas hände det – stora tegelstenar föll, slog honom till golvet och krossade tredje kotan i ländryggen. Han kördes till akuten, men de skickade hem honom.
– De sa att det inte var någonting.
När företagshälsovården skickade tillbaka honom fick han en röntgen och sjukskrevs i några månader.
Markku återhämtade sig och kom tillbaka till jobbet, men han saknade skogen. Friheten att inte ha en chef bakom ryggen, att få vara utomhus och utföra det arbete som man vet att man ska göra. Så han återvände till motorsågen och trädstammarna. Och han jobbade hårt.
– Jag är en äkta finne på så sätt. Det var full gas från morgon till kväll. Vi hade tävlingar – vem som var bäst och gjorde mest, berättar han.
Men när Markku var i 30-årsåldern påminde ryggen om vad den varit med om. Han fick sitt första diskbråck.
Markku bytte jobb igen, men stannade i skogen. Den här gången som linjeröjare. Kvistar och grenar som växer nära ledningar måste kapas för att inte orsaka skador och strömavbrott.
– Det är ett jäkla jobb. Man jobbar med en tio meter lång stång med en såg längst ut. Jag började känna redan efter ett år i nacken och axlarna, att de tog stryk, minns Markku.
Men han måste ju jobba, och något annat än skogsarbete kunde han egentligen inte. Han bet ihop. Ofta for han hemifrån tidigt på måndagsmorgonen för att jobba på annan ort och kom hem först på torsdagskvällen. De arbetade tio timmar om dagen och ju mer de hann, desto mer tjänade de.
Smärtorna blev för svåra
Ett finskt sisu räcker väldigt långt. Men framåt 50-årsåldern kunde inte Markkus pannben jobba igenom smärtan längre. Han blev allt oftare sjukskriven i korta perioder. Diskbråcken avlöste varandra, högerhanden värkte, nacken och axlarna strejkade. Och 2016 – efter 43 års jobb i skog och industri – tog det helt stopp.
Under ett år gick Markku på sjukpenning, sen ansågs han kunna ta ett normalt förekommande arbete och bollades över till arbetsförmedlingen
När arbetsförmedlingen efter knappt ett år gjorde en utredning av Markkus förutsättningar att arbeta, skrev arbetsterapeuten bland annat att hon var tvungen att avbryta kartläggningen flera gånger eftersom Markku blev så smärtpåverkad av samtalen och de enkla uppgifterna han skulle utföra.
Arbetsförmedlingens bedömning blev att Markku inte hade förutsättningar att arbeta, varken på den öppna eller skyddade arbetsmarknaden. Anpassade arbeten eller lönestöd skulle inte hjälpa.
Under ett avstämningsmöte med försäkringskassan, arbetsförmedlingen, läkare och facket bestämdes att han skulle sjukskrivas, att läkaren skulle göra en ny utredning, att Markku skulle få rehabilitering och sedan skulle de ha ett nytt möte.
Trots det avslog försäkringskassan Markkus ansökan om sjukpenning bara två veckor senare. De bedömde att han skulle klara ett fysiskt lättare arbete med möjlighet att variera arbetsställning. Varken rehabilitering eller nytt möte blev av.
Lånade pengar för att köpa mat till barnen
Så har det fortsatt. Fram och tillbaka mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Under sammanlagt ett års tid har han varit sjukskriven, men inte beviljats sjukpenning. När han varit inskriven på arbetsförmedlingen har han haft aktivitetsstöd. Det är den berättelsen som finns i alla kuvert på Markkus köksbord.
Fast där står förstås ingenting om hur man överlever när inga pengar betalas ut. Om krediterna. Om att behöva låna pengar för att ha råd med mat till barnen. Om stressen och ångesten som framkallas och matas av myndighetens alla avslag. Om maktlösheten som förgiftar när man inte blir lyssnad på.
2020 beviljades Markku till slut viss livränta. Smärtorna och begränsningarna i nacken och händerna hade godkänts som arbetsskador och försäkringskassan slog fast att han inte längre klarade av ett arbete i skogen. Men han borde kunna jobba med enklare arbeten och fick bara livränta som täckte inkomstskillnaden mellan de enkla jobben han borde klara och vad han skulle ha tjänat som skogsarbetare.
I verkligheten har Markku inte alls kunnat jobba, och en ny kartläggning av en annan arbetsterapeut beskriver samma sak som den förra.
Nya regler väckte hoppet
2022 gjorde den förra regeringen förändringar i sjukförsäkringen. Det skulle bland annat bli lättare för den som har fyllt 60 år (numera 61 år) att få rätt till sjukersättning. Äldres arbetsförmåga ska inte längre bedömas mot hela arbetsmarknaden, utan endast mot de yrken som de har haft de senaste 15 åren.
Syftet var att personer som slitit ut sig under arbetslivet och inte längre kan jobba inte ska behöva ta ut sin ålderspension i förtid, och därmed få sämre pension resten av livet.
När Markku nyligen läste om de nya reglerna väcktes hoppet om att till slut få ett ja från försäkringskassan. Han hade ju bara jobbat i skogen, och dessutom beviljats livränta för att han inte längre klarar det jobbet. Nu skulle oron för ekonomin äntligen vara över, tänkte han.
Men det blev som sagt ännu ett avslag. Markkus medicinska rehabilitering är inte klar, står det i beslutet från försäkringskassan, och först när samtliga medicinska och rehabiliterande åtgärder är uttömda kan hans funktionsnedsättning bedömas.
Tvingas ta ut pension i förtid
Med hjälp av GS-facket har Markku överklagat försäkringskassans beslut, men han kommer troligtvis inte hinna vänta på myndighetens svar. Den sista juni skrivs han ut från arbetsförmedlingen eftersom han inte klarar av att delta i lämpliga aktiviteter.
– De ville att jag skulle arbetsträna i Örebro. Att jag ska köra bil i sju mil, jobba hela dagen och sen köra sju mil hem. Det går inte, förklarar Markku.
Nu tvingas han göra just det som de nya reglerna skulle förhindra.
– Jag tar ut min pension i förtid. Jag måste, jag har ingen inkomst annars. Jag litar inte på försäkringskassan och tror inte på att jag får igenom det här heller.
Lars-Olov Eriksson på GS-facket har hjälpt Markku med hans överklagan. Om försäkringskassan inte ändrar sitt beslut kan Markku ansöka om rättshjälp via facket, och om det beviljas är det LO-TCO Rättsskydd som kommer att driva Markkus ärende igen, säger Lars-Olov.
Han förstår inte vad det är för medicinsk rehabilitering försäkringskassan efterfrågar.
– Markku har ju varit på Arbets- och miljömedicin i Örebro och deras utlåtande brukar vara stärkande i de här fallen. Det är ju några år sedan så jag vet inte om de hänger upp sig på det, men han har ju haft problemen länge och det är inget som försvinner, så den historiken kvarstår ju. Det jobb han har haft de senaste 15 åren klarar han inte av.
Dagens Arbete har fått Markkus samtycke att ta del av och diskutera hans ärende hos försäkringskassan. Men eftersom han har begärt en omprövning meddelar försäkringskassan att de inte kan svara på några frågor innan de har fattat ett nytt beslut.
Skrämmande utveckling när skadade inte får det dom ska ha å landshövding tar det hon inte ska ha
Sverige ett nötskal. Inget fungerar, allt är fullständigt upp o ner från början till slut. Noll förtroende för alla o allt, inte minst myndigheter. Alla får klara sig själva, Sverige är skapat av o för den välbesuttna förljugna medelklassen o eliten som mest bäst rätt ser till sig själva o därför får allt serverat på silverfat. Det här är inte mitt land, det är ngn annans, o många är dt uppenbarligen som mår bra av det, public service rapporterar dagligen hur trevligt det är.
Tragisk historia. Vi är fler.
Det är nog försent att göra något åt. Emigrera kan vara lösningen. Historiskt har det hänt att man varit tvungen att ge upp Sverige.
Hej,
Den här historien om Markk., rör oss alla som bor och
lever i ett samhälle och under samma himmel! Alla människor skall känna sig trygga i sin sociala och ekonomiska situation i det land som man bor i.
Vi har en väl utvecklad välfärdsstat i landet Sverige, och sociala försäkringssystem ska fungera för att trygga människors vardag. Det är en rättighet att varje Nation ger sina samhällsmedborgare den rättigheten att leva ett liv, värdigt!
Jag återkommer i höst, som planen just nu ser ut , att dra igång ordentligt!
Ni får det Det vara nog!
Vi måste se varandra som varandras medmänniskor i vårt samhälle, i våra samhällen, över lag – och ta god hand om varandras välbefinnande. Det är allas skyldighet.
Detta är en förutsättning för ett rättvist och humant samhälle, och möjlighet till att nå fred på jorden.
Monica Peace ☮️
Hur man än gör kommer den försäkrade aldrig att få sin rätt av försäkringskassan. FK vänder och vrider på sina beslut som inte har förankrats i regelverk, försäkringar, lagar eller i EU domstolens domar.
Rättshjälp eller Opartiskhet, Oberoende är det sista denna statliga myndighet som kallas försäkringskassan är.