”Man törstar efter bilder på arbetarklass”

Filmaren Nils Petter Löfstedt skulle egentligen sluta. Men det han hittade långt ner i ett arkiv var alldeles för spännande för att släppa. Nu vill han göra långfilm om arbetarnas röster från förr.

Jean Hermanson

Levde 1938-2012.

Fotograf och filmare, född i Norrahammar i Småland. 

På 60-talet började han resa runt i Sverige och fotografera arbetslivet. Det resulterade i fotoböcker som Byggnadsarbetare och Nere på verkstadsgolvet. 

Han gjorde också reportageresor till andra länder. 

1986 kom dokumentärfilmen Arbetets döttrar som skildrade kvinnors tuffa arbete på Abbas fiskrenseri och Malmö strumpfabrik. Filmen fick stor uppmärksamhet. 

En stor del av hans fotosamling finns på Landskrona foto.

Under många år skildrade fotografen Jean Hermanson människor på sina arbetsplatser. Hans bilder hör till de klassiska arbetarskildringarna. Men han ångrade en sak – han tog inte namn på alla han fotade. Filmaren Nils Petter Löfstedt, som var hans assistent i många år, ville rätta till misstaget. Han satte igång att spåra människorna på bilderna. 2017 kom filmen Himlens mörkrum, om Jean Hermansons arbete, och om arbetarna och deras historier. Filmen gick upp på bio och nominerades till en Guldbagge.

– Många törstar efter att se bilder på arbetarklass. Det är väldigt ovanligt att det gestaltas.

Filmen fick många att höra av sig med tips kring Jean Hermansons bilder, och Löfstedt ville fortsätta. Det blev en SVT-serie som hette Bilder ur arkivet.

Det var egentligen tänkt att det skulle ta slut där, men under arbetet hittade han något oväntat i arkivet: En stor mängd inspelningar där personerna på bilderna själva pratar.

– Då tänkte jag, jag måste fortsätta, det här är för spännande.

Du visste inte om att det fanns, alltså?

– Nej. De hade fotat på arbetet på dagen och sedan gått hem till vissa personer och snackat på kvällen. Jag hade ju sett hur de hade suttit med en mikrofon på en del bilder, men tänkte, det där är ju borta.

En pilot på uppföljaren till hyllade långfilmen Himlens mörkrum (2017) inför gräsrotsfinansiering december 2021.

Men där fanns det alltså, flera timmar av inspelat material, industriarbetare som pratade om böcker och fotboll – och allra mest om arbetet.

– När jag lyssnade på Karl-Axel Pettersson på valsverket i Motala. Helt plötsligt fick jag höra hans röst, hans tankar om arbetet. Det svartnade för ögonen, jag skrek rakt ut.

Nils Petter Löfstedt

Född 1980 i Vadstena.

Konstnär, fotograf och filmare. Var fotoassistent till Jean Hermanson från 2008 fram till Hermansons död 2012.

2017 gjorde han dokumentärfilmen Himlens mörkrum om Hermansons bilder. 

SVT har sagt att de vill göra en entimmesdokumentär i K Special, men Nils Petter Löfstedt drömmer om en långfilm till. Problemet är finansieringen. De har startat en insamlingskampanj för att få pengar att göra filmen.

– Om filmen visas på stor duk ger det andra möjligheter. Det är en helt annan visuell upplevelse, och även med ljudet. Bara att se Jeans bilder på en bioduk – man smäller av!

Målet är att han ska åka tillbaka till samma arbetsplatser som bilderna som banden handlar om är tagna på och jämföra hur det är där i dag.

– Bilden folk har är att det blivit så mycket bättre. När de ser Jean Hermansons bilder säger de: ”Tänk hur det var förr, hur de slet.” Men jag säger – de sliter nu också.

Det finns en föreställning säger han, att arbetare var så mycket ”ädlare” förr. Att Jean Hermansons bilder visar ”riktiga” arbetare.

– Men arbetarna då var en brokig skara precis som nu. En del var arga, en del hade inte ”rätt” politiska åsikter, en del var kommunister. Arbetarklassen har aldrig varit hjältar i sin samtid. Någon sa: När jag började jobba på 70-talet var det arbetarna på 30-talet som var de ”riktiga”.

Han har besökt några arbetsplatser, och också träffat några av de människor som är med på ljudupptagningarna, eller deras barn eller barnbarn

– De här personerna är så långt ifrån rampljuset man kan komma. När jag kommer hem till en person som inte hört sin pappas röst på 20 år, det är oerhört starkt. De sa, jag visste inte att han tänkte så här om sitt arbete.

En film kan vara klar tidigast våren 2023, om det finns finansiering.

Det låter som att du inte kan sluta med detta?

– Jag försöker, men det känns inte som att det är jag som styr.