När Jimi mötte Joni

Egentligen stod de långt ifrån varandra. Men en kväll korsades Joni Mitchells och Jimi Hendrix vägar. Nu vet vi hur mötet lät.

Plötsligt ringde telefonen och en blyg röst sa lite tyst: Hej, jag heter Jimi Hendrix. Jag undrar om jag kan få spela in dig på min bandspelare i kväll.

Mars 1968, Ottawa i Kanada.

Han fick ett snabbt svar. ”Sure!” Visst gick det för sig.

Hon som svarade hette Joni Mitchell och hade ännu inte skivdebuterat. Men ändå var hon inte helt okänd. En av hennes låtar, Both Sides Now, hade till och med legat högt på topplistan. Men då sjöngs den av en annan sångerska, Judy Collins, som var en fena på att hitta okända låtmakare.

Just den låten, Both Sides Now, sammanfattade mycket i Joni Mitchells då 25-åriga, komplicerade liv. Bara några år tidigare hade hon låtit adoptera bort sin nyfödda dotter och det skulle dröja länge innan de återförenades. Hon hade dessutom brutit upp från ett destruktivt äktenskap med den man som gett henne efternamnet.

Egentligen hette hon Joan Anderson och var enda dottern till ett föräldrapar som inte förmådde ge henne den värme och den förståelse hon behövde.

Men, mamman tog med henne ut på de kanadensiska vidderna där hon ­fångades av tystnaden, oändligheten och löftet om friheten, att kunna bli den man vill bli. Hon började skriva, måla, köpte en gitarr och beställde hem Pete Seegers gitarrkurs. Hon lärde sig själv och började så smått forma sitt eget liv.

När hon stod där på det lilla kaféet i Ottawa den där marskvällen för 53 år sedan och mötte Jimi Hendrix blick visste hon vad hon ville. Egentligen var hennes tid förbi. En ensam sångerska med akustisk gitarr var inte vad världen skrek ­efter. Möjligen fem år tidigare. Men nu? Efter Sgt Pepper? Psykedelia? Doors? Och framför allt efter Jimi Hendrix som hade omdefinierat hur en elgitarr kunde hanteras och som vänt upp och ner på modern musik.

Det fanns ett före och ett efter ­Jimi Hendrix. Och ändå var det han som var blyg och lite försagd den där mars­kvällen i Ottawa.

När han avslutat sin bejublade, utsålda spelning på den stora Capitol-teatern smög han iväg bakvägen med en stor inspelningsväska och satte av mot Café Le Hibou där Joni Mitchell skulle spela.

Nu ges inspelningarna äntligen ut, som en del av samlingen Joni Mitchell Archives vol 2: The Reprise Years 1968–71. En av alla dessa förutsägbara skåprensningar för nostalgiska rockpensionärer. Men Joni Mitchell har en bredare och betydligt yngre publik än så.

Hon har med sin säregna låtskatt inspirerat åtskilliga unga musiker, i synnerhet kvinnliga.

Självlärd och självständig. Omvittnat tuff och stridbar mot alla managers som ville sköta hennes affärer mot att de fick hälften av hennes royalties.

– Okej, men då vill jag ha hälften av tillgångarna i ditt bolag, brukade hon svara.

I sin dagbok från den 19 mars 1968 skrev Jimi Hendrix utförligt om mötet med Joni Mitchell. Han var märkbart upprymd. Hon är, skrev han, ”en fantastisk tjej med himmelska ord”. ­Jimi fångade Jonis musik den där kvällen. Lite skör, lite sammanbiten men ­ändå med styrkan att ta greppet om sin publik.

Andra arkivboxen

Titel: Joni Mitchell Archives vol 2: The Reprise Years 1968–71.
Artist: Joni ­Mitchell.
Musikbolag: Rhino/Warner.