Hur ska skiftgåtan lösas?
På en skiftlagsträff i Skoghall försöker man skruva till det perfekta schemat. Kan man ha dygnet runt-drift utan att det går ut över de anställdas hälsa? Sveriges ledande forskare har svaret.
Industriarbetarnas tidning
16 februari, 2022 - 07:00
Skrivet av Pontus Ohlin
På en liten fabrik i Kisa tillverkar man vad både sjukvård och fiskeindustri vill ha: saker som suger. Och affärerna går lysande. Det märks på tempot på golvet.
Fredrik Karlsson visar oss runt bland alla maskiner, pekar och förklarar. Han är en av de första som anställdes och är nu skyddsombud samt andre vice ordförande för Pappers avdelning 140 Kisa, men jobbar mestadels här inne – på Absorbest.
Företaget tillverkar i huvudsak sårvårds- och operationsrelaterade produkter – som gett åtskilligt med klirr i kassan. Ja, en östgötsk liten framgångssaga om man ska tro snacket i branschen. Där nästan rubbet går på export – till 35 olika länder.
Allting började 1998. En tidigare anställd på bruket ett par kilometer härifrån – på det som då hette Duni – fick idén att starta eget och börja tillverka ett tunt och pappersfiberbaserat material som sög upp och kapslade in vätska som få andra. Litervis.
Det är fiffigt att ha vid blöta och klibbiga fisktransporter, skulle det snart visa sig. Men även på sjukhus och liknande, där ju blod och andra kroppsvätskor är ett ofta förekommande inslag.
Fredrik Karlsson minns hur det var när han själv började jobba här, 2004. Med nybyggarandan som ännu dröjde kvar i väggarna.
– Då var vi bara två på golvet och två där uppe på kontoret, säger han och nickar upp mot taket.
– Men sedan dess har det ju bara exploderat! Nu är vi tjugo i produktionen och lika många tjänstemän. Samtidigt har årsomsättningen ökat från sex–sju miljoner när jag kom, till uppemot 90 miljoner i dag.
Märks det i de anställdas plånböcker, då? Vi frågar operatören Emil Tält som står vid ”Arkaren”, företagets äldsta och kanske bullrigaste maskin, och som just nu frustar ut vad som ska bli ”superabsorberande” golvmattor, 72 gånger 37 centimeter stora. Användbara i såväl ambulanser som i operationssalar.
– Det är klart, några kronor mer skulle ju inte skada. Men i somras fick vi faktiskt en bonus för att vi kämpat på så hårt under pandemin.
Vad fick du?
– 7 500. Pengar som är bra att kunna stoppa undan när man har sambo och tre små barn. Jag försöker spara så mycket det går.
I likhet med de andra anställda arbetar han dagtid, mellan 7:30 och 16:00. Förutom fredagar, då han slutar klockan 13:00.
– Jag trivs jättebra måste jag säga. Man är självgående, får göra allt möjligt. Företaget är inte så stort heller, vilket gör att man kan vända sig direkt till chefen om det är något. Det kunde man inte på min förra arbetsplats, då var man bara en i mängden.
Varför går det så bra för Absorbest?
– Jag tror att vi är rätt så snabba att ställa om. Om en kund säger att de vill ha det här och det här, så är vi snabba på att göra det.
Blir det mycket övertid?
– Nja … Det beror på om maskinerna krånglar, då kan det bli det. Å andra sidan hjälps vi åt väldigt mycket, tack vare att företaget är så litet.
Företaget är inte så stort … man kan vända sig direkt till chefen om det är något.
Emil Tält, operatör.
På en annan plats i anläggningen, till radiotonerna av Simple Minds’ Don’t You (forget about me), står Natalie Ludvigsson och packar avfrostningspåsar för vidare leverans. Hon är visstidsanställd och har bara varit här en månad, men hoppas på fast, säger hon.
– Ibland är det högt tempo och i längden kan jag tänka mig att det kan bli ansträngande för kroppen, men jag gillar mitt jobb. Verkligen. Det är varierat.
Varierat, det tycker även Niklas Gustafsson att det är. Han arbetade som undersköterska i tjugo år, men chefen där var inget vidare, berättar han, och därför valde han att gå vidare och börja tillverka saker som används inom sjukvården i stället. Sårvårdslappar, bland annat.
– Så jag vet mycket väl vad det här handlar om, säger han och skrattar när vi träffar honom vid ett band i det så kallade renrummet, där man måste bära steriliserade skyddskläder från topp till tå för att över huvud taget komma in.
– De här lapparna skickas sedan till Holland, där de steriliseras.
Förutom förband, operationsmattor och andra medicintekniska produkter gör Absorbest alltså även något som sägs vara särdeles praktiskt vid fisktransporter. En produkt som bygger på samma ”superabsorberande” koncept, och där merparten av företagets tillverkning exporteras till grann- och laxnationen Norge. Ett slags emballagepapper för lax, med andra ord.
Operatören Carola Stridh, som inte äter lax alls, har arbetat på ”fiskmaskinen” och de andra maskinerna i tolv år nu. Hon säger att hon trivs bra med det hon gör och dem hon jobbar med.
– Men ibland är det inte fullt så bra. Som nu. Det är mycket att göra, och då blir det mycket övertid.
Två andra anställda, som vill vara anonyma, är mer kritiska. Visst, arbetsuppgifterna i sig är väl okej, ”även om det är lite monotont att göra samma saker dag ut och dag in”. Och bonusen i somras var bra, ”det borde vi få varje år”.
Men, understryker de: arbetstempot är för högt och ofta tvingas de jobba övertid.
– Det är ju så fruktansvärt bråttom med allting, vi springer som tättingar här!
– Ja, vi sliter på som djur och jobbar ju över var och varannan helg. Skriv det, det är fakta. Vi har ökat omsättningen med 26 miljoner på fem år, men trots det har vi inte blivit fler här på golvet. Det borde anställas fler!
Absorbest är ett aktiebolag där majoriteten av aktierna ägs av riskkapitalbolaget Shortcup sedan ett och ett halvt år tillbaka.
– Till en början var vi anställda lite oroliga, eftersom ingen av ägarna kommer från branschen, säger Fredrik Karlsson.
Men den oron har lagt sig nu.
– De är kapitalstarka och vi växer, och nu har vi även en marknad på gång i USA som förhoppningsvis slår väl ut.
Börjar ni bli trångbodda, rent av?
– Lite så. Jo, det är trångt och vi skulle behöva större lokaler. Mycket av det vi gör i dag sker ju dessutom manuellt.
Blir det fler anställningar, tror du?
– Det beror på hur vi går till väga. Antingen automatiserar vi och investerar i snabbare maskiner, vilket är på gång. Eller så måste vi köra tvåskift, vilket vi helst vill slippa.
Det vill även Hans Karlsson, företagets vd, helst slippa.
– Jag föredrar att träffa gängen samlade, och det gör man bäst på dagtid. Jag tror att det är enklaste sättet för att bygga sammanhållning och gemenskap, och bra arbetsmiljö, säger han.
Kommer ni att anställa fler?
– Vi tar höjd för det, absolut. Men det gäller ju att hitta rätt kompetens också.
Någon större mängd övertidsarbete tycker han inte att det har varit. Det tycker inte Fredrik Karlsson heller, hans motpart vid förhandlingar.
– Det blev tre hektiska månader efter semestern i somras på grund av mycket kundorder, men också på grund av problem med att underleverantörer inte kunde leverera i tid. Men det har lugnat ner sig nu.