I torsdags gjorde över 50 visstidsanställda sin sista dag på Volvo Lastvagnar i Umeå. Varför? De vet de inte riktigt själva.
Omkring 50 visstidsanställda får inte förlängt på Volvo Lastvagnar i Umeå. Majoriteten av dem har jobbat i cirka nio månader och har förlängts successivt med tre månader åt gången, men får nu inte fortsätta.
Orsaken, som Volvoledningen i Umeå har uppgett, är att de gjort en ”samlad bedömning” av varje enskild individ och landat i beslutet att inte låta de över 50 personerna fortsätta.
– Det är illa att man behandlar anställda på det här sättet. Många av dem är unga och det är deras första möte med arbetsmarknaden. De får ingen förklaring till varför, i stället skuldbeläggs de. Samtidigt väljer Volvo att ersätta de visstidsanställda med bemanningsanställda, säger Gunnar Pettersson, klubbordförande på Verkstadsklubben på Volvo Lastvagnar i Umeå.
Min ”samlade bedömning” av Volvo är att de har en människosyn som inte är bra.
Johan, en av dem som fått gå från Volvo Lastvagnar i Umeå.
Det har skapat en svår situation för samtliga arbetslag, som nu splittras, berättar han.
– Ytterligare ett 100-tal visstidsanställda känner stor oro inför vad som ska hända med deras anställningar, eftersom de bara fått förlängt sex veckor.
I torsdags slutade Johan för tredje gången på Volvo. De första två var på grund av arbetsbrist. Den här gången vet han inte varför.
– De sa bara att jag inte får vara kvar efter en ”samlad bedömning”. När jag krävde att få veta vad det innebar kunde de inte ge något svar. Jag gick igenom punkt för punkt för målen man ska uppfylla, men ingenstans kunde de säga att jag hade brustit.
Hur ser du på hanteringen?
– Min ”samlade bedömning” av Volvo är att de har en människosyn som inte är bra. Jag är besviken, ledsen och förbannad.
Volvoledningen i Umeå vill inte svara på frågor. De hänvisar till Volvo centralt i Göteborg. Där säger kommunikationschefen Claes Eliasson att de gjort en samlad bedömning, på prestation, potential och engagemang och därefter beslutat vilka som fått förlängt. Han bekräftar också att de ”parallellt med visstidsanställningar arbetar med bemanningsföretag för att ha en flexibilitet inför konjunkturförändringar.”
– Vi har inte över 50 personer här som inte levt upp till prestation, potential och engagemang, säger klubbordföranden Gunnar Pettersson.
Fotnot: Johan heter egentligen något annat.
Missa inget – skriv upp dig så du får Dagens Arbetes veckobrev!
Det är tragiskt, en gång i tiden var Volvo i Umeå den arbetsgivare som alla ville till eftersom de såg sina anställda som värdefulla resurser, ett företag som visade intresse för att de anställda skulle få så bra villkor och arbetsmiljö som möjligt, och de kunde premiera sina anställda när de ställde upp på övertid för att lösa t.ex leveransproblem.
I dag hör man allt fler som säger att Volvo i dag ser sina anställda som ”onödiga” kostnader, som slit-och-slängvaror utan något värde. Stackars de bemanningsanställda, minsta lilla de klagar på arbetsmiljön eller trakasserier, från ledningen eller från arbetskamraterna, så blir de utbytta. Drabbas de av arbetsskador sparkas de ut och ersätts av nya eftersom personalansvaret ligger på bemanningsföretaget, inte hos Volvo.
Ett smidigt sätt att försvaga en stark arbetarrörelse på en arbetsplats. Splittra dem. Gör vi o dom och gör en av grupperna rädda för att säga ifrån iom att de är i en större beroendeställning till företaget.
Unionbusting 1 0 1… Känns väldigt amerikanskt.