Industriarbetarnas tidning
Vi publicerar ett urval av artiklar från Dagens Arbetsmiljö, ett magasin som riktar sig till skyddsombud och förtroendevalda inom LO, men även andra som jobbar med arbetsmiljö.
6 juli, 2022
Skrivet av Jonas Nordling
På takfabriken i Västerås flyter samarbetet med fackets regionala skyddsombud. Maina Bejefalk önskar att hon även fick besöka arbetsplatser utan GS-medlemmar.
RSO finns det totalt. 2017 var det 1 676.
280 är den sammanlagda årsarbetskraften. 2017 var det 311.
45 304 besök gjordes pandemiåret 2020. Under 2017 gjordes 56 495 besök.
Vid bordet på det lilla kontoret sitter fyra personer. Utanför glasdörren ser de hur snickarna tillverkar tak i hög takt. Vi befinner oss i gamla industrilokaler i Västerås. En gång i tiden bedrev Asea verksamhet här, men nu är det platsen för Svenska Takelements produktion.
Här finns skyddsombud, men ingen övergripande struktur för partsgemensamt arbetsmiljöarbete. Och det är därför det regionala skyddsombudet Maina Bejefalk är en av dem som sitter vid bordet.
– Jag är här för att göra en skyddsrond, och brukar alltid lägga upp det så att vi sätter oss ner och pratar först, går igenom det systematiska. Det är bra att ha i botten för att kunna plocka upp när vi sedan går runt, berättar hon.
Maina Bejefalk har följt arbetsmiljöarbetet på Svenska Takelement sedan starten.
– Det här är en arbetsgivare som vill ha det bra, som gärna vill ha tips, som vill få till det bästa. Och som kanske ibland behöver puttas på, någon som ställer krav för att det ska bli gjort. Här är min roll mest att stötta, skyddsombudet är ju med.
Men så ser det inte alltid ut, berättar hon:
– Det är ofta som vi kommer till mindre företag som inte har skyddsombud, och där är vi kanske lite oftare och försöker få kontinuitet. Många arbetsgivare är väldigt tacksamma och jag har till och med hört dem säga glatt att det är bra att vi kommer som gratiskonsulter. Många uppskattar att det kommer ögon utifrån. Och det behövs.
Systemet med regionala skyddsombud, utsedda av fackförbund, har en lång historia i Sverige. Redan på 40-talet infördes det i lagen, och på 70-talet utökades det att gälla alla branscher där fackförbund hade avtal och medlemmar.
Men sedan dess har systemet inte utvecklats, och i en tid med vikande medlemstal och företag som ställt sig utanför kollektivavtalsmodellen har arbetsmiljöarbetet fått nya utmaningar.
När alliansregeringen tog över 2006 ledde det till kraftiga besparingar på Arbetsmiljöverket. Närmare 150 inspektörer försvann, vilket motsvarade 40 procent av styrkan. Då effekten av detta debatterades påpekade dock ansvarig minister, moderaten Sven Otto Littorin, att systemet med regionala skyddsombud uppvägde en del av nedskärningarna. Som här i en riksdagsdebatt i maj 2007:
”Även andra insatser och verktyg måste uppmärksammas. Vid en jämförelse med andra länder kan man konstatera att systemet med regionala skyddsombud inte förekommer annat än undantagsvis i andra länder. Det svenska statliga stödet till den verksamheten torde således vara ganska unikt.”
Sedan millennieskiftet har flera förslag lagts om att utöka de regionala skyddsombudens befogenheter. En statlig utredning kom 2017 fram till att RSO borde ges ökad tillträdesrätt, liknande förslag hade också lagts av en annan utredning tio år tidigare.
Utifrån detta lade därför regeringen en proposition 2020 som skulle göra det möjligt för RSO att besöka företag även om medlemmar saknades, så länge de omfattades av kollektivavtal.
För skyddsombud som Maina Bejefalk var det ett välkommet förslag:
– Jag skulle gärna se att vi kunde komma ut på arbetsplatser där vi inte har medlemmar.
Men så gick plötsligt allt snett för regeringen. Propositionen röstades ner i riksdagen. De dåvarande samarbetspartierna Centern och Liberalerna valde i stället samma sida som M, KD och SD. Och där var inte längre Sven-Otto Littorins och Alliansens syn på RSO-systemets värde aktuell.
Och inte nog med att förslaget föll. Oppositionen enades dessutom om att dagens system ska ses över och regeringen tvingades tillsätta en utredning som ska utvärdera Maina Bejefalk och hennes kollegor.
På takfabriken i Västerås har Maina Bejefalk nu lämnat kontoret. Tillsammans med snickaren Jari Haapaoja och produktionschefen Fredrik Dunder har hon inlett skyddsronden.
Viktoria Petersén, personalansvarig och en av bolagets ägare, ska snart göra dem sällskap. Hon har bara gott att säga om relationen med Maina:
– Det första vi gjorde när vi startade var att kontakta facket för att jag ville ha hjälp och ett gott samarbete, säger hon och fortsätter:
Fördelen är att det kommer någon som är vald av arbetstagare, i stället för någon från en myndighet.
Snickaren och skyddsombudet Jari Haapaoja om RSO-systemet.
– Man ska inte vara rädd för facket, utan se det som att man ska samarbeta. Maina var direkt en hjälp för oss, redan när vi gick första rundan.
Snickaren Jari Haapaoja är även skyddsombud på Svenska Takelement. Han är mycket nöjd med det regionala skyddsombudet:
– Jag har samarbetat med Maina under många år, även på tidigare arbetsplatser.
Han är medveten om att hans arbetsplats snart förväntas ha en egen arbetsmiljöorganisation.
– Det finns mycket att förbättra, och det kommer ställas ännu större krav om vi fortsätter att växa.
Men till dess är han glad över att systemet ser ut som det gör.
– Fördelen är att det kommer någon som är vald av arbetstagare, i stället för någon från en myndighet. RSO uppfyller en funktion. Hade vi inte dem skulle vi som arbetar ute på fältet ha det mycket sämre. Det blir bra för oss, och bra för arbetsgivaren.
Jari Haapaoja betonar specifikt värdet för de som är ytterst ansvariga för arbetsmiljön: arbetsgivarna.
– Här är arbetsgivaren positiv, och till stor del har det sett likadant ut på mina tidigare arbetsplatser. Oavsett vilken sida vi står på måste vi samarbeta, det finns ju regler att följa.
Ute i fabriken vandrar ronden vidare. Maina Bejefalk oroar sig över nödutgångar som inte är synliga, och om medarbetarna använder rätt skyddsutrustning. Svaren finns på plats, såväl från produktionschef som det lokala skyddsombudet.
Men det finns alltför många arbetsplatser där hon och hennes RSO-kollegor aldrig får chansen att vara bollplank, menar hon.
– Jag ser inte vitsen med att inte alla ska kunna få den hjälpen i arbetsmiljöfrågor. Bara inom min avdelning handlar det om drygt 500 företag, som har kollektivavtal men där vi saknar medlemmar.
Är det inte bara att bli bättre på att organisera?
– Det är två skilda saker. Som RSO går vi inte in och fångar medlemmar. Vi är till för att upprätthålla arbetsmiljön. Visst är vi från facket, men i det här fallet är vi alla arbetstagares representanter. Vi tänker på helheten, både medlemmars och icke-medlemmars intressen.
infördes möjligheten att utse regionala skyddsombud i arbetarskyddslagen. Genom ändringar i arbetarskyddslagen 1974 utvidgades möjligheten till alla branscher. Bland annat angavs att det inom en liten krets anställda är svårt att få fram lämpliga och villiga skyddsombud. Men även att arbetstagare vid mindre arbetsställen kan känna sig så bundna till arbetsgivaren att det är svårt att med kraft verka för förbättringar i arbetsmiljön.
”För ett arbetsställe där skyddskommitté inte har tillsatts får en lokal avdelning inom ett förbund eller en med sådan avdelning jämförlig sammanslutning av arbetstagare utse ett skyddsombud utanför kretsen av arbetstagarna på arbetsstället (regionalt skyddsombud). Rätten att utse ett regionalt skyddsombud gäller endast om avdelningen eller sammanslutningen har någon medlem på arbetsstället.”
Det är i detta gränsland som motståndet mot dagens system går att finna. Det har funnits kritik mot hur vissa regionala skyddsombud utfört sitt arbete, inte minst framförd av Svenskt Näringsliv. Det har framför allt handlat om ombud som anses ha sammanblandat sina roller. På Arbetsmiljöverket har man dock ingen bild av ett missnöje hos arbetsgivarna, framför allt därför att man inte ser sig som motpart för sådana klagomål. Enligt myndigheten är det fackförbunden som utser de regionala skyddsombuden, även om de avlönas via medel från staten: ”Om arbetsgivare har synpunkter borde de rimligtvis ställas i första hand dit ansvaret finns.”
Det som förenar det politiska motståndet mot utökad befogenhet för RSO är synen på fackförbund och LO. Det är tydligt vad man är mot, men inte lika klart vad som skulle vara alternativet.
Riksdagsdebatten då regeringens förslag föll visade dessutom på en rad kunskapsluckor hos motståndarna, kanske tydligast illustrerat av Malin Danielsson (L):
”Vår lösning är att arbetsgivare tydligare måste upplysas om det ansvar som de har att faktiskt utse skyddsombud på de arbetsplatser där skyddsombud saknas.”
Att en ledamot i riksdagens arbetsmarknadsutskott inte visste att arbetstagarna utser skyddsombud väckte reaktioner inom fackliga kretsar.
”I debatten avslöjades hur lite debattörerna egentligen känner till om arbetsmiljöarbetets organisation i allmänhet och den regionala skyddsombudsverksamheten i synnerhet”, konstaterade exempelvis TCO:s jurist Lise Donovan.
På Svenska Takelement går skyddsronden mot sitt slut. En av de cirka 50 000 insatser som regionala skyddsombud står för årligen kan bockas av. Men nu håller alltså värdet av detta på att snabbutredas. Till sommaren ska det vara klart. Maina Bejefalk skickar med några råd:
– Jag skulle vilja att utredaren tar till sig arbetsgivare som uppskattar vårt arbete, och tar reda på varför. Det känns lite grann som att man bara tar de negativa bitarna. Öppna i så fall upp för en kommunikation om arbetsgivaren är missnöjd med något.
För Maina Bejefalk är det självklart vad utredningen bör leda till:
– Jag vill att vi ska få fortsätta utföra den regionala skyddsverksamheten så att alla kan få en säker arbetsmiljö och inte behöver utsättas för ohälsa. Det sker så många onödiga olyckor.
Vad händer annars?
– Då tror jag att olyckstalen går upp. Jag ser risken med att arbetsmiljöarbetet kan försämras. När vi kontaktar Arbetsmiljöverket i dag har vi ju inte lätt att få ut dem till arbetsplatserna. Det är många åtgärder som vi kräver av arbetsgivare för att saken inte ska hamna hos myndigheten.
Inte heller Viktoria Petersén, delägare i Svenska Takelement, ser någon tydlig brist i dagens system:
– Jag vet inte om någon kan göra det bättre. Arbetsmiljöverket blir så långt från verksamheten. Det kan ju gå massor av år innan man får besök. Med Maina har vi ett nära samarbete, vi träffas kontinuerligt. Det blir levande.
Läs också
Tidningen Dagens Arbetsmiljö har gått på djupet i RSO-frågan. Så här svarade de olika partierna om dagens system med regionala skyddsombud när de fick frågan i våras.
Systemet med regionala skyddsombud fungerar bra och bör utökas, har utredaren Magnus Sverke kommit fram till. Lyssna på intervjun och ett arbetsplatsbesök under en skyddsrond med ett regionalt skyddsombud i Västerås.
Både fack och arbetsgivare är kritiska. ”Vi är rädda att skyddsnivån minskar”, säger LO:s Carola Löfstrand.
Innan jag själv reste till Northvolt Ett hösten 2021 hade jag bara hört glädjerop, med en vd som kommit att kallas för ’Den gröne Jesus’. Det jag såg skulle förändra allt, skriver reportern Johanna Edström.
Han var skyddsombud för Byggnads tills han petades på grund av sitt politiska engagemang för Sverigedemokraterna. Sedan dess har Magnus Persson, SD, arbetat för att bryta fackets makt över det lokala skyddsarbetet. Nu är han arbetsmarknadsutskottets ordförande.
Frågan om de regionala skyddsombuden har länge varit infekterad. Men när remissvaren på den senaste utredningen nu kommit in reagerar till och med utredarna på det hårda tonläget.
Tänk att ett fordon med gods som väger flera ton kommer mot dig. Tänk sedan att föraren köpt sitt truckkort för ett par tusen kronor efter bara en timmes utbildning. Då blir statistiken – 1 000 truckolyckor per år – inte lika obegriplig.
Politikerna säger att skyddsombuden är viktiga. Ändå nämns de sällan i riksdagen. Dagens Arbetsmiljö har kartlagt vad arbetsmarknadspolitikerna faktiskt talar om i kammaren.
Klassperspektivet är en viktig drivkraft för bostadsminister Johan Danielsson (S), tills nyligen EU-parlamentariker.
Maktbalansen på arbetsplatserna har starkt förskjutits mot arbetsgivarsidan de senaste årtiondena, säger Carola Löfstrand. Hon håller i LO:s program ”Det goda arbetet i en ny tid”.
I ett skåp i Mellansverige finns en pärm. Den är fylld av falska truckkort. Men de flesta kort finns hos förare som kör utan att veta hur.
Osäkerheten på marknaden gör att återstarten för K2A Trähus skjuts på framtiden.
Lindbäcks trähusfabrik i Piteå har fått in nya ordrar på 1,5 miljard kronor i år.
GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö är inte imponerad av regeringens förslag. Trä- och möbelföretagens vd är mer positiv.
Betongföretagen står näst på tur när krisen i byggbranschen tvingar företag till uppsägningar.
Rekonstruktionen som inleddes i januari kunde inte rädda Anebyhusgruppen. Förra veckan begärde de sig själva i konkurs.
Det senaste året har bostadsbyggandet mer än halverats.
Byggkrisen fortsätter slå hårt mot underleverantörerna. Förra veckan lades de största varslen hittills på Sveriges största fönstertillverkare, Elitfönster och Svenska fönster.
Bostadsbyggandet är i en allvarlig kris som kräver politiska åtgärder. Det var budskapet under rundabordsmötet som bostadsminister Andreas Carlson (Kd) bjudit in till. GS ordförande Per-Olof Sjöö vill se politiska åtgärder.
Den värsta byggkrisen på många år slår hårt mot husföretagen och deras underleverantörer. Svenska fönster tvingas nu säga upp nästan hundra industriarbetare.
2 kommentarer till “Nära samarbete med regionala skyddsombud på takfabriken”