Framtiden finns – än så länge
Lyssna på vad framtidens riddare sitter och mumlar: Vi måste fortsätta att slåss, skriver trollkarlen Carl-Einar Häckner.
Industriarbetarnas tidning
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
Debatt Det är Vänsterpartiet som tar strid för löntagarna, mot urholkad anställningstrygghet och återinförande av karensdag. Det är därför jag som industriarbetare engagerar mig i partiet, skriver Erfan Kakahani.
Erfan Kakahani är medlem i IF Metall och aktiv i Vänsterpartiet i Sundsvall.
När man tar del av fackföreningsrörelsens budskap inför valdagen kan man lätt få intrycket att det endast är Socialdemokraterna som företräder löntagarna. Ser man till vad som hänt i politiken, inte minst under den senaste mandatperioden, så finns starka argument för att Vänsterpartiet är ett minst lika bra alternativ. Åtminstone om man vill ha en politik som gynnar oss industriarbetare.
Ett exempel där Vänsterpartiet stått upp för oss är när regeringen drev igenom ett försvagat anställningsskydd. När S-regeringen kompromissade med nyliberalerna i Centerpartiet och Liberalerna, till priset av ett urholkat anställningsskydd, stod vänstern på andra sidan och försvarade bland annat turordningsreglerna. Idag är V det enda partiet som aktivt driver att visstidsanställningar som saknar objektiva skäl ska förbjudas.
Ett annat exempel var när regeringen återinförde karensavdraget i våras. Bara vänstern röstade, trots massiv facklig kritik, emot. Avdraget är en tydlig klassorättvisa eftersom arbetare till skillnad från många tjänstemän sällan kan välja att jobba hemifrån.
I andra frågor som handlar om våra arbetsplatser, såsom i kampen för vår arbetsmiljö, har Vänsterpartiet länge gått i spetsen. Det gäller också för arbetet med att få bukt med oseriösa och kriminella aktörer på svensk arbetsmarknad.
Man har argumenterat för ökade befogenheter för skyddsombud, mera resurser till Arbetsmiljöverket och högre straff för arbetsmiljöbrott.
Och Vänsterpartiet var först med att kräva myndighetssamordnade center mot arbetslivskriminalitet, något som regeringen nu gjort till sin politik. I förhållande till den lönedumpning som många arbetsgivare ägnar sig åt har man krävt en reglerad arbetskraftsinvandring och återupprättad arbetsmarknadsprövning.
Viktigt är också att Vänsterpartiet tar ett helhetsgrepp i frågan om klimatomställningen. Här föreslår partiet ordentliga statliga investeringar som kan möjliggöra kraftigt utökad elproduktion, förbättrad transportinfrastruktur och en aktiv, klimatsmart, bostadspolitik.
Inriktningen på förslagen är att staten måste ta ett betydligt större ansvar än idag, både för att påskynda klimatomställningen, och också för att se till att samhället blir mer rättvist och jämlikt i processen. Det är en politik som skulle skapa många nya jobb inom, och omkring, industrin.
Alla fina förslag till trots är så klart det viktigaste att man faktiskt lyckas få igenom sin politik. Trots att övriga partier har försökt att utesluta Vänsterpartiet från inflytande har partiet lyckats tvinga fram den största höjningen av pensionerna på många år. Man har också tvingat fram viktiga förbättringar i sjukförsäkringen.
Förra året lyckades Vänsterpartiet tillsammans med hyresgäströrelsen stoppa planerna på att införa marknadshyra i hyresrätter, även om det krävdes en regeringskris. Så ser arbetarpolitik på riktigt ut.
Löntagarna behöver partier som inte tvekar om var lojaliteten ligger, också när det blåser hårt. Den insikten borde vara viktig när medlemmar i IF Metall röstar den 11 september.