Industriarbetarnas tidning

Jan har hittat sitt eget sound

27 oktober, 2022

Skrivet av Karin Asmundsson

Jazz är skapande i stunden. Det finns ramar, men som musiker har man stor frihet.  Och när man improviserar är det nästan terapeutiskt. Eller som yoga. Dagens Arbete har träffat saxofonisten och pappersarbetaren Jan Ottosson.

Jan Ottosson

Ålder: 49 år.
Bor: Kalmar.
Arbetar: Som el- och instrumenttekniker på Södra Cell, Mönsterås.
Fick ­Pappers kulturstipendium 2021.
Familj: Hustrun ­Jeanivive och barnen Martin och Sara.

I vardagsrummet står saxofonerna på rad, i storleksordningen alt, tenor och baryton. Jan Ottosson spelar i stort sett dagligen för att hålla i gång.

Förra hösten fick han Pappers ­kul­tur­stipendium för Jan Ottosson Kvartetts debutalbum My reason for ­living, ett närproducerat album som spelats in och mixats på Luvehult Records norr om Kalmar.

Stipendiepengarna, 20 000 kronor, ska användas för att bekosta nästa skivinspelning. Namnet på albumet är redan klart: Jazz på kalmaritiska.

– Det var jag som fick stipendiet, men jag delade det med hela gruppen. Det var lite överraskande, det är många som söker.

I motiveringen står det: ”Spåren på debutalbumet känns som att befinna sig på en mörk jazzklubb långt borta i någon större stad. I röken långt bort ses en Lars Gullin på saxofon eller en Jan ­Johansson på piano. Det känns som en resa långt bak i tiden till 50-och 60-talen, en angenäm färd.”

När Jan själv ska beskriva hur kvartetten låter säger han att de vill spela melodier med rötter både i svensk folkmusik och 1950- och 60-talsjazz. Vacker musik med stråk av vemod.

Munstycket är centralt för hur man får fram ljudet. Jag hade haft samma munstycke i 30 år, och jag ville ha ett eget sound.

Jan är uppvuxen i Oskarshamn och när han skulle söka till gymnasiet hade musikprogrammet precis startat. Han sökte och kom in, men under sommaren började han fundera på om han verkligen kunde leva på att vara musiker, så det blev treårig teknisk linje, och efter det studier på dåvarande Högskolan i Kalmar till elektroingenjör.

Han blev kvar i Kalmar och arbetar på Södra Cell i Mönsterås, sedan den 17 juli 1995.

– Det är mer än 27 år, säger han och låter lite förvånad när han räknat efter.

Jan är skiftgående el- och instrumenttekniker. Det är sex skift som roterar, varje skift består av en mekaniker och en tekniker.

– Vi sköter allt underhåll, det är ett stort ansvar. Det är varierande och stimulerande, och jag behöver aldrig ta med mig jobbet hem. När jag är klar lämnar jag över till nästa skift. Egentligen är jobbet lite mer praktiskt än det jag utbildade mig till.

Han trivs med att jobba skift.

– Det är, som med mycket annat, två vågskålar. Man blir mer ledig, men det sliter på kroppen.

Barytonsaxofonen är Jan Ottossons huvudinstrument, men han spelar också altsax och tenorsax. Foto: Kristina Wirén.

Det är inte första gången som Jan Ottosson uppmärksammas av sitt fackförbund. För några år
sedan fick han ett stimulansbidrag av Pappers. De pengarna använde han för att köpa ett nytt munstycke till barytonsaxofonen, specialbeställt från USA.

– Munstycket är centralt för hur man får fram ljudet. Jag hade haft samma munstycke i 30 år, och jag ville ha ett eget sound.

Sin allra första saxofon köpte han för en tusenlapp.

– Den var ett renoveringsobjekt. Den är värd mer i dag.

Jan Ottosson är en produkt av den kommunala ­musikskolan i Oskarshamn. Musikintresset och musikaliteten fick han med sig hemifrån.

– Pappa spelade trumpet i musikkåren. När det var dags för mig att välja instrument, efter den obligatoriska blockflöjten i trean, blev det klarinett. Jag ville börja med sax, men min lärare sa att det är lättare att bära en klarinett.

Jo, han spelar fortfarande klarinett, men inte så ofta.

Publiken sitter still och lyssnar och är nykter!

Redan i unga tonåren började han spela med Oskarshamn Big Band. Ett storband ska bestå av fem saxofoner, fyra trumpeter, fyra tromboner samt trummor, bas, gitarr, piano och solist, totalt 18 personer.

– Ingen stämma får vara obesatt så jag fick hoppa in och vikariera på repen när jag var 13 år, och när jag var 15 år var jag med på den första konserten.

Jan var aktiv i många år i Oskarshamn Big Band, och har spelat med artister som Putte Wickman, Rigmor Gustafsson, Robert Wells och Triple & Touch.

När han flyttade till Kalmar började han spela i ett soulband och i en jazzkvintett.

– Det var bra, vi spelade alla standardlåtar.

Samtidigt hoppade han in i storbanden runt om i trakten, på Öland, i Torsås och i Glasriket.

Fortfarande spelar han ibland storbandsmusik. Han är med i Blekinge Big Band, som är en projekt­orkester.

– Det är erfarna musiker från södra Sverige och Danmark som träffas en gång om året. Alla är förberedda, alla kan låtarna, och så gör vi några konserter.

Konsert med Jan Ottosson Kvartett i Johanneskyrkan i Kalmar. Per-Ola Svensson vid pianot, Jan Ottosson på barytonsax, Ola Petersson, kontrabas och Douglas Sandor, trummor. Foto: Kristina Wirén

Annars lägger han alltså mest kraft på Jan Ottosson Kvartett, som han startade 2003. I dag består gruppen av honom själv, Per-Ola Svensson på piano, Ola Petersson på kontrabas och Douglas Sandor på trummor. Kvartetten spelar nästan enbart egen musik. På debutalbumet har Jan skrivit en låt, resten står Per-Ola Svensson för.

– Det är värdefullt att ha en produktiv pianist som komponerar.

Munstyckena är viktiga för att få fram rätt sound. Foto: Kristina Wirén

Albumet spelades in under en enda dag, i en studio lite norr om Kalmar, och hade det inte varit för pandemin hade det kanske aldrig blivit av. För när alla spelningar blev av-bokade hade de plötsligt tid över.

– Vi hade i många år funderat på att spela in ett album, men det finns en tröskel. Man vill att det ska bli bra, och det är inte heller så många som köper cd-skivor längre.

Albumet uppmärksammades av tidningen ­Orkester-Journalen:

”Det är mycket kärlek i barytonsaxofonisten Jan Ottossons My reason for Living. Varje ton, varje anslag utstrålar kärlek till musiken … Mjuka melodier målar både med barytonens hesa och pianots mer glada toner, som tillsammans med bas och trummor ger oss små sköna berättelser.”

Stort, tycker Jan, som betraktar sig som amatör eftersom han inte lever på musiken. Stort att få uppmärksamhet och en fin recension av världens äldsta jazztidskrift.

My reason for living finns på Spotify. Ersättningen är usel.

– 6 000 strömningar har gett ett par hundra kronor. Det finns ingen ekonomi i det här, vi har alla andra jobb.

I höst går kvartetten in i skivstudion igen. Den här gången satsar de två dagar.

Jan Ottosson Kvartett ger regelbundet konserter runt om i Kalmartrakten. Tidigare spelade man på krogar och kalas. Numera är det oftast kyrkor.

– Musiken är inte sakral eller religiös, men vill man tolka den som en andakt får man det, det är valfritt. Ofta finns det bra flyglar i kyrkorna. Och publiken sitter still och lyssnar och är nykter! <

Tre som Jan Ottosson inspireras av

Oscar Peterson, kanadensisk jazz­pianist och kompositör med en 60-årig karriär. Han har gjort över 200 skivinspelningar och tusentals konserter över hela världen.

Lars Gullin, svensk kompositör, barytonsaxofonist och pianist.

Stan Getz, anses vara en av världens främsta saxofonister.
Foto: TT Nyhetsbyrån

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Du kanske också vill läsa…

Processteknikern Johnny blommar upp varje vår: ”Trädgården blir som en tavla för mig”

Processteknikern Johnny blommar upp varje vår: ”Trädgården blir som en tavla för mig”

Till vardags jobbar Johnny Nilsson som processtekniker på Billingsfors bruk. All annan tid tillbringar han hemma i sin trädgård.

Tips för en skön sommar

Tips för en skön sommar

Fotboll, teater och veteranbils­träffar. Sommaren är fylld med saker att se fram emot, oavsett vad du tycker om. Här tipsar Dagens Arbetes redaktion om vad de längtar allra mest efter.

”Året har varit som en välsmord motorsågskedja”

”Året har varit som en välsmord motorsågskedja”

Det knappa år som gått sedan Dagens Arbete gjorde ett reportage om den hemliga duon Hooja kröntes precis med utmärkelsen Årets grupp på P3 Guld. Vi frågade hur de ser på sitt succéår.

Hennes ord är alltid SANNA

Hennes ord är alltid SANNA

Hon kan handmjölka kor, vända pannkakor i luften 
och vill skicka Carl Bildt till Haagdomstolen för brott mot de mänskliga rättigheterna. Nyligen fick Sanna Carlstedt Pappers kulturstipendium.

”Det känns … ärofyllt!”

”Det känns … ärofyllt!”

Vi frågar några deltagare om förväntningar och känslor inför helgens kongress.

Bara First Aid Kit förstår amerikansk country

Bara First Aid Kit förstår amerikansk country

Vad konstiga ni är som lyssnar på musik från 1920-­talet, sa kompisarna till Klara och Johanna Söderberg. De brydde sig inte. First Aid Kit visste redan då var de har sina rötter. Här kan du lyssna på de som gick före!

”Det är kul att lösa svåra situationer”

”Det är kul att lösa svåra situationer”

Till vardags jobbar Sara Wiinikka som ombudsman på Pappers. På fritiden är hon fotbollsdomare i högsta division – damallsvenskan.

Nu berättas festivalkulturens historia

Nu berättas festivalkulturens historia

Musikfestivalkulturens historia har tidigare varit oberättad. Det var innan industriarbetaren Roger Skoog gick på sitt tio år långa skift i musikhistoriens tjänst.

Höstens bästa tips

Höstens bästa tips

Sommaren är över. Men deppa inte ihop för det. DA:s tips räddar hösten för dig.

Hemliga duon Hooja hyllar glesbygden

Hemliga duon Hooja hyllar glesbygden

Gällivarefenomenet Hooja gör succé med musik om livet i glesbygd. ­Dagens Arbete luskar i vad som finns bakom skoter­maskerna.

Kris i byggbranschen

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Osäkerheten på marknaden gör att återstarten för K2A Trähus skjuts på framtiden.