Processteknikern Johnny blommar upp varje vår: ”Trädgården blir som en tavla för mig”
Till vardags jobbar Johnny Nilsson som processtekniker på Billingsfors bruk. All annan tid tillbringar han hemma i sin trädgård.
Jazz är skapande i stunden. Det finns ramar, men som musiker har man stor frihet. Och när man improviserar är det nästan terapeutiskt. Eller som yoga. Dagens Arbete har träffat saxofonisten och pappersarbetaren Jan Ottosson.
Jan Ottosson
Ålder: 49 år.
Bor: Kalmar.
Arbetar: Som el- och instrumenttekniker på Södra Cell, Mönsterås.
Fick Pappers kulturstipendium 2021.
Familj: Hustrun Jeanivive och barnen Martin och Sara.
I vardagsrummet står saxofonerna på rad, i storleksordningen alt, tenor och baryton. Jan Ottosson spelar i stort sett dagligen för att hålla i gång.
Förra hösten fick han Pappers kulturstipendium för Jan Ottosson Kvartetts debutalbum My reason for living, ett närproducerat album som spelats in och mixats på Luvehult Records norr om Kalmar.
Stipendiepengarna, 20 000 kronor, ska användas för att bekosta nästa skivinspelning. Namnet på albumet är redan klart: Jazz på kalmaritiska.
– Det var jag som fick stipendiet, men jag delade det med hela gruppen. Det var lite överraskande, det är många som söker.
I motiveringen står det: ”Spåren på debutalbumet känns som att befinna sig på en mörk jazzklubb långt borta i någon större stad. I röken långt bort ses en Lars Gullin på saxofon eller en Jan Johansson på piano. Det känns som en resa långt bak i tiden till 50-och 60-talen, en angenäm färd.”
När Jan själv ska beskriva hur kvartetten låter säger han att de vill spela melodier med rötter både i svensk folkmusik och 1950- och 60-talsjazz. Vacker musik med stråk av vemod.
Munstycket är centralt för hur man får fram ljudet. Jag hade haft samma munstycke i 30 år, och jag ville ha ett eget sound.
Jan är uppvuxen i Oskarshamn och när han skulle söka till gymnasiet hade musikprogrammet precis startat. Han sökte och kom in, men under sommaren började han fundera på om han verkligen kunde leva på att vara musiker, så det blev treårig teknisk linje, och efter det studier på dåvarande Högskolan i Kalmar till elektroingenjör.
Han blev kvar i Kalmar och arbetar på Södra Cell i Mönsterås, sedan den 17 juli 1995.
– Det är mer än 27 år, säger han och låter lite förvånad när han räknat efter.
Jan är skiftgående el- och instrumenttekniker. Det är sex skift som roterar, varje skift består av en mekaniker och en tekniker.
– Vi sköter allt underhåll, det är ett stort ansvar. Det är varierande och stimulerande, och jag behöver aldrig ta med mig jobbet hem. När jag är klar lämnar jag över till nästa skift. Egentligen är jobbet lite mer praktiskt än det jag utbildade mig till.
Han trivs med att jobba skift.
– Det är, som med mycket annat, två vågskålar. Man blir mer ledig, men det sliter på kroppen.
Det är inte första gången som Jan Ottosson uppmärksammas av sitt fackförbund. För några år
sedan fick han ett stimulansbidrag av Pappers. De pengarna använde han för att köpa ett nytt munstycke till barytonsaxofonen, specialbeställt från USA.
– Munstycket är centralt för hur man får fram ljudet. Jag hade haft samma munstycke i 30 år, och jag ville ha ett eget sound.
Sin allra första saxofon köpte han för en tusenlapp.
– Den var ett renoveringsobjekt. Den är värd mer i dag.
Jan Ottosson är en produkt av den kommunala musikskolan i Oskarshamn. Musikintresset och musikaliteten fick han med sig hemifrån.
– Pappa spelade trumpet i musikkåren. När det var dags för mig att välja instrument, efter den obligatoriska blockflöjten i trean, blev det klarinett. Jag ville börja med sax, men min lärare sa att det är lättare att bära en klarinett.
Jo, han spelar fortfarande klarinett, men inte så ofta.
Publiken sitter still och lyssnar och är nykter!
Redan i unga tonåren började han spela med Oskarshamn Big Band. Ett storband ska bestå av fem saxofoner, fyra trumpeter, fyra tromboner samt trummor, bas, gitarr, piano och solist, totalt 18 personer.
– Ingen stämma får vara obesatt så jag fick hoppa in och vikariera på repen när jag var 13 år, och när jag var 15 år var jag med på den första konserten.
Jan var aktiv i många år i Oskarshamn Big Band, och har spelat med artister som Putte Wickman, Rigmor Gustafsson, Robert Wells och Triple & Touch.
När han flyttade till Kalmar började han spela i ett soulband och i en jazzkvintett.
– Det var bra, vi spelade alla standardlåtar.
Samtidigt hoppade han in i storbanden runt om i trakten, på Öland, i Torsås och i Glasriket.
Fortfarande spelar han ibland storbandsmusik. Han är med i Blekinge Big Band, som är en projektorkester.
– Det är erfarna musiker från södra Sverige och Danmark som träffas en gång om året. Alla är förberedda, alla kan låtarna, och så gör vi några konserter.
Annars lägger han alltså mest kraft på Jan Ottosson Kvartett, som han startade 2003. I dag består gruppen av honom själv, Per-Ola Svensson på piano, Ola Petersson på kontrabas och Douglas Sandor på trummor. Kvartetten spelar nästan enbart egen musik. På debutalbumet har Jan skrivit en låt, resten står Per-Ola Svensson för.
– Det är värdefullt att ha en produktiv pianist som komponerar.
Albumet spelades in under en enda dag, i en studio lite norr om Kalmar, och hade det inte varit för pandemin hade det kanske aldrig blivit av. För när alla spelningar blev av-bokade hade de plötsligt tid över.
– Vi hade i många år funderat på att spela in ett album, men det finns en tröskel. Man vill att det ska bli bra, och det är inte heller så många som köper cd-skivor längre.
Albumet uppmärksammades av tidningen Orkester-Journalen:
”Det är mycket kärlek i barytonsaxofonisten Jan Ottossons My reason for Living. Varje ton, varje anslag utstrålar kärlek till musiken … Mjuka melodier målar både med barytonens hesa och pianots mer glada toner, som tillsammans med bas och trummor ger oss små sköna berättelser.”
Stort, tycker Jan, som betraktar sig som amatör eftersom han inte lever på musiken. Stort att få uppmärksamhet och en fin recension av världens äldsta jazztidskrift.
My reason for living finns på Spotify. Ersättningen är usel.
– 6 000 strömningar har gett ett par hundra kronor. Det finns ingen ekonomi i det här, vi har alla andra jobb.
I höst går kvartetten in i skivstudion igen. Den här gången satsar de två dagar.
Jan Ottosson Kvartett ger regelbundet konserter runt om i Kalmartrakten. Tidigare spelade man på krogar och kalas. Numera är det oftast kyrkor.
– Musiken är inte sakral eller religiös, men vill man tolka den som en andakt får man det, det är valfritt. Ofta finns det bra flyglar i kyrkorna. Och publiken sitter still och lyssnar och är nykter! <
Tre som Jan Ottosson inspireras av
Oscar Peterson, kanadensisk jazzpianist och kompositör med en 60-årig karriär. Han har gjort över 200 skivinspelningar och tusentals konserter över hela världen.
Lars Gullin, svensk kompositör, barytonsaxofonist och pianist.
Stan Getz, anses vara en av världens främsta saxofonister.
Foto: TT Nyhetsbyrån
